måndag 2 december 2013

Long time no see

Hej igen! Det blev ett väldigt långt uppehåll i den här bloggen utan att jag egentligen vet varför. Sommaren och hösten har bara sprungit förbi. Semestern (min första betalda semester - lyx!) spenderades utomlands i solen. Under slutet av sommaren gick jag klart min kirurgplacering och fick gå mina första ensamma nattjourer. Det var spännande, läskigt och lärorikt. Under hösten har jag börjat på medicinplaceringen. Medicin skiljer sig mycket från kirurgen på så sätt att man som AT-läkare verkligen driver avdelningsarbetet på medicin. Överläkaren kommer och rondar lite snabbt på förmiddagen och därefter får man sköta allt arbete själv (läs: epikriser, daganteckningar, epikriser, utskrivningsmeddelanden, eftermiddagsrond, epikriser, remisser...) På kirurgen fick vi AT-läkare i stället ägna eftermiddagarna åt mottagningsarbete och operation. Men trots att det blir en hel del ren administration på medicin så trivs jag bättre där än på kirurgen, eftersom det är mycket trevligare stämning på medicin. Kirurgerna var inte otrevliga, men på medicin är det ändå en helt annan stämning och det gör så stor inverkan på mig.
Upplagd av ST-läkaren kl. måndag, december 02, 2013
Etiketter: , , ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

kul att du är tillbaka!

3 december 2013 kl. 22:15
Anonym sa...

Äntligen! Jag håller tummarna för mer frekventa uppdateringar igen, jag har saknat dina inlägg.

8 december 2013 kl. 02:00
Anonym sa...

Hej! Jag tänkte ställa lite frågor angående läkarlinjen.

Jag går första året på gymnasiet, på Naturvetenskapsprogrammet med inriktningen Natur.
Jag har sedan jag endast var 5 år gammal varit fast besluten vid vad jag ska bli, nämligen läkare.
Jag har ingen plan B, eller några andra större drömmar. Hela min framtid kretsar kring just detta mål, och så har det varit i 11 år av mitt liv.
Men det är först nu som det är på allvar. Jag gick ut nian med 310 poäng, med A i 13/17 ämnen, trotts att A är näst intill omöjligt att få nu. Jag har alltid varit ambitiös, och smart, och det här räckt. Men nu är jag väldigt rädd, för gymnasiet ÄR svårare, och konkurrensen är tuffare. Jag är inte längre herren på täppan och så mycket bättre än alla andra på allt jag gör. Alla är smarta, och kurserna är tuffare att få höga betyg i.
Så fråga jag ställer mig själv ganska ofta är, kommer jag klara det? Kommer jag ha vad som krävs för att komma in på läkarlinjen? Jag är villig att ge allt, men jag är så rädd hela tiden, för att misslyckas. Så jag har några frågor som kanske kan hjälpa mig, som jag hoppas att du kan besvara.

Hur många poäng hade du när du sökte in till läkarlinjen?
Dessa personliga intervjuer, hur går de till?
Pluggade du mycket på gymnasiet? Ungefär hur många timmar i veckan la du ner på plugget?
Tvivlade du på dig själv?
Är det verkligen så svårt som folk säger att det är att komma in?
Många läkarbloggar som jag har varit inne på har fått detta med intagning att låta så enkelt, som att det inte vore något särskilt, är det så?

Sen så har jag lite fler frågor. Jag lever ett ganska annorlunda liv. Jag är väldigt smart, och duktig i skolan - men jag älskar att festa. Detta stämmer oftast ihop, för oftast är man det ena eller det andra. Jag har hittills lyckats ganska bra med att plugga och festa mycket, men är det något jag bör släppa för att klara av studierna på den nivån de ska klaras av på?

Förlåt för att texten och frågan blev lite lång, men jag är så vilsen att jag bara behöver få ställa lite frågor som kanske ger mig lite vägledning.

10 december 2013 kl. 17:26

Skicka en kommentar