Och så var det de där artärblodgasproverna...

Den första veckan på den här terminen har börjat bra. Jag har en ovanligt trevlig handledare och en ovanligt trevlig överläkare. Jag har fått en finfin introduktion till avdelningen, lärt mig mer om journalsystemet än vad jag någonsin kunnat och gjort mycket mer praktiska uppgifter än på länge. Jag börjar till och med få flyt på diktaten. Tänk om alla kliniska placeringar vore lika bra!

Veckans stora gissel är artärblodgasproverna: de vill sig inte bara. Jag har hunnit sticka många patienter den här veckan, men artärblodet håller sig ofta långt borta från mina nålar. Detta trots att jag har rätt teknik (enligt handledaren) och har lyckats framgångsrikt med många artärblodgasprover förra terminen. Jag kan inte riktigt förstå vad som går fel nu. Dessutom tycker jag så synd om patienterna, som så tålmodigt står ut med att vi studenter sticker dem med nålar gång på gång. Imorgon ska jag göra nya provtagningsförsök igen. Håll tummarna för att det går bättre då!