Onkologi och det mer personliga

När jag hör ordet "onkologi" ryser det till i hela kroppen. Onkologi. Cancer. Cellgifter. Lidande. Död. Därför var det med en viss oro jag äntrade veckans föreläsningar, som skulle handla om just onkologi. Som tur var började föreläsaren direkt på morgonen med att berätta om hur god prognosen är för många tumörsjukdomar. Många överlever eller får åtminstone en avsevärt förlängd livstid tack vare bra behandlingsmetoder. Och i de fall där cancern inte kan botas, så kan läkaren åtminstone lindra och förhoppningsvis trösta. Å andra sidan kommer hela 30 % av befolkningen att drabbas av cancer någon gång under sin livstid, vilket är en väldigt hög siffra.

Jag kan inte riktigt bli av med den där klumpen i magen, som så ofta dyker upp när cancer kommer på tal. Det slår an på det mer personliga planet och skapar en inre oro och nedstämdhet. Jag har sett cancer på nära håll. Jag har sett personer dö i cancer på alldeles för nära håll. Jag har sett lidandet som denna sjukdom innebär. Jag har sett cancer ta en av mina egna familjemedlemmars liv alldeles för tidigt. Det blir jobbigt att höra andra berätta om cancer, eftersom mina egna personliga minnen väcks gång på gång när ämnet kommer på tal.

Vi har fått lära oss under PU (Professionell Utveckling) att vi som läkare måste inta en professionell roll när vi hamnar i känsliga situationer. Vi måste försöka att inte bli alltför personliga. I det här fallet lyckas jag inte riktigt. Men PU handlar ju just om utveckling och jag är precis i början av utvecklingen av min medicinska karriär. Utvecklas kommer jag att göra. Men det kommer att ta tid i just det här fallet.

V95.40

Jag undrar om jag någon gång kommer att använda den koden? Kanske om Sverige börjar skicka folk till Mars...

Kirurgjour

En dag den här veckan fick jag gå med kirurgjouren. Hans främsta uppgift var att snabbt operera de patienter som behövde akut operation och att hjälpa till med akuta medicinska bedömningar på akuten och kirurgavdelningarna. Det blev väldigt mycket springande fram och tillbaka den dagen och kvällen: upp till operation för att snabbt byta om, steriltvätta sig och springa in på op-salen, snabbt byta om efter operationen för att sedan springa vidare till en avdelning för att bedöma en ond mage, sedan vidare till medicinakuten som behövde en kirurgkonsult och snabbt till en dator för att diktera och sedan pep sökaren igen eftersom det var dags för en ny akut operation... Jag beundrar verkligen alla jourarbetande läkare som trots minimalt med sömn kan ha huvudet på skaft och alltid finnas till hands för allt och alla.

Sytt ihop mitt första operationssår

Wow vilken känsla. Jag har sytt ihop en patient helt själv! Mina första velande suturer fick jag sätta på op-salen på en sövd patient som nyligen opererats. Den trevliga op-sjuksköterskan hjälpte mig genom att hålla i en trådände här och var och genom att ge mig lite tips. Jag måste säga att jag blev väldigt nöjd med resultatet. Jag tror att patienten kommer att få ett fint ärr efteråt.

En annan dag fick jag helt själv handlägga en hudförändring. Jag fick lägga bedövning, skära bort förändringen och sy ihop såret efteråt. Givetvis fick jag också skriva en remiss för PAD. Kirurgen gav mig godkänt och lät mig sedan göra några fler små kirurgiska ingrepp på andra patienter. Kul!

T8

Jag har varit dålig på att uppdatera vad jag egentligen gör om dagarna: nu har jag börjat termin 8, vilket innebär att jag läser kirurgiterminen. Kirurgikursen innefattar förutom kirurgi även ortopedi, anestesi, urologi, onkologi, radiologi och rättsmedicin. Vi började terminen med en introduktionsvecka där vi lärde oss basala kunskaper, som t.ex. "akut buk"-begreppet, suturering, grundläggande urologi och frakturlära. Efter introduktionsveckan följde och följer sedan temaveckor som innehåller en blandning av VFU, föreläsningar och seminarier.

Något som jag insåg direkt under introduktionsveckan är att kirugiterminen skiljer sig en del från övriga terminer. För det första är näst intill allt obligatoriskt (både föreläsningar, klinikplaceringar och seminarier), så några väl valda sovmorgnar är inte att tänka på. För det andra är nästan alla dagar väldigt långa - vi börjar kl 07.30 varje morgon och slutar mellan kl 16 och 18 varje dag. Dessutom har vi obligatoriska nattjourer, helgjourer och kvällsjourer under terminen. Lägg sedan till högar av hand-outs och föreläsningsanteckningar att läsa igenom och memorera, så inser nog de flesta att kirurgiterminen är mastig.

Trots ett tungt veckoschema vill jag tillägga att kirurgikursen hittills har varit väldigt bra. Föreläsarna är pedagogiska, handledarna är trevliga och kursledningen verkar uppriktigt engagerade och måna om att göra kursen så bra som möjligt. Jag trivs väldigt bra som det är nu och jag hoppas att det blir lika bra resten av terminen.