2,5 år senare...

...barnläkaren/narkosläkaren på Astrid Lindgrens Barnsjukhus frias. Jag kan knappt förstå att det överhuvudtaget gick att väcka ett åtal mot läkaren. Det finns inga tillförlitliga vittnen som kan berätta att läkaren injicerade tiopental och det går inte att säkerställa hur stora nivåer barnet hade fått i sig genom den påstådda injektionen. Att polisen dessutom hämtade läkaren under pågående rond på sjukhuset och att rättsprocessen tog över 2,5 år, är skrämmande. Hoppas nu att läkaren får en stor ersättning för allt det lidande hon måste ha utsatts för, även om pengar förstås inte kan gottgöra allt.

Efter den långa rättsprocessen går inte bara mina tankar till läkaren, utan också till föräldrarna till den döda babyn. Det finns tyvärr mycket att klaga på om hur barnet och föräldrarna togs omhand på ALB. T.ex. fick babyn alldeles för höga doser natriumklorid upprepade gånger av en sjuksköterska, vilket ledde till allvarliga hjärnskador. Som om inte det vore tillräckligt har föräldrarna berättat om dåligt bemötande från vårdpersonalen - men framförallt miste Linnéa livet och föräldrarna miste sin dotter.

Jag hoppas att händelserna kring babyn och den nyss avslutade rättsprocessen kan väcka en debatt, som leder till att etiska och juridiska frågetecken rätas ut och framförallt till att sjukvården förbättras.

Sista dagen på beroendeläran

Idag var sista dagen på beroendeläran. Vi hade seminarier nästan hela dagen. Nu återstår bara en självevaluering via PingPong, innan beroendeläran - och därmed psykiatrikursen - är helt avslutad. Ikväll ska jag därför sätta mig ner med föreläsningsanteckningarna och repetera abstinenssymptom, behandlingsmetoder och annat som är bra att kunna.

Psykiatrikursen har varit trevlig och intressant, så det känns lite tråkigt att den är slut. Jag hoppas att de kommande kurserna den här terminen blir lika bra (enligt rykten ska de vara bra).

Patienter och motiverande samtal

Den här veckan har jag varit på två olika beroendemottagningar, där jag har mött patienter som missbrukar eller är beroende av alkohol, narkotika och tabletter. Det var väldigt givande att få prata med både patienter som var mitt uppe i ett missbruk och med patienter som tagit sig ur sitt beroende. Jag hade tur och fick bra handledare på båda mottagningarna. Jag hann med att både auskultera, ta egna patienter och ha en sit-in med handledaren. En annan dag var jag på beroendeakuten. Där fick jag träffa patienter som bl.a. kom in p.g.a. abstinensbesvär. Tyvärr var placeringen på beroendeakuten så kort att jag inte hann se så många patienter, men jag hann åtminstone med att handlägga en egen patient.

I veckan hade vi även en temadag om motiverande samtal, som är en teknik som används för att motivera patienten till att förändra något i livet (t.ex. att börja träna mer eller att sluta röka). Vi hade redan haft en liknande dag under medicinkursen, så det blev lite repetition men också en del nyttiga praktiska övningar. Jag hoppas att jag snart får möjlighet att träna tekniken på en riktig patient, för att se om det fungerar bra.

Beroendelära

I fredags började en ny kurs (som egentligen är en del av psykiatrikursen) som handlar om beroendelära. Kursledningen var så ambitiösa att de tog reda på alla studenters adresser och sedan placerade varje student på kliniska mottagningar/avdelningar som låg nära hemmet. Alltså kommer jag och många av mina kursare att få kortare resväg till den kliniska utbildningen - lyx!

Apropå resväg - jag pratade häromdagen med en vän som läser till läkare i Uppsala. Hon hade precis återvänt till Uppsala efter ett par veckors klinisk placering på en ort långt ifrån hemmet. Eftersom alla läkarstudenter inte får rum på sjukhuset i Uppsala, så måste de åka till andra städer för att göra sin praktik. Så ser det ut på många andra svenska läkarutbildningar också. På KI har vi det så lyxigt att vi inte ens behöver resa ifrån Stockholm en enda gång under utbildningen (möjligtvis kan vi hamna strax utanför Storstockholm några enstaka dagar, men de flesta slipper det). Nästa gång jag behöver åka ut till Huddinge för att ha en klinisk placering ska jag inte klaga, för så långt bort ligger det ju faktiskt inte. :-)

Psykiatridugga

Idag var sista dagen på psykiatrikursen. Den avslutades med en skriftlig dugga med självrättning och därefter fika och utvärdering. Jag är generellt mycket nöjd med kursen. Det var bra föreläsningar, bra avdelningsplacering, trevlig kursledning och en relevant dugga. Duggan gick bra - jag gjorde några små slarvfel, men det brukar jag alltid göra.

På utvärderingen fick vi bl.a. fylla i frågorna: "Ville du bli psykiatriker innan psykiatrikursen?" och "Vill du bli psykiatriker nu efter psykiatrikursen?" På första frågan svarade jag "Nej, absolut inte" och på andra frågan "Ja, det kan jag tänka mig". Tänk så snabbt man kan ändra sig. :-) Jag hade för mycket förutfattade meningar om psykiatrin innan jag började läsa kursen, så jag har överraskats positivt under kursen.

ECT-behandlingar

I veckan som gått har jag fått vara med och se hur det går till när Förvaltningsrätten prövar LPT. Det var en ganska stel procedur med jurister, nämndemän och sakkunnig psykiater på plats, men så måste det förstås vara för att vara rättssäkert. Det måste vara ett ganska svårt jobb för de icke medicinskt utbildade juristerna och nämndemännen att besluta om patienterna ska tvångsvårdas eller släppas helt fria.

I veckan fick jag även se några ECT-behandlingar, vilket var väldigt intressant. Under mina fyra veckor på den psykiatriska avdelningen har flera patienter fått ECT och alla har blivit bättre av behandlingen. Jag har fått en mer nyanserad bild av ECT efter att ha varit plats i verkligheten, än genom att titta på Uppdrag granskning. Alla patienter jag har pratat med har varit nöjda med sina ECT-behandlingar och endast en av dem fick minnesluckor (som dessutom var övergående). Men jag sitter förstås inte inne på hela sanningen, utan kan bara berätta om mina egna erfarenheter.

Igår kväll var jag på middag tillsammans med några andra läkarstudenter från blandade terminer. Jag fick veta att det har gjorts lite förändringar i preklin-terminerna, vilket låter bra. Jag var generellt sett nöjd med preklin, även om min kurs var först ut på "Nya läkarprogrammet", men det finns förstås alltid förbättringar att göra.