lördag 27 augusti 2011

Läkarstudenter och läkare som bloggar

Det finns många läkarstudenter och läkare som bloggar. Några av dem har jag samlat i listan till höger, men det finns många fler som jag har missat. Därför undrar jag om ni läsare har tips på fler bra bloggar på samma tema. Helst aktiva bloggar, som till största delen handlar om läkarprogrammet eller läkaryrket.

söndag 21 augusti 2011

Lite shopping och besök hos föräldrarna

Nu tror jag att jag har svarat på alla frågor som har trillat in till mig under sommaren. Antingen har jag svarat med ett blogginlägg eller i kommentarsfältet under blogginläggen. Om jag trots allt har missat att svara på någon fråga, så skicka in den på nytt. :)

Den här veckan har jag hunnit med ett besök hos mina föräldrar, picknick med några vänner och lite småutflykter. Dessutom har jag passat på att shoppa lite krimskrams och lite nya kläder. Vem kan motstå halva reapriset? ;)

lördag 20 augusti 2011

Byta till svensk läkarutbildning från utlandet

Fråga: Hej,

Jag är 19 år och har länge velat plugga till läkare. Dock faller det hela på mitt gymnasiebetyg som snittar på ungefär 14.6..jag gick naturvetenskapligt program med komplett betyg.

Jag har funderat på att kanske söka mig utomlands för att kunna plugga till läkare. Är det HELT kört för mig att plugga till läkare i Sverige? Ifall jag börjar (i ett EU land) läkarutbildning utomlands, kan jag sedan överföra mig till en läkarutbildning i Sverige? Hur funkar det?

Tack på förhand, hoppas verkligen på svar från en sån pålitlig läkarstudent du verkar vara.

Med vänlig hälsning

Svar: Hej! Det är inte kört för dig att plugga till läkare i Sverige. Du kan läsa upp betygen på Komvux och sedan söka in via betygskvoten, men då krävs säkerligen MVG i alla ämnen för att komma in. Du kan också skriva högskoleprovet för att söka in via HP-kvoten och via intervjuantagningen på t.ex. KI. I slutändan krävs dock höga betyg eller högt resultat på högskoleprovet för att komma in på läkarprogrammet i Sverige. Det krävs även höga betyg för att komma in i länder som Danmark och Norge. Däremot kan du söka till t.ex. Tjeckien och Slovakien, där det endast krävs godkända betyg (betygspoängen kvittar så länge alla betyg är godkända) och godkänt antagningsprov för att komma in. Enligt vad jag har hört är antagningsproven relativt lätta om man repeterar gymnasiekunskaperna i biologi, kemi, matte och fysik innan proven skrivs. Du hittar mer information om läkarprogrammen i Sverige och utomlands, antagningsstatistik och användbara länkar på sidan läkarstudent.se.

I teorin går det att byta till läkarutbildningen i Sverige om man studerar utomlands, men i praktiken brukar det vara väldigt svårt. Att det är svårt beror på att läkarprogrammen i Sverige redan är väldigt fulla av studenter. Om det trots allt finns en ledig plats, så prioriteras läkarstudenter som pluggar i Sverige före utlandsstudenterna i byteskön (och det finns alltid läkarstudenter i Sverige som vill byta studieort). De studenter som jag vet har kommit in i Sverige efter att först ha studerat utomlands, har kommit in via de vanliga sökvägarna (d.v.s. genom betyg, högskoleprov eller intervju) och sedan tillgodoräknat sig studierna från utlandet. De har med andra ord blivit antagna till termin 1 i Sverige, men direkt efter antagningen fått byta till en högre termin (vilken termin man får byta till beror förstås på hur många terminer man läst utomlands).

Även om det är svårt att komma in på läkarprogrammet i Sverige och nästan omöjligt att byta till Sverige från utlandet, så behöver man inte ge upp läkardrömmen. De jag känner som studerar till läkare utomlands (bl.a. i Norge, Danmark, Polen, Ungern, Tjeckien och Rumänien) trivs jättebra med sina utbildningar och har snabbt gjort sig hemmastadda i sina nya hemländer.

Du får gärna skriva igen om du har fler frågor. Ge inte upp din dröm!

fredag 19 augusti 2011

Vad ska man anteckna?

Fråga: hej! ska börja läkarutbildningen nu och är jätte nervös och orolig inför studierna. Hur antecknar man?? ska jag anteckna allt som föreläsaren går igenom?? hur vet jag vad som är viktigt att anteckna??

och när det kommer till studierna, när är det bra att börja plugga inför kommande tenta??

är du jätte snäll och svarar utförligt på dessa frågor, och ge all tips du har för en nybliven läkarstudent

tack på förhand

Svar: Hej! Grattis till platsen på läkarprogrammet! Det är svårt att förklara precis vad som behöver antecknas. Även om det låter lite konstigt när jag skriver det, så kan jag lova att du snart kommer att märka vad som är relevant och inte. :) Föreläsarna brukar prata särskilt mycket om det som är viktigt, så skriv ner det föreläsarna trycker på, det föreläsarna skriver upp på tavlan och så mycket du hinner av deras powerpointredovisningar. Jämför gärna dina anteckningar med dina kursare, så kan ni komplettera varandras anteckningar. Du kan också läsa vad du förväntas kunna i de läshänvisningar, som brukar delas ut på termin 1. Du kan också jämföra anteckningarna med duggasammanfattningarna (som jag skrev om i ett inlägg häromdagen) och med gamla duggor/tentor, så får du veta ungefär vilken nivå dina kunskaper bör ligga på.

Jag vill ge rådet att börja plugga tidigt inför tentorna. Plugga på anteckningarna samma dag som du har haft föreläsningen, och fortsätt sedan repetera anteckningarna helgen efter föreläsningen, någon månad senare och slutligen minst ett par gånger strax innan tentan. De flesta brukar ägna de 2-3 sista veckorna innan tentan åt konstant pluggande, men det är en god idé att plugga en hel del under terminen också. Jag skrev mer om min studieteknik i de här inläggen: Om att komma ihåg det man läser på läkarprogrammet och Fråga om att komma ihåg allt man läser.

Skriv gärna igen om du undrar något och lycka till på termin 1!

torsdag 18 augusti 2011

Dockor eller preparat?

Igår upptäckte jag att tidningen tog upp diskussionen kring om dockor eller preparat (=liken efter personer som skänkt sina kroppar till dissektioner) ska användas på läkarutbildningens anatomistudier. På KI har vi haft många dissektioner där vi både självständigt och med hjälp av tutorer har fått utforska människokroppen. Jag tycker att jag lärde mig väldigt mycket genom att faktiskt titta i en riktig kropp. Samtidigt har jag sett några av simulatorerna, som används på andra universitet och jag tyckte att de fungerade som ett bra substitut. Det kostar ändå en hel del att ha riktiga dissektioner och det kräver mycket tid i anspråk (både för studenter, lärare och tutorer). Dessutom ser inte det formalinindränkta preparatet ut exakt som en levande människas kropp. Anatomistudier på människokroppar kan dessutom indirekt göras via obduktioner och kirurgiska ingrepp, som alla läkarstudenter ju är med på under grundutbildningen. Dock ser jag det som en fördel att jag fick möjlighet att studera riktiga människokroppar på KI:s anatomikurser.

Det bästa vore kanske om alla studenter kunde få alternera mellan dissektioner, simulatorprogram och platsmodeller, men den lösningen skulle nog bli för dyr. Oavsett vilken metod som används tror jag dock att läkarstudenterna blir bra på anatomi! Dessutom kommer kunskaperna att repeteras och byggas på under AT och ST, så som läkare kommer man ändå få adekvata kunskaper.

Vad tycker ni andra läkarstudenter? Hur har ni studerat anatomi och vilket sätt föredrar ni?

onsdag 17 augusti 2011

Litteratur på termin 1

Fråga:Hej! Tack för en intressant och inspirerande blogg. Jag har precis fått reda på att jag kommit in på läkarprogrammet på KI till hösten och nu när den värsta glädjeyran lagt sig undrar jag om du kan ge mig lite tips eller råd inför första terminen. Vilken litteratur rekommenderar du att man köper? Finns det något man kan läsa i förväg för att få lite blodad tand? Hur fungerar din studieteknik? Är det något specielt du tycker kan vara bra att veta? Tack på förhand!

Svar: Hej och tack för de vänliga orden! Grattis till platsen på läkarprogrammet! Den första terminen rekommenderar jag framför allt att du köper boken "Biochemistry" av Champe et al och en anatomisk atlas. De flesta brukar välja en anatomisk atlas av Netter eller Sobotta. Utöver det brukar många köpa en bok som heter "The Cell" och en fysiologibok, men de tyckte jag inte var nödvändiga. (Jag köpte dem, men läste inte så mycket i dem.) Många föreläsningar är så pass bra att det räcker med att läsa på föreläsningsanteckningarna. Vänta till terminsstart innan du köper några böcker, så kan du själv känna efter om du tycker att du behöver några.

Om du redan nu vill läsa på lite inför terminsstart så rekommenderar jag duggasammanfattningarna från termin 1, som bl.a. några kursare till mig har skrivit. Du hittar dem här: Duggasammanfattningar.

Min studieteknik skrev jag lite om här: Om att komma ihåg det man läser på läkarprogrammet och Fråga om att komma ihåg allt man läser. :) Hoppas att det kan vara till lite hjälp. Jag tror, som tidigare sagt, att det är viktigt att upprepa informationen ofta för att komma ihåg den.

Det som kan vara bra att veta i början av utbildningen är att det kan ta lite tid att hitta en bra studieteknik, att studierna skiljer sig lite från gymnasiestudierna och att man inte kan lära sig allt på läkarprogrammet. Det tar ofta ett tag innan alla studenter har hittat sina "platser" i klassen. Det kan i början verka skrämmande med så många nya människor som det är på läkarprogrammet, men rätt snart brukar man hitta nya kompisar. En del studenter vill till en början visa sig duktiga (eller duktigast) och försöka hetsa upp stämningen och stressen bland de andra studenterna, men det beteendet brukar minska efter första terminen.

Skriv gärna igen om det är något mer du undrar över och lycka till på T1!

tisdag 16 augusti 2011

Ovanliga sjukdomar på läkarprogrammet

Fråga: Hej!

Är en tjej som är född med en ovanlig lungsjukdom, alla organ på fel sida och medfött hjärtfel. Har upptill det en hel rad andra diagnoser.

Nu de sista 2,5 åren har jag åkt mycket in o ut på sjukhuset här i stan, o således träffat en hel del läkare, både At-läkare o upp till överläkare. En del är jättebra, o en del är så kassa, så jag vet inte vad jag ska säga. O eftersom min lungsjukdom är rätt ovanlig, så är det inte ofta de har hört talas om. Min diagnos ligger ju under Socialstyrelsens register för mindre och ovanliga sjukdomar. Måste fråga, hur mycket tid på läkarutbildningen ägnar ni åt mindre vanliga sjukdomar o diagnoser? Och sen så kan det ju ibland på mig ordineras ett antal, prover o undersökningar, o jag kan ibland trots min ålder, (32) bli väldigt less på detta. Som du förstår har jag tillbringat en stor del av min uppväxt på sjukhuset. O jag bli galen på alla små AT-läkare el andra relativt nyblivna läkare som ordinerar hej vilt, o sen får man höra av överläkaren att det o det provet var inte nödvändigt. Måste fråga dig om ni på utbildningen någon gång testar undersökningar, provtagningar mm, för att veta hu de olika känns för patienten?

Om du blir mer nyfiken på mina diagnoser, så mejla gärna, så berättar jag mer. Vill inte skriva för mycket, så det hamnar på bloggen.

Följer din blogg rätt ofta, den är rätt rolig o ger en inblick in läkarstudents vardag. Men vet inte själv om jag skulle orka med en så lång utbildning.

Svar: Hej! Först och främst vill jag säga att jag tycker att det är jättetråkigt att du och andra patienter med ovanliga sjukdomar hamnar i kläm i vården. Det måste vara väldigt frustrerande att vårdpersonalen inte känner till dina sjukdomar och hur de ska handläggas.

Vi läser om ovanliga sjukdomar på läkarprogrammet, men oftast mer översiktligt än om de vanligare sjukdomarna. Eftersom de ovanliga sjukdomarna är just ovanliga och dessutom väldigt många till sitt antal (fler än man hittar på Socialstyrelsens hemsida), så är det tyvärr omöjligt att läsa om alla på den redan väldigt kompakta och informationsfyllda läkarutbildningen. Dessutom är det förstås omöjligt för läkare att komma ihåg vad alla ovanliga diagnoser innebär och detaljer kring hur de handläggs.

Vi får pröva olika undersökningar på läkarprogrammet. Dessutom har de flesta läkarstudenter också varit patienter själva och därför gjort en del undersökningar. Jag förstår att det måste vara jobbigt att provtas och undersökas och sedan få höra att undersökningarna var onödiga. Däremot kan jag lova dig att ingen läkare medvetet utsätter patienterna för utredningar som är onödiga. Läkare har dessutom ganska mycket press på sig att hålla nere på antalet provtagningar och undersökningar, för att minska landstingets kostnader.

Har du någon särskild läkare som är expert på dina sjukdomar, som du går till? Kliniska genetiker brukar t.ex. vara bra på ovanliga sjukdomar. I så fall kan du tipsa de mer okunniga läkarna att ringa till denna expert, om de behöver råd kring undersökningar och provtagningar.

Just nu pågår ett forskningsprojekt om hur vården för personer med ovanliga sjukdomar ska förbättras. Jag har ett par kursare som är involverade i den forskningen. Förhoppningsvis kan den på sikt leda till bättre vård för personer med ovanliga diagnoser.

Ovanliga sjukdomar råkar vara ett av mina specialintressen, så du får gärna berätta mer om dina diagnoser (jag ska inte publicera det). En av dina diagnoser har jag nog redan listat ut från din beskrivning, men jag vill gärna läsa mer om dina sjukdomar!

måndag 15 augusti 2011

Komma in via högskoleprovet

Fråga: Hej, hittade precis din blogg och blev sjukt inspirerad! Jag själv har precis gått ut första året på gymnasiet (natur) och kan knappt vänta tills jag får söka in på läkarlinjen. Det är min strörsta dröm, men även om mina betyg inte är dåliga så är de inte bra heller. jag har lite över VG som snitt, men 22,5 är väldigt svårt få och det är redan kört för min del eftersom jag har fått VG i alla ämnen utom 1 MVG. Ja försöker mitt bästa i skolan som nästan tar kol på mig, men jag är lite bekymrad över att jag kommer få svårt att komma in på läkarprogrammet. Högskoleprovet vet jag ger en chans och det är väl det jag kommer att få satsa på, men jag har hört att det ska vara ett väldigt svårt prov med ont om tid. Har du något plugg-tips inför högskoleprovet? Vet du någon som kom in på läkarlinjen med vg i snitt? (genom högskoleprovet)?

Gillar din blogg! Spännande att läsa dina äldre inlägg och om dina praktiska veckor. Jag hoppas det verkligen går bra för dig och lycka till!

Tack på förhand!
Mvh

Svar: Hej! Jag vet många personer som har haft VG i snitt på gymnasiet och som kommit in på läkarprogrammet via högskoleprovet. De studenterna klarar studierna ungefär lika bra som de med maxbetyg från gymnasiet, så jag tror inte att du behöver oroa dig.

Det kan vara bra att träna på gamla högskoleprov (du hittar dem här) innan man skriver det riktiga provet för första gången. Skriv ut gamla prov och träna på dem precis som om du skrev dem på riktigt (d.v.s. skriv ett delprov åt gången och använd endast den tidsram som är tillåten på det riktiga provet). Det kan också vara bra att skriva högskoleprovet flera gånger, eftersom resultatet brukar bli bättre ju fler gånger man skriver provet. Jag har även hört att en del personer har gått med i olika internetbaserade träningsprogram inför högskoleprovet, och på så sätt fått bättre resultat på det riktiga provet. Och som på alla andra prov gäller förstås tipsen att sova ordentligt innan provet, äta ordentligt på morgonen och på rasterna, fokusera på uppgifterna och försöka lägga nervositeten åt sidan.

Angående svårighetsgraden och tidspressen på högskoleprovet, så finns det förstås olika åsikter beroende på vem man frågar. En del tycker att proven är ganska enkla och att tiden är alldeles tillräcklig, medan andra tycker att proven att jättesvåra och stressiga. Om man har lätt för att läsa snabbt på svenska och engelska, lätt för matematik och om man har ett bra svenskt och engelskt ordförråd, så brukar proven upplevas som enklare.

Om du får ett bra resultat på högskoleprovet kan du söka till intervjuantagningen på t.ex. KI:s läkarprogram, vilket ökar möjligheten att bli antagen på utbildningen. Det finns även andra vägar in på läkarprogrammet, som att läsa upp betygen på Komvux eller att läsa läkarprogrammet utomlands (i många länder är det betydligt enklare att komma in på läkarutbildningen än i Sverige).

Lycka till och ge inte upp din dröm!

söndag 14 augusti 2011

Lite ledighet

Efter att ha jobbat intensivt i några veckor är det äntligen dags för min lilla semester - knappt två veckor ledighet väntar. Min familj har längtat länge efter ett besök, så jag tänkte åka och hälsa på dem i några dagar. Sedan åker jag tillbaka till Stockholm för att ta emot besök av några vänner. Det ska bli trevligt.

Jobbet som undersköterska har flutit på bra. Jag har lärt mig en hel del genom att lyssna på kunniga sjuksköterskor och läkare. Dessutom har jag fått göra en del praktiska saker, som vi knappt fått göra på läkarutbildningen (t.ex. ta blodprover).

Termin 9 drar igång den 29 augusti. Jag kan inte riktigt förstå att jag börjar det femte året på läkarprogrammet om två veckor. Det ska bli roligt att börja plugga igen! Apropå läkarprogrammet så har jag fått lite frågor om utbildningen, som jag lovar att jag ska svara på nu när jag har lite ledigt. :)

fredag 5 augusti 2011

Om att komma ihåg det man läser på läkarprogrammet

Fråga: Hej. Denna blogg är verkligen läsvärd och definitivt en inspirationskälla. Läste igenom de flesta inläggen och jag blir bara säkrare på min dröm, att bli en läkare. Det har verkligen gått bra för dig :), och min fråga gäller din studieteknik. Hur studerar du som bäst, har du bra tips eller någon bra planering. Motivationen har jag verkligen och jag är stolt nog att säga att jag har mvg i det mesta, (Natur-Natur), men det är verkligen mycket och så fort man får en kurs överstrykt är den redan bortglömd. Det jag gör är att vara med på lektionerna, läsa igenom det när jag går hem, sammanfatta det, gör efterforskningar för att verkligen förstå det. Men jag är ändå inte nöjd med denna studieteknik då det leder till att det mesta glöms bort och jag känner att det inte kommer hålla i längden då jag byter studieteknik hela tiden. Tacksam för svar :)

Svar: Hejsan! Jag känner igen mig i det du beskriver. På gymnasiet glömde jag också bort ganska mycket av kurserna så fort de var avslutade. Jag kände mig, liksom du, orolig över att inte komma ihåg allt viktigt när jag började läsa på läkarprogrammet. Men på läkarprogrammet har jag ändå kommit ihåg det jag behöver. :) Dels bygger kurserna på läkarprogrammet vidare på tidigare kurser på läkarprogrammet, så man "tvingas" komma ihåg det man läst tidigare. Dels är det lättare att komma ihåg all information eftersom man vet att det är relevant för hela yrkeslivet.

Jag brukar plugga genom att repetera informationen ofta. Jag läser igenom anteckningarna samma dag som föreläsningen, helgen efter, någon månad efter och strax innan tentan. Dessutom brukar jag repetera anteckningarna även efter att tentan är skriven. Ett annat bra sätt att lära sig på är att plugga ihop med några kursare, förhöra varandra och förklara för varandra. Då kan man både lära ut och lära sig något nytt. :) Man kan också komma ihåg mer information genom att skriva ner, sammanfatta och rita det man har lärt sig. En del kursare pluggar också genom att läsa på gamla tentor (som ligger ute på kursens hemsida) eller genom att skriva egna frågekort och förhöra sig själva på.

Jag tror inte att du behöver oroa dig - när du väl börjar på läkarprogrammet så kommer du att hitta en inlärningsstil som passar just dig. Dessutom kommer det viktigaste att upprepas flera gånger under läkarprogrammet så att man inte glömmer det. Lycka till!