Seminarium om olika kompetenser

Två dagar på KUA har passerat sedan jag senast skrev. Under KUA-placeringen har jag blivit allt bättre på att ronda patienter, att dosera läkemedel, att utföra ortopedstatus och att jobba självständigt som blivande läkare. Jag har verkligen vuxit under de här dagarna!

Idag hade vi ett seminarium där varje yrkeskategori skulle presentera ett patientfall utifrån sina specifika arbetsuppgifter och kompetenser. Jag och min läkarkandidatkollega berättade om frakturer, hur de diagnostiseras och hur de behandlas. Sjuksköterskestudenterna pratade om etiska aspekter i omvårdnaden av patienter. Sjukgymnasterna berättade om vilka metoder de använder för att träna upp patienter som brutit handleden. Arbetsterapeuten berättade om hur man optimerar hemmet för en rullstolsburen patient. Allt var väldigt intressant och lärorikt att lyssna på.

Varje moment vi har utfört på KUA har tydligt visat vilka olika kompetenser vi har och hur vi bäst utnyttjar varandras kunskaper på bästa sätt. Tyvärr har jag sett många exempel på avdelningar där yrkeskategorierna knappt pratar med varandra (men också många bra exempel på avdelningar där samarbetat fungerar utmärkt). Jag hoppas verkligen att den nya generationen vårdarbetare blir bättre på att samarbeta och lära av varandra - både för patienternas bästa och för arbetsklimatets skull.

Påskledighet

Förra veckan hade jag påskledigt. Jag och sambon var hemma hos våra föräldrar, umgicks med vänner och hälsade på släkten. Jag har inte pluggat så mycket, förutom att jag slutförde ett grupparbete och en inlämningsuppgift i början av påskveckan. Imorgon drar skolan igång igen. Då ska jag återvända till KUA.

Jag hade gärna velat vara ledig några dagar till. Jag hann inte riktigt med att göra allt som jag hade planerat under påsken. Det finns fler vänner att träffa, fler hushållssysslor att göra, fler kirurgiböcker att läsa och fler lata dagar i solen att njuta av. Skönt att det snart är sommarlov!

Om ronder och sockerkakor

Igår var sista dagen på KUA innan påsklovet. Jag kommer att längta tillbaka lite grann till avdelningen. Det har varit en så trevlig vecka där. En av dagarna fick jag beröm av både sjuksköterskor och läkare för att jag snabbt handlade en patient som blev dålig. En annan dag fick jag beröm av min handledare för hur jag ledde ronden. Under medicinkursen tyckte jag att det var jobbigt att leda ronden, eftersom min handledare hade sagt att jag var för "mesig" under ronden. Då var jag osäker och helt ovan vid situationen och kände inget större förtroende för min handledare. Nu är jag mer varm i kläderna och har en fantastisk handledare som ger mig bra självförtroende. Det är inte konstigt att ronden går bättre nu. Med en trevligare handledare hade det säkert gått bra på medicinkursen också, men nu har jag i alla fall mer kunskaper och erfarenheter i bagaget.

Den som värmde mitt kandidathjärta allra mest den här veckan var en av mina patienter. När jag skulle skriva ut honom sa han att han aldrig hade legat på någon bättre avdelning än KUA. Han tyckte också att doktorn (d.v.s. jag) hade kommunicerat med honom på ett helt annat sätt än andra läkare. Jag hade tagit mig tid för att lyssna, förklara och stötta. Till saken hör att patienten, enligt egen utsago, sällan hade varit nöjd med sjukvården och läkarna tidigare.

Det är kanske i och för sig inte är så konstigt att patienterna gillar KUA. På KUA har vi mycket färre patienter per läkare och sjuksköterskor, vilket medför att vi har mycket mer tid över för patienterna.

Igår tänkte vi i vårdlaget glädja patienterna med något extra gott eftersom det var fredag: vi tänkte baka sockerkakor till kaffet. Men si, det fick vi inte. Hygienreglerna på sjukhuset tillåter inte att man bakar i köket på avdelningarna. Jag kan i och för sig förstå att det finns sådana regler, men samtidigt tror jag att nybakade sockerkakor skulle liva upp aptiten bättre än de smaklösa "fikabröden" från storköket. Vår tanke var god, men hygienrutinerna måste förstås komma i första hand.

KUA

Jag hade ju hört och läst så mycket negativt om det. T.ex. här och här. KUA skulle vara tråkigt, meningslöst och som läkarstudent skulle man bli nedtryckt av handledarna. Efter tre dagar på KUA kan jag konstatera att jag inte alls känner igen mig i den negativa beskrivningen!

KUA står för Klinisk UtbildningsAvdelning och är en ortopedisk avdelning som drivs av läkar-, sjuksköterske-, arbetsterapi- och sjukgymnaststudenter, som alla är i slutet av sin utbildning. Vi har alla egna handledare från våra egna professioner och de kontrollerar förstås vad vi gör, men låter oss ändå jobba väldigt självständigt. På avdelningen kallas vi inte längre studenter. Som läkarkandidat på KUA tituleras jag underläkare och jag kallar mina kollegor för sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Som underläkare på KUA utför jag underläkararbete, d.v.s. rondar patienter, beställer undersökningar och lab-prover, ordinerar läkemedel, gör inskrivningar och epikriser m.m. Min handledande överläkare (som för övrigt är helt fantastiskt pedagogisk och trevlig) låter mig göra allt arbete självständigt och lägger sig bara i om jag gör något felaktigt. Vi underläkare har fyra patienter var som vi ansvarar över, vilket känns som en lagom mängd patienter att hantera så här i början av läkarkarriären.

Det känns hur häftigt som helst att få pröva på hur det är att arbete som riktig läkare! De andra i vårdlaget är också mycket nöjda. Dels är vi alla nöjda med handledningen och dels trivs vi väldigt bra på avdelningen och med patienterna. Dessutom trivs vi väldigt bra ihop med varandra, vilket gör det hela mycket roligare! Jag kommer att skriva fler entusiastiska inlägg om KUA, kan jag lova. :)

Komvux konta Naturvetenskapligt basår på universitet

Fråga: Hej! Jag har alltid velat bli läkare enda sen jag gick på grundskolan och det är en sak jag alltid drömt om, att få kunna hjälpa människor på ett helt annat sätt än dem andra yrken i sjukvården. Anatomin och Fysiologin är något som intresserar mig väldigt mycket. Men jag har alltid haft svårt för engelskan. Jag ligger på VG nivå dem flesta ämena och några MVG har jag. Men dock har jag inte kämpat hela vägen i gymnasiet som jag borde ha gjort för ibland har man inte orkat för att det blivit för mycket men det är något jag ångrat.
Jag går mitt sista år på Omvårdnadsprogrammet pågrund av att jag haft svårt med engelskan, annars skulle jag nu gått sista året på Naturvetenskapliga året. Och det enda jag brinner för är att bli läkare, jag kan inte täka mig något annat.
Du som studerar till läkare, hur tycker du att jag ska göra i denna situation? Vilket alternativ är bäst för mig, Komvux/Naturvetenskapligt basår på Universitetet? Isåfall hur långt tid kommer det att ta, för jag behöver läsa in naturämena och komplettera upp alla VG till MVG. Men jag vet inte hur jag ska göra har även pratat med syon också, men jag tycker det inte hjälper. Känns enklare och prata med en som är läkare eller med en som studerar, har dock pratat med många läkare, men man blir ju förrvirad.. Senast jag läste naturämnena var på högstadiet, är orolig för att det kommer bli svårt. Men högsta önskan är att komma in på läkarprogrammet iallafall. Vill komma in i Sverige också, men då ska man ha 20.0 på betygen. Hur ska jag göra tycker du? Vad skulle du ha gjort i denna situation? Jag behöver verkligen hjälp. Jag hoppas du kan besvara på mina funderingar och du får jätte gärna lägga till förslag och ta upp massa annat angående detta.
Du får jätte gärna skriva din resa till läkarprogrammet, gymnasietiden osv.
Ha en fortsatt bra eftermiddag!
Med en vänlig hälsnng

Svar: Jag är tyvärr fel person att fråga eftersom jag varken har erfarenhet från Komvux eller naturvetenskapligt basår på universitetet. Återigen vänder jag mig till er läsare - är det någon som kan ge tips på vad som är "bäst" att välja?

Jag har hört några som läst naturvetenskapligt basår på universitet säga att de tyckte att det var trevligare att läsa på universitet än på komvux. På universitet blir utbildningen mer akademisk med större krav på eget ansvar, medan komvux påminner mer om gymansieundervisningen. En sak som kan vara värt att tänka på är att universitetet inte ger betyg på gymnasienivå, vilket innebär att kurserna inte kommer att räknas in i gymnasiebetyget. Vill du använda betygen i naturämnena för att få högre betygssnitt på gymnasiet ska du alltså läsa komvux, men vill du inte att betygen räknas in så ska du gå basår på universitetet. Om du tror att du får svårt att få MVG i alla naturvetenskpaliga ämnen, kan ju således basår på universitetet vara att föredra. Båda alternativen ger ändå behörighet till att söka till läkarutbildningen.

Hur lång tid det tar att läsa upp betygen och komplettera naturämnena beror förstås på hur många ämnen du har att läsa upp och hur svårt du har för att läsa upp dem. Basår på universitet brukar ta ett år. På komvux beror det nog mer på hur varje enskild skola lagt upp undervisningen, men många brukar erbjuda naturvetenskapligt basår som löper under ett år.

Söndagsmorgon

Idag var jag för en gång skull duktig och gick upp tidigt på söndagsmorgonen. Anledningen till det är att jag har en hel del skolarbete som måste bli klart ganska omgående. I eftermiddag ska jag gå på långpromenad med en nära vän. Vi brukar försöka utforska nya delar av Stockholm varje gång vi promenerar. Den här gången blir det förmodligen dags att upptäcka Lidingö, för vi insåg att vi nästan aldrig satt våra fötter där. Frågan är vilken del av Lidingö vi ska välja... Vädret kunde inte vara bättre för att vara april - stormen är som bortblåst och ersatt av sol och klarblå himmel. Förhoppningsvis kryper temperaturen upp mot tio-strecket.

Jag läste på Läkartidningens hemsida att EU vill jämställa Europaläkare med svenska specialistutbildade allmänläkare, trots att skillnad i utbildning är stor. Skrämmande. Vi behöver ju en välutbildad allmänläkarkår, inte en sämre.

Tillgodoräkna sig examensarbete?

Fråga: Hej, Jag har en fråga ang. examensarbete. Jag läser på KI, har en examen i biologi sedan innan (ej forskarutb.). Mitt examensarbete var på 15hp, men jag har behörighet att skriva ett examensarbete 30hp på avancerad nivå inom biologi, kanske ev. inom farmaci alt. farmakognosi efter vissa kompletteringar. Om jag söker det som en fristående kurs vid andra universitet och skriver på deltid (2-3 terminer). Jag hoppar gärna över T7 om det går alt. får en lugnare T7 för att jobba under tiden. Men jag vet inte om idén om parallellstudier inkl. ett examensarbete vid ett annat universitet blir i slutändan massa jobb i onödan. Vet du inom vilka områden var de examensarbeten som sedan fick tillgodoräknas för läkarprogrammet? Skrevs de endast vid KI, eller accepterade KI examensarbeten skrivna vid andra svenska universitet?
Vet du om det går att börja skriva examensarbete lite tidigare på KI, t.ex. börja under sommarforskarskola eller på ngt annat sätt och sedan fortsätta "småforska" vid sidan av studierna så att arbetet blir nästan klar tills T7 börjar? Har du ngt tips till mig?
Tack!

Svar: Det är inte så lätt att få tillgodoräkna sig examensarbetet på läkarprogrammet, enligt vad jag har förstått. Jag är förstås ingen expert på området eftersom examensarbetet är en ny företeelse på läkarprogrammet, men jag kan delge de intryck jag själv fått om tillgodoräknanden:

Man ska ha doktorerat inom ämnesområdet medicin eller gjort ett examensarbete på minst 30 hp inom ämnesområdet medicin, för att få tillgodoräkna sig arbetet. Det spelar ingen roll vilket universitet man gått på, huvudsaken är att arbetet är inom medicin, är tillräckligt omfattande och på tillräckligt hög nivå. Det går inte att komplettera ett examensarbete på 15 hp med ett nytt arbete om 15 hp, enligt vad jag har förstått. Det var flera stycken som hade gjort examensarbeten inom områden som är närliggande medicin (t.ex. omvårdnad och farmakologi) men som inte fick tillgodoräkna sig arbetet. Man får inte heller göra examensarbetet i förväg under tiden man går läkarprogrammet, utan tanken är ju att man ska ägna en termin åt att fördjupa sig i forskning. Det var många i min kurs som hade forskat vid sidan om och kanske publicerat någon artikel, men som ändå inte fick tillgodoräkna sig examensarbetet.

Om du skriver ett exjobb på 30 hp inom biologi måste det alltså vara inom ämnesområdet medicin för att bli godkänt. Du kan säkert klara av att göra både arbetet och läkarprogrammet samtidigt om du är motiverad, men det finns nog inga garantier för att du kan tillgodoräkna dig exjobbet på läkarprogrammet och riskerar därmed "dubbelarbete". Om du t.ex. går sommarforskarskolan kan du säkert börja forska i förväg och använda den forskningen som en del av examensarbetet, men du kommer ändå inte kunna registrera dig på kursen Examensarbete och få forskningsprojektet godkänt förrän under termin 7. Dock kan ju termin 7 bli betydligt lugnare om du kan använda dig av din tidigare forskning i examensarbetet. :)

Jag tror alltså inte att man kan räkna med några genvägar för att snabbare ta examen, undantaget de som doktorerat inom t.ex. biomedicin eller skrivit ett examensarbete på 30 hp som tydligt är inom läkarprogrammets ämnesområde. Det bästa är nog dock att fråga de ansvariga för examensarbetet. Du kan skicka in din uppsats till dem och ansöka om tillgodoräknande, förutsatt att uppsatsen är på minst 30 hp och relevant för läkarprogrammet.

Jag hoppas att jag inte lät alltför negativ nu, men som sagt är mina erfarenheter att det är hårda krav på tillgodoräknanden. Så måste det nog vara, för annars skulle nog de flesta vilja forska lite extra på fritiden och försöka hoppa fram en termin, vilket inte är tanken med exjobbet. :)

Lycka till!

P.S. Kanske är det någon läsare som kan delge sina erfarenheter om tillgodoräknande av examensarbete på KI?

Hört på tunnelbanan

Vid en grupp säten satt två uteliggare och diskuterade ett vardagligt problem:

Person 1: Vart brukar du sova om nätterna då?
Person 2: Jag brukar sova en tredjedel av nätterna i en trappuppgång på Sveavägen, en tredjedel av nätterna på härbärget och en tredjedel av nätterna hos min flickvän. Du då?
Person 1: Jag har inga speciella platser där jag sover... Jag driver omkring lite och ser vad jag hittar. Huvudsaken är att våren närmar sig, för då behöver man inte frysa så mycket om nätterna längre.

Vid en annan grupp säten satt två damer i päls och diskuterade sina problem:

Dam 1: Det är förskräckligt, numer får man inte ta med sig hunden in på Fältan*.
Dam 2: Ja, jag hörde det. De hänvisar oss till NK om vi vill shoppa tillsammans med hunden.
Dam 3: Usch, vilket sätt. Förskräckligt är vad det är. Jag funderar på att skriva en insändare till tidningen och klaga.

Vardagen ser så olika ut för olika människor. Det är likadant inom vården. En del tycker att det ofarliga, millimeterstora hudutslaget är det största problemet som kan tänkas. En del tycker att de terapiresistenta cancersmärtorna är det värsta som finns. I läkaryrket gäller det att möta alla patienter där de är i sina specifika situationer och att inte jämföra patienterna med varandra.

Till de upprörda damerna på tunnelbanan kan jag glädjande nog berätta att det nu återigen är tillåtet att ta med sig hunden in på Fältan*.

*Fältan = Fältöversten = shoppingcenter på Östermalm

Ortopedi stryks nog

Ortopedspecialiteten känns tyvärr inte riktigt som min grej. Jag tycker egentligen att det är väldigt roligt med akut ortopedi och mottagningsarbete, men kirurgin gillar jag inte alls och därmed får jag nog stryka ortopedi från listan över tänkbara specialiteter. Kanske var det operationerna med sågandet, hackandet, skruvandet och amputationerna som avskräckte mig. Jag vet egentligen med mig att operationerna är jättebra för patienterna, men jag har ändå svårt för kirurgin. Om jag kunde vara ortoped på akuten, mottagningen och avdelningen, men slippa kirurgin, skulle jag däremot lätt kunna bli ortoped. Som tur är så är vi olika. Ortopedi är ju trots allt en mycket omtyckt specialitet och många av mina kursare fullkomligt älskar ortopedkirurgin.

Ikväll sitter jag och förbereder mig inför duggan i ortopedi, som kommer att hållas på torsdag. Jag tycker att det är väldigt intressant att läsa om ortopedi, särskilt om akut ortopedi. Ulnara collateralligamentskador, Tinels tecken, epifysiolys, coxa vara, von Rosen-skena, sulcus sign, collum chirurgicum-fraktur, spondylolistes... Listan över begrepp som ska läras in är lång. Mycket lång. Dags att återvända till den tjocka ortopediboken. :)

Termin 7?

Fråga: Hej, jag noterade att du inte skrivit nåt om termin 7, har du hoppat över den? hur i så fall? må väl! =) /Lin

Svar: Hej Lin! Termin 7 på läkarprogrammet på KI består av att göra ett examensarbete i medicin på 30 hp. Eftersom jag redan hade gjort ett liknande arbete inom ämnesområdet, så fick jag tillgodoräkna mig den terminen och i stället börja på termin 8. Det var flera stycken läkarstudenter som av olika anledningar fick möjlighet att tillgodoräkna sig exjobbet, bl.a. tack vare doktorandstudier eller examensarbete inom en närliggande utbildning.

Fråga om att påbörja läkarutbildningen på annan ort än man egentligen önskar

Fråga: Tack för svaret läkarkandidanten! :) Men en till fråga bara, nu är det så att jag KANSKE kommer in i något läkarprogram i landet (med undantag för KI) till HT2011. Men eftersom KI är min STORA dröm så har jag tänkt nappa på vilken läkarutbildning som helst (om jag nu kommer in) men sedan till VT2012 söka om och förhoppningsvis komma in på KI. Min fråga är då, anser du att det är bättre att läsa fysiologikursen eller att börja ett läkarprogram under tiden som jag väntar på att komma in på KI. Vilken uppfattning har du kring detta? vad kommer jag att få mest nytta av?? Vill gärna veta detta då jag eventuellt måste ändra min universitetsansökan. Hoppas jag är tydlig med min fråga:) mvh

Svar: Hej S! Jag publicerar din fråga i ett nytt blogginlägg, så att förhoppningsvis fler läsare kan se din fråga och hjälpa till att ge råd.

Det var en svår fråga... Om jag vore du skulle jag nog påbörja läkarprogrammet på en annan ort och sedan försöka byta över till KI genom att söka dit på nytt. På så sätt kommer du igång i dina studier, och om det visar sig att du inte kommer in på KI så får du ändå en läkarutbildning på en annan ort. På så sätt slipper du också "slänga bort" terminer på "strökurser" och kommer i stället igång på läkarprogrammet fortare. Om du sedan kommer in på KI kan du tillgodoräkna dig det du läst på en annan läkarutbildning.

Men du måste förstås avgöra själv vad du tycker är bäst. Om du t.ex. absolut inte vill flytta till någon annan stad än just Stockholm och är säker på att komma in på läkarprogrammet på KI inom rimlig tid, så känns det kanske onödigt att flytta iväg till en annan stad. Att byta mellan två städer mitt i läkarutbildningen kan också upplevas som jobbigt, beroende på hur "känslig" man är för att flytta och byta kursare mitt i en utbildning.

Jag tycker nog att svaret på din fråga beror på vilka betyg och högskoleprovsresultat du har och hur stor din sannolikhet är för att komma in på KI. Som jag tolkar det bedömer du inte dina chanser som så höga för att komma in på KI, och i så fall skulle jag nog ha börjat läsa läkarprogrammet någon annanstans i stället för att läsa fysiologikursen på KI, om jag vore du. Kanske kan några fler läsare ge tips?

Lycka till i ditt val! :)

Ortopedivecka

Den här veckan har jag ägnat mig åt ortopedi. Jag har fått vara med på ortopedoperationer där jag assisterat vid bl.a. höftprotesoperationer och amputationer av extremiteter, varav särskilt det sista var en väldigt speciell upplevelse. En annan dag fick jag vara på ortopedmottagningen, där jag hade egna patienter inbokade till mig. Jag fick göra ortopedisk status och diskutera träning, smärtlindrig och operation med mina patienter. De flesta patientmötena handlade om att ta ställning till om patienterna behövde operation, eller om sjukgymnastik var en bättre behandling.

En dag fick jag vara med sjukgymnasten på ortopedmottagningen. Det var väldigt roligt och lärorikt. Sjukgymnasten var väldigt kunnig och väldigt pedagogisk mot både patienterna och mig. "Det är svårt att hitta duktiga sjukgymnaster, men M är riktigt duktig" sa professorn i ortopedi till mig efter att jag berömt sjukgymnasten. Vilken tur att jag fick gå med just M en dag! Att ibland gå med andra professioner än läkarna är nyttigt, för det ger vidgade kunskaper och större förståelse för hur andra yrkeskategorier arbetar.

Nej, nu är det läggdags för jag ska sitta vakt på högskoleprovet imorgon.