Lagom vecka

Så har skolan dragit igång igen. Sista rycket på termin 6. Som tur är så blir sista veckan på terminen lugn för min del, så något ryck kanske jag inte riktigt kan tala om. Svk-kursen är sådär lagom lugn och ändå riktigt bra. Dagarna är lagom långa och arbetsbelastningen är lagom. Hela kursen är lagom. Dessutom blir vi bjudna på fika varje dag. Det är barnsligt så glad man kan bli av att få fika mellan föreläsningarna. Jag är glad att vi fick ett par veckor svk i slutet av terminen, för det behövs efter en intensiv medicinkurs. Jag ska göra en enklare redovisning i slutet av veckan, men i övrigt blir det bara föreläsningar och seminarier.

Hur är medicinkursen upplagd?

Fråga: Hejsan! Jag går termin 1 på läkarprogrammet och ser så mycket fram emot att få börja läsa kliniska kurser. Hur ser medicinkursen ut och är den lika tung som termin 1?

Svar: På medicinkursen är studenterna indelade i fyra olika grupper som är placerade på fyra olika sjukhus (Karolinska Sjukhuset i Solna, Danderyds sjukhus, Södersjukhuset och Karolinska Sjukhuset i Huddinge). Internmedicinkursen på termin 5 är indelad i teoriblock som varvas med praktikblock ute på sjukhusen. Varje block är ca 3 veckor. Efter varje teoriblock skrivs en dugga. Terminen avslutas med en SVK-kurs på 5 veckor. Termin 6 innehåller två block med praktik på internmedicinska avdelningar samt dermatologikurs, infektionskurs, getriatrikkurs och klinisk farmakologikurs. Kursen avslutas med ett OSCE-prov, som är ett praktiskt prov. När jag läste kursen avslutades den också med en stor skriftlig tenta som täckte hela termin 5 och 6 (minus SVK-kurserna). Så vitt jag har förstått så är denna tenta borttagen nu. Termin 6 avslutas sedan med en SVK-kurs på 3 veckor.

Jag tycker inte att termin 5 och 6 var lika tunga som termin 1. Det beror på att medicinkursen innehåller mycket praktik ute på sjukhusen och under de veckorna har man inga föreläsningar. Dessutom tycker många att medicinkursen känns roligare och mer relevant för det framtida läkaryrket än vad termin 1 gör, vilket säkert också bidrar till ett medicinkursen känns lättare.

Medicinsk årskrönika 2010

Så här sista dagen på året sammanfattar jag mitt medicinår i en liten krönika:

• Januari: Jag klarade den ökända preklintentan och preklinmuntan. Det kändes som ett stort steg på vägen till att bli läkare.
  Jag började den första kliniska kursen (internmedicin) på läkarprogrammet. Wohoo!
• Februari: Jag började den första kliniska placeringen, som tyvärr inte var någon hit. Jag fick en otrevlig handledare och det var dålig stämning på avdelningen. Som tur var avskräckte det mig inte från att fortsätta plugga.
• April: Medicinkursen avslutades för vårterminen, men skulle sedan fortsätta på hösten. Jag klarade alla mina duggor under våren.
• Maj: Jag läste en jättebra kurs om perinatologi.
• Sommaren: Det var underbart att vara ledig efter en hektisk vår! 
• Hösten: Jag läste inspirerande kurser i dermatologi, geriatrik och infektion. Alla duggor gick bra.
  Jag var på KI:s 200-årsfest i Globen.
• December: Jag klarade den stora internmedicintentan.
  Jag gick på Medicinska Föreningens Luciabal. Väldigt trevligt!

Sammanfattningsvis har jag lärt mig väldigt mycket under det gångna året - både teoretiskt och praktiskt. Jag har fått en bra inblick i läkaryrket och har lyckats bra med mina studier.

Gott nytt år till er alla!

Jullov!

För en dryg vecka sedan hade jag en tenta som täckte 48 högskolepoäng - nämligen internmedicintentan. Nästan ett helt års studier tentades av under en 6 timmar lång tenta utan rast. Efter att ha svarat på frågor om allt från tyreostatikabiverkningar och cortimyk-innehåll till ulcerös colit-behandlingar och orsaker till AV-block III, belönade jag mig själv med att gå på Luciabalen. Luciabalen var väldigt trevlig med god mat och trevligt sällskap. Det enda som saknades var en representant för Nobelpriset i medicin.

Igår fick jag veta att jag har klarat internmedicintentan. Det känns jätteskönt! Eftersom jag inte behöver göra resttentan så innebär det att jag kan ta jullov nu. Årets sista dag på svk-kursen är också avklarad, så nu kan jag njuta av julen hemma med familjen. Det känns väldigt välkommet efter en intensiv höst!

SVK, sen jullov

Det har varit en hektisk tid. Jag har pluggat inför osce och medicintentan och har nu påbörjat en SVK (StudentVald Kurs). Samtidigt har jag försökt hinna med julbestyren, handla julklappar och umgås med vännerna innan alla skingras över julen. I helgen ska jag försöka att hinna med en rad olika saker som jag inte har prioriterat under tentaperioden. Det ska bli skönt med jullov snart (eller självstudieperiod, som det också kallas), för jag känner att jag behöver lite ledighet.

OSCE-prov

Igår hade jag mitt OSCE-prov (Objective Structural Clinical Examination) på medicinkursen. För den som inte vet vad det är så kan jag berätta att OSCE-provet är ett muntligt och praktiskt prov, som är indelat i olika stationer med olika kliniska eller teoretiska uppgifter. Provet som jag gjorde igår var indelat i sex olika stationer. På medicinkursen kan stationerna innehålla följande:

• A-HLR (obligatorisk station som alla måste klara för att få godkänt)
• Geriatrik eller Klinisk farmakologi (t.ex. skriva recept, undersöka läkemedelsinteraktioner, utföra MMT-test)
• Infektion (t.ex. ett patientfall, livkoranalys)
• Dermatologi (t.ex. patientfall)
• Primärvård (t.ex. årskontroll av diabetes, waranordination)
• Internmedicin (t.ex. bukstatus, beskriva blåsljud, tolka blodgas, patientfall)

För att få godkänt krävdes godkänd A-HLR och max en underkänd station av de övriga fem stationerna. Jag fick godkänt på alla mina sex stationer, vilket var jätteskönt! Jag tror att de flesta i min klass blev godkända. Jag var förstås lite stressad innan provet började, men när jag väl hade satt igång med provet så var det faktiskt ganska roligt!

KI 200 år

Förra veckan var jag i Globen därför att KI hade sin jubileumsgala där. KI fyller nämligen 200 år i år och firade det genom att hyra Globen för en kväll. Kvällen var väldigt trevlig och bäst av allt var att The Ark uppträdde. Tyvärr var jag tvungen att gå hem ganska tidigt (åtminstone tidigt för att vara utekväll), eftersom jag skulle på föreläsningar morgonen därpå.

Just nu är jag mitt upp i infektionskursen. För tillfället handlar föreläsningarna om tropikmedicin, vilket är väldigt intressant. Att läsa om tropikmedicin gör mig så oerhört tacksam över att bo i Sverige - här slipper vi malariamyggor, tsetseflugor, spolmaskar och andra otrevligheter. Dessutom behöver vi inte dö av diarréer, luftvägsinfektioner och sjukdomar som går att vaccineras mot.

Läkemedelsinteraktioner

Den gångna veckan har handlat om geriatrik och klinisk farmakologi. Därmed har jag lyssnat på föreläsningar om demenser, läkemedelsinteraktioner, palliativ vård m.m. I fredags hade vi dugga på området. Jag håller tummarna för att den gick bra.

Något användbart som jag lärde mig den här veckan, är att det finns en fenomenal sida för de som vill undersöka om läkemedlen i en läkemedelslista interagerar med varandra: SFINX. Där kan man fylla i patientens alla läkemedel och se vilka som interagerar med varandra. Det är mycket smidigare än att söka på varje enskilt läkemedel i FASS.

Arytmiundervisning på ett förmodligen lite mer udda sätt

Jag bestämde mig idag för att repetera EKG-tolkning. Det var ett tag sedan vi pratade om EKG senast (januari-februari i år, för att vara mer exakt) och jag märkte att jag har glömt en del av de mer ovanliga EKG-fynden. Därför åkte Sverker Järn fram på skrivbordet tillsammans med EKG-linjalen, passaren och en hel hög med övningsexempel. Mitt i allt pluggande kom jag ihåg den här gamla videon, som jag glatt tittade på när jag var nybörjare (och nybörjare är jag ännu) i EKG-tolkning. Mycket nöje!

Ute i primärvården

Min sista VFU-vecka för den här terminen är förlagd till primärvården. Där trivs jag som fisken i vattnet! Jag har en bra vårdcentral och bra handledare. Redan första dagen fick jag ett eget rum, egna inloggningsuppgifter och egna internmedicinska patienter. Jag får varje dag ta anamnes och status på mina patienter i lugn och ro. Därefter kommer handledaren in och diskuterar patientfallet med mig. När vi är klara skriver handledaren ut ev. mediciner och jag dikterar journaler och remisser. Närmare läkaryrket än så kan man nog inte komma på termin 6.

Det roliga med att vara på vårdcentral är att det kommer så vitt skilda patienter: allt från bebisar med infektioner till 90-åringar med förmaksflimmer. Jag har redan under mina första dagar tagit bort några hudförändringar, biopserat, fryst vårtor, gjort allergiutredningar, justerat waran och insulin, känt på prostatakörtlar, tolkat EKG:n, gjort spirometriutredningar och mycket annat (med betoning på mycket). Det är faktiskt ganska stor skillnad mot det ibland väldigt sega avdelningsarbetet på sjukhuset.

Skopienheten...

... vill jag inte jobba på. Jag var med en dag på gastroskopier och coloskopier och det är inget som lockar mig, kunde jag konstatera.

Min handledare var väldigt trevlig och pedagogisk, så jag uppskattade själva undervisningen väldigt mycket. Jag fick se en hel del intressanta fynd: allt från ulcus och esophagusvaricer till polyper, maligna tumörer och B-cellslymfom. Det var intressant att få se sådana fynd på riktigt och inte bara på bilder.

Det som gjorde hela upplevelsen jobbig var att se hur patienterna led under undersökningarna. Sjuksköterskan var dessutom alldeles för snål med sedering (lugnande mediciner), så patienterna fick lida mycket i onödan, kändes det som. Jag känner att jag inte skulle kunna stå ut med att utföra dessa undersökningar varje dag. Jag stod knappt ut under de timmar då jag var där.

Strokelarm

Piiiiiip. Det tjuter i min handledares sökare. Ett strokelarm. Vår patient på akutmottagningen måste vänta, för nu kommer ambulansen in med en möjlig stroke. Vi springer bort till akutrummet. Sköterskorna står redan där inne och tar blodprover och EKG. Tillsammans med min handledare lyssnar jag på hjärtat, gör en snabb neurologisk status och tolkar EKG:t. Patienten måste snabbt upp till röntgen för en CT skalle. Vi springer dit tillsammans med sjuksköterskan, som kör sängen. Röntgenläkaren, som jag känner igen från kursen i klinisk diagnostik, visar röntgenbilderna och säger att det kan finnas en propp i hjärnan. Symptomen stämmer överens med proppens lokalisation. Vi rusar vidare till trombolysrummet och rapporterar våra fynd till läkaren där. Han tar över.

Jag och min handledare rusar ner till akuten igen. Dags för nästa patient. Vad kan det vara månne? En förvirrad äldre dam med ett par oroliga anhöriga vid sin sida. Jag går dit. Fortfarande med bultande hjärta efter strokelarmet.

En kort inblick i en dag med kardiologjouren

Vad ska hända på akuten idag? undrar jag när jag kommer dit en tidigt morgon. Min handledare kommer in lite försenad till läkarexpeditionen. Nattpersonalen rapporterar att det har varit en relativt lugn natt. Vi önskar dem en god sömn och de går av passet. Min handledare och jag läser igenom några gamla journaler. Jag kastar ett öga på sidan över akuta patienter. En ny patient har precis ploppat upp på dataskärmen. Bröstsmärta, står det. Jag tar det! Jag går ut och hämtar patientens mapp från sköterskeexpeditionen. Inne på läkarexpeditionen igen läser jag in mig på patienten. Hon har bara varit på sjukhuset en gång tidigare. Jag går ut och pratar med henne, gör några undersökningar, tar en artärblodgas och går tillbaka. Sjuksköterskan lämnar in ett EKG, som är normalt. Troponinerna är negativa. Efter samråd med min handledare beslutar vi att patienten kan skickas hem med lugnande besked. Hon har inte haft en hjärtinfarkt utan har en skelettmuskelinflammation. Patienten blir glad över beskedet, tackar vårdpersonalen och beger sig nöjd mot ytterdörren. Kandidaten ler både utombords och inombords. Det här är det bästa jobbet som kan tänkas!

Akutenvecka

Idag börjar min vecka på akuten. Jag ska gå med olika läkare varje dag och förhoppningsvis få se en stor bredd av internmedicinska akutpatienter. Jag kommer att få vara med på både dagpass och kvällspass. Jag har redan varit placerad på akuten en gång och då var det väldigt lärorikt, så jag hoppas att det blir lika bra den här gången.

Jag känner mig lite stressad nu. Jag kommer att ha långa dagar på akuten och om det blir som förra gången, så kommer jag snarare att gå hem för sent än för tidigt. Det var många läkare som ville utnyttja kandidaterna som gratis arbetskraft förra akutenveckan. Jag satt och dikterade halva natten, kändes det som. Problemet är att jag inte hinner med att stanna så länge den här veckan. Jag har två arbeten som ska lämnas in efter helgen, en hel hög med föreläsningsanteckningar att läsa, jobb på lördag och en hel del saker att göra hemma. Dessutom vill jag försöka hinna med att träffa mina kompisar åtminstone en kväll. Jag ska försöka få det att gå ihop. Min ryggsäck att fullpackad med kompendier som jag ska försöka läsa på vägen till sjukhuset. Det gäller att utnyttja alla minuter som går!

Minnesmottagning

I slutet av geriatrikveckan fick jag vara med en dag på minnesmottagningen. Där utreds patienter med misstänkt demens. Jag fick sitta med en jättetrevlig läkare, som lärde mig att utföra MMT (Mini Mental Test) på några patienter. Jag fick även prata med patienternas anhöriga och titta på lumbalpunktioner (LP ingår i vissa minnesutredningar).

Efter en vecka på geriatriken kan jag konstatera att det inte hade skadat med ytterligare en vecka där. Patienterna är ofta multisjuka, äter många mediciner och har många statusfynd, så det går att lära sig mycket av att vara på geriatriska avdelningar.

Geriatrikvecka

Nu är dermatologi- och venerologikursen avslutad och duggad. Jag tycker att dermatolgi är väldigt intressant och jag är väldigt nöjd med den gångna kursen. Duggan gick bra. Riktigt bra, faktiskt. Den bestod av två delar. På första delen fanns en rad olika bilder med hudsjukdomar som skulle diagnostiseras. På den andra delen låg fokus på undersökningar och behandlingar.

Den här veckan är jag på en geriatrikavdelning, som jag trivs väldigt bra på. Jag har trevliga handledare och trevliga patienter. Jag har upptäckt att det är väldigt lärorikt att vara på geriatriken. Många patienter har alla möjliga statusfynd, som jag lär mig otroligt mycket på att undersöka. Jag kan glatt konstatera att jag har blivit bra på att känna igen blåsljud på hjärtat och att lyssna på lungor.

Fulltecknat

Jag gillar när jag har mycket saker att göra, så länge det inte innebär onödig stress. Den här veckan är min kalender fulltecknad. Förutom föreläsningar, patienter och skolarbete har jag projektmöte, middag med vännerna, födelsedagsfirande (inte mitt eget utan en väns), utlandsresa, shoppingbehov och en del administrativa saker att göra. Det mesta jag ska göra är positivt och roligt, men mitt i alltihop infinner sig ett litet uns av stress:
-Ska jag hinna med att plugga in allt som jag behöver kunna för att hänga med i undervisningen den här veckan?

Nåja, ibland måste man ägna sig åt saker som bara är roliga och åt saker som är nödvändiga för livet utanför läkarprogrammet. :-)

Dermatologikurs

Nu har redan en vecka av tre förlöpt på hudkursen. Jag har alltid tyckt att dermatologi är intressant och än så länge är jag väldigt nöjd med kursen. Under veckan har jag fått träna praktiska moment som t.ex. kryobehandling på grisfötter. Jag har även träffat några patienter med hudsjukdomar och lyckats ställa flera korrekta diagnoser. Just nu håller jag på att lära mig att känna igen olika maligna och benigna hudtumörer. I början trodde jag att det skulle bli ganska lätt, men efter ett par föreläsningar i ämnet känner jag mig mer förvirrad. Jag ska plocka fram hudboken nu och jämföra bilder på de olika tumörerna.

Dödens allvar på akuten

En dag den här veckan fick jag följa med en överläkare ner till akuten. Han skulle ha ett samtal med anhöriga till en patient, som dött plötsligt och lite oväntat. De anhöriga var ledsna och fulla av frågor förstås: Varför dog patienten just nu? Vad hände? Vad gjordes på sjukhuset?

Mitt bland alla diskussioner om döden, dödsorsak och obduktion sitter kandidaten. Med en känsla av otillräcklighet. Tagen av stundens allvar. Med blanka ögon.

Den här typen av samtal är inte roliga, men varje blivande läkare måste lära sig att handskas med dem.

Tiden går fort?

"Tiden går fort - snart är man klar läkare!" Jag tycker att jag hör de orden ofta, både från föreläsare, handledare ute på kliniken och äldrekursare på läkarprogrammet. Jag vet inte om jag håller med om det. Jag tycker att jag har gått jättelänge på läkarutbildningen, men jag har ändå inte ens kommit halvvägs.