Underläkare!

Jag har glömt att berätta att jag klarade T9-tentan. Jag har inte fått veta min poäng ännu, men det spelar ju mindre roll när tentan är godkänd. :-) Efter tentan fick vi studenter en skylt med vårt namn och titeln "Underläkare". Nu när tentan är godkänd har jag rätt att jobba som underläkare och bära skylten. Det känns nästan lite overkligt!

Dugga i gyn/obs

Förra veckan avslutades med en illa genomförd dugga i gynekologi och obstetrik. Jag hade förberett mig rätt så bra, men tyvärr var inte dugga-ansvariga lika förberedda. För det första fanns det inte platser till alla i salen, så en del fick sitta och skriva duggan i knät. En förvirrad duggavakt tittade storögt på oss när det vällde in studenter genom dörren och alla sittplatser redan var upptagna. För det andra hade vi fått höra att det skulle bli en enkel dugga med självrättning, men när vi kom in i salen sa de i stället att duggan skulle rättas av lärarna och kunde underkännas. Nåväl, det låter väl ändå rimligt, tänkte jag. Tyvärr visade det sig dock att duggan var svårare än vad de hade sagt i förväg. Den innehöll dessutom frågor på saker som vi inte hade gått igenom ännu. Till råga på allt var en del frågor otydliga och när några studenter bad om att frågorna skulle förtydligas, så ropade duggaledaren att hon minsann inte tänkte svara på några frågor alls. Suck, där satt jag med en fråga som jag kanske missförstod och i så fall helt förlorade poäng på.

Många studenter var förstås upprörda efteråt. Det är respektlöst mot oss studenter (som ägnat mycket tid åt att förbereda oss inför duggan) att skriva en så dålig dugga och dessutom genomföra den så nonchalant.

Kirurgibok

Fråga: Hej!

Jag undrar vilken krirugibok du använde under kirurgikursen, dvs om du använde en bok över huvudtaget?

MVH

Svar: Hej! Jag lånade boken "Kir." på biblioteket och tyckte att den var rätt så bra. Jag köpte den däremot inte, eftersom föreläsningsanteckningarna täckte inte det mesta vi behövde kunna. Låna gärna ett par olika kirurgiböcker innan du bestämmer dig för om du vill köpa någon av dem. :)

Biomedicin eller läkare?

Fråga: Hej, jag går sista året på naturvetenskapla programmet. Det börjar bli dags nu att bestämma sig inför framtidsvalen och jag har länge känt att jag vill läsa till läkare men nu börjar jag bli osäker efter att ha läst lite om biomedicin. Fast problemet är bara det att biomedicinare har ingen patientkontakt, det har dock läkare, så hur skall jag komma fram till om det är läkare eller biomedicnare jag vill bli, för jag vill ha patientkontakt. Jag är väldig intresserad av medicin och människokroppen men både läkare och biomedicinare håller på med sånt men som sagt hur kan jag komma fram till vad det är jag verkligen vill?
Intagningspoängen för Biomedicin ligger runt 17 medan det för läkare ligger runt 22, och jag kommer ha runt 21, borde jag satsa på läkare bara för att mina betyg ligger närmare läkare eller borde jag tänka mer på framtidssynen och intresse?
Tack för ett snabbt svar!

Svar: Hej! Generellt kan man nog säga att biomedicin är mer inriktat på forskning, medan läkarprogrammet är mer inriktat på arbete med patienter. Om du vill ha möjlighet att både arbeta med patienter och att forska, så tycker jag att du ska välja läkare. Det är inte alls svårt att forska som läkare (snarare tvärtom - både läkarstudenter och läkare uppmanas ständigt att forska). Biomedicinska analytiker kan välja att arbeta med patienter (t.ex. på klinisk fysiologi), men som jag tolkar det är det inte denna utbildning du funderar på, utan den längre biomedicinutbildningen.

Fundera på vad du tycker verkar roligast. Som biomedicinare kommer du att arbeta mycket på labb och förmodligen mycket med forskning. Som läkare har du fördelen att du både kan välja att jobba på labb, med patienter eller med forskning (eller med en kombination av alla tre). Om du väljer läkarprogrammet bör du ha ett stort intresse för patientarbete, eftersom detta är en viktig del av grundutbildningen och AT.

Jag tycker inte att du ska välja läkarprogrammet bara för att du har bra betyg, utan låt ditt intresse styra! Du ska förmodligen jobba med ditt yrkesval hela livet och det är viktigt att du trivs med ditt val. Det är dock värt att påpeka att det inte är "kört" om du kommer på att du har valt fel utbildning. Det går alltid att byta och börja om!

Kanske kan någon biomedicinare ge lite mer tips?

Termin 10 påbörjad

I måndags började jag termin 10. Först ut den här terminen är gynekologi och obstetrik. I början av veckan hade vi introduktionsdagar med föreläsningar och praktiska övningar i gyn/ob. Vi fick bl.a. träna på gynekologisk status på plastmodeller. Introduktionsdagarna var väldigt bra och jag tycker framförallt att obstetriken verkar väldigt intressant. Igår och idag hade vi föreläsningar i klinisk genetik, vilket bl.a. handlade om kromosomrubbningar och ärftliga cancerformer. Väldigt intressant! Den här veckan har verkligen varit givande.

Utvärdering av T9

Sådär, nu har jag utvärderat termin 9 via KI:s webbundersökning. Min personliga åsikt om momenten på T9 är:

- ÖNH: Mycket bra kurs. Trevlig kursledning och engagerade amanuenser. De lyckades lära oss mycket - både teoretiskt och praktiskt - på de knappa två veckor som kursen pågick. Det negativa var att kursen var för kort.

- Ögon: Också en mycket bra kurs med engagerade lärare. Jag lärde mig både mycket teori och praktik. Tyvärr var kursen, liksom ÖNH-kursen, bara knappt två veckor lång. Jag hade gärna önskat att kursen vore lite längre.

- Psykiatri: Bra teori och bra praktik. Dock hade jag gärna haft lite mer teoretisk undervisning. Psykiatrikursen var i förhållande till de andra kurserna rätt så väl tilltagen. De hade gärna kunnat omfördela några dagar från psykiatrikursen till kurserna i ögon och ÖNH.

- Neurologi: Teorin var bra och av praktiken var framförallt kandidatmottagningarna väldigt bra. Bra att de avslutade kursen med en "riktig" skriftlig dugga på slutet, så att man fick se svart på vitt att man hade lärt sig tillräckligt.

- Primärvård: Jag var på en bra vårdcentral, men med tanke på att jag hade behövt undersöka fler ögon och öron, så hade dagarna varit mer välspenderade på ÖNH- eller ögonkursen.

Beroende: Bra kurs med bra föreläsningar och bra praktik. Engagerad kursledning.

VetU: Jag tyckte att detta moment var helt okej, men det var jag rätt så ensam om att tycka...

PU: Också helt okej.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med undervisningen på termin 9.

Mentorsdag med självskattningsformulär

Igår var sista dagen på termin 9. Terminen avslutades med en dag hos mentorn. Det var trevligt, som vanligt (jag har en väldigt bra mentor). Jag förstår dock fortfarande inte riktigt meningen med självskattningsformuläret, som kursledningen tvingar oss att fylla i och utvärdera varje mentorsdag. Självskattningen är i grunden en bra idé - tanken är att vi ska utvärdera vad vi är bra och mindre bra på, samt att vi ska upptäcka vad vi behöver förändra hos oss själva. Problemet är att frågorna på utvärderingen känns väldigt inriktade på hur vi är som läkare, vilket inte alltid är så lätt att svara på som läkarstudent.

T9-tentan

Idag hade vi tenta på hela termin 9. Tentan bestod enbart av MEQ-frågor. MEQ går ut på att man bara får ett papper med frågor i taget och att man måste lämna ifrån sig pappret innan man får nästa frågepapper. Det gäller alltså att svara rätt direkt när man får frågan framför sig. Det finns ingen möjlighet att fundera mer än ett kort tag, eftersom man måste hinna med kommande frågepapper också. Dessutom innehåller nästa frågepapper en del svar på föregående frågor, så om man har svarat fel får man veta det direkt. Det kan vara rätt så stressande. Jag föredrar de vanliga tentorna bättre, eftersom man har möjlighet att fundera på frågorna längre och eftersom man kan gå tillbaka och ändra svaren om man vill.

Dagens tenta handlade om psykiatri, beroende, ÖNH, ögon och neurologi och var skriven ur ett primärvårdsperspektiv. Tentan bestod av tre olika patientfall - varje patient hade flera sjukdomar från terminens tema. Som vanligt vågar jag inte gissa om skrivningen gick bra eller dåligt.

Läsa till läkare i 40-årsåldern

Fråga: Hej!

Jag antar att jag bara vill ha ett ärligt, vettigt råd... Jag är 36 år o leg. sjuksköterska, jag har alltså jobbat i många år som syrra. Jag har alltid känt att jag borde ha pluggat vidare, men målet till att bli läkare kändes så långt bort... Men nu, efter att bildat familj (en son på 6år) o personlig mognad så känner jag att jag borde ta tag i min dröm innan det är för sent... Är jag helt galen om jag tar tjänstledigt ett år, pluggar in behörigheten (behöver Matte D o Fysik B) o gör HP o sen ber till Gud o alla övre makter att jag ska komma in? ;))

Jag har "bara" 17,6 i betyg (omräknat till nya systemet), tyvärr är jag så gammal så några meritpoäng får jag inte räkna. Så jag får satsa på HP...( har fö aldrig gjort HP). Det kan ju ta 2-3 år innan jag kommer in, då är jag över 40...Finns det någon över 40 i din klass? Jag tänker, ett yrke som läkare kanske det inte är någon nackdel om man är lite äldre o om jag är 45 när jag är "klar" så har jag ju ändå kanske 25 år kvar att jobba...

Med ödmjukhet i rösten så vet jag att jag skulle bli en utmärkt läkare... Jag har ett genuint intresse för medicin o är påläst.. KI är där jag vill studera... rent praktiskt skulle det nog inte fungera att plugga någon annanstans o KI verkar oxå ha den bästa utbildningen... God fortsättning o tack för en jätte trevlig blogg!

Svar: Hej och god fortsättning på 2012! Jag tycker inte alls att du är galen för att du vill satsa på att bli läkare. Jag tycker att det låter klokt av dig att satsa på det du verkligen känner att du vill göra! Du har många år kvar i arbetslivet och det är viktigt att du får arbeta med det du allra helst vill göra. Jag känner många personer på läkarprogrammet som var i 40-årsåldern när det började läsa utbildningen (en del var dessutom betydligt äldre än 40 år). De har klarat sig lika bra på utbildningen som 20-åringarna.

Jag tycker att det låter som en bra plan att ta ledigt och börjar läsa in de kurser du saknar. Om jag förstår dig rätt, så har du bara två kurser att läsa in och det tror jag du kan göra på ett halvår eller ett år (och du hinner nog jobba en del extra under tiden). Mitt bästa tips är att du anmäler dig till högskoleprovet så snart som möjligt och fortsätter att göra om provet flera gånger, om du inte får tillräckligt bra resultat på första försöket. De flesta brukar få bättre resultat ju fler gånger de skriver provet. Ett annat tips är att förbereda dig väl inför högskoleprovet. Det är bra att t.ex. repetera Matte A (matten har fått större betydelse på det nya högskoleprovet som infördes i höst) och gymnasieengelska. Dessutom är det bra att träna på gamla högskoleprov som går att hitta på internet, så att man får en känsla av vilken typ av frågor som kommer och vilken tidspress man har.

Och apropå ålder då man börjar läkarprogrammet: En av flera fördelar med att börja på läkarprogrammet senare i livet är att man har mer livserfarenhet, vilket många patienter (och medstudenter) uppskattar. Dessutom är det ibland lättare för de lite "äldre" läkarstudenterna/nyblivna läkarna att få trovärdighet, auktoritet och andra egenskaper som behövs i läkaryrket.

Lycka till med antagningen till läkarprogrammet och berätta gärna hur det går!