Hösten har bara sprungit förbi. Jag har jobbat på vårdcentral och det har varit roligt, svårt, lärorikt och stressigt. Tyvärr är ju läkarbristen ganska kännbar på många vårdcentraler och stressnivån mer eller mindre hög. Min vårdcentral var inget undantag. Jag fick ibland (eller ganska ofta) jobba under högre tempo än vad en AT-läkare bör göra, men jag klarade ut det i alla fall. Som AT-läkare är ju tanken att man ska få ta lite (med betoning på lite) mer tid på sig med varje patient, eftersom man inte är lika kunnig och snabb. Ganska snart satt jag dock med tiominuters-besök, som egentligen borde ta 30 min. En deprimerad patient eller en multisjuk äldre behöver ofta mer tid än 10 min, men det går inte när tidboken är överfull och vårdgarantin ska hållas... På de tio minuterna ska man inte bara hinna med att hämta in patienten på rummet, ta anamnes och status, diskutera handläggningen med sin handledare och med patienten och förskriva läkemedel, utan också läsa på patienten, diktera och sköta annat eventuellt pappersarbete. Det blev en del övertid vissa veckor. Samtidigt var det väldigt lärorikt och roligt att vara på vårdcentral. På en och samma dag kunde jag träffa allt från en förkyld liten bebis, till en multisjuk 90-åring. Diabeteskontroll och halsfluss varvades med depression och malignitetsutredning. Det olika spektrat av patienter och sjukdomar gjorde att varje dag kändes olik den förra. Jag gillade variationen. (Om någon blev avskräckt kan jag tillägga att alla AT-läkare inte har det lika stressigt, för många vårdcentraler kan anpassa tidboken lite bättre än i mitt fall.)
För några veckor sedan skrev jag AT-tentan, som jag klarade. Nu är jag blev därför klar med min AT och har hunnit bli legitimerad läkare. Wow, vad fort AT-tiden gick! Jag skulle absolut inte vilja vara utan AT:n, för den har varit så lärorik. Jag förstår verkligen varför den svenska läkarkåren kämpar för att få behålla AT:n. I december tog både jag och maken ledigt för att resa. Vi har bl.a. varit i Thailand. Skönt och avkopplande! Nu måste jag seriöst börja fundera på vad jag ska ägna mig åt i framtiden. Jag ska jobba kvar på vårdcentralen tills jag har bestämt mig för vad jag vill göra härnäst. Jag lovar att uppdatera er!
skip to main |
skip to sidebar
Mitt liv som ST-läkare på väg mot specialistkompetens
Pages
måndag 29 december 2014
Om mig

- ST-läkaren
- Jag är ST-läkare i dermatologi (för närvarande föräldraledig) på ett mellanstort sjukhus i Sverige. Jag bloggar framförallt om livet som läkare och allt vad det innebär. Välkommen!
Etiketter
- AT (27)
- Fritid (63)
- Jobb (32)
- Kontakta mig (1)
- Läkarutbildningen (196)
- Läkaryrket (17)
- Läsarfråga (59)
- Om mig (2)
- ST (1)
- Termin 1 (4)
- Termin 10 (18)
- Termin 11 (23)
- Termin 4 (1)
- Termin 5 (20)
- Termin 6 (25)
- Termin 7 (2)
- Termin 8 (24)
- Termin 9 (20)
- Underläkare (2)
- Övrigt (4)
Länktips
Andra läkarbloggar
-
-
Travel3 år sedan
-
Heja heja7 år sedan
-
NPF-diagnos ÄR viktigt8 år sedan
-
Om IST, och horisonten9 år sedan
-
-
a slice of medicine10 år sedan
-
-
Kikar in.10 år sedan
-
Sista inlägget och ny blogg10 år sedan
-
-
Rimlighet10 år sedan
-
-
Att det ska vara så svårt11 år sedan
-
Tiden går11 år sedan
-
Hiphop-style á la Eminem i Lose Yourself11 år sedan
-
Gun Control12 år sedan
-
5½ år och examination12 år sedan
-
-->12 år sedan
-
Vill inte bliva stur13 år sedan
-
Ett negativt positivt13 år sedan
-
-
Knarkkakor14 år sedan
-
Färdig!!!14 år sedan
-
-
-
-
-
-
-
-
2 kommentarer:
Wooow så många nya upplevelser i ditt liv!
Grattis på din leg. som läkare och lycka till i framtiden !!
Puss och kram!
Stort grattis! AT är bra tycker jag med. Surt dock att man ska behöva vikariera 1-1,5 år innan man får det. Det räcker alltså inte längre att flytta till Norrbotten eller Värmland. Enligt en T11 har endast 2st fått AT direkt. Och viktiden lär blir bara längre och längre med större årskullar för oss som har några år kvar på grundutb. Sedan har AT blivit 21-22 mån på de flesta ställen förutom i Sthlm.
Skicka en kommentar