Under gyn/obs-kursen är det ganska vanligt att patienter tackar nej till att ha med kandidater. Under tidigare kurser har det bara varit någon enstaka patient som har tackat nej. Nu har många av oss - framförallt de manliga läkarstudenterna - blivit utkörda ur undersökningsrummen. Jag har absolut full respekt för patientens vilja, men när man söker till ett universitetssjukhus där alla väggar täcks av informationsmaterial om undervisning, så tycker jag att det är lite märkligt att så många tackar nej. Vill man inte ha med studenter, så finns det oftast många andra sjukhus i Stockholm att gå till.
Jag och många andra studenter har inte fått se tillräckligt många gynekologiska och obstetriska patienter för att känna oss trygga med att undersöka dem ordentligt som utexaminerade läkare. Den lilla praktik vi får bygger nämligen på att vi får se många patienter på kort tid, vilket vi inte får när många av dem tackar nej. Samma patienter som tackar nej åt oss idag, kommer sedan att förutsätta att vi kan "allt" när vi är examinerade läkare. Därför förstår jag inte logiken i att så många tackar nej.
Nu kanske några av er tycker att jag låter hemsk som kritiserar patienternas "nej". MEN, nu när jag snart är klar med grundutbildningen börjar jag inse allvaret i det hela. Jag SKA kunna utföra vissa moment när jag är klar, fastän jag knappt har fått öva. Det är allvarligt. Jag säger inte att jag kräver att alla patienter ska tillåta studenter vid undersökningen, men jag tycker att de flesta borde tänka på framtidens läkare och därmed tacka ja. Det verkar råda lite för mycket "Jag ställer inte upp, det får alla de andra patienterna göra"-mentalitet, vilket är lite egoistiskt. Vi studenter måste ses som en naturlig del av personalen på undervisningssjukhusen!
(Till alla er upprörda: Jo, det finns förstås ibland starka skäl till att man tackar nej. Jo, ibland måste man vända sig till ett undervisningssjukhus fastän man inte vill delta i undervisningen. Jo, jag har alltid tackat ja till studenter när jag har varit på sjukhus eller vårdcentral.)
”Vi skulle kunna spara tiotals år av arbetstid”
1 dag sedan
Inlägg
5 kommentarer:
Kanske handlar det om patienternas tidigare vårderfarenheter eller hur handledaren framfört frågan eller hur själva besöket sköttes? Det finns ju exempel på hur detta sköts dåligt ibland när kandidaterna är med, alltså själva tillfrågandet att börja med men sedan även när kommunikationen med patienten blir försummad till fördel för kandidatundervisningen.
Jag är en s.k stamkund på sjukhus, då jag har olika medfödda sjukdomar. O jag säger nästan alltid JA till studenter, men vid gyn där går gränsen för mig oxå, kanske om det hade vart kvinnliga studenter, men manliga o så kanske i ens egen ålder mm. Nej tack. Nu bor jag visserligen i en mindre stad, men eftersom den ligger nära Gbg, så finns det ibland studenter mm hos oss oxå. O jag vill gärna att studenter mm ska lära sig om medfödda ovanliga sjukdomar, men jag förstår alla som säger NEJ, vid gyn.
Jag har förståelse för att tonåringar kanske skulle säga nej men jag som är 21 och har typ gjort 10 gynundersökningar skulle inte ha något emot att säga ja till studenter. Även de måste lära sig ;)
Min pojkvän hade gynpraktik förra terminen och råkade ut för precis samma sak - alla patienter sa nej. En dag hade han en patient på hela dagen. Efter att ha uttryckt sitt missnöje ändrades det helt plötsligt till att han fick vara med hela tiden. Skillnaden? Handledaren gick från att fråga, "Är det okej om jag har en läkarstudent med mig?" till att säga, "Idag har jag en blivande kollega med mig." Då var det okej. Jag skulle säga att det ligger enormt mycket på läkaren.
Som SSK-student själv så kan jag nästan inte säga nej till studenter, jag vet ju själv hur viktiga ens få och intensiva praktikveckor är. Men samtidigt var jag lite tveksam vid ett tillfälle, då det var min andra gynundersökning någonsin och ja, det är ju lite utelämnande. Och så kom det ju en kandidat till min undersökning en gång! En man, kanske 25-ungefär och en riktig snygging också. Och han var helt klockren. Han kom själv ut och hämtade mig i väntrummet, presenterade sig professionellt och frågade i avskildhet om jag skulle kunna tänka mig att han var med. Givetvis, och det kändes inte som några problem. Det var snarare min kvinnliga 50+läkare jag ville kasta ut ur rummet, otroligt opersonlig. Kandidaten däremot såg till mina behov, lyssnade på mig och verkade intresserad. Hade nog känt mig mer utsatt utan honom faktiskt.
En annan erfarenhet har jag från min praktik på en barnmorskemottagning, jag trodde att jag skulle få många nej men jag är så imponerad av alla trevliga tjejer som lät mig vara med på så många cellprovtagningar, spiralinsättningar och även gynundersökningar! Mina första dag var jag med på 10 drop-in cellprovtagningar, ingen sa nej eller verkade speciellt obekväma. Så imponerad! :)
Skicka en kommentar