Medicinsk årskrönika 2010

Så här sista dagen på året sammanfattar jag mitt medicinår i en liten krönika:

• Januari: Jag klarade den ökända preklintentan och preklinmuntan. Det kändes som ett stort steg på vägen till att bli läkare.
  Jag började den första kliniska kursen (internmedicin) på läkarprogrammet. Wohoo!
• Februari: Jag började den första kliniska placeringen, som tyvärr inte var någon hit. Jag fick en otrevlig handledare och det var dålig stämning på avdelningen. Som tur var avskräckte det mig inte från att fortsätta plugga.
• April: Medicinkursen avslutades för vårterminen, men skulle sedan fortsätta på hösten. Jag klarade alla mina duggor under våren.
• Maj: Jag läste en jättebra kurs om perinatologi.
• Sommaren: Det var underbart att vara ledig efter en hektisk vår! 
• Hösten: Jag läste inspirerande kurser i dermatologi, geriatrik och infektion. Alla duggor gick bra.
  Jag var på KI:s 200-årsfest i Globen.
• December: Jag klarade den stora internmedicintentan.
  Jag gick på Medicinska Föreningens Luciabal. Väldigt trevligt!

Sammanfattningsvis har jag lärt mig väldigt mycket under det gångna året - både teoretiskt och praktiskt. Jag har fått en bra inblick i läkaryrket och har lyckats bra med mina studier.

Gott nytt år till er alla!

Angående avundsjukan

Juletider innebär god mat, ledighet, trevligt sällskap, julklappar och julstämning. Och jag har fått allt detta och mer därtill. Jag har haft en underbar jul med nära och kära. Jag har en trevlig släkt som jag tycker om att umgås med och som jag gärna träffar varje jul. Så när som på en person. En person i min egen ålder som valt en annan inriktning i livet än jag. Hon har redan skaffat barn, bosatt sig i en liten håla och köpt hus. Hon har inte någon utbildning, men har ett lågavlönat jobb som hon inte direkt älskar men inte heller vill vara utan. Hon verkar kanske inte helt nöjd med livet, men har ändå en trevlig familj och ganska många vänner. Själv har jag valt ett annat liv. Jag har flyttat ifrån hålan och blivit ett med storstadslivet, kastat mig in i en lång utbildning och blivit ganska framgångsrik jämfört med många andra. Jag har träffat en kille med samma mål som jag och har många vänner i min nya hemstad. Jag är nöjd med mitt liv och det jag har åstadkommit i livet.

Tyvärr har min släkting alltid avundats mig på ett dåligt sätt. Hon har alltid försökt klanka ner på mig och det jag har gjort. Så har det varit så länge jag kan minnas. Över julen valde hon att rikta denna avundsjuka mot mig och min utbildning. Hon klankade ner på alla läkare eftersom "alla läkare är så dåliga och otrevliga", hon kunde inte förstå hur jag kan bo "i en så stor, hemsk och otrevlig stad", hon kunde inte förstå hur jag kan läsa "en så hemskt lång och tråkig utbildning" o.s.v. (Själv ville hon gärna bli sjuksköterska men lyckades inte komma in, vilket kanske kan förklara en del av hennes avund.) Även om jag var hiskeligt trött på hennes tjat och nedvärderande kommentarer, så svarade jag alltid trevligt och vänligt på alla hennes frågor och kommentarer. Vad gör man inte för att bevara julefriden? Dessutom behövde jag bara träffa henne några timmar under en av mellandagarna, så plågan varade inte så länge. Jag vet att jag skulle kunna säga en hel del nedvärderande saker till henne, men varför skulle jag göra det? Jag är en större människa och låter därför bli.

Jag skulle aldrig någonsin se ner på personer som valt en annan inriktning i livet än jag. Jag skulle aldrig nedvärdera någon som har ett annat jobb, en annan utbildning eller andra mål i livet. Därför tycker jag att det är väldigt tråkigt att det finns personer som vill klanka ner på mig. Personer som är avundsjuka och tar ut det över mig. Tyvärr tror jag att det är något man får lära sig att leva med. Tyvärr kan inte Dr Jag bota den tråkiga sjukdomen Avundsjukan.

Jullov!

För en dryg vecka sedan hade jag en tenta som täckte 48 högskolepoäng - nämligen internmedicintentan. Nästan ett helt års studier tentades av under en 6 timmar lång tenta utan rast. Efter att ha svarat på frågor om allt från tyreostatikabiverkningar och cortimyk-innehåll till ulcerös colit-behandlingar och orsaker till AV-block III, belönade jag mig själv med att gå på Luciabalen. Luciabalen var väldigt trevlig med god mat och trevligt sällskap. Det enda som saknades var en representant för Nobelpriset i medicin.

Igår fick jag veta att jag har klarat internmedicintentan. Det känns jätteskönt! Eftersom jag inte behöver göra resttentan så innebär det att jag kan ta jullov nu. Årets sista dag på svk-kursen är också avklarad, så nu kan jag njuta av julen hemma med familjen. Det känns väldigt välkommet efter en intensiv höst!

Konsten att inte kunna allt (och att få omgivningen att förstå det)

Det är nog många läkarstudenter som känner igen sig i situationen att agera släktens och vännernas hobbydoktor på fritiden. Så även jag. Jag försöker förstås aldrig att ställa några definitiva diagnoser (det har jag inte kompetens för än), men jag försöker alltid svara på mer grundläggande frågor som hur sjukdomar uppstår, hur läkemedel verkar och hur kroppen fungerar.

För en tid sedan skadades en vän i en olycka, vilket fick till följd att personen var tvungen att vistas på olika sjukhusavdelningar under en tid. Det fick också till följd att jag fick motta omgivningens medicinska frågeställningar, i egenskap av släktens och vännernas enda medicinutbildade. Frågorna handlade om allt från operationsritualer och anatomi till läkemedelsbehandlingar och rehabilitering. Vissa frågor kunde jag svara på utifrån mina prekliniska och internmedicinska kunskaper, men många av frågorna hade jag inte tillräckliga kunskaper i. Jag försökte vänligt förklara att jag inte har läst kirurgi, ortopedi, anestesi, sjukgymnastik och mycket annat som frågorna handlade om.

"Jag har ju bara kommit halvvägs genom läkarutbildningen än." Jag insåg snabbt att många inte nöjde sig med det svaret. Jag insåg även att det inte är helt lätt att förklara för somliga att jag inte är någon specialist inom medicinens alla genrer. Många hör bara ordet "läkare" och inte "läkarstudent". Många förväntar sig att en läkar(student) har koll på allting som rör medicinens värld. Så är inte fallet och så kommer aldrig vara fallet. Däremot kan man som läkar(student) sträva efter att lära sig så mycket som möjligt. Man kan även sträva efter att på ett bra sätt kunna säga nej, när ens egna kunskaper inte räcker till.

Alla frågor från omgivningen fick mig också att inse att de finns så mycket spännande saker kvar, som jag vill lära mig under läkarutbildningen och läkarkarriären. En läkare slutar aldrig att lära sig. Det är bl.a. därför läkaryrket är så spännande, utmanande och speciellt!

SVK, sen jullov

Det har varit en hektisk tid. Jag har pluggat inför osce och medicintentan och har nu påbörjat en SVK (StudentVald Kurs). Samtidigt har jag försökt hinna med julbestyren, handla julklappar och umgås med vännerna innan alla skingras över julen. I helgen ska jag försöka att hinna med en rad olika saker som jag inte har prioriterat under tentaperioden. Det ska bli skönt med jullov snart (eller självstudieperiod, som det också kallas), för jag känner att jag behöver lite ledighet.

OSCE-prov

Igår hade jag mitt OSCE-prov (Objective Structural Clinical Examination) på medicinkursen. För den som inte vet vad det är så kan jag berätta att OSCE-provet är ett muntligt och praktiskt prov, som är indelat i olika stationer med olika kliniska eller teoretiska uppgifter. Provet som jag gjorde igår var indelat i sex olika stationer. På medicinkursen kan stationerna innehålla följande:

• A-HLR (obligatorisk station som alla måste klara för att få godkänt)
• Geriatrik eller Klinisk farmakologi (t.ex. skriva recept, undersöka läkemedelsinteraktioner, utföra MMT-test)
• Infektion (t.ex. ett patientfall, livkoranalys)
• Dermatologi (t.ex. patientfall)
• Primärvård (t.ex. årskontroll av diabetes, waranordination)
• Internmedicin (t.ex. bukstatus, beskriva blåsljud, tolka blodgas, patientfall)

För att få godkänt krävdes godkänd A-HLR och max en underkänd station av de övriga fem stationerna. Jag fick godkänt på alla mina sex stationer, vilket var jätteskönt! Jag tror att de flesta i min klass blev godkända. Jag var förstås lite stressad innan provet började, men när jag väl hade satt igång med provet så var det faktiskt ganska roligt!