Det är svårt att inte vilja ha en bebis nu meddetsamma när jag går den här kursen om nyfödda barn. Det är vi alla kursare överens om. Bebisar är så gulliga, så charmiga, så mysiga, så oemotståndliga och alla andra positiva adjektiv som går att komma på. Vi går alla runt med ett stort leende på läpparna efter att ha fått se söta bebisar hela veckorna.
Samtidigt så väcks oron: Det är inte självklart att få ett friskt barn. Det är inte ens självklart att kunna få ett barn överhuvudtaget. De kursare som redan är föräldrar oroas över de sjukdomar som kan drabba deras barn. Vi kursare som inte har barn oroar oss över att inte ens kunna få barn eller för att få ett sjukt barn. Dessutom får vi kunskaper om barnsjukdomar som de flesta utanför läkarkåren saknar, vilket också ökar oron över allt som kan gå fel.
Oro och kunskap är nyttigt. Genom att veta om hur mycket som kan gå fel under fosterutvecklingen, förlossningen och spädbarnstiden, så ökar säkerligen glädjen över att se alla friska barn, glädjen över att kunna bli gravid, glädjen över att få ett friskt barn och glädjen över att kunna rädda sjuka barn.
”Vi är en progressiv klinik som gillar att testa saker”
2 dagar sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Nej, inte alls självklart. Så mycket har jag fått erfara. Men det berikar livet på ett annat sätt dom inte helt går att förklara.
Men tänk så många gånger det går bra! Även de gånger då barn blir sjuka (vilket trots allt är en minoritet) blir de oftast friska igen. I de fall som de inte blir helt friska blir de åtminstone tillräckligt friska för att leva ett bra liv.
Egentligen finns det fler tragiska historier inom vuxensjukvården...
Skicka en kommentar