Litet eller stort sjukhus?

Jag fick en fråga om hur man ska tänka när man väljer sjukhus inför AT. Ska man välja ett litet eller stort sjukhus?

Fördelen med små sjukhus är att man lättare lär känna läkarna på olika kliniker, att sjukhusen brukar upplevas som mer gemytliga och att man snabbt blir en viktig del av sjukhuset. Man stöter på de vanligaste sjukdomarna, men skickar förmodligen iväg alla specialfall till större sjukhus (vilket förstås kan vara både en nackdel och en fördel som AT-läkare). En nackdel är att man snabbt kan få mycket ansvar på små sjukhus, eftersom man som AT-läkare blir en viktig del av jourlinjen, när det finns få läkare att välja emellan. En del AT-läkare känner sig inte trygga med så mycket ansvar i början av karriären.

Fördelen med stora sjukhus är att man har möjlighet att se en stor bredd av patienter (även specialfall) och att man lätt kan konsultera olika specialister direkt på sjukhuset. Nackdelen är att många upplever de stora sjukhusen som opersonliga. Många tycker också att man får ta mycket mindre ansvar på det stora sjukhusen, vilket kan hämma utvecklingen under AT:n.

Mitt val föll dock på mellankategorin - ett mellanstort sjukhus som har de flesta specialiteterna, men som ändå är tillräckligt litet för att man ska känna igen de flesta läkarkollegorna över klinikgränserna. På sjukhuset där jag jobbar får man så småningom alltmer ansvar som AT-läkare, men man fasas in i det. Det tycker jag är en bra strategi.

Arbetstider som läkare

Fråga: Jag tycker om din blogg, just nu läser jag dina gamla inlägg och det är verkligen roligt att läsa om vad ni gör på läkarutbildningen. Själva läkarstudierna tycker jag är intressanta, men det som oroar mig är arbetstiderna när man väl blir en läkare. Hur ser de ut? Och blir man tvungen att jobba natt?

Svar: De flesta specialiteterna har "obekväma" arbetstider, vilket innebär att man både måste jobba kväll, helg och natt utöver de vanliga dagpassen. Väljer man att bli allmänläkare jobbar man oftast dagpass, men har även jour vissa helger. Nattarbete kommer man alltså väldigt sällan ifrån som läkare. Arbetsveckorna för en sjukhusläkare kan variera: ena veckan kan man ha dagpass + helgjour, andra veckan nattjour, tredje veckan några lediga dagar + dagpass osv. Många läkare jobbar dessutom mycket övertid och har ett ganska stressigt schema (men så är det förstås inom många andra yrken också).

Några frågor med svar

Jag tänkte lite snabbt besvara de frågor jag har fått den senaste tiden. Frågorna är lite nedkortade. Kom gärna med kommentarer om ni vill lägga till något till svaren! :-)

1. Fråga: Jag går just nu på komvux för att plugga upp vissa ämnen för att söka till läkareutbildning, eller ska jag ta ett basår på universitet?
Svar: Hej! Det finns för- och nackdelar med både komvux och basår. Jag har inte gått något av dem så jag kan inte ge något bra tips baserat på egna upplevelser. Däremot är frågan diskuterad i ett annat blogginlägg, så om du klickar på etiketten "Läsarfråga" så hittar du ett längre inlägg där.

2. Fråga: Då det är närmast omöjligt att få A i alla ämnen så måste jag istället satsa på högskoleprovet för att komma in på läkarlinjen, och min fråga då är hur höga poäng man måste få på högskoleprovet för att komma in på KI?
Svar: Hösten 2012 krävdes det 1,9 för att vara garanterad en plats. Några som hade 1,8 kom också in. Du hittar all statistik på VHS.

3. Fråga: Hur var du så säker på att du ville plugga till läkare? Hade du bara fördelar eller hade du också nackdelar? För personligen så har jag båda, och jag vill inte sitta där framför skolbänken och tänka "fan, det här är inget för mig" och jag är rädd att det kanske blir så gällande andra utbildningar. Men iallafall, hur var du så säker? Hur tänkte du och vad gjorde du för att veta?
Svar: Jag kände redan på grundskolan att jag gärna ville bli läkare, men funderade även på några andra utbildningar. De fördelar jag tänkte på med läkaryrket är bl.a. att det är givande, intressant, varierande, bra lön och lätt att få jobb. De nackdelar jag tänkte på var bl.a. att jobbet kan vara väldigt psykiskt krävande, obekväma arbetstider och att det kan vara förödande om man begår misstag. Jag bestämde mig helt enkelt för att söka utbildningen och se om jag trivdes - och jag har trivts jättebra! Du får gärna höra av dig igen om du har fler frågor!

4. Fråga: Jeg har tanker om å studere ved Karolinska. Hvordan opplever du kvaliteten på undervisningen? Er det stor konkurranse mellom studentene? Hvor lett er det å komme i kontakt med nye mennesker på universitetet? Jeg måtte flyttet fra Norge til Stockholm for å evt. gå på KI, så da bør det være et ok miljø! :-) Vet du om det er flere nordmenn som studerer ved KI? Og til slutt: hva er det beste og det verste med Karolinska?
Svar: Jag har överlag varit nöjd med undervisningen, men man ska vara medveten om att KI har mycket föreläsningar och att föreläsarna inte alltid är särskilt pedagogiska. Ute på klinikerna är det mindre trångt än på många andra läkarutbildningar i Sverige, d.v.s. vi behöver inte trängas med så många andra läkarstudenter på samma avdelning. Jag tycker att stämningen har varit väldigt trevlig, åtminstone i min kurs. I början av utbildningen är det alltid några som vill visa sig duktiga, men konkurrensen försvinner rätt fort. De flesta är väldigt trevliga och hjälpsamma. Jag tycker att det har varit lätt att lära känna nya människor, men jag tror att det är ännu lättare om man läser på en klassisk universitetsort. Stockholm är inte en studentstad, så om man trivs med det "klassiska" studentlivet bör man t.ex. söka till Uppsala eller Lund i stället. Jag har faktiskt inte stött på någon norrman som läser hela läkarutbildningen på KI, men det finns säkert någon. Det bästa med KI är att det finns goda forskningsmöjligheter och att alla sjukhusplaceringarna ligger i Stockholm (så man behöver inte veckopendla till någon annan stad). Det sämsta med KI är att det finns en hel del dåliga föreläsare och att många handledare ute på kliniken är trötta på studenter.

5. Fråga: Gick ut 9:an med 280 poäng och just nu satsar jag stentufft på gymnasiet. Att bli läkare en dag är min dröm, och innan jag dör så vill jag verkligen ha uppnått min dröm. Dock undrar jag hur mycket tid du la ner på plugg i veckan när du var läkarstudent? Vad händer om man inte klarar en tenta? Vilka länder rekommenderar du att läsa till läkare i utomlands? Jag vågade dessvärre ej välja naturvetenskap som gymnasium val eftersom jag har hört hur tufft det är trots att man är jätteduktig..
Svar: De första terminerna la jag ner mer tid på plugg än vad jag har gjort på de kliniska terminerna. Räkna med att du befinner dig i skolan 7-8 timmar per dag och att du sedan behöver studera 2-3 timmar hemma per dag. En del studerar betydligt mindre och andra studerar betydligt mer! Om man inte klarar en tenta får man skriva en omtenta. Man får max 6 försök på sig per kurs. Jag har ingen erfarenhet från läkarstudier utomlands, men jag har hört att många har varit nöjda med läkarutbildningen i Danmark och Norge. Det är mycket att göra på NV-programmet, men inte så mycket att du inte skulle kunna klara det. Du hade ju bra betyg på högstadiet, så jag tror att du skulle kunna få bra betyg även på gymnasiet! Lycka till!

6. Fråga: Jag är faktiskt invandrare, tror inte det spelar någon roll, men ändå. Är det många invandrare som kommer in på läkarlinjen? Jag har tänkt göra högskoleprovet, förhoppningsvis ska det gå bra! Jag går sista året på Natur! Men har hört talas om PIL lite grann, kan man göra det lite överallt? Eller e det bara för att komma in på KI, man kan göra det? Skulle vilja veta lite mera om PIL, vad är det? I vilket urvalsgrupp hamnar man osv...
Svar: Ja, det är ganska många "invandrare" på läkarutbildningen och det spelar givetvis ingen roll vart man är född! PIL finns på KI och går ut på att skriva ett begåvningstest och att prestera bra på intervjuer. Man måste åka till KI för att göra provet. Har man gjort PIL tävlar man i den specifika urvalsgruppen. Även andra läkarutbildningar i Sverige har någon form av alternativ antagning. Titta på KI:s hemsida så får du mer information om PIL. Lycka till!

7. Fråga: Jag funderar på att byta till KI (kom faktsikt in till hösten men skulle vara tvungen att gå om så mycket att jag hellre väntar några terminer) och undrar hur hårda de är på tillgodoräkning av ex-jobbet? Tror du att de skulle godkänna ett ex-jobb från Uppsala?
Svar: Ja, om Uppsalas examensarbete omfattar 30 hp, så är jag säker på att KI skulle godkänna det! Lycka till!

Om T1 och bostäder

Fråga: Hei!:) Kjempe fin blogg! Jeg er en norsk jente som har søkt om å komme inn på KI til høsten,
og lurte på et par ting.
- Hvor mange år er de som starter der? Er mange veldig gamle?
- Er det bra studietmiljø og lett å bli kjent med folk?
- Hvordan er det med bosted og sånt i Solna? Er det noe campus eller må man leie hybel privat?
Om du kunne svare meg blir jeg veldig glad:D


Svar: Hej! Jag skulle tro att det är ca 160-170 läkarstudenter som börjar på KI till hösten (det brukar göras ett överintag för att kompensera för avhopp). Åldrarna på studenterna varierar mycket - allt från 18 år till 50+. De flesta är dock under 30 år på termin 1. (Värt att tillägga är att åldern inte spelar någon roll! Man blir god vän med de kursare man trivs med - oavsett ålder.) Jag tycker att det är en bra studiemiljö och rätt så lätt att lära känna folk. På termin 1 är det oftast enkelt att hitta någon man trivs med, eftersom de flesta vill lära känna nya kompisar. Man kan söka studentbostäder i hela Stockholm via SSSB. Det finns mycket korridorsrum och ettor i Solna, men leta även i andra delar av Stockholm. Du bör dock ställa dig i kö jättesnabbt, för det är långa köer. Det går att hyra lägenheter i andra hand eller bo inneboende, men det gäller att vara ute i god tid. Leta t.ex. på Blocket.

Hoppas att du kommer in på KI!

Tar studenter studieuppehåll?

Fråga: Hej jag undrar hur vanligt det är med studieuppehåll.

Har man skaffat sig en fin kompiskrets kanske många väljer bort ett avbrott, eller har jag fel? Eller kanske man inte vill förlora den fina studietakten man kommit in i...

Hur vanligt har det varit i din klass?

Svar: Det är många som tar studieuppehåll under utbildningen, av olika anledningar. En del vill resa, forska, jobba, plugga något annat ett tag eller bara ta det lugnt. Andra måste ta ledigt för att ta igen kuggade tentor. En del tar uppehåll för att vara föräldralediga. Andra studenter vill absolut inte ta ledigt, eftersom de lärt känna mycket kompisar och trivs så bra på kursen, samtidigt som många tar ledigt även om de stormtrivs.

Jag tycker inte att man ska tveka att ta studieuppehåll om man verkligen vill det. Det finns nästan alltid goda chanser att lära känna sina nya kursare när man kommer tillbaka efter uppehållet. Givetvis finns det alltid en risk att man inte riktigt kommer in i "gänget" om man är ny i klassen, men den risken hoppas jag är liten.

Jag vet inte riktigt hur många som har tagit uppehåll i min klass, men den ser definitivt annorlunda ut än vad den gjorde på termin 1!

Obligatoriska moment?

Fråga: Hejsan!
Jag läste din blogg och tyckte den var intressant, och tänkte passa på att fråga något:

Det är så att jag i dagsläget rundar av mitt gymnasieprogram och ska välja högskolestudier nu, och något som tilltalar mig mycket är läkarprogrammet på KI. Jag är inte helt behörig, det fattas B-kursen i Biologi och Fysik, men resten har jag och betygen är helt okej. Jag vet inte om det bästa är att kompensera med komvux eller reell kompetens?

Sedan är jag lite nyfiken på hur uppdelningen mellan obligatoriska moment och självstudier ser ut? Jag bor en bit utanför Stockholm, och pendlandet tar sin lilla tid. Är schemat fullspäckat hela tiden, eller finns möjligheter till självstudier hemma ibland?

Skulle vara jättetacksam om du hade lite tid att avspara för att svara på mina frågor :)

Svar: Hej! Jag är inte så insatt i om komvux eller reell kompetens är bäst, men frågan var uppe till diskussion i en tidigare läsarfråga, så titta gärna där. :-) Kompletterade betyg via komvux kan höja betygssnittet, om du behöver det. Å andra sidan kan naturvetenskapligt basår på högskolan minska stressen att få MVG, eftersom det inte räknas in i betygssnittet.

Under de två första åren finns goda möjligheter till självstudier. Den mesta tiden består av föreläsningar, som inte är obligatoriska. Det finns däremot grupparbeten, labbar, seminarier  och duggor som är obligatoriska, så man måste räkna med att åka in till skolan ibland. Dessutom kan det vara bra att delta i några föreläsningar ibland, eftersom de ger en hint om vad som är viktigt inför tentan. Det är betydligt lättare att lära känna sina kursare om man kommer till föreläsningarna, vilket kan vara bra att ha i åtanke om man vill träffa många nya vänner på utbildningen.

Under de kliniska terminerna är det mycket obligatoriska moment. Föreläsningarna är sällan obligatoriska, men den mesta tiden spenderas ute på obligatorisk praktik på sjukhusen. Om man missar obligatoriska klinikdagar måste man ofta ta igen dem på lov eller helger. Eftersom det finns fyra olika bassjukhus att välja mellan - Solna, Huddige, Danderyd eller SÖS - så kanske det finns något alternativ som kan minska din restid? Det är rätt så många som har långa restider till föreläsningarna. Jag har kursare som bl.a. bor i Södertälje, Täby och Uppsala, även om de flesta bor närmre än så.

Lycka till med pluggandet!

Bli provledare

Fråga: Hej, såg att du varit provledare och jag undrar hur man blir det?

Svar: Hej! Jag kontaktade den som är ansvarig för högskoleprovet i mitt län. Det finns nästan alltid efterfrågan på provledare, så om du kontaktar den ansvariga i tid så finns det goda chanser att få ett jobb eller att bli reserv. (Reserver blir ofta inkallade på provdagen!)

Köpa sig plats

Fråga: Hej!

En bekant till mig påstår att han studerar till att bli läkare på Karolinska och att han betalar för sin utbildning där, och att hans studier inte är studiebidragsberättigade, trots att han är svensk medborgare. Det tycker jag verkar konstigt, då läkarutbildning i Sverige är gratis, om jag inte har fel, och då man som läkarutbildningsstuderande har rätt till studiebidrag. Dessutom så hade han mindre än medelsnittet i gymnasiebetyg, och gick på komvux för att läsa upp sina betyg. Med tanke på denna bakgrund, är det trots allt rimligt att han verkligen går på Karolinskas läkarutbildning?

Svar: Utbildningen på läkarprogrammet är gratis för svenska medborgare och det går inte att köpa sig en plats, så vitt jag vet. Om man däremot kommer från ett land utanför EU och blir antagen till läkarutbildningen i Sverige, så får man betala för utbildningen. Man kommer inte in på läkarprogrammet med medelmåttiga betyg via betygskvoten, men man kan förstås komma in via högskoleprovet om man har mycket bra resultat eller via PIL (kräver också mycket bra betyg eller hp-resultat). Läkarutbildningen är studiemedelsberättigad, så om man inte har använt sina sex år med studiemedel så har man rätt till pengarna.

Hålla intressant föreläsning

Fråga: Hej! Snubblade över din blogg. Jag är ssk och föreläser för läkarkandidater och tänkte be dig om ett råd :). Hur skulle den ultimata föreläsningen vara upplagd: typ teoristund, grupparbete, reflektion? Ska prata om palliativ vård sett ur ett mångkulturellt perspektiv.
Tusen tack om du kan svara och glad påsk!

Svar: Hej! Ursäkta mitt sena svar. Jag har tyvärr haft ont om tid och inte hunnit sitta vid bloggen så mycket de senaste veckorna. Du kanske redan har hunnit ha föreläsningen, men jag ger lite åsikter ändå. Mycket av det jag påpekar är säkert självklarheter, men jag nämner dem ändå. :-)

Det ämne du ska prata om får inte bli för flummigt. Var konkret och berätta gärna utifrån de patientfall du själv upplevt. Akta dig för att låta fördomsfull, för det finns alltid personer som kan ta illa upp när mångkulturella perspektiv diskuteras. Undvik också att generalisera i stil med "I landet X tänker man så här ..." eller "I kulturen Y anser man att ...", eftersom det sällan går att generalisera så enkelt.

Försök att aktivera studenterna så mycket som möjligt. Prata gärna om teori först, där patientfall kan vara utgångspunkten. Ge sedan konkreta tips på hur man kan göra i olika situationer. Uppmuntra studenterna till att ställa frågor och komma med kommentarer under hela föreläsningen. Lägg gärna in små reflektionsstunder, då man kan sitta och diskutera med "bänkgrannen" i några minuter. Ha ett tydligt budskap och konkreta lärdomar, så att studenterna känner att de lärde sig något nytt och vettigt.

Lycka till med föreläsningen! (Ni läsare får jättegärna komma med era egna synpunkter!)

Många frågor

Jag har fått många frågor till min blogg de senaste veckorna och har tyvärr varit alldeles för dålig på att svara på dem. Tiden har tyvärr inte riktigt räckt till. Nu ska jag dock ta tag i saken och försöka svara på så många frågor som möjligt. Om frågan inte dyker upp, så beror det säkert på att jag tidigare har svarat på liknande frågor och därför hänvisar till dem. Som vanligt hänvisar jag frågor om låga betyg och sannolikheten att komma in på läkarprogrammet, till tidigare läsarfrågor.

Nu ska jag fortsätta med ett grupparbete, eftersom jag måste bli klar med ett utkast idag. Fortsatt trevlig helg önskar jag er alla!

Tips inför T9

Fråga: Hej!
Är utbytesstudent och börjar 9 terminen på KI nu i januari. Undrar om du skulle kunna skriva vilka
böcker man behöver under terminen? Finns det någon site med anteckningar eller läser de flesta böckerna? Tentatips? Skulle vara jättetacksam över din hjälp!

Svar: Hej! Under psykiatriplaceringen fick vi låna boken DSM-IV av kursledningen, så jag köpte ingen annan bok. Jag tyckte att jag klarade mig bra med låneboken och föreläsningsanteckningarna från psykiatrin.

Under ÖNH fick vi flera olika böcker och kompendier gratis, så jag kände inget behov att att köpa någon bok där heller. :-)

Under ögonmomentet köpte jag boken "Ögonboken" av Kugelberg och Ygge. Den boken rekommenderar jag dig verkligen att köpa, eftersom den riktar sig till studenterna på KI. Den innehåller allt man behöver lära sig på ögonkursen och är väldigt bra (de flesta studenterna läste boken från pärm till pärm). Seminariefallen är dessutom upplagda efter den boken.

Under beroendekursen fick vi så bra föreläsningsanteckningar att jag inte kände något behov av att köpa någon bok.

Under neurologikursen lånade jag boken "Neurologi" av Fagius och en bok om akut neurologi, som jag tyvärr inte minns namnet på. Jag kan verkligen rekommendera dig att låna eller köpa dessa böcker, även om föreläsningsanteckningarna ofta var bra. Det kändes nämligen bra att kunna gå till böckerna för att läsa på de krångligare delarna av neurologin.

Inför tentan rekommenderar jag dig framförallt att läsa föreläsningsanteckningarna, ÖNH-kompendierna och Ögonboken. Jag tycker också att du ska läsa igenom många gamla tentor (särskilt de från de senaste åren), eftersom tentan är lite speciellt upplagd med MEQ-frågor och primärvårdsperspektiv.

Hoppas att du trivs med utbytesstudierna!

Tips inför T8

Fråga: Hej!
Jag har precis börjat termin 8 på KI och skulle vilja ha lite tips om litteratur. Jag skulle även vilja ha tips inför tentan.
Tack på förhand!

Svar: Hej! Under kirurgiterminen lånade jag boken "Kir." på biblioteket och tyckte att den var ganska bra. Jag fick även låna några böcker av sjukhuset under urolog- och anestesiplaceringen, men kommer tyvärr inte ihåg vad de böckerna hette. Jag minns att vi använde oss av en tunn, svensk bok om anestesi. Under ortopedin läste jag boken "Akut ortopedi" och den var väldigt bra. Jag läste dock mest ur föreläsningsanteckningarna och använde böckerna mer som ett komplement. Jag tror att de flesta gjorde likadant.

Inför tentorna råder jag dig framförallt att läsa på föreläsningsanteckningar och seminarieanteckningar och att komplettera med böcker i de fall föreläsningsanteckningarna är dåliga eller ofullständiga. Jag vill också tipsa dig om att läsa mycket på gamla tentor (både på de skriftliga, praktiska och muntliga tentorna) för att få en uppfattning om vilken nivå som krävs. Många ämnen återkommer dessutom i tentorna, så det kan vara en bra idé att läsa igenom ganska många tentor för att se vilka frågor som verkar viktiga och återkommande.

Lycka till med studierna!

Biomedicin eller läkare?

Fråga: Hej, jag går sista året på naturvetenskapla programmet. Det börjar bli dags nu att bestämma sig inför framtidsvalen och jag har länge känt att jag vill läsa till läkare men nu börjar jag bli osäker efter att ha läst lite om biomedicin. Fast problemet är bara det att biomedicinare har ingen patientkontakt, det har dock läkare, så hur skall jag komma fram till om det är läkare eller biomedicnare jag vill bli, för jag vill ha patientkontakt. Jag är väldig intresserad av medicin och människokroppen men både läkare och biomedicinare håller på med sånt men som sagt hur kan jag komma fram till vad det är jag verkligen vill?
Intagningspoängen för Biomedicin ligger runt 17 medan det för läkare ligger runt 22, och jag kommer ha runt 21, borde jag satsa på läkare bara för att mina betyg ligger närmare läkare eller borde jag tänka mer på framtidssynen och intresse?
Tack för ett snabbt svar!

Svar: Hej! Generellt kan man nog säga att biomedicin är mer inriktat på forskning, medan läkarprogrammet är mer inriktat på arbete med patienter. Om du vill ha möjlighet att både arbeta med patienter och att forska, så tycker jag att du ska välja läkare. Det är inte alls svårt att forska som läkare (snarare tvärtom - både läkarstudenter och läkare uppmanas ständigt att forska). Biomedicinska analytiker kan välja att arbeta med patienter (t.ex. på klinisk fysiologi), men som jag tolkar det är det inte denna utbildning du funderar på, utan den längre biomedicinutbildningen.

Fundera på vad du tycker verkar roligast. Som biomedicinare kommer du att arbeta mycket på labb och förmodligen mycket med forskning. Som läkare har du fördelen att du både kan välja att jobba på labb, med patienter eller med forskning (eller med en kombination av alla tre). Om du väljer läkarprogrammet bör du ha ett stort intresse för patientarbete, eftersom detta är en viktig del av grundutbildningen och AT.

Jag tycker inte att du ska välja läkarprogrammet bara för att du har bra betyg, utan låt ditt intresse styra! Du ska förmodligen jobba med ditt yrkesval hela livet och det är viktigt att du trivs med ditt val. Det är dock värt att påpeka att det inte är "kört" om du kommer på att du har valt fel utbildning. Det går alltid att byta och börja om!

Kanske kan någon biomedicinare ge lite mer tips?

Läsarfrågor om antagningen till läkarprogrammet

Det är många läsare som frågar mig hur man kan komma in på läkarprogrammet utan toppbetyg och utan högt resultat på högskoleprovet. För att undvika upprepning bland inläggen på bloggen, kommer jag därför att hänvisa till tidigare svar på denna fråga. Titta under etiketten "Läsarfråga", så hittar ni flera svar på frågan! :-)

Böcker inför studier i Riga

Fråga: Hej !
Kämpade några år med högskoleprovet kom faktist inte över 1,4 därför sökte jag till riga och kom in till min dröm utbildning.

Min fråga till dig som har erfarenhet inom området är; behöver jag köpa några böcker som underlättar studierna för mig där nere.
Typ speciella ordböcker eller annat som underlättar.

Är tack om du har tid och ork och vill hjälpa mig
Mvh

Svar: Hej! Grattis till utbildningsplatsen i Riga! Jag tror att det kan vara en bra idé att köpa ett svensk-lettiskt lexikon alt. engelskt-lettiskt lexikon. Du kommer nämligen garanterat att behöva lära dig att tala lite lettiska för att kunna prata med patienterna. Övriga böcker kommer du säkerligen få tips om när du påbörjar utbildningen. Om du ändå vill köpa någon bok innan utbildningen startar, så tycker jag att "Biochemistry" av Champe, Harvey och Ferrier är ett bra alternativ. Det är en bok som brukar användas på många universitet i början av läkarutbildningen och den boken hade jag mycket nytta av när jag pluggade biokemi. Ett annat tips är att köpa en bra anatomisk atlas. Netter eller Sobotta är de mesta populära i Sverige. Lycka till med studierna!

Kanske är det någon av er läsare som studerar i Riga (eller någon annanstans) och som kan ge något bra tips?

Muntliga presentationer?

Fråga: Hej,

Jättebra blogg!

Tänkte fråga hur mycket muntligt det är på läkarprogrammet. Med muntligt menar jag inte muntliga förhör eller muntligt sinsemellan i gruppen som väl inte är så stor, utan snarare om man har några individuella framförande för alla elever i klassen?

Min scenskräck är så att säga proportionell (:D) mot antalet åhörare, tycker sålunda det är okej att tala inför ett par personer (upp till 10) fast är det däremot över 20 och uppåt och kanske dessutom på engelska så är det en mardröm.

Jag är dock beredd att jobba på problemet. Fast vill gärna veta vad man kan förvänta sig.

Tack på förhand :)

Svar: Hej! Det är inte så mycket muntliga presentationer på läkarprogrammet. Det som presenteras muntligt är vissa grupparbeten under preklin, något enstaka projektarbete och examensarbetet. Vi har alltid hållit alla redovisningar inför några få studenter, så jag tror inte att du behöver oroa dig alls. Vissa duggor är också muntliga, men då är man inte fler än åtta studenter per grupp. Lycka till med läkarutbildningen!

Öka chansen att komma in på läkarprogrammet

Fråga: Hejsan,

Tack så mycket för en bra sida :)

Jag har några frågor till dig. Jag vill hemskt gärna bli läkare, och det har jag kommit på nu i åldre dar. Jag gick inte natur på gymnasiet, vilket gör att jag får läsa upp alla behörigheterna. Jag har godkänt i alla mina ämnen från gymnasiet, men mina meritpoäng är bara 12.0.

Det jag undrar är, vad kan jag göra för att öka mina chanser att komma in? Jag vill verkligen det här.

Ska jag läsa upp meritpoäng på komvux eller hjälper det inte?

Tacksam för svar!
Är verkligen i behov av att prata med någon
som kan :)

Svar: Jag tycker att du ska läsa upp alla dina gymnasiebetyg på komvux. Efter det kan du läsa till den naturvetenskaplig behörigheten på komvux eller på högskolans basår. Du kan sedan söka in i betygskvoten för konkurrenskompletterade betyg, men du får nog räkna med att det krävs toppbetyg för att komma in på läkarprogrammet via den kvoten.

Jag tycker också att du ska skriva högskoleprovet. Om du inte får tillräckligt bra resultat första gången, så skriv om provet några gånger. De flesta brukar får bättre resultat när de skriver provet flera gånger. Med ett bra högskoleprovsresultat kan du söka in till intervjuantagningen på bl.a. KI (då krävs ca 1,7 för att komma vidare till intervjun) eller direkt via hp-kvoten (då brukar det krävas ca 1,9).

Ett annat alternativ är att läsa läkarprogrammet utomlands. Det är betydligt lättare att komma in i vissa länder i Europa. Dock kräver många av dessa länder att man betalar en terminsavgift, vars storlek varierar väldigt mycket beroende på vart man läser.

Läs gärna vidare under kategorin "Läsarfråga", där jag gett liknande tips till andra frågeställare. :)

Lycka till med utbildningen!

Är läkaryrket som i tv-serierna?

Fråga: Hej! Har en liten töntig fråga men som jag gått runt och funderat på ett tag! Är "läkarlivet" lika dramatiskt som i alla läkarserier? Att alla läkare förälskar sig i varandra, sjuksköterskornas högsta dröm är att dejta en läkare? Är lite nyfiken! Vore kul om du tog dig tid att svara! Ha en fantstisk dag! :)

Svar: Hej! Ursäkta att svaret dröjde. Nej, läkaryrket är inte lika dramatiskt som i tv-serier och på film. Det är dock inte ovanligt att läkare är gifta med läkare och att läkare är gifta med sjuksköterskor. Däremot har jag aldrig sett något kärleksdrama utspela sig rakt framför ögonen på alla i personalen. Jag är dessutom säker på att sjuksköterskorna inte har som högsta dröm att dejta läkare. Läkare anses inte så fascinerande som i tv-serierna, åtminstone inte i den yngre generationen vårdarbetare. All dramatik är nog bara inlagd för att göra tv-serierna mer intressanta och läkarlivet mer "spännande". Läkarens arbetsdag går oftast ut på att möta patienter, dokumentera och diskutera vården med de andra teamet. Oftast är det inte så särskilt dramatiskt. :)

Orolig för att inte orka plugga

Fråga: Hej läkarkandidaten!

Jag har skrivit till dig tidigare (om frågor ang antagningspoäng, betyg osv). Jag har nu börjat 9:an och därmed sista året innan jag börjar naturvetenskapliga på gymnasiet (förhoppningsvis). Jag är fortfarande otroligt ovan med dom betyg jag har (MVG i SO, spanska, NO och Matte, resten VG). Jag vet att om jag fortsätter i den studietekniken jag tidigare haft kommer jag säkert ha goda förmåner att komma in på läkarlinjen, men för ett tag sedan blev jag otroligt studietrött. Jag ville inte längre bli läkare och ville hellre satsa att bli någon slags reseledare. Detta pga att jag kände att jag ville få ut mycket av livet och inte slösa bort ungdomen och större delen av vuxenlivet studerandes en stor tjock bok. Jag fick andra drömmar, lite mer kultura drömmar, börja teater, bli skådespelerska och försöka leva ett riktigt lyckligt liv! Jag börjar nämligen mera och mera se mig själv som en mer kulturell person, jag gillar att klä mig annorlunda, teater, impulsivt skippa skolan någon dag och dra till Göteborg, de dom flesta gör! Jag var livrädd för att inte kunna leva helt enkelt om jag satsade mer på studierna, jag tror att jag inte kommer få tid för något annat - jag är ingen mönsterelev... Jag sökte runt på diverse andra linjer och mailade några personer för råd, de sa i princip samma sak allihopa, gå natur, bli läkare - För det är ju din DRÖM!

Jag fick mig en riktig tankeställare, men insåg att de hade rätt, jag vet att jag någon gång i livet kommer ångra mig så kopiöst om jag väljer en annan väg i livet. Jag vet att jag kommer ångra mig att jag inte blev läkare bara pga av lathet. Så nu är jag tillbaka på vägen igen, jag SKA bli läkare. Men jag är fortfarande så otroligt rädd, för jag vet att studierna är tuffa, och jag känner mig inte alls som en toppelev nu. SÅ jag vill rent allmänt bara få lite rådgivning av dig och lite allmänt peppande ord från en som enligt mig klarat den svåraste biten, hur klarade du alla studier, tentor, högskoleprovet osv? Var det bara att du var studiemotiverad eller tänkte du på något speciellt som aldrig fick dig att tappa fokus om det du ville? Jag är så rädd att jag ska falla tillbaka igen, jag känner verkligen att jag börjar hamna bakom i skolarbetet nu efter mitt "ofokus". Men jag vill samtidigt inte ta ut alla krafter nu och verkligen vara helt slut sen, har du några nyttiga tips?

Annars är det otroligt kul att läsa en sådan här blogg, väldigt inspirerande!

Svar: Hej och tack för dina vänliga ord om bloggen! Kanske har din oro lagt sig lite redan, eftersom du tyvärr fick vänta länge på ett svar från mig. Du måste förstås själv komma fram till vad du vill ha för yrke. Om du satsar på läkare kommer du att behöva försaka en hel del fritid, vilket jag också har gjort. Jag bestämde mig innan gymnasiet för att jag ville bli läkare, så jag var redan tidigt inne på att jag skulle behöva läsa mycket. Om du inte orkar ge den tiden åt studierna, så kommer gymnasiet och läkarutbildningen bli väldigt långa och tråkiga, är jag rädd. Men å andra sidan är det värt det om du verkligen vill bli läkare.

Om du skulle komma fram till att du inte vill satsa så hårt på plugget just nu, så har du alltid möjlighet att ångra dig senare i livet. Du kan läsa upp dina betyg på komvux eller komma in på läkarprogrammet via högskoleprovet. En annan möjlighet är att läsa läkarutbildningen utomlands där det är lättare att komma in. Det är inte lätt att avgöra i nionde klass vad man ska göra i resten av livet, så det kan vara bra att veta att man alltid kan ångra sig och börja om. Så välj gymnasielinje efter intresse och ta dig en ordentlig funderare på vad du vill få ut av din gymnasieutbildning.

Alla läkarstudenter var inte toppstudenter på grundskolan och i gymnasiet. En del har pluggat upp sina betyg i efterhand och en del kom in via intervjuer och högskoleprovet. Dessutom kanske det finns fler alternativa sätt att bli antagen till läkarutbildningen, när du bli aktuell för att söka. Anledningen till att jag orkade plugga mycket och vara duktig "hela tiden" på gymnasiet var att jag verkligen hade målet att bli läkare. På läkarutbildningen pluggar jag faktiskt inte lika mycket som på gymnasiet, eftersom jag inte längre känner samma press att ständigt prestera mitt yttersta. Jag pluggar förstås tillräckligt för att klara tentorna, men jag pressar mig inte i onödan bara för att få alla rätt på tentorna. Dessutom prioriterar jag fritid, kompisar, träning och avkoppling, för att orka med att plugga resten av tiden. Det krävs en nyttig balans mellan skolarbete och fritid, för att orka och tycka att det är roligt att plugga.

Lycka till i ditt gymnasieval och kom ihåg att du alltid kan ångra dig om du väljer "fel" inriktning!

Stressad över att inte ha kommit in på läkarprogrammet

Fråga: Hej!
Jag är 28 år gammal och inte kunnat hinna bli klart me gymnasie utbildning ännu, och varför ja blev så försent e att ja jobbade och gift mig och har ett barn, så just nu går jag på min sista termin på en av stockholms folkhögskolor och min syfte är att gå ditt för att bara kompletera och höja upp min gamla betygsdokument och kunna ha ett bra slutlig gymnasie betyg, men samt ja känner mig jätte depremerade och väldigt sårad igenom mig för att ännu ja hann inte fylla upp min dröm och komma in till läkare utbildning de e min dröm att bli läkare och kunna hjälpa människor, men hur ja vet faktist inte?, så hoppas att ni kan hjälpa mig för att ja lovar ja känner så ensam igenom mig själv eftersom alla mina vänner som har pluggat me mig e redan inne i läkare linj , men inte här i utom land som polen holland, norege danmark, så hoppas att ni kan ge en bra råd som gör att ja ger inte upp!
mvh

Svar: Hej! Mitt bästa råd till dig är att kämpa vidare med att komplettera dina betyg och inte ge upp din dröm! Det är många som någon gång känt att studierna går trögt, att man inte kommer någon vart och att man önskar att saker och ting gick fortare. Du har dock hunnit med att göra mycket annat i livet (som t.ex. att få barn), vilket många på läkarprogrammet inte har hunnit. Var stolt över de erfarenheter du har och oroa dig inte över att dina vänner kommit in på utbildningen före dig. Det är inte ovanligt att läkarstudenter är "lite äldre" och har barn när de börjar plugga, så du behöver inte känna dig ensam. Ett annat bra tips är att skriva högskoleprovet varje termin, eftersom man brukar få bättre hp-resultat ju fler gånger man skriver provet. Det finns t.ex. utbildningar över internet där man får möjlighet att träna på uppgifter inför högskoleprovet.

Om du inte lyckas komma in i Sverige, så kan du söka till en läkarutbildning utomlands där det brukar vara lättare att komma in. Vissa länder har intagningsprov som är relativt lätta att klara. Jag vet inte vad du har för möjligheter när det gäller att flytta utomlands, men eftersom du har barn kan det kanske bli svårt. Dessutom brukar det kosta mer pengar att studera utomlands p.g.a. terminsavgifter, vilket förstås kan begränsa möjligheterna till att läsa utomlands.

Om du har väldigt svårt för att klara de betygskrav och högskoleprovresultat som krävs för att komma in på läkarprogrammet, så kanske det kan vara ett alternativ att söka någon annan, "liknande" utbildning. Man kan t.ex. förbättra livet för andra människor inom yrken som sjuksköterska, audionom, logoped eller socionom, även om det inte är detsamma som att vara läkare. Men om du verkligen vill bli läkare, så kämpa på och ge inte upp dina studier!

Lycka till!