Sommarlov!

Idag var sista dagen på min SVK, vilket innebär att jag har sommarlov nu. Härligt! Kursen avslutades med en examination, kursutvärdering och fika. Efter det konstaterade vi att T11:orna på kursen hade haft sin allra sista dag på läkarutbildningen. Imorgon tar de examen. För min del väntar ett minilov och sedan ska jag börja jobba som underläkare.

Nu kan jag inkassera ytterligare 30 hp till samlingen. Bara 30 hp kvar till examen! Den här terminen har varit intressant och rolig, men nu ska det bli jätteskönt att få jobba lite och pröva sina vingar som "riktig" läkare, i stället för att svansa runt som läkarkandidat. Det roligaste den här terminen var helt klart pediatrikkursen. Jag skulle nog kunna tänka mig att bli barnläkare. Gynekologi och obstetrik går nog däremot bort.

Operation

Under SVK:n fick jag möjlighet att stå med vid en lång operation en dag. Det var intressant och roligt. Jag fick t.o.m. göra vissa saker själv. Dagen efter hade jag dock väldig träningsvärk i nacke och axlar. Det märks att jag inte är van vid den monotona arbetsställningen. Dessutom är det många som glömmer ergonomin i ivern att få operera.

Det har varit riktig sommarvärme i Stockholm de senaste dagarna. Tyvärr har jag haft heldagar på sjukhuset varje dag den här veckan, så jag har inte fått så mycket sol. Idag har jag däremot varit ute hela dagen och njutit av solen. Jag tog en promenad på Djurgården, men det blåste ganska mycket. Hoppas att det blir lika fint imorgon på Mors dag. Ikväll ska jag titta på ESC med några vänner. Vi får hålla tummarna för Loreen!

Trötta kandidater

Den här terminen har det märkts på nästan alla kursare att snart fem år av pluggande på läkarprogrammet börjar ta ut sin rätt. De flesta har pluggat mindre än vanligt, även om kurserna har varit väldigt intressanta. År av tuffa studier gör att orken börjar gå ur. Många är trötta på att svansa runt som kandidater, och längtar efter att äntligen få jobba som läkare på riktigt. Alla är trötta på att leva som mer eller mindre fattiga studenter på studiemedel och längtar efter en fast månadslön. Alla blickar framåt sommaren, då vi äntligen ska få kalla oss läkare i stället för läkarstudenter. En del har redan börjat fundera på AT och läkarvikariat efter examen. Vi börjar se det berömda ljuset i tunneln.

SVK härnäst

Efter tentan för ett par veckor sedan, började vi våra studentvalda kurser. Det var skönt att börja på en ny och lite kortare kurs. Hittills har min kurs varit väldigt bra, med trevlig kliniska handledare och intressanta föreläsningar. Glädjande nog slutar terminen redan 31 maj, eftersom T11:orna läser samma SVK:er som vi på T10 och kurserna därmed måste sluta innan T11:ornas examen den 1 juni.

Min helg (inkl. fredagskväll) har varit fylld av grupparbete, som ska redovisas om ett par veckor. Vi har redan fått mycket gjort, så förhoppningsvis kommer vi inte att behöva arbeta så mycket mer utöver den här helgen.

Check!

Igår fick jag reda på att jag hade klarat tentan i gyn och barn! :D Jag blev jätteglad, för jag var nästan säker på att jag skulle få underkänt. Dessutom hade jag klarat mig med marginal. Jag är tydligen inte så bra på att förutspå tentaresultat - inte ens efter fem år på läkarprogrammet. Det var ovanligt många som låg nästan exakt på godkänt-gränsen, så jag tror att många tyckte att tentan var svårare än väntat. Jag var inställd på att jag skulle behöva plugga hela helgen inför omtentan nästa vecka, så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra med min oväntade frihet.

Fullt upp

Den senaste tiden har varit så stressig att jag inte ens har hunnit sätta mig ner vid bloggen. Under min placering på barnakuten blev jag smittad av en viruscocktail som bl.a. resulterade i halsont, magsjuka och sedan förkylning. Efter det började tentainläsningen, som tyvärr blev kortare än vad jag hade tänkt pga att jag var sjuk. I fredags tentade vi av gyn- och barnkursen. Tyvärr var tentan svårare än vad jag trodde, men som tur var så var jag inte ensam om att tycka det. Jag känner mig inte alls säker på om jag har klarat den.

Samtidigt har jag haft fullt upp med två inlämningsuppgifter. Den ena blev klar förra veckan, medan den andra är halvklar. Som tur var fick vi ledigt i fyra dagar i sträck (helgen + Valborgsmässoafton + 1:a maj), vilket gav mig tid att skriva på arbetet. I helgen drog solen och vårvärmen in över Stockholm, så jag har även passat på att njuta av vädret.

BB-rond

Igår kom jag hem från den lilla semestern med familjen. Det var jättehärligt, soligt och varmt. D-vitaminlagren fylldes på, liksom souvenirhyllan och garderoben. Plånboken blev dessvärre inte påfylld. Det kändes sådär att komma tillbaka till Sverige, där snöslasken låg på gatan och regnet öste ner.

Idag har jag gått med barnläkaren på BB-rond. Jag fick vara med och undersöka alla nyfödda barn inför deras hemgång. Det var väldigt roligt, sött och gosigt (alla barnen verkade friska). Jag fick undersöka väldigt många bebisar alldeles själv, vilket gjorde dagen till ett utmärkt inlärningsmoment. Det var kul att som omväxling få se så många friska och glada patienter. :-)

Påsklov

Idag har jag varit på föreläsningar hela dagen. De handlade bl.a. om barnneurologi, barnonkologi och obesitas. I eftermiddags började påsklovet. Det ska bli väldigt skönt att få vara ledig i några dagar nu. I helgen ska jag dock ägna mig åt att göra en hemuppgift i klinisk genetik. Vi ska svara på tre remisser, som handlar om olika ovanliga sjukdomar. Ovanliga sjukdomar är ett av mina specialintressen, så det ska bli intressant att sätta igång med remissvaren.

För den som är intresserad av ovanliga sjukdomar finns en bra sida här: Ovanliga diagnoser - Socialstyrelsen.

Barnkirurgi

Dagarna har sprungit iväg väldigt fort. Jag har bl.a. haft en kort (men intensiv) kurs i barnkirurgi. På 3,5 dagar skulle vi hinna med att lära oss en hel bok om barnkirurgi, -ortopedi, -gynekologi och -urologi. Dessutom hade vi även seminarier, praktik på olika mottagningar och jourplacering under samma kurs. Kursen avslutades med ett muntligt förhör, som gick bra för mig. Men jag hade å andra sidan ägnat varje ledig timme åt att plugga under barnkirurgikursen.

Även om kursen var intensiv och alldeles för kort, så lärde jag mig jättemycket. Kursledaren höll dessutom KI:s kanske mest pedagogiska och lärorika seminarier. Jag hade dock önskat att kursen vore längre. Tidigare var kursen minst två veckor, men nu är den inte ens en vecka. I stället har vi bl.a. fått mer tid för studentvalda kurser. Jag hade föredragit att ha en något längre pediatrikkurs och något kortare SVK.

Pediatrikdugga

I fredags hade jag en dugga i pediatrik. Den handlade bl.a. om spädbarns tillväxt, vätskebehandlingar, hjärtfel och barns utveckling. Under veckan som gått har jag varit på en pediatrisk avdelning där jag bl.a. har fått pröva att hålla i ronden, skriva epikriser och ordinera läkemedel (under handledarens insyn, förstås). Självklart har jag även fått träffa många patienter och fått lära mig att undersöka barn.

Pediatrik är en väldigt bred specialitet på många sätt. Det är stor skillnad att ha en pediatrisk patient som är 1 månad, 5 år, 12 år eller 17 år gammal. Olika åldrar kan t.ex. innebära olika undersökningar, olika sjukdomar att misstänka och olika förhållningssätt. På en dag kan man möta allt från en nyfödd baby till en snart vuxen 17-åring.

Loreen

Pediatrikkursen är hittills väldigt rolig. Under introduktionsdagarna fick vi bl.a. titta på en "barnparad" för att lära oss om barns utveckling. Jag har även fått se en hel del patienter, som lyckligtvis inte varit så allvarligt sjuka. På fredag är det dugga, så det börjar bli dags för mig att plocka fram föreläsningsanteckningarna.

I lördags var jag på den obligatoriska Melodifestival-festen hos en kompis. För en gång skull var alla gäster överens om vem som borde vinna: Loreen. Tror ni att hon kan vinna hela ESC?

Pediatrik

I torsdags började pediatrikkursen - en kurs jag har sett fram emot ända sedan termin 1. Kursen började med två intressanta föreläsningsdagar. Vi lärde oss om tillväxtkurvor, hjärtfel, luftvägsinfektioner och en hel del annat. Schemat för kursen ser ut att bli väldigt intressant, men intensivt.

Nu i helgen ska jag gå på två födelsedagsfester hos fyra födelsedagsbarn (som egentligen inte är några barn). Vad ska man egentligen köpa i födelsedagspresent till personer som redan har det mesta (och till ett rimligt pris)? Många bor ju dessutom så trångt i Stockholm att de inte har plats för så mycket saker. Vinflaskor brukar ju fungera bra som presenter, men det känns lite fantasilöst...

Kejsarsnitt

Gyn/obs-kursen börjar gå mot sitt slut. Nu känner jag mig säkrare på undersökningarna än vad jag gjorde vid förra inlägget. Det roligaste under kursen har varit obstetriken, då jag bl.a. fick assistera vid ett par kejsarsnitt. Jag fick stå i op-såret och hjälpa till med att få ut barnet, bränna kärl, hålla hakar och sy. Det var en väldigt häftig upplevelse!

Jag har även varit med vid några förlossningar, både komplicerade och okomplicerade. Även om jag redan hade sett några förlossningar innan gyn/obs-kursen, så var det förstås jätteroligt att få vara med på fler. Ett annat moment som var roligt var att få känna på gravidmagar. :-) (Meningen med det var att känna efter hur barnet låg och om huvudet var fixerat.)

Tyvärr såg jag förstås en hel del tråkiga saker också, som missfall, sjuka foster/barn och gyn-cancrar. Den gynekologiska specialiteten handlar verkligen om liv och död!

Kandidat? - Nej tack!

Under gyn/obs-kursen är det ganska vanligt att patienter tackar nej till att ha med kandidater. Under tidigare kurser har det bara varit någon enstaka patient som har tackat nej. Nu har många av oss - framförallt de manliga läkarstudenterna - blivit utkörda ur undersökningsrummen. Jag har absolut full respekt för patientens vilja, men när man söker till ett universitetssjukhus där alla väggar täcks av informationsmaterial om undervisning, så tycker jag att det är lite märkligt att så många tackar nej. Vill man inte ha med studenter, så finns det oftast många andra sjukhus i Stockholm att gå till.

Jag och många andra studenter har inte fått se tillräckligt många gynekologiska och obstetriska patienter för att känna oss trygga med att undersöka dem ordentligt som utexaminerade läkare. Den lilla praktik vi får bygger nämligen på att vi får se många patienter på kort tid, vilket vi inte får när många av dem tackar nej. Samma patienter som tackar nej åt oss idag, kommer sedan att förutsätta att vi kan "allt" när vi är examinerade läkare. Därför förstår jag inte logiken i att så många tackar nej.

Nu kanske några av er tycker att jag låter hemsk som kritiserar patienternas "nej". MEN, nu när jag snart är klar med grundutbildningen börjar jag inse allvaret i det hela. Jag SKA kunna utföra vissa moment när jag är klar, fastän jag knappt har fått öva. Det är allvarligt. Jag säger inte att jag kräver att alla patienter ska tillåta studenter vid undersökningen, men jag tycker att de flesta borde tänka på framtidens läkare och därmed tacka ja. Det verkar råda lite för mycket "Jag ställer inte upp, det får alla de andra patienterna göra"-mentalitet, vilket är lite egoistiskt. Vi studenter måste ses som en naturlig del av personalen på undervisningssjukhusen!

(Till alla er upprörda: Jo, det finns förstås ibland starka skäl till att man tackar nej. Jo, ibland måste man vända sig till ett undervisningssjukhus fastän man inte vill delta i undervisningen. Jo, jag har alltid tackat ja till studenter när jag har varit på sjukhus eller vårdcentral.)

AT-mässan och antalet AT-platser

I veckan var det AT-mässa på KI. Representanter från olika landsting och sjukhus var där för att informera om sina AT-tjänster. Jag började inse att jag faktiskt snart ska söka AT på riktigt. Jag måste bestämma mig för vart jag kan tänka mig att jobba i åtminstone i 2 år. Just nu känns det som om Stockholm inte blir aktuellt, eftersom väntetid på att få AT här ligger på uppemot 2 år.

När jag gick runt på mässan så passade jag på att fråga hur många som sökte till varje sjukhus och vilka meriter som krävdes. Jag blev lite nedslagen när även de små landsortssjukhusen berättade att de har "14 sökande per AT-plats" och ofta kräver några månaders vikarierande på orten innan man får AT. Kanske får man ställa in sig på att flytta till en mindre stad, vikariera på sjukhuset och vänta några månader på att få påbörja AT. Att flytta till en mindre stad har jag inget emot, men det känns så klart tryggare att flytta dit när man har fått en garanterad AT-plats.

Tyvärr är det många som skriker om att öka platserna på läkarprogrammet, men som samtidigt glömmer att den verkliga flaskhalsen för att få ut färdiga specialister är AT. AT-platserna är inte anpassade efter antalet läkarstudenter i Sverige, och ännu mindre anpassat efter de utomlandsutbildade läkarna som behöver göra AT i Sverige. Kan det verkligen vara så svårt att utöka AT-platserna så att de motsvarar antalet utexaminerade?!

Gyn/obs-duggan godkänd

Jag klarade gyn/obs-duggan, vad skönt! Imorgon väntar en dag med seminarium i kliniska genetik och PU-diskussion om etik. Jag tror att det kan bli en väldigt intressant dag. Det finns mycket etiska aspekter att diskutera kring gynekologi, obstetrik och klinisk genetik.

Efter att ha lämnat sjukhuset idag gick jag en lång promenad på Djurgården tillsammans med en kompis. Det var vackert, men kallt. Nu står termometern på -12 grader och det snöar lite smått. Det verkar som om vintern kom till Stockholm till slut. :)

Dugga i gyn/obs

Förra veckan avslutades med en illa genomförd dugga i gynekologi och obstetrik. Jag hade förberett mig rätt så bra, men tyvärr var inte dugga-ansvariga lika förberedda. För det första fanns det inte platser till alla i salen, så en del fick sitta och skriva duggan i knät. En förvirrad duggavakt tittade storögt på oss när det vällde in studenter genom dörren och alla sittplatser redan var upptagna. För det andra hade vi fått höra att det skulle bli en enkel dugga med självrättning, men när vi kom in i salen sa de i stället att duggan skulle rättas av lärarna och kunde underkännas. Nåväl, det låter väl ändå rimligt, tänkte jag. Tyvärr visade det sig dock att duggan var svårare än vad de hade sagt i förväg. Den innehöll dessutom frågor på saker som vi inte hade gått igenom ännu. Till råga på allt var en del frågor otydliga och när några studenter bad om att frågorna skulle förtydligas, så ropade duggaledaren att hon minsann inte tänkte svara på några frågor alls. Suck, där satt jag med en fråga som jag kanske missförstod och i så fall helt förlorade poäng på.

Många studenter var förstås upprörda efteråt. Det är respektlöst mot oss studenter (som ägnat mycket tid åt att förbereda oss inför duggan) att skriva en så dålig dugga och dessutom genomföra den så nonchalant.

Termin 10 påbörjad

I måndags började jag termin 10. Först ut den här terminen är gynekologi och obstetrik. I början av veckan hade vi introduktionsdagar med föreläsningar och praktiska övningar i gyn/ob. Vi fick bl.a. träna på gynekologisk status på plastmodeller. Introduktionsdagarna var väldigt bra och jag tycker framförallt att obstetriken verkar väldigt intressant. Igår och idag hade vi föreläsningar i klinisk genetik, vilket bl.a. handlade om kromosomrubbningar och ärftliga cancerformer. Väldigt intressant! Den här veckan har verkligen varit givande.