Fråga: Hej!
Jag antar att jag bara vill ha ett ärligt, vettigt råd... Jag är 36 år o leg. sjuksköterska, jag har alltså jobbat i många år som syrra. Jag har alltid känt att jag borde ha pluggat vidare, men målet till att bli läkare kändes så långt bort... Men nu, efter att bildat familj (en son på 6år) o personlig mognad så känner jag att jag borde ta tag i min dröm innan det är för sent... Är jag helt galen om jag tar tjänstledigt ett år, pluggar in behörigheten (behöver Matte D o Fysik B) o gör HP o sen ber till Gud o alla övre makter att jag ska komma in? ;))
Jag har "bara" 17,6 i betyg (omräknat till nya systemet), tyvärr är jag så gammal så några meritpoäng får jag inte räkna. Så jag får satsa på HP...( har fö aldrig gjort HP). Det kan ju ta 2-3 år innan jag kommer in, då är jag över 40...Finns det någon över 40 i din klass? Jag tänker, ett yrke som läkare kanske det inte är någon nackdel om man är lite äldre o om jag är 45 när jag är "klar" så har jag ju ändå kanske 25 år kvar att jobba...
Med ödmjukhet i rösten så vet jag att jag skulle bli en utmärkt läkare... Jag har ett genuint intresse för medicin o är påläst.. KI är där jag vill studera... rent praktiskt skulle det nog inte fungera att plugga någon annanstans o KI verkar oxå ha den bästa utbildningen... God fortsättning o tack för en jätte trevlig blogg!
Svar: Hej och god fortsättning på 2012! Jag tycker inte alls att du är galen för att du vill satsa på att bli läkare. Jag tycker att det låter klokt av dig att satsa på det du verkligen känner att du vill göra! Du har många år kvar i arbetslivet och det är viktigt att du får arbeta med det du allra helst vill göra. Jag känner många personer på läkarprogrammet som var i 40-årsåldern när det började läsa utbildningen (en del var dessutom betydligt äldre än 40 år). De har klarat sig lika bra på utbildningen som 20-åringarna.
Jag tycker att det låter som en bra plan att ta ledigt och börjar läsa in de kurser du saknar. Om jag förstår dig rätt, så har du bara två kurser att läsa in och det tror jag du kan göra på ett halvår eller ett år (och du hinner nog jobba en del extra under tiden). Mitt bästa tips är att du anmäler dig till högskoleprovet så snart som möjligt och fortsätter att göra om provet flera gånger, om du inte får tillräckligt bra resultat på första försöket. De flesta brukar få bättre resultat ju fler gånger de skriver provet. Ett annat tips är att förbereda dig väl inför högskoleprovet. Det är bra att t.ex. repetera Matte A (matten har fått större betydelse på det nya högskoleprovet som infördes i höst) och gymnasieengelska. Dessutom är det bra att träna på gamla högskoleprov som går att hitta på internet, så att man får en känsla av vilken typ av frågor som kommer och vilken tidspress man har.
Och apropå ålder då man börjar läkarprogrammet: En av flera fördelar med att börja på läkarprogrammet senare i livet är att man har mer livserfarenhet, vilket många patienter (och medstudenter) uppskattar. Dessutom är det ibland lättare för de lite "äldre" läkarstudenterna/nyblivna läkarna att få trovärdighet, auktoritet och andra egenskaper som behövs i läkaryrket.
Lycka till med antagningen till läkarprogrammet och berätta gärna hur det går!
Över 40 operationer inställda på grund av Millennium
4 dagar sedan
Inlägg
31 kommentarer:
Hej!! Börjar ki's läkarprogram om 2 veckor:D hur kb jg förbereda mig inför kursstart på bästa sätt? Är sjukt neevööös!!!
Jag tycker också du ska satsa på att komma in på läkarutbildningen. Det är lätt att man ångrar (tror jag) något som man inte gjort i livet. Lycka till hur du än väljer!
Ja, satsa vettja! :D Det har du säkert redan tänkt på, men glöm inte att söka PIL! Lycka till!
Tack för fint, snabbt, till synes ärligt och ambitiöst svar...
Ja, jag blir säkrare o säkrare för varje dag...ska satsa på att komma in på läkarutbildningen! För eller senare bör jag väll komma in o valet känns helt rätt. Som sagt man ångrar saker man inte gjort i livet...;))
Angående Pil..har hört att de anser att det är en nackdel att ha barn. Personligen kan jag ju tycka att det vore större nackdel att vara 36 år och INTE ha barn, just i detta anseendet iaf...?
Hoppas ni fått en fin start på det nya året
Mvh
Anonym, jag tror inte du behöver förbereda dig så mycket. :) All information får du när du börjar på läkarprogrammet. Böcker odyl är bättre att köpa när du har gått några veckor och själv får känna efter om du behöver några. De flesta är väldigt nervösa i början, men det går snabbt över när man börjar lära känna sina kursare. Jag vill verkligen rekommendera dig att åka på kollot, som hålls de första dagarna efter uppropet. Då får man verkligen chans att lära känna sina nya kursare och nervositeten släpper. Grattis till platsen på läkarprogrammet!
Blivande läkarstudent, det går många rykten om vad som är bra och dåliga egenskaper/förutsättningar när man söker PIL. Jag tror dock att de som intervjuar går mest på personlighet och motivation hos de som söker, medan ålder och föräldraskap är mindre viktigt. Jag tycker verkligen att du ska söka PIL och jag tror att du har goda möjligheter att komma in där. Förbered dig på att du kommer att få frågor som "Har du råd att studera 5,5 år?", "Kommer du orka plugga när du har barn?" osv. De vill nämligen se att man kan svara lugnt, adekvat och meningsfullt på frågor som provocerar lite. Du har en fördel som är sjuksköterska, eftersom du kan argumentera för att du har viss insikt i läkaryrket, att du har förkunskaper inför läkarutbildningen och att du har möjlighet att jobba extra som ssk under utbildningen för att tjäna extra pengar. De vill nämligen gärna att den sökande har en insikt i läkaryrket, motivation och ekonomisk trygghet under utbildningen.
Hej! Tack för en sån fin inspirerande blogg!!
Jag har kommit in på läkarprogrammet i Riga vt 2012. Mitt problem är att jag är så nervös och tankespridd. Det första är att jag inte har full behörighet till att söka i Sverige ( har inte kemi b och matte b) men har funderat på att plugga det distans samtidigt som jag är i Riga, men det är lite önsketänkande att tro det IOM allt plugg som väntar en. Jag vet inte om jag ska stanna här i Sverige och vänta tills jag kommer in eller ska jag bara fortsätta i Riga.
Det känns som att jag inte kommer trivas där och bara kommer längta hem. Men samtidigt vill jag börja läsa nu för jag känner att jag har slösat så mkt tid på att ens fatta beslutet att läsa till läkare. Idag är jag 23 år och jag vill inte låta tiden rinna iväg mer. Jag hoppas att du förstår vad jag skriver med tanke på all den förvirring som råder i mitt huvud .
Hej allihopa!
Jag är 24 år och har ett 4-årig barn. Har gått på naturvetenskapsprogrammet 1,5 år, sen hoppade jag av..blev gravid:( När min son blev 1,5 började jag plugga på Komvux. Har väldigt goda betyg. Ska läsa ett basår på SU nästa termin (höst). Och bara efter det ska jag söka vidare..har alltid drömt om att bli läkare. Jag är orolig om framtiden..tror ni att det är omöjligt att plugga till läkare med ett barn?
Jag ska skriva HP i mars..för första gången..ska skriva HP flera gånger..innan jag är färdig med alla mina ämne..
Tusen tack!
Det var intressant att läsa ert samtal..
Mvh/Guzelle
Guzelle, det är möjligt att plugga till läkare med ett barn, speciellt som din pojke hinner fylla ca 5-6 år. Vissa har 2-3 barn. Vi var flera stycken i min klass som började plugga T1 med 1-åringar. Några väntar barn nu. Det kan vara tufft ibland när barnen blir sjuka under tentaperiod eller de obligatoriska momenten. Det allt fixar sig med planering. Lycka till!
Tack för ditt stöd!! Jag ska verkligen satsa på på min dröm. Jag ser mig inte som en annan, än doktor..jag vill verkligen inte bli någon annan i detta liv.
Jag har undersköterska utbildning och några goda bedömningar, tror du det kan hjälpa mig? Ska skriva HP..jag har räknat..jag hinner att skriva HP 3 gånger innan jag ska söka vidare..
Merci!/Guzelle
Jag tror att det är ett + att ha utbildning och arbetslivserfarenhet inom vården om du söker intervjubaserad antagning vid KI och Umeå. Linköping har också ett särskild urval tom HT2013 för de som har arbetslivserfarenhet minst 2 år på minst halvtid.
Inom andra urvalsgrupper (betyg, HP) ger det dock inga poäng.
Satsa hårt om du känner att det är läkare du vill bli. Det kan ta några år att komma in men den som kämpar lyckas oftast.
Merci!!! Jag ska göra så/Guzelle
Hur söker man? Man skickar in alla sina papper..(när det gäller intervjubaserad antagning) som annars? Eller??
/G-elle
Tack för all inspiration som man får när man läser era inlägg =)
Jag ska satsa så hårt jag kan tills jag kommer in på läkarutbildningen...
Började idag att titta på gamla HP, insåg att det var ett tag sedan man pluggade...men man kanske kommer in i det när tränat lite...
Ett stor lycka till till er som i dagarna nu ska börja på läkarprogrammet!
FÅR man komma med en dålig erfarenhet här, eller är det bara You go girl..? Jag var 39 år och småbarnsmamma med varannanveckasboende när jag började på läkarprogrammet. Jag gick bara ett år, för jag hade inte en chans att hinna med. Det går inte att föreställa sig hur mycket det är att läsa på läkarprogrammet, och hur mycket man behöver lära sig utantill. Sjuksköterskeprogrammet (där jag också gått ett år) kommer inte ens i närheten.
På läkarprogrammet går man först hela dagar c:a från 8 till 17 - och sedan förväntas man läsa flera timmar på kvällen efter det. Vilket inte är möjligt om man har hemmavarande små barn. Jag hade en idé om att jag skulle hinna läsa ikapp de veckor jag inte hade barnen - men det funkar inte så. Man måste läsa hela tiden.
Dessutom gick jag i Linköping (vet inte hur det är på KI) och där var det PBL. Alltså man skulle sitta i basgrupper och diskutera det man hade läst. Då fick man kanske veta på måndagen vad man skulle läsa (man fick inte veta det i förväg) och så var nästa basgruppstillfälle på onsdagen. Då hade man två kvällar att läsa det, och förväntades lägga ner tio timmar sammanlagt.
...men när jag slutade 17 skulle jag först åka till min stadsdel och hämta två trötta och griniga barn på dagis, sedan dra dem till affären, sedan laga mat och äta, sedan försöka umgås med dem samtidigt som jag städade undan det värsta, packade allas väskor till dagen därpå... Jag somnade vanligen tillsammans med barnen av ren utmattning och hann inte läsa något - och när väckarklockan ringde började loppet med frukost, dra vagnen till dagis, hetsa till bussen... och försöka läsa lite på bussen.
Och på basgruppstillfället fick jag försöka säga ett par ord som jag snappat upp på bussen, bara för att det skulle verka som att jag var insatt... Det kändes väldigt olustigt!
Tack för att du kommer med din erfarenhet. Det stämmer att det är väldigt mycket att plugga och lära sig utantill. Stora mängder info på kort tid. Tempot är väldigt intensivt.
Absolut, det är tufft att vara förälder och läkarstudent. Särskilt om man är varannan vecka förälder eller helt ensamstående. Det finns sådana i vår klass med.
Jag tycker ändå att det är bra att du provat. Man kan omöjligen veta innan man testat själv.
Men vill man jätte gärna måste man testa att go for it, åtminstone ett år inne på läkarprogrammet. Annars riskerar man att ångra senare i livet att man inte satsat.
/Läkarstudent, T3
Jag tror att det blev värre just i Linköping för att de hade basgruppssystemet. Det var så väldigt olustigt att man skulle stå till svars inför kamrater och handledare när man inte hade hunnit läsa. Det var ett väldigt dumt system, och det var många som var missnöjda med det!
Annars tycker jag att det var värst med det dåliga samvetet gentemot barnen. Att jag blev irriterad om ett barn kom tassande upp, när jag hade ställt väckarklockan för att hinna läsa en timme på morgonen innan jag väckte barnen. Så ska man ju inte känna mot sitt barn...
Men jo - jag är faktiskt också glad att jag provade ändå! Det gav om inte annat erfarenheter som inte så många människor har - som att ha dissekerat lik och tittat på histologipreparat i mikroskop. Och fått lyssna på lite hjärtan och lungor, ta blodtrycket och titta i halsen, ta venprov...
Folk blir impade när de hör det - ja, de blir impade bara för att man har kommit in på läkarprogrammet! :-)
...och så känner jag ingen avundsjuka mot läkarstudenter och läkare längre, som jag gjorde förr. För nu VET jag hur mycket de slitit och forfarande sliter, och jag VET att de missar så mycket annat i stället. De kanske tycker att det är värt det, men det hade inte varit värt det FÖR MIG.
//Anonym 6:14
Jag har räknat mitt snittbetyg..får 17,76..också ska jag gå basåret nästa höst..där får jag också lite till...tror ni jag kommer in???????????/Guzelle
Anonym ang Riga: Jag tror att det blir svårt att plugga på komvux på distans samtidigt som du läser läkarutbildningen i Riga. Jag tycker att du ska välja ett alternativ och satsa på det. Du skulle t.ex. kunna pröva att läsa på läkarutbildningen i Riga ett år, och om du inte trivs kan du försöka komplettera behörigheten och söka in till Sverige. Allt beror på hur gärna du vill vara i Sverige. Lycka till!
Anonym som hoppade av läkarprogrammet: Jag tycker att det är jättebra att du delar med dig av din erfarenhet. Jag tror att det kan vara lite enklare att läsa på t.ex. KI när man är förälder, eftersom vi inte har lika många obligatoriska grupparbeten på KI. Dessutom har vi nästan ingen PBL, vilket jag är glad för. :-) Vill man sitta hemma och plugga i stället för att gå på föreläsningar, så kan man göra det. Jag vet flera föräldrar som nästan bara går på de obligatoriska momenten och som läser resten hemifrån, eftersom de då får mer tid för familjen. Det fungerar bra för dem. De föräldrar jag känner har dock en partner som kan ta större ansvar för att skjutsa och hämta barnen, laga mat, läsa läxor med barnen m.m. Det är nog betydligt tuffare att vara ensamstående förälder.
Som någon skrev, så är det nog alltid bra att pröva på att förverkliga sin dröm när man har chansen. Om det inte går så bra som man har tänkt, så har man ändå gjort sitt bästa och försökt. :-)
Guzelle: Jag tror, som flera andra har skrivit tidigare, att du kan klara läkarutbildningen även om du är förälder. :-) Jag tror dock att du behöver maxbetyg för att komma in via BG-kvoten, så du gör klokt i att även skriva högskoleprovet några gånger. Förbered dig väl inför högskoleprovet (repetera t.ex. matten), så kommer det att gå enklare. Lycka till!
Tack för rådet! Jag har köpt boken till och med..(högskoleprovet). Vi får se hur det går..har 3 tillfälle.
Tack för stödet!/G-elle
31 var jag när jag började plugga på läkarprogrammet. Kom in på HP. Går nu T10 och stortrivs. Har gjort så från början. Pendlar varje dag, från dörr till dörr tar det 2 timmar. Har även jobbat hela tiden ca 20% under terminen( 100 på sommaren) på mitt jobb som usk. Jag pluggar lagom förutom till tentorna då jag läser heldagar på inläsningsdagarna och vi pluggar ihop i grupp mkt.
I min klass är vi minst 10 med barn, och kanske 5 har fått under tiden och tagit uppehåll. Jag har klarat mig bra och hittat ett bra sätt att läsa. Jag är lagom smart och måste läsa men lär mig bäst under patientmöten.
Har inte ångrat mig en enda gång. Jobbiga perioder finns såklart men det positiva överväger. Mitt barn är inte sjukt ofta och det hjälper också till.
Så mitt råd till alla " äldre" och föräldrar är satsa och försök. Lycka till/ Åsa
Du är sååå duktig Åsa!! Jag blev så avundsjuk på det du har i livet!!!!!!!!!!!!!!!!! Lycka till med det som är kvar.
/Guzelle
Hej
Har som flera av er här en gnagande känsla av att jag borde blivit läkare. Nu när jag är 39 känns det som om tåget gått men blev glad av att hitta hit.
Fråga till er som vet mer: Hur många terminer är utbildningen och när väljer man inriktning? Behöver jag läsa in ämnen för att kvalificera mig? Gick 2 årig handel-kontor tidigt 90-tal då det räckte med 2 år för att vara fullgott gymnasie. Sen ändrades kraven....Tacksam för svar.
11 terminer är grundutbildningen. Sen AT i ca 18-21 mån. Efter det söker man till det område man vill specialisera sig inom. Tar ca 5 år innan man är specialist. Ofta är det glapp emellan och på många ställen behöver man vikariera dom underläkare innan ATtjänsten. ST och AT är tjänster som söks.
Jag läste natur innan. Om jag minns rätt är matte d, biologi b, kemi b och fysik b krav förrutom poäng som räcker för en treårig utbildning. Så tvåårig räcker inte.
Mitt tips: ta reda på vilken behörighet som krävs. Läs in den och skriv högskoleprovet direkt och varje gång det ges tills du är behörig att söka och hoppas du skriver bra. Studera. Nu hade innan statistik över antagningspoäng.
Lycka till/ Åsa
Hej
Jag har tänkt söka till läkarprogrammet genom HP, eftersom jag "bara" fick lite över 20.0 i snitt. Men borde jag också skriva prövning på de ämnen jag inte fick MVG på? Räcker det med att bara söka genom HP? Eller finns det något basårs program man kan läsa för att öka chansen att bli antagen till läkarprogrammet? Om många får lika högt HP-resultat, kommer deras snittbetyg då att jämföras för att avgöra vem av de som får en plats?
Hoppas att mina frågor inte är alltför svåra att svara på, jag tackar på förhand för de svar jag får. Jag vill också tacka för denna underbar blogg, det som skrivs här inspirerar och motiverar mig på ett obeskrivligt sätt!
Hej allihopa! Det är så inspirerande att läsa alla era kommentarer! Jag precis som ni andra har drömmen kvar om att utbilda mig till läkare. Tog studenten 2011 med 18,6 men kom inte in på läkareutbildning och istället kom jag in på biomedicin analytikerprogrammet. Jag har börjat läsa och har nu år kvar på den men känslan om att vara läkare sitter djupt inne. Jag undrar kan man tilgodoräkna de kliniska kurser man har läst innan om jag nu vill försöka söka till läkarutbildningen? I så fall hur söker man då? Med HP, gymnasiets slutbetyg eller kan kandidatexamen också hjälpa till? Tacksam för era svar!
Hej!
Jag är 40 år och har tre barn och undrar om det är någon mer som ska söka läkarlinjen Riga 2012?
Vill gärna ha någon att ha kontakt med så att man inte känner sig så ensam och nrvös när man ska börja plugga hösten 2012.
mvh Pernilla
hör gärna av dig! masespernilla@hotmail.com
Hej igen!
Blir ingen Riga för mig hösten 2012 då jag missade ansökningsdatumet dvs min ansökan måste vara inne för den 10 juli och jag som trodde att det räckte med att skicka ansökan och sätta in pengarna på konton den 10 juli och sedan skicka iväg brevet suck!!
Jag kommer att söka till Riga 2013 istället. Om det är någon där ute som kommer att söka läkarlinjen 2013 så hör gärna av dig till mig. Kanske kan vi hjälpa varandra och stötta varandra, för trots allt så är det inte bara att lämna Sverige och plugga utomlands, det krävs mod och jag måste medge att jag är lite feg och vill gärna ha kontakt med någon/ några som tänker åka dit så slipper jag känna mig så ensam.
Hör gärna av dig!
MVH Pernilla
masespernilla@hotmail.com
Hej igen!
Nu när jag missade ansökningsdatumet till Riga 2012 så tänkte jag kolla om det är någon som vet om det är lättare att komma in i Danmark, Norge, Finland än i Sverige? Att söka till Danmark så måste man även ha matte c och engelska c och det har jag inte, så då måste man plugga en termin till på komvux men frågan är om det är värt det dvs om man kommer in eller om man ska ta höstterminen och plugga lettiska och engelska samt facktermer på engelska dvs hur mycket ska man förbereda sig? någon som vet? Vad jag har förstått så är det lätt att komma in i Riga, är det inte så att man köper sig en plats på läkarlinjen. Alla som söker kommer väl in? eller?? Är det någon som inte har kommit in??
mvh Pernilla
masespernilla@hotmail.com
Intressant att läsa, ett par år efter. Har själv, som kommit in tre terminer på raken, som 40-41-åring, men inte kunnat börja, av olika anledningar. Inspirerande inlägg hursomhelst; kanske blir det att börja läsa, till slut, för egen del...
/Småbarnsfarsan :)
Skicka en kommentar