Leg. Läkare!

Hösten har bara sprungit förbi. Jag har jobbat på vårdcentral och det har varit roligt, svårt, lärorikt och stressigt. Tyvärr är ju läkarbristen ganska kännbar på många vårdcentraler och stressnivån mer eller mindre hög. Min vårdcentral var inget undantag. Jag fick ibland (eller ganska ofta) jobba under högre tempo än vad en AT-läkare bör göra, men jag klarade ut det i alla fall. Som AT-läkare är ju tanken att man ska få ta lite (med betoning på lite) mer tid på sig med varje patient, eftersom man inte är lika kunnig och snabb. Ganska snart satt jag dock med tiominuters-besök, som egentligen borde ta 30 min. En deprimerad patient eller en multisjuk äldre behöver ofta mer tid än 10 min, men det går inte när tidboken är överfull och vårdgarantin ska hållas... På de tio minuterna ska man inte bara hinna med att hämta in patienten på rummet, ta anamnes och status, diskutera handläggningen med sin handledare och med patienten och förskriva läkemedel, utan också läsa på patienten, diktera och sköta annat eventuellt pappersarbete. Det blev en del övertid vissa veckor. Samtidigt var det väldigt lärorikt och roligt att vara på vårdcentral. På en och samma dag kunde jag träffa allt från en förkyld liten bebis, till en multisjuk 90-åring. Diabeteskontroll och halsfluss varvades med depression och malignitetsutredning. Det olika spektrat av patienter och sjukdomar gjorde att varje dag kändes olik den förra. Jag gillade variationen. (Om någon blev avskräckt kan jag tillägga att alla AT-läkare inte har det lika stressigt, för många vårdcentraler kan anpassa tidboken lite bättre än i mitt fall.)

För några veckor sedan skrev jag AT-tentan, som jag klarade. Nu är jag blev därför klar med min AT och har hunnit bli legitimerad läkare. Wow, vad fort AT-tiden gick! Jag skulle absolut inte vilja vara utan AT:n, för den har varit så lärorik. Jag förstår verkligen varför den svenska läkarkåren kämpar för att få behålla AT:n. I december tog både jag och maken ledigt för att resa. Vi har bl.a. varit i Thailand. Skönt och avkopplande! Nu måste jag seriöst börja fundera på vad jag ska ägna mig åt i framtiden. Jag ska jobba kvar på vårdcentralen tills jag har bestämt mig för vad jag vill göra härnäst. Jag lovar att uppdatera er!

Primärvård

Psykiatriplaceringen är avslutad sedan en tid. Jag hann med att vara både på avdelning, akuten, öppenvården och BUP. Tyvärr brottades vi med platsbrist i slutenvården under nästan hela min placering där. Ibland fick vi skicka hem patienter som i vanliga fall skulle ha blivit inlagda från akuten, och det var ingen rolig situation. (De som verkligen behövde bli inlagda blev givetvis inte hemskickade, ska jag tillägga!) Psykiatri är intressant, men som tidigare sagt så tror jag inte att jag skulle vilja jobba med det i framtiden.

Nu gör jag det sista blocket på min AT och det är primärvård. Hittills tycker jag att det är roligt, men ganska svårt. Till vårdcentralen kommer allt från banala förkylningar till allvarliga sjukdomar, så det gäller att ha breda kunskaper. Ena kvarten kan man ägna åt att förklara för den arga patienten varför hon inte får antibiotika mot förkylningen. Andra kvarten kan man ägna åt att konstatera en hjärtinfarkt som måste till akuten direkt. Helt olika patienter och helt olika sjukdomar - det är det som är tjusningen med primärvården!

Gift!

Sommaren är nästan över och det betyder att jag numer är gift med en underbar man. :-) Vädret har varit kanon nästan hela sommaren och så var det även på bröllopsdagen. Smekmånaden tillbringade vi i Australien - wow, vilket häftigt djur- och växtliv! Vi kommer definitivt att åka dit fler gånger. Nästa gång åker vi dock under svensk vinter.

Nu är min semester slut och jag ska fortsätta jobba på vårdcentralen. Jag har nämligen gjort klart psykiatriplaceringen och påbörjat primärvårdsdelen. Mer kommentarer kring detta kommer snart i ett separat inlägg. 

Hemma igen

Nu har jag kommit hem från en mycket lyckad AT-stämma. Under dagarna fick vi lyssna på väldigt bra föreläsningar - allt från "ögonsjukdomar i primärvården" till "det akut sjuka barnet". På kvällarna blev det middag och fest på bl.a. Berns salonger. Det var väldigt skönt att få ett avbrott i vardagen och komma bort några dagar. Dessutom var det trevligt att träffa gamla kursare och att lära känna nya AT-läkarkollegor. Idag passade jag på att shoppa lite innan vi lämnade Stockholm.

AT-läkarstämman

Idag åker jag och mina AT-läkarkollegor till Stockholm för att delta i AT-läkarstämman. På AT-stämman träffas AT-läkare från hela Sverige för att lyssna på föreläsningar, umgås, festa och ha trevligt. Det ska bli kul att få träffa gamla kursare igen och att återse kära Stockholm. Landstinget bjuder både på kursavgiften, resan och hotellövernattningarna. :-)

Psykiatri

För några veckor sedan bytte jag placering från medicin till psykiatri. Internmedicin var lärorikt och intressant, men samtidigt lite skrämmande brett. Det gäller att ha koll på allt från ovanliga arytmier till akut njursvikt. Jag imponerades av alla överläkare, som mitt i natten blev väckta och kunde svara på alla möjliga frågor. Det kan inte vara lätt att t.ex. vara hematolog och sedan gå bakjour och vara tvungen att ha koll på det mesta som rör nefrologi, kardiologi, lungmedicin o.s.v.

Psykiatriplaceringen skiljer sig ganska mycket från placeringarna på internmedicin och kirurgi. En stor del av arbetspasset går ut på att sitta i samtal och därefter skriva lååååånga daganteckningar. Jag tycker dock, till skillnad från många andra, att psykiatri är ganska intressant. Jag tror däremot inte att jag skulle vilja jobba med det i framtiden.

Long time no see

Hej igen! Det blev ett väldigt långt uppehåll i den här bloggen utan att jag egentligen vet varför. Sommaren och hösten har bara sprungit förbi. Semestern (min första betalda semester - lyx!) spenderades utomlands i solen. Under slutet av sommaren gick jag klart min kirurgplacering och fick gå mina första ensamma nattjourer. Det var spännande, läskigt och lärorikt. Under hösten har jag börjat på medicinplaceringen. Medicin skiljer sig mycket från kirurgen på så sätt att man som AT-läkare verkligen driver avdelningsarbetet på medicin. Överläkaren kommer och rondar lite snabbt på förmiddagen och därefter får man sköta allt arbete själv (läs: epikriser, daganteckningar, epikriser, utskrivningsmeddelanden, eftermiddagsrond, epikriser, remisser...) På kirurgen fick vi AT-läkare i stället ägna eftermiddagarna åt mottagningsarbete och operation. Men trots att det blir en hel del ren administration på medicin så trivs jag bättre där än på kirurgen, eftersom det är mycket trevligare stämning på medicin. Kirurgerna var inte otrevliga, men på medicin är det ändå en helt annan stämning och det gör så stor inverkan på mig.

Älskad och hatad

Härom veckan var jag med om två patientfall som var omskakande, fast på helt olika sätt. Första dagen upptäckte jag ett oerhört farligt och akut tillstånd hos en patient som inkom med väldigt diffusa besvär. Hade jag följt överläkarens (och förmodligen de flesta andra läkares) rekommendation och skickat hem patienten, så hade patienten med säkerhet varit död samma kväll. Jag gick i stället på magkänslan och utredde - och räddade med säkerhet patientens liv. Andra dagen gjorde jag och överläkaren en miss som var väldigt allvarlig, om än inte livshotande. Patienten fick inga bestående men, men det var ett allvarligt fel. Jag kastas mellan att vara hjälte och skurk. Jag är älskad av den ene och hatad av den andra. Även om man som läkare vill vara en älskad hjälpte, så får man inse att man ibland gör fel som den människa man är. Det är inte lätt att acceptera, men tyvärr ingår det i läkaryrket. Ingen kommer att gå igenom sin läkarkarriär utan att göra fel. Jag försöker tänka på allt det bra jag har gjort som läkare, men tyvärr överskuggas det just nu av det enda allvarliga fel jag har gjort.

Klassiker

Det finns några standardmeningar som var och varannan patient tar till (åtminstone känns det så). Man behöver inte jobba länge inom vården förrän man har hört allihopa:

Lågtempare: - Min normala kroppstemperatur är 36,1 grader, så 37,2 grader är feber för mig.

Smärttålig: - Jag har normalt hög smärttröskel och nu gör det verkligen jätteont.

Gnällfri: - Jag gnäller absolut inte i onödan, men nu är det jättebesvärligt.

Skattebetalare: - Jag har betalat skatt hela livet utan att belasta systemet, så nu tycker jag att jag förtjänar att bli inlagd.

Nödan: - Jag söker aldrig sjukvård i onödan, men nu behöver jag faktiskt hjälp.

Akuten var det, ja: - Nu när jag ändå är på akuten vill jag även fråga dig om den där ryggvärken som jag har haft i 7 månader...

Varje gång jag hör dessa fraser funderar jag frustrerat på varför ingen kan starta en upplysningskampanj om att 36,1 är en helt normal (och väldigt vanlig) kroppstemperatur, att sjukvården lägger in de patienter som har behov av det (oavsett hur mycket skatt man har betalat), att akuten är till för akuta tillstånd o.s.v. Eller varför inte starta en forskningsstudie om varför 90% av befolkningen har hög smärttröskel? ;-)

Kommer ni på några fler klassiker?

På urologen

Den här veckan har jag varit på urologavdelningen och det har varit väldigt bra. Jag har fått vara med på op varje dag, efter att avdelningsarbetet varit avklarat. Överläkaren och ST-läkaren har dessutom varit väldigt trevliga och hjälpt mig så mycket de kan med pappersarbetet, för att jag ska hinna vara med dem på op. Imorgon ska jag göra ett inhopp på akuten eftersom en kollega blivit sjuk. Eftersom jag jobbar fredag kväll förväntar jag mig att få in en del sårskador. Sårskador tillhör de åkommor jag gärna handlägger på akuten, eftersom det är kul att suturera och se det oftast fina resultatet.

Jobbhelg

Under påsken jobbade jag min allra första helg. Det var ganska påfrestande, med tanke på att jag först jobbade ordinarie arbetstider måndag-fredag och därefter jobbade 12 timmar i sträck under lördagen respektive söndagen. Idag har jag äntligen fått en ledig dag, men imorgon börjar jobbet igen. Under helgen var det mycket som skulle hinnas med på sjukhuset: alla kirurgiska och urologiska avdelningar skulle rondas av totalt tre läkare, samtidigt som vi skulle handlägga patienterna på kirurgakuten. Söndagen var lite extra intensiv eftersom patientflödet till akuten var högt. Jag kunde tyvärr inte följa med på en enda operation under helgen, eftersom jag var tvungen att beta av patienterna på akuten medan kollegorna stod på den ena operationen efter den andra. Å andra sidan lärde jag mig mycket på akuten, genom att få handlägga en rad olika typer av sjukdomar och åkommor.

Efterlängtat

Igår gick jag på shoppingrunda på stan tillsammans med en kompis, tillika AT-kollega. Jag hittade en mycket fin, men lite dyr, pryl som jag länge hade önskat mig. Jag tänkte instinktivt lämna tillbaka prylen till affärshyllan, som jag brukar göra med saker som jag inte har något absolut behov av. Sedan tittade jag och min vän på varandra och log: vi har ju precis fått vår allra första riktiga månadslön som nyblivna AT-läkare. Jag var tvungen att gå in och titta på mitt konto, direkt när jag stod i butiken. Jajamen, där fanns lönen. Jag kunde nästan inte riktiga förstå att det var sant. Efter mer än 5,5 års studier har jag äntligen en lön!

Och prylen? - Den fick följa med hem! :-)

Litet eller stort sjukhus?

Jag fick en fråga om hur man ska tänka när man väljer sjukhus inför AT. Ska man välja ett litet eller stort sjukhus?

Fördelen med små sjukhus är att man lättare lär känna läkarna på olika kliniker, att sjukhusen brukar upplevas som mer gemytliga och att man snabbt blir en viktig del av sjukhuset. Man stöter på de vanligaste sjukdomarna, men skickar förmodligen iväg alla specialfall till större sjukhus (vilket förstås kan vara både en nackdel och en fördel som AT-läkare). En nackdel är att man snabbt kan få mycket ansvar på små sjukhus, eftersom man som AT-läkare blir en viktig del av jourlinjen, när det finns få läkare att välja emellan. En del AT-läkare känner sig inte trygga med så mycket ansvar i början av karriären.

Fördelen med stora sjukhus är att man har möjlighet att se en stor bredd av patienter (även specialfall) och att man lätt kan konsultera olika specialister direkt på sjukhuset. Nackdelen är att många upplever de stora sjukhusen som opersonliga. Många tycker också att man får ta mycket mindre ansvar på det stora sjukhusen, vilket kan hämma utvecklingen under AT:n.

Mitt val föll dock på mellankategorin - ett mellanstort sjukhus som har de flesta specialiteterna, men som ändå är tillräckligt litet för att man ska känna igen de flesta läkarkollegorna över klinikgränserna. På sjukhuset där jag jobbar får man så småningom alltmer ansvar som AT-läkare, men man fasas in i det. Det tycker jag är en bra strategi.

Kirurgakuten

Förra veckan spenderade jag på en kirurgiavdelning. Jobbet flöt på ganska bra, i takt med att jag blev allt bättre på att hantera journalsystemet. Som tur var så var vi ganska välbemannade på avdelningen, så jag hann med allt jag skulle inom rimlig tid. Förmiddagsronderna hölls förstås tillsammans med en överläkare eller specialistläkare, men de var snart tvungna att springa på operationer. Därför har jag redan tidigt fått ta mycket ansvar på avdelningen. Det var krävande, men kul och lärorikt.

Den här veckan är jag placerad på kirurgakuten. Eftersom jag är den nyaste AT-läkaren behöver jag inte ta de mest akuta fallen ännu. Det känns bra att få börja så. Det har varit ganska mycket patienter såhär i början på veckan, men det har ändå inte varit för stressigt. En stor fördel med akuten är att det är så lärorikt att vara där. Man får lära sig att både diagnostisera, utreda och behandla patienterna.

Vanliga intervjufrågor

Några läsare har berättat att de snart ska på AT-intervjuer och undrar vilka frågor som kan komma. Här följer några av de vanligaste frågorna, som både jag och mina vänner fick på våra intervjuer:

- Varför vill du göra AT på just det här sjukhuset?

- Berätta om dig själv!

- Har du någon koppling till staden?

- Vilka är dina bästa och sämsta sidor?

- Vad har du lärt dig om dig själv när du jobbade som underläkare/undersköterska/etc?

- Vilken eller vilka specialiteter överväger du?

- Vad gör dig till en bra läkare?

- Hur hanterar du stress?

- Vad tycker du om att göra på fritiden?

- Varför valde du att läsa till läkare?

- Berätta om dina tidigare jobb!

- Vilken roll tar du i en grupp?

- Hur ser ditt liv ut om 10 år?

- Är du forskningsintresserad?

- Vad vet du om staden/sjukhuset?

- Hur känner du inför att gå ensamma nattjourer?

- Hur hanterar du kritik?
- Kan du tänka dig att stanna kvar på sjukhuset även efter AT?

- Patient X kommer in till akuten med symptomen y, hur handlägger du det?

Ett tips är att vara förberedd på de ovanstående frågorna, eftersom de brukar dyka upp. (Den sista frågan kan man förstås inte förbereda sig så mycket på.) Var varken överdrivet positiv eller negativ mot dig själv när du ska nämna dina bästa och sämsta sidor. Alla har positiva och negativa sidor! Kommentera gärna det här inlägget om ni har fler frågor. Lycka till på intervjuerna! :-)

Mello-final

Tittade ni på Melodifestivalen igår? Som stort mello-fan satt jag förstås klistrad framför TV:n. Jag hejade på Anton och Robin, så jag blev nöjd med resultatet. Det är intressant att svenska folkets favorit (YOHIO) inte alls gick hem i de internationella jurygrupperna. Jag undrar hur väl deras åsikter speglar övriga Europas åsikter om de svenska bidragen.

Första veckan på AT har varit bra. Det har varit mycket ny information att ta in, men förhoppningsvis klarnar det lite mer nästa vecka när jag börjar jobba mer på egen hand. Det tar alltid lite tid innan man hittar på sjukhuset, lär sig rutiner, hittar i journalsystemet osv.

AT-introduktion

Introduktionen på AT pågår hela veckan. I tisdags fick vi introduktion till journalsystemet, Pascal (där man ordinerar läkemedel till vissa patienter) och intranätet. Igår tränade vi akutmedicin hela dagen. Idag blev jag introducerad till kirurgakuten och imorgon ska jag bli introducerad till en kirurgavdelning. Jag kommer nämligen att ha min första placering på kirurgen. Hittills har jag fått ett väldigt gott intryck av sjukhuset, även om det fortfarande känns lite rörigt med alla nya intryck.

Första dagen som AT-läkare

Idag började dagen som jag har sett fram emot väldigt länge: dagen då jag började jobba som AT-läkare. AT:n började med en lugn och trevlig introduktionsdag på sjukhuset. Vi gick först en rundvandring på sjukhuset och på sjukhusområdet. Därefter blev vi presenterade för vår studierektor och några blivande kollegor på de olika klinikerna. På eftermiddagen fick vi tid att lära känna varandra inom AT-gruppen. På kvällen blev vi nya AT-läkare bjudna på middag av några andra AT-läkare. En trevlig introduktion till det nya jobbet och de nya arbetskamraterna!

Byter namn

Nu kan inte bloggen heta "Att vara läkarstudent" längre. Jag byter namn till "Att vara AT-läkare". Adressen får däremot för enkelhetens skull vara kvar.

Hemkommen

I morse kom jag hem från en härlig, varm och avkopplande semester. Jag hade gärna stannat i värmen ett tag till, men det går inte eftersom jag börjar min AT nästa vecka (och det är ju inte heller helt fel, så jag tänker inte klaga). Nu är jag på väg hem till min nya lägenhet. Det känns lite ovant att säga "hem" om en annan stad än Stockholm. I helgen ska jag ta en tur till möbelaffärerna i stan, eftersom jag behöver inhandla en matta och några nya lampor. Det roliga med att flytta är att man får möjlighet att förnya sitt hem lite. :-)