måndag 30 augusti 2010

Ringrostig...

...så känner jag mig nu, efter att ha återkommit till verkligheten på sjukhuset. Jag har glömt en hel del internmedicin under sommarlovet, så nu är det dags att börja repetera teorin igen. Med. (en tjock bok om internmedicin) har åkt fram ikväll tillsammans med en EKG-linjal och föreläsningsanteckningar. Som tur är så börjar kunskaperna snabbt att göra sig påminda igen, när jag läser igenom mina gamla anteckningar från vårens medicinkurs.

Egentligen hade jag tänkt att repetera internmedicin under sommarlovet, men som vanligt hade jag lite för ambitiösa tankar om mig själv inför lovet. ;-) Jag har med andra ord varken rört min medicinbok, mina kollegieblock eller pärmar med anteckningar under sommaren.

Nu: mer medicinboksläsning!

lördag 28 augusti 2010

Nedräkning inför terminsstart

Nedräkningen inför skolstarten har börjat. På måndag drar allvaret igång igen. Det ska bli spännande och roligt att börja en ny termin. Termin 6 kommer att innehålla andra halvan av medicinkursen samt en valbar kurs. Min termin börjar med tre veckor VFU (d.v.s. praktik ute på olika sjukhusavdelningar och mottagningar).

Sommaren har varit bra, men har gått så otroligt fort. Jag har inte gjort hälften av allt som jag hade tänkt mig, men det gör inte så mycket. Det jag inte har gjort den här sommaren kan jag ju alltid ta igen nästa sommar. :) Sambon och jag hann i alla fall med ett liten mini-semester innan terminsstart, vilket var jätteroligt. Dessutom har jag fått chans att vila ut ordentligt, vilket var välbehövligt.

fredag 20 augusti 2010

Att studera till läkare utomlands

Att studera till läkare utomlands har blivit väldigt populärt bland svenskarna. Framförallt åker många till Danmark, där utbildningen är gratis och antagningspoängen är något lägre än i Sverige. Andra väljer att betala för sin utbildning i länder som t.ex. Polen och Ungern.

Tyvärr verkar en del (både inom och utanför sjukvården) tro att de som läser till läkare i andra länder glider igenom sin utbildning som på en räkmacka. Ett par bekanta till mig läser på läkarutbildningen i Danmark resp. Polen och får ägna mycket tid åt att "försvara" sin utbildning. Bara för att det är något lättare att komma in på utbildningarna utomlands, så tror tyvärr många svenskar att studenterna där är sämre och inte lär sig tillräckligt mycket kunskaper.

Jag tror att det är viktigt att tänka på att man i Danmark och Polen (och övriga länder) inte bara ska studera medicin, utan också lära sig språket. En del svenskar tröttnar tidigt på det och hoppar av utbildningen. Andra svenskar får dras med fördomar och ilskna kommentarer från framförallt de danska studenterna, som tycker att svenskarna tar deras studieplatser.

Med tanke på språkförbistringar och övriga problem som det medför att flytta till ett nytt land, så kan det säkert stundtals vara svårare att läsa läkarutbildningen utomlands än i Sverige. Det är ej att förglömma! Läkarstudenter oavsett studieort och studieland förtjänar respekt, tycker jag. Därmed vill jag passa på att sända en hälsning till alla läkarstudenter och blivande kollegor som studerar utomlands. Keep up the good work!

Vidare kan man förstås diskutera om det är rätt eller fel att "ta" (framförallt) danskarnas studieplatser, om det är rätt eller fel att bygga ut den svenska läkarutbildningen o.s.v. Det är dock en annan diskussion som jag får återkomma till en annan gång.

torsdag 19 augusti 2010

Sommarjobbsfunderingar

Nu har jag jobbat sista dagen för den här sommaren. Det känns faktiskt lite tråkigt, för jag trivs så bra på mitt sommarjobb. Stämningen är bra, kollegorna är trevliga, arbetsuppgifterna är roliga och tempot är alldeles lagom. Kollegorna verkar nöjda med mig också. Chefen sa att jag väldigt gärna får komma tillbaka nästa sommar, vilket jag gärna gör.

Många av mina kursare har jobbat som undersköterskor i sommar. Jag funderar på om jag också borde göra det nästa sommar, men i så fall kan jag ju inte jobba på mitt "gamla vanliga" sommarjobb. Jag har jobbat som vårdbiträde på ett äldreboende för några år sedan, men jag har aldrig jobbat som undersköterska på ett sjukhus. Det kanske skulle vara en bra erfarenhet? Förutom patientkontakt, så borde uska-jobbet ge en hel del insikter i hur sjukhusmiljön ser ut för andra yrkesgrupper än för läkare, vilket kan vara nyttigt. Det kan också ge lite nyttiga kunskaper i hur vårdapparaten fungerar. Dessutom ser det bra ut i CV:t (rent krasst).

Som tur är behöver jag ju inte fundera över nästa sommars sommarjobb än. Nu ska jag njuta av ledigheten i några dagar, innan skolan börjar!

tisdag 17 augusti 2010

Frågor om mig själv

Jag har fått lite frågor om mig själv, så därför tänkte jag passa på att svara på dem i ett gemensamt blogginlägg:

Hur kom du in på läkarprogrammet?
Jag kom in på betyg via BG-kvoten.

Vad hade du i slutbetyg från gymnasiet?
Jag hade 20,0.

Hur många gånger sökte du innan du kom in på läkarprogrammet?
Jag kom in på första försöket.

Vad hade du gjort om du inte kommit in på läkarprogrammet?
Svår fråga... Jag hade nog antingen läst till veterinär, jurist, barnmorska, ingenjör, ekonom eller lärare (alltså har jag ingen egentlig aning om vad jag hade gjort).

När bestämde du dig för att du ville bli läkare?
På mellanstadiet.

Om du inte hade kommit in i Sverige, hade du då kunnat tänka dig att åka utomlands för att läsa till läkare?
Om jag hade sökt flera gånger till läkarprogrammen i Sverige utan att komma in, så hade jag förmodligen övervägt att åka utomlands för att läsa.

Vad är det i läkaryrket som lockar dig?
Det är mycket med läkaryrket som lockar mig, men framförallt är det kombinationen av att få jobba med (och hjälpa) människor och att få en intellektuell stimulans och utmaning. Mitt intresse för människokroppen och för "detektivarbete" gjorde också att jag lockades till att bli läkare.

Vilken specialitet vill du ha i framtiden?
Jag har väldigt svårt för att bestämma mig för det just nu, så jag låter framtiden utvisa vad jag trivs bäst med. Just nu tycker jag att det mesta verkar intressant!

Vilken specialitet vill du inte ha?
Det var däremot en lättare fråga. Jag vill inte bli patolog, rättsmedicinare eller lab-läkare.

måndag 16 augusti 2010

Frågor om läkarstudierna

Jag har fått några frågor om läkarstudierna, så jag tänkte svara på dem i ett gemensamt blogginlägg:

Hur svår är läkarutbildningen jämfört med gymnasiet?
Det beror helt på hur man är lagd. Läkarutbildningen handlar mycket om att lära sig en stor mängd fakta på kort tid. Det är däremot inte så svårt att förstå själva faktan. Om man läser sakta och har svårt att lära sig saker utantill, så kan läkarutbildningen bli tuff. Om man däremot har lätt för att lära sig nya saker och läser snabbt, så kan läkarutbildningen bli enklare. Generellt sett så tror jag faktiskt att jag la ner något fler timmar i veckan på att plugga under gymnasiet, eftersom jag var väldigt mån om att få höga betyg då. De flesta av mina kursare säger dock tvärtom: de pluggar mer på läkarutbildningen än på gymnasiet.

Går det att ha ett liv utanför läkarlinjen?
De första två åren (preklinterminerna) uppfattade jag själv som ganska tuffa. Det innebar att jag pluggade mycket och hade förhållandevis ganska lite fritid. Den kliniska terminen jag har läst har varit lugnare än preklin, så jag har hunnit med att ha en del fritid utanför läkarprogrammet. Generellt sett så har jag hört från äldrekursare att de kliniska terminerna inbjuder till mer fritid än preklinterminerna.

Får man betyg på läkarprogrammet?
Det finns bara två betyg på läkarprogrammet: godkänd och underkänd.

Vad krävs för att bli godkänd på tentorna?
Oftast krävs det 66 % rätt på tentorna. I något enstaka fall har det krävts 60 % rätt.

Vad är en dugga?
En dugga är ungefär som ett läxförhör. Duggan är antingen muntlig eller skriftlig och för att få godkänt på duggan krävs ofta 50-66 % rätt. Man måste ha klarat alla kursens duggor för att få skriva tentan.

Är det många som kör tentorna?
Det är lite olika. På någon tenta har en tredjedel kört, men på en annan tenta körde bara 5 % av kursen, så allt mellan 5-33 % är min egen erfarenhet. I vanliga fall tror jag att ungefär 20 % av tentanderna kör tentorna. De flesta brukar få godkänt på omtentan.

Vad händer om man får underkänt på en tenta? Blir man utkastad?
Om man blir underkänd kan man skriva omtentan, som brukar gå ett par månader efter den ordinarie tentan. Eftersom läkarutbildningen har intag både på våren och på hösten, så innebär det ofta att varje tenta går fyra gånger per år. Man får maximalt sex tentatillfällen på sig (i alla fall på KI). Efter det får man inte fortsätta på läkarprogrammet på samma universitet. Så med andra ord: du blir inte utkastad förrän du kört samma tenta sex gånger. Duggorna har däremot inga begränsningar i antalet försökstillfällen.

Är det många som hoppar av för att studierna är för tuffa?
Från min kurs hoppade ca 15 % av helt och hållet från läkarstudierna. Några hoppade av för att studierna var för tuffa och några hoppade av för att de kände att de hade valt fel utbildning.

Vad läser man under första terminen på läkarutbildningen på KI?
Man läser en introduktion till läkaryrket, cellbiologi, biokemi, lite anatomi, lite fysiologi och några kortare delar som rör bl.a. kemi, etik och vetenskapligt sökande.

söndag 15 augusti 2010

Frågor om Stockholm som studiestad

Jag har fått lite frågor om hur det är att vara student i Stockholm, så jag sammanfattar frågorna i det här blogginlägget:

Vad finns det för fördelar med att studera i Stockholm?
Stockholm är bra på så sätt att det finns ett enormt utbud av kultur, restauranger, människor m.m. Dessutom är Stockholm väldigt vackert (särskilt på sommaren) och det finns alltid massor av saker att uppleva i staden.

Är det svårt att få tag på bostad i Stockholm? Hur långa köer är det?
Ja, det är svårt att få bostad och det är en av de stora nackdelarna med Stockholm. Det krävs ofta att man har stått i kö i över ett år för ett ens kunna få ett litet studentrum i korridor. Vill man ha en studentlägenhet i innerstan så krävs ofta mer än tre års kö. Ibland kan det krävas över fem års kö för att få ett riktigt bra studentboende. Att få en hyresrätt kräver antingen kontakter eller många års kö i Stockholms stads bostadsförmedling (15-20 års kö eller mer krävs ofta för att få en lägenhet i innerstan). Vill man köpa en lägenhet så är utbudet stort, men lägenheterna är dyra och det krävs ofta rika föräldrar eller en god inkomst för att köpa en lägenhet i innerstan. Andrahandsmarknaden är ganska stor, eftersom många försöker hyra ut sina lägenheter under kortare perioder. Dock brukar även dessa lägenheter vara svåra att få tag på och ibland tas ockerhyror ut som inte kan täckas av enbart studiemedlet. Därför - ställ dig i bostadskö så snabbt som möjligt!

Vart kan man ställa sig i kö för att få en studentbostad?
SSSB har många studentrum och studentlägenheter över hela Stockholm. Det är gratis att stå i deras kö och något jag rekommenderar starkt, eftersom det är relativt lätt att få tak över huvudet hos dem. (Dock krävs det, som sagt, ofta mer än ett års kö för att få ett studentboende.) Stockholms stads bostadsförmedling har också studentbostäder över hela Stockholm, men det kostar en slant att så i deras kö. Det är dock väl värt pengarna, eftersom man även kan använda ködagarna till vanliga hyresrätter. En tredje studentbostadsförmedling är Huge, som har studentbostäder i Flemingsberg/Visättra. Hos Huge är det relativt enkelt att få en studentbostad (en av mina kursare fick studentbostad där efter ett halvårs köande). Proventum har studentlägenheter i Handen. Där har jag hört att en kursare fick studentbostad inom någon månad, vilket alltså verkar vara den kortaste studentbostadskön. Riksten har studentlägenheter i Tullinge.

Vad gör jag om jag inte hinner få en studentbostad innan studiestart?
Det enklaste är att undersöka möjligheten att hyra en lägenhet i andra hand eller att bo inneboende i ett rum. Leta t.ex. på Blocket och hör av dig till uthyraren så snart du ser annonsen. I värsta fall kanske vandrarhem eller att bo inneboende hos en kursare får bli ett alternativ, tills du hittar något annat. Att sätta upp lappar på stan angående att du letar bostad kan förstås vara ett alternativ, men det är många som letar bostad i Stockholm så det är inte så lätt att få svar på sina annonser.

Hur är studentlivet i Stockholm?
Enligt min erfarenhet är Stockholms studentliv inte alls lika rikt som i klassiska universitetsstäder som t.ex. Uppsala. Universiteten och högskolorna anordnar sittningar, baler och fester, men inte med samma frekvens och tradition som i många andra studentstäder. Vill man ha lite distans till studentlivet så passar däremot Stockholm utmärkt, men vill man ha ett mer omfattande studentliv är förmodligen Lund, Uppsala m.fl. städer bättre.

Hur är det att komma som student till Stockholm om man inte är uppväxt där?
Det beror helt på hur man är som person och vilka kursare man får. Min erfarenhet är att många studenter i Stockholm är uppvuxna här och därför redan har ett rikt socialt liv utanför studierna. Det innebär att det kan kännas tomt att komma ensam till Stockholm utan kontakter. Dock kan man lära känna många utanför skolan genom att t.ex. gå med i en idrottsförening, aktivera sig i kåren, gå med i ett politiskt parti, läsa fristående kurser m.m.

lördag 14 augusti 2010

Om att studera till läkare i Stockholm

Nu ska jag börja lägga ut svar på en mängd frågor om läkarstudier, Stockholm, Karolinska Institutet m.m. som jag har fått under sommaren. Håll utkik under de närmaste dagarna!