2,5 år senare...

...barnläkaren/narkosläkaren på Astrid Lindgrens Barnsjukhus frias. Jag kan knappt förstå att det överhuvudtaget gick att väcka ett åtal mot läkaren. Det finns inga tillförlitliga vittnen som kan berätta att läkaren injicerade tiopental och det går inte att säkerställa hur stora nivåer barnet hade fått i sig genom den påstådda injektionen. Att polisen dessutom hämtade läkaren under pågående rond på sjukhuset och att rättsprocessen tog över 2,5 år, är skrämmande. Hoppas nu att läkaren får en stor ersättning för allt det lidande hon måste ha utsatts för, även om pengar förstås inte kan gottgöra allt.

Efter den långa rättsprocessen går inte bara mina tankar till läkaren, utan också till föräldrarna till den döda babyn. Det finns tyvärr mycket att klaga på om hur barnet och föräldrarna togs omhand på ALB. T.ex. fick babyn alldeles för höga doser natriumklorid upprepade gånger av en sjuksköterska, vilket ledde till allvarliga hjärnskador. Som om inte det vore tillräckligt har föräldrarna berättat om dåligt bemötande från vårdpersonalen - men framförallt miste Linnéa livet och föräldrarna miste sin dotter.

Jag hoppas att händelserna kring babyn och den nyss avslutade rättsprocessen kan väcka en debatt, som leder till att etiska och juridiska frågetecken rätas ut och framförallt till att sjukvården förbättras.