2,5 år senare...

...barnläkaren/narkosläkaren på Astrid Lindgrens Barnsjukhus frias. Jag kan knappt förstå att det överhuvudtaget gick att väcka ett åtal mot läkaren. Det finns inga tillförlitliga vittnen som kan berätta att läkaren injicerade tiopental och det går inte att säkerställa hur stora nivåer barnet hade fått i sig genom den påstådda injektionen. Att polisen dessutom hämtade läkaren under pågående rond på sjukhuset och att rättsprocessen tog över 2,5 år, är skrämmande. Hoppas nu att läkaren får en stor ersättning för allt det lidande hon måste ha utsatts för, även om pengar förstås inte kan gottgöra allt.

Efter den långa rättsprocessen går inte bara mina tankar till läkaren, utan också till föräldrarna till den döda babyn. Det finns tyvärr mycket att klaga på om hur barnet och föräldrarna togs omhand på ALB. T.ex. fick babyn alldeles för höga doser natriumklorid upprepade gånger av en sjuksköterska, vilket ledde till allvarliga hjärnskador. Som om inte det vore tillräckligt har föräldrarna berättat om dåligt bemötande från vårdpersonalen - men framförallt miste Linnéa livet och föräldrarna miste sin dotter.

Jag hoppas att händelserna kring babyn och den nyss avslutade rättsprocessen kan väcka en debatt, som leder till att etiska och juridiska frågetecken rätas ut och framförallt till att sjukvården förbättras.

Sista dagen på beroendeläran

Idag var sista dagen på beroendeläran. Vi hade seminarier nästan hela dagen. Nu återstår bara en självevaluering via PingPong, innan beroendeläran - och därmed psykiatrikursen - är helt avslutad. Ikväll ska jag därför sätta mig ner med föreläsningsanteckningarna och repetera abstinenssymptom, behandlingsmetoder och annat som är bra att kunna.

Psykiatrikursen har varit trevlig och intressant, så det känns lite tråkigt att den är slut. Jag hoppas att de kommande kurserna den här terminen blir lika bra (enligt rykten ska de vara bra).

Patienter och motiverande samtal

Den här veckan har jag varit på två olika beroendemottagningar, där jag har mött patienter som missbrukar eller är beroende av alkohol, narkotika och tabletter. Det var väldigt givande att få prata med både patienter som var mitt uppe i ett missbruk och med patienter som tagit sig ur sitt beroende. Jag hade tur och fick bra handledare på båda mottagningarna. Jag hann med att både auskultera, ta egna patienter och ha en sit-in med handledaren. En annan dag var jag på beroendeakuten. Där fick jag träffa patienter som bl.a. kom in p.g.a. abstinensbesvär. Tyvärr var placeringen på beroendeakuten så kort att jag inte hann se så många patienter, men jag hann åtminstone med att handlägga en egen patient.

I veckan hade vi även en temadag om motiverande samtal, som är en teknik som används för att motivera patienten till att förändra något i livet (t.ex. att börja träna mer eller att sluta röka). Vi hade redan haft en liknande dag under medicinkursen, så det blev lite repetition men också en del nyttiga praktiska övningar. Jag hoppas att jag snart får möjlighet att träna tekniken på en riktig patient, för att se om det fungerar bra.

Beroendelära

I fredags började en ny kurs (som egentligen är en del av psykiatrikursen) som handlar om beroendelära. Kursledningen var så ambitiösa att de tog reda på alla studenters adresser och sedan placerade varje student på kliniska mottagningar/avdelningar som låg nära hemmet. Alltså kommer jag och många av mina kursare att få kortare resväg till den kliniska utbildningen - lyx!

Apropå resväg - jag pratade häromdagen med en vän som läser till läkare i Uppsala. Hon hade precis återvänt till Uppsala efter ett par veckors klinisk placering på en ort långt ifrån hemmet. Eftersom alla läkarstudenter inte får rum på sjukhuset i Uppsala, så måste de åka till andra städer för att göra sin praktik. Så ser det ut på många andra svenska läkarutbildningar också. På KI har vi det så lyxigt att vi inte ens behöver resa ifrån Stockholm en enda gång under utbildningen (möjligtvis kan vi hamna strax utanför Storstockholm några enstaka dagar, men de flesta slipper det). Nästa gång jag behöver åka ut till Huddinge för att ha en klinisk placering ska jag inte klaga, för så långt bort ligger det ju faktiskt inte. :-)

Psykiatridugga

Idag var sista dagen på psykiatrikursen. Den avslutades med en skriftlig dugga med självrättning och därefter fika och utvärdering. Jag är generellt mycket nöjd med kursen. Det var bra föreläsningar, bra avdelningsplacering, trevlig kursledning och en relevant dugga. Duggan gick bra - jag gjorde några små slarvfel, men det brukar jag alltid göra.

På utvärderingen fick vi bl.a. fylla i frågorna: "Ville du bli psykiatriker innan psykiatrikursen?" och "Vill du bli psykiatriker nu efter psykiatrikursen?" På första frågan svarade jag "Nej, absolut inte" och på andra frågan "Ja, det kan jag tänka mig". Tänk så snabbt man kan ändra sig. :-) Jag hade för mycket förutfattade meningar om psykiatrin innan jag började läsa kursen, så jag har överraskats positivt under kursen.

ECT-behandlingar

I veckan som gått har jag fått vara med och se hur det går till när Förvaltningsrätten prövar LPT. Det var en ganska stel procedur med jurister, nämndemän och sakkunnig psykiater på plats, men så måste det förstås vara för att vara rättssäkert. Det måste vara ett ganska svårt jobb för de icke medicinskt utbildade juristerna och nämndemännen att besluta om patienterna ska tvångsvårdas eller släppas helt fria.

I veckan fick jag även se några ECT-behandlingar, vilket var väldigt intressant. Under mina fyra veckor på den psykiatriska avdelningen har flera patienter fått ECT och alla har blivit bättre av behandlingen. Jag har fått en mer nyanserad bild av ECT efter att ha varit plats i verkligheten, än genom att titta på Uppdrag granskning. Alla patienter jag har pratat med har varit nöjda med sina ECT-behandlingar och endast en av dem fick minnesluckor (som dessutom var övergående). Men jag sitter förstås inte inne på hela sanningen, utan kan bara berätta om mina egna erfarenheter.

Igår kväll var jag på middag tillsammans med några andra läkarstudenter från blandade terminer. Jag fick veta att det har gjorts lite förändringar i preklin-terminerna, vilket låter bra. Jag var generellt sett nöjd med preklin, även om min kurs var först ut på "Nya läkarprogrammet", men det finns förstås alltid förbättringar att göra.

På psykakuten

I veckan har jag varit en dag på psykakuten, vilket var intressant. Patienterna kom bl.a. in p.g.a. hjärtesorg, psykoser, manier, depressioner och konkreta självmordsförsök. Jag fick även vara med akutläkaren när han utförde konsultuppdrag på sjukhuset. Det mesta handlade om att göra suicidriskbedömningar på inneliggande patienter och ta ställning till om patienterna skulle övertas av psykiatrin. Efter en dag och kväll på psykakuten kände jag mig trött, mentalt trött. Det var väldigt jobbigt att se människor som mådde så dåligt att de ville ta livet av sig.

Under veckan som gått har jag även fått ta egna patienter på avdelningen (under läkarens uppsikt, förstås). Jag fick bl.a. självständigt hålla i samtalen med patienterna, vilket kändes bra. Avdelningsarbetet handlar nämligen mycket om att samtala med patienterna om känslor, tankar och planer. Under veckan har jag även fått lära mig att skriva vårdintyg (dock på en påhittad patient) och fördjupat mig i lagen om pskyiatrisk tvångsvård. Den lagen är inte alltid helt glasklar, vilket jag blev varse under en konkret händelse på avdelningen...

Nu är veckan snart över och jag laddar inför en ny vecka på en psykiatrisk avdelning. Helgen har jag bl.a. ägnat åt att plugga psykiatri, vilket var välbehövligt. Jag har nämligen varit ganska lat den senaste tiden och gjort allt annat än att plugga.

Stressad över att inte ha kommit in på läkarprogrammet

Fråga: Hej!
Jag är 28 år gammal och inte kunnat hinna bli klart me gymnasie utbildning ännu, och varför ja blev så försent e att ja jobbade och gift mig och har ett barn, så just nu går jag på min sista termin på en av stockholms folkhögskolor och min syfte är att gå ditt för att bara kompletera och höja upp min gamla betygsdokument och kunna ha ett bra slutlig gymnasie betyg, men samt ja känner mig jätte depremerade och väldigt sårad igenom mig för att ännu ja hann inte fylla upp min dröm och komma in till läkare utbildning de e min dröm att bli läkare och kunna hjälpa människor, men hur ja vet faktist inte?, så hoppas att ni kan hjälpa mig för att ja lovar ja känner så ensam igenom mig själv eftersom alla mina vänner som har pluggat me mig e redan inne i läkare linj , men inte här i utom land som polen holland, norege danmark, så hoppas att ni kan ge en bra råd som gör att ja ger inte upp!
mvh

Svar: Hej! Mitt bästa råd till dig är att kämpa vidare med att komplettera dina betyg och inte ge upp din dröm! Det är många som någon gång känt att studierna går trögt, att man inte kommer någon vart och att man önskar att saker och ting gick fortare. Du har dock hunnit med att göra mycket annat i livet (som t.ex. att få barn), vilket många på läkarprogrammet inte har hunnit. Var stolt över de erfarenheter du har och oroa dig inte över att dina vänner kommit in på utbildningen före dig. Det är inte ovanligt att läkarstudenter är "lite äldre" och har barn när de börjar plugga, så du behöver inte känna dig ensam. Ett annat bra tips är att skriva högskoleprovet varje termin, eftersom man brukar få bättre hp-resultat ju fler gånger man skriver provet. Det finns t.ex. utbildningar över internet där man får möjlighet att träna på uppgifter inför högskoleprovet.

Om du inte lyckas komma in i Sverige, så kan du söka till en läkarutbildning utomlands där det brukar vara lättare att komma in. Vissa länder har intagningsprov som är relativt lätta att klara. Jag vet inte vad du har för möjligheter när det gäller att flytta utomlands, men eftersom du har barn kan det kanske bli svårt. Dessutom brukar det kosta mer pengar att studera utomlands p.g.a. terminsavgifter, vilket förstås kan begränsa möjligheterna till att läsa utomlands.

Om du har väldigt svårt för att klara de betygskrav och högskoleprovresultat som krävs för att komma in på läkarprogrammet, så kanske det kan vara ett alternativ att söka någon annan, "liknande" utbildning. Man kan t.ex. förbättra livet för andra människor inom yrken som sjuksköterska, audionom, logoped eller socionom, även om det inte är detsamma som att vara läkare. Men om du verkligen vill bli läkare, så kämpa på och ge inte upp dina studier!

Lycka till!

Exchange program at KI

Question: Dear coordinator,
I am a medical student now studying in azerbaijan medical university at 5th course, I have visited stockholm and the university and i really liked to study here. I would like to know weather your respected university provide transfer or residentship program which i can take part in.
Many thanks for your help.
Regards

Answer: Dear medical student,
I'm afraid I don't know much about the exchange programs (I'm a medical student too). Please contact the Institutional Erasmus Coordinator Anna Dahlerus at Karolinska Institute for more information: anna.dahlerus@ki.se. I'm not sure whether Anna Dahlerus is involved with the exchange students from Azerbaijan, but I think she can tell you who to contact for further information.
Best regards

Projektarbete om hjärnan

Fråga: Hej! Jag läser just nu tredje året på den naturvetenskapliga linjen och ska sätta igång med projektarbetet. Jag har själv siktet inställt på att plugga vidare till läkare och att göra det på KI vore en dröm, därför blev jag väldigt glad när jag hittade din blogg nu idag! Jag undrar om du möjligtvis skulle kunna ge mig några förslag/tips/idéer till vad jag skulle kunna tänkas göra för projektarbete? Jag är inne på att göra något om hjärnan för den intresserar mig väldigt mycket. Beroenden, någon annorlunda och ovanlig diagnos, trauman och vad som händer i hjärnan när man råkar ut för det... Vore oerhört tacksam för lite tips eller inspiration! Kram :)

Svar: Hej! Jag tycker att du har valt ett spännande område! Det finns jättemånga intressanta tillstånd och sjukdomar i hjärnan, så jag vet knappt vart jag ska börja. Jag ska ge några exempel på olika tillstånd, men det finns förstås mycket mer att skriva om:

- Huntingtons sjukdom ("Danssjukan")
- Prionsjukdomar (t.ex. Creutzfeldt-Jacobs sjukdom som även kallats för galna-ko-sjukan)
- Demenssjukdomar (t.ex. Frontotemporal demens som drabbar ovanligt unga patienter)
- Stroke
- Personlighetsstörningar (t.ex. borderline)
- ADHD
- Psykoser (kan t.ex. innefatta vanföreställningar och hallucinationer)
- Fobier (t.ex. social fobi eller spindelfobi)
- Tvångssyndrom (t.ex. rädsla för bakterier som leder till rituellt tvagning)
- Alkohol-, tobak- eller drogberoende
- Sömnstörningar (finns många olika att välja mellan)
- Hortons huvudvärk (sägs vara en av de värsta smärtor man kan uppleva)
- Cerebral pares
- Epilepsi

Det finns förstås många olika frågor man skulle kunna fokusera på i ett projektarbete, som t.ex. hur sjukdomarna uppstår eller hur de behandlas.

Hoppas att du fick lite inspiration till ditt arbete! Om någon annan har något bra förslag på projektarbete med anknytning till hjärnan, så skriv gärna en kommentar till inlägget. :)