På psykakuten

I veckan har jag varit en dag på psykakuten, vilket var intressant. Patienterna kom bl.a. in p.g.a. hjärtesorg, psykoser, manier, depressioner och konkreta självmordsförsök. Jag fick även vara med akutläkaren när han utförde konsultuppdrag på sjukhuset. Det mesta handlade om att göra suicidriskbedömningar på inneliggande patienter och ta ställning till om patienterna skulle övertas av psykiatrin. Efter en dag och kväll på psykakuten kände jag mig trött, mentalt trött. Det var väldigt jobbigt att se människor som mådde så dåligt att de ville ta livet av sig.

Under veckan som gått har jag även fått ta egna patienter på avdelningen (under läkarens uppsikt, förstås). Jag fick bl.a. självständigt hålla i samtalen med patienterna, vilket kändes bra. Avdelningsarbetet handlar nämligen mycket om att samtala med patienterna om känslor, tankar och planer. Under veckan har jag även fått lära mig att skriva vårdintyg (dock på en påhittad patient) och fördjupat mig i lagen om pskyiatrisk tvångsvård. Den lagen är inte alltid helt glasklar, vilket jag blev varse under en konkret händelse på avdelningen...

Nu är veckan snart över och jag laddar inför en ny vecka på en psykiatrisk avdelning. Helgen har jag bl.a. ägnat åt att plugga psykiatri, vilket var välbehövligt. Jag har nämligen varit ganska lat den senaste tiden och gjort allt annat än att plugga.

Stressad över att inte ha kommit in på läkarprogrammet

Fråga: Hej!
Jag är 28 år gammal och inte kunnat hinna bli klart me gymnasie utbildning ännu, och varför ja blev så försent e att ja jobbade och gift mig och har ett barn, så just nu går jag på min sista termin på en av stockholms folkhögskolor och min syfte är att gå ditt för att bara kompletera och höja upp min gamla betygsdokument och kunna ha ett bra slutlig gymnasie betyg, men samt ja känner mig jätte depremerade och väldigt sårad igenom mig för att ännu ja hann inte fylla upp min dröm och komma in till läkare utbildning de e min dröm att bli läkare och kunna hjälpa människor, men hur ja vet faktist inte?, så hoppas att ni kan hjälpa mig för att ja lovar ja känner så ensam igenom mig själv eftersom alla mina vänner som har pluggat me mig e redan inne i läkare linj , men inte här i utom land som polen holland, norege danmark, så hoppas att ni kan ge en bra råd som gör att ja ger inte upp!
mvh

Svar: Hej! Mitt bästa råd till dig är att kämpa vidare med att komplettera dina betyg och inte ge upp din dröm! Det är många som någon gång känt att studierna går trögt, att man inte kommer någon vart och att man önskar att saker och ting gick fortare. Du har dock hunnit med att göra mycket annat i livet (som t.ex. att få barn), vilket många på läkarprogrammet inte har hunnit. Var stolt över de erfarenheter du har och oroa dig inte över att dina vänner kommit in på utbildningen före dig. Det är inte ovanligt att läkarstudenter är "lite äldre" och har barn när de börjar plugga, så du behöver inte känna dig ensam. Ett annat bra tips är att skriva högskoleprovet varje termin, eftersom man brukar få bättre hp-resultat ju fler gånger man skriver provet. Det finns t.ex. utbildningar över internet där man får möjlighet att träna på uppgifter inför högskoleprovet.

Om du inte lyckas komma in i Sverige, så kan du söka till en läkarutbildning utomlands där det brukar vara lättare att komma in. Vissa länder har intagningsprov som är relativt lätta att klara. Jag vet inte vad du har för möjligheter när det gäller att flytta utomlands, men eftersom du har barn kan det kanske bli svårt. Dessutom brukar det kosta mer pengar att studera utomlands p.g.a. terminsavgifter, vilket förstås kan begränsa möjligheterna till att läsa utomlands.

Om du har väldigt svårt för att klara de betygskrav och högskoleprovresultat som krävs för att komma in på läkarprogrammet, så kanske det kan vara ett alternativ att söka någon annan, "liknande" utbildning. Man kan t.ex. förbättra livet för andra människor inom yrken som sjuksköterska, audionom, logoped eller socionom, även om det inte är detsamma som att vara läkare. Men om du verkligen vill bli läkare, så kämpa på och ge inte upp dina studier!

Lycka till!

Exchange program at KI

Question: Dear coordinator,
I am a medical student now studying in azerbaijan medical university at 5th course, I have visited stockholm and the university and i really liked to study here. I would like to know weather your respected university provide transfer or residentship program which i can take part in.
Many thanks for your help.
Regards

Answer: Dear medical student,
I'm afraid I don't know much about the exchange programs (I'm a medical student too). Please contact the Institutional Erasmus Coordinator Anna Dahlerus at Karolinska Institute for more information: anna.dahlerus@ki.se. I'm not sure whether Anna Dahlerus is involved with the exchange students from Azerbaijan, but I think she can tell you who to contact for further information.
Best regards

Projektarbete om hjärnan

Fråga: Hej! Jag läser just nu tredje året på den naturvetenskapliga linjen och ska sätta igång med projektarbetet. Jag har själv siktet inställt på att plugga vidare till läkare och att göra det på KI vore en dröm, därför blev jag väldigt glad när jag hittade din blogg nu idag! Jag undrar om du möjligtvis skulle kunna ge mig några förslag/tips/idéer till vad jag skulle kunna tänkas göra för projektarbete? Jag är inne på att göra något om hjärnan för den intresserar mig väldigt mycket. Beroenden, någon annorlunda och ovanlig diagnos, trauman och vad som händer i hjärnan när man råkar ut för det... Vore oerhört tacksam för lite tips eller inspiration! Kram :)

Svar: Hej! Jag tycker att du har valt ett spännande område! Det finns jättemånga intressanta tillstånd och sjukdomar i hjärnan, så jag vet knappt vart jag ska börja. Jag ska ge några exempel på olika tillstånd, men det finns förstås mycket mer att skriva om:

- Huntingtons sjukdom ("Danssjukan")
- Prionsjukdomar (t.ex. Creutzfeldt-Jacobs sjukdom som även kallats för galna-ko-sjukan)
- Demenssjukdomar (t.ex. Frontotemporal demens som drabbar ovanligt unga patienter)
- Stroke
- Personlighetsstörningar (t.ex. borderline)
- ADHD
- Psykoser (kan t.ex. innefatta vanföreställningar och hallucinationer)
- Fobier (t.ex. social fobi eller spindelfobi)
- Tvångssyndrom (t.ex. rädsla för bakterier som leder till rituellt tvagning)
- Alkohol-, tobak- eller drogberoende
- Sömnstörningar (finns många olika att välja mellan)
- Hortons huvudvärk (sägs vara en av de värsta smärtor man kan uppleva)
- Cerebral pares
- Epilepsi

Det finns förstås många olika frågor man skulle kunna fokusera på i ett projektarbete, som t.ex. hur sjukdomarna uppstår eller hur de behandlas.

Hoppas att du fick lite inspiration till ditt arbete! Om någon annan har något bra förslag på projektarbete med anknytning till hjärnan, så skriv gärna en kommentar till inlägget. :)

Intressanta patientfall

Förra skolveckan avslutades med föreläsningar och seminarium. Några psykiatriker berättade om olika sjukdomar och patienter de mött under yrkeslivet. Det var verkligen intressant att höra, men samtidigt lite skrämmande. Det finns så mycket märkliga och otrevliga sjukdomar hjärnan kan åstadkomma. En del patienter kan t.ex. vara övertygade om att de har bytt kropp med någon annan, att de hör demoner, att de måste ligga på ett särskilt sätt i sängen för att inte dö, att de är förföljda av otäcka varelser o.s.v. Det går nog knappt att föreställa sig hur det skulle kännas att ha de upplevelserna.

Den här veckan är min tredje vecka på psyk-avdelningen. Jag ska få börja ta lite mer ansvar nu än vad jag gjorde de två första veckorna, vilket känns spännande. Dessutom känner jag att jag börjar få lite mer rutin på hur man skriver journaler inom psykiatrin och hur man gör en grundläggande psykiatrisk status.

Helgen som gått har jag bara varit ledig och lagt psykiatriböckerna åt sidan. Jag hade besök hela helgen, vilket var väldigt trevligt. Jag passade på att utsätta mina gäster för några hembakade kakor, som uppskattades mycket. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om att baka. :)

Andra veckan på psyk avd

Jag är inne på andra veckan på min psykiatriplacering. Så här långt kan jag konstatera att avdelningsarbetet handlar mycket om att samtala med patienterna, ta ställning till LPT, göra suicidriskbedömningar och skriva långa journalanteckningar. Jag trivs nästan så bra som fisken i vattnet. Innan den här kursen trodde jag aldrig att psykiatri skulle vara något för mig, men jag börjar faktiskt ångra mig. Psykiatri går kanske upp på listan över tänkbara specialiteter?

Ikväll har jag varit ovanligt produktiv. Trots att jag slutade sent på sjukhuset, så har jag ändå lånat böcker, handlat, städat hela lägenheten, bakat, gjort matlådor och tittat på TV. Nu är det dags att öppna psykiatriboken och plugga in diagnoskriterier.

Psykiatri

Andra dagen på psykiatrin är avslutad och hittills är jag väldigt nöjd med placeringen. Jag går med en trevlig och empatisk underläkare, som har ett gediget intresse för psykiatri och sina patienter. Det är inspirerande. Samtidigt är det väldigt speciellt att vara på psykiatrin. Det är låsta dörrar nästan överallt, alla bär överfallslarm och personalen instrueras i att aldrig ha patienterna bakom ryggen. Det är dock viktigt att poängtera att långtifrån alla patienter är farliga.

Efter två dagar på psykiatriavdelningen inser jag också att några tunga veckor väntar framöver. Jag kommer att få höra många tragiska människoöden om övergrepp, mobbning, självmordsförsök, psykoser, instabila familjeförhållanden etc. Men jag kommer också att se människor som blir piggare, friskare, gladare, stabilare och som kan återvända till ett bra liv utanför sjukhuset.

Termin 9 är igång

I måndags startade termin 9 med introduktionsföreläsningar i de ämnen vi kommer behandla under hösten: psykiatri, neurologi, öron-näsa-hals och ögon. På KI kallas kursen för "neuro, sinnen, psyke" men jag har hört att läkarstudenterna i Umeå kallar motsvarande kurs för "huvudkursen", vilket ju är ett passande namn. :)

I tisdags startade de respektive kurserna (olika delar av klassen startar med olika kurser). Jag har psykiatri som mitt första moment i höst. Under den gångna veckan har jag därför haft psykiatriföreläsningar. Föreläsarna har varit bra och föreläsningarna har varit intressanta, så jag kan inte säga annat än att psykiatrikursen började bra.