Ute i primärvården

Min sista VFU-vecka för den här terminen är förlagd till primärvården. Där trivs jag som fisken i vattnet! Jag har en bra vårdcentral och bra handledare. Redan första dagen fick jag ett eget rum, egna inloggningsuppgifter och egna internmedicinska patienter. Jag får varje dag ta anamnes och status på mina patienter i lugn och ro. Därefter kommer handledaren in och diskuterar patientfallet med mig. När vi är klara skriver handledaren ut ev. mediciner och jag dikterar journaler och remisser. Närmare läkaryrket än så kan man nog inte komma på termin 6.

Det roliga med att vara på vårdcentral är att det kommer så vitt skilda patienter: allt från bebisar med infektioner till 90-åringar med förmaksflimmer. Jag har redan under mina första dagar tagit bort några hudförändringar, biopserat, fryst vårtor, gjort allergiutredningar, justerat waran och insulin, känt på prostatakörtlar, tolkat EKG:n, gjort spirometriutredningar och mycket annat (med betoning på mycket). Det är faktiskt ganska stor skillnad mot det ibland väldigt sega avdelningsarbetet på sjukhuset.

Skopienheten...

... vill jag inte jobba på. Jag var med en dag på gastroskopier och coloskopier och det är inget som lockar mig, kunde jag konstatera.

Min handledare var väldigt trevlig och pedagogisk, så jag uppskattade själva undervisningen väldigt mycket. Jag fick se en hel del intressanta fynd: allt från ulcus och esophagusvaricer till polyper, maligna tumörer och B-cellslymfom. Det var intressant att få se sådana fynd på riktigt och inte bara på bilder.

Det som gjorde hela upplevelsen jobbig var att se hur patienterna led under undersökningarna. Sjuksköterskan var dessutom alldeles för snål med sedering (lugnande mediciner), så patienterna fick lida mycket i onödan, kändes det som. Jag känner att jag inte skulle kunna stå ut med att utföra dessa undersökningar varje dag. Jag stod knappt ut under de timmar då jag var där.

Strokelarm

Piiiiiip. Det tjuter i min handledares sökare. Ett strokelarm. Vår patient på akutmottagningen måste vänta, för nu kommer ambulansen in med en möjlig stroke. Vi springer bort till akutrummet. Sköterskorna står redan där inne och tar blodprover och EKG. Tillsammans med min handledare lyssnar jag på hjärtat, gör en snabb neurologisk status och tolkar EKG:t. Patienten måste snabbt upp till röntgen för en CT skalle. Vi springer dit tillsammans med sjuksköterskan, som kör sängen. Röntgenläkaren, som jag känner igen från kursen i klinisk diagnostik, visar röntgenbilderna och säger att det kan finnas en propp i hjärnan. Symptomen stämmer överens med proppens lokalisation. Vi rusar vidare till trombolysrummet och rapporterar våra fynd till läkaren där. Han tar över.

Jag och min handledare rusar ner till akuten igen. Dags för nästa patient. Vad kan det vara månne? En förvirrad äldre dam med ett par oroliga anhöriga vid sin sida. Jag går dit. Fortfarande med bultande hjärta efter strokelarmet.

En kort inblick i en dag med kardiologjouren

Vad ska hända på akuten idag? undrar jag när jag kommer dit en tidigt morgon. Min handledare kommer in lite försenad till läkarexpeditionen. Nattpersonalen rapporterar att det har varit en relativt lugn natt. Vi önskar dem en god sömn och de går av passet. Min handledare och jag läser igenom några gamla journaler. Jag kastar ett öga på sidan över akuta patienter. En ny patient har precis ploppat upp på dataskärmen. Bröstsmärta, står det. Jag tar det! Jag går ut och hämtar patientens mapp från sköterskeexpeditionen. Inne på läkarexpeditionen igen läser jag in mig på patienten. Hon har bara varit på sjukhuset en gång tidigare. Jag går ut och pratar med henne, gör några undersökningar, tar en artärblodgas och går tillbaka. Sjuksköterskan lämnar in ett EKG, som är normalt. Troponinerna är negativa. Efter samråd med min handledare beslutar vi att patienten kan skickas hem med lugnande besked. Hon har inte haft en hjärtinfarkt utan har en skelettmuskelinflammation. Patienten blir glad över beskedet, tackar vårdpersonalen och beger sig nöjd mot ytterdörren. Kandidaten ler både utombords och inombords. Det här är det bästa jobbet som kan tänkas!

Akutenvecka

Idag börjar min vecka på akuten. Jag ska gå med olika läkare varje dag och förhoppningsvis få se en stor bredd av internmedicinska akutpatienter. Jag kommer att få vara med på både dagpass och kvällspass. Jag har redan varit placerad på akuten en gång och då var det väldigt lärorikt, så jag hoppas att det blir lika bra den här gången.

Jag känner mig lite stressad nu. Jag kommer att ha långa dagar på akuten och om det blir som förra gången, så kommer jag snarare att gå hem för sent än för tidigt. Det var många läkare som ville utnyttja kandidaterna som gratis arbetskraft förra akutenveckan. Jag satt och dikterade halva natten, kändes det som. Problemet är att jag inte hinner med att stanna så länge den här veckan. Jag har två arbeten som ska lämnas in efter helgen, en hel hög med föreläsningsanteckningar att läsa, jobb på lördag och en hel del saker att göra hemma. Dessutom vill jag försöka hinna med att träffa mina kompisar åtminstone en kväll. Jag ska försöka få det att gå ihop. Min ryggsäck att fullpackad med kompendier som jag ska försöka läsa på vägen till sjukhuset. Det gäller att utnyttja alla minuter som går!

Minnesmottagning

I slutet av geriatrikveckan fick jag vara med en dag på minnesmottagningen. Där utreds patienter med misstänkt demens. Jag fick sitta med en jättetrevlig läkare, som lärde mig att utföra MMT (Mini Mental Test) på några patienter. Jag fick även prata med patienternas anhöriga och titta på lumbalpunktioner (LP ingår i vissa minnesutredningar).

Efter en vecka på geriatriken kan jag konstatera att det inte hade skadat med ytterligare en vecka där. Patienterna är ofta multisjuka, äter många mediciner och har många statusfynd, så det går att lära sig mycket av att vara på geriatriska avdelningar.

Geriatrikvecka

Nu är dermatologi- och venerologikursen avslutad och duggad. Jag tycker att dermatolgi är väldigt intressant och jag är väldigt nöjd med den gångna kursen. Duggan gick bra. Riktigt bra, faktiskt. Den bestod av två delar. På första delen fanns en rad olika bilder med hudsjukdomar som skulle diagnostiseras. På den andra delen låg fokus på undersökningar och behandlingar.

Den här veckan är jag på en geriatrikavdelning, som jag trivs väldigt bra på. Jag har trevliga handledare och trevliga patienter. Jag har upptäckt att det är väldigt lärorikt att vara på geriatriken. Många patienter har alla möjliga statusfynd, som jag lär mig otroligt mycket på att undersöka. Jag kan glatt konstatera att jag har blivit bra på att känna igen blåsljud på hjärtat och att lyssna på lungor.