Long time no see

Hej igen! Det blev ett väldigt långt uppehåll i den här bloggen utan att jag egentligen vet varför. Sommaren och hösten har bara sprungit förbi. Semestern (min första betalda semester - lyx!) spenderades utomlands i solen. Under slutet av sommaren gick jag klart min kirurgplacering och fick gå mina första ensamma nattjourer. Det var spännande, läskigt och lärorikt. Under hösten har jag börjat på medicinplaceringen. Medicin skiljer sig mycket från kirurgen på så sätt att man som AT-läkare verkligen driver avdelningsarbetet på medicin. Överläkaren kommer och rondar lite snabbt på förmiddagen och därefter får man sköta allt arbete själv (läs: epikriser, daganteckningar, epikriser, utskrivningsmeddelanden, eftermiddagsrond, epikriser, remisser...) På kirurgen fick vi AT-läkare i stället ägna eftermiddagarna åt mottagningsarbete och operation. Men trots att det blir en hel del ren administration på medicin så trivs jag bättre där än på kirurgen, eftersom det är mycket trevligare stämning på medicin. Kirurgerna var inte otrevliga, men på medicin är det ändå en helt annan stämning och det gör så stor inverkan på mig.

Grannens knä och bordsgrannens utslag

Som läkare oavsett specialitet och erfarenhet (och även som läkarstudent) blir man ofta tillfrågad om mer eller mindre diffusa symptom av personer som inte är direkta patienter. Det kan t.ex. vara grannen som undrar om sitt onda knä, vännen som undrar om dottern behöver antibiotika, undersköterskan på akuten som undrar om hennes blodiga avföringar kan vara farliga eller den helt okända bordsgrannen som på en middag undrar om utslagen på magen är farliga.

Av flera orsaker är det många läkare som inte gillar att svara på frågor i sådana sammanhang. Det brukar mötas av total oförståelse av omgivningen. Vilken otrevlig läkare som inte är intresserad av att hjälpa till! Dock är det få som inser att deras "enkla" problem kan kräva en hel del anamnes och utredning innan man kan lämna något klart svar. För att inte tala om vad som skulle hända om läkaren säger att "det är nog ingen fara" och missar något allvarligt! Många med sjukvårdsutbildning vill dessutom gärna koppla bort jobbet och slappna av på sin lediga tid. Att ägna hela kvällen åt att lyssna på bordsgrannens hela detaljerade sjukdomshistoria, är det nog få som drömmer om efter en lång arbetsvecka, när det äntligen är dags för en trevlig middag hos vännerna. Det innebär inte att man är ointresserad av sitt yrke eller sina medmänniskor, bara att man vill rensa tankarna från sjukvård och sjukdomar ibland!

Som om det inte vore tillräckligt svårt att utreda grannens kompis yrsel via telefon, så kräver det också en del papperarbete, enligt lag. Det är något som få vet om! Läs här: Vad gäller vid "frivilliga" läkarinsatser? 

Många, även andra yrkeskategorier, känner nog igen sig i ovanstående. Själv brukar jag på ett trevligt sätt säga något i stil med: "Det där låter som något som bör undersökas. Jag tycker att du ska ringa till din vårdcentral och boka tid så att du får hjälp." Undantaget är förstås om något är akut, då tvekar man ju inte att hjälpa till (jag tänker t.ex. på om man blir vittne till en bilolycka).

Vad säger ni andra, hur gör ni i liknande situationer? Och ni kommer väl ihåg att dokumentera på ett säkert sätt om ni uttalar er? ;-)

ESC 2013

Oj då. Rumäniens bidrag, som jag sågade i ett tidigare inlägg, kom före Svergies bidrag i Eurovision song contest. Hur är det möjligt? Nåja, huvudsaken är att Danmark vann. Hon var
min favorit, vid sidan av Robin. :-) Vad tyckte ni?

Älskad och hatad

Härom veckan var jag med om två patientfall som var omskakande, fast på helt olika sätt. Första dagen upptäckte jag ett oerhört farligt och akut tillstånd hos en patient som inkom med väldigt diffusa besvär. Hade jag följt överläkarens (och förmodligen de flesta andra läkares) rekommendation och skickat hem patienten, så hade patienten med säkerhet varit död samma kväll. Jag gick i stället på magkänslan och utredde - och räddade med säkerhet patientens liv. Andra dagen gjorde jag och överläkaren en miss som var väldigt allvarlig, om än inte livshotande. Patienten fick inga bestående men, men det var ett allvarligt fel. Jag kastas mellan att vara hjälte och skurk. Jag är älskad av den ene och hatad av den andra. Även om man som läkare vill vara en älskad hjälpte, så får man inse att man ibland gör fel som den människa man är. Det är inte lätt att acceptera, men tyvärr ingår det i läkaryrket. Ingen kommer att gå igenom sin läkarkarriär utan att göra fel. Jag försöker tänka på allt det bra jag har gjort som läkare, men tyvärr överskuggas det just nu av det enda allvarliga fel jag har gjort.

Klassiker

Det finns några standardmeningar som var och varannan patient tar till (åtminstone känns det så). Man behöver inte jobba länge inom vården förrän man har hört allihopa:

Lågtempare: - Min normala kroppstemperatur är 36,1 grader, så 37,2 grader är feber för mig.

Smärttålig: - Jag har normalt hög smärttröskel och nu gör det verkligen jätteont.

Gnällfri: - Jag gnäller absolut inte i onödan, men nu är det jättebesvärligt.

Skattebetalare: - Jag har betalat skatt hela livet utan att belasta systemet, så nu tycker jag att jag förtjänar att bli inlagd.

Nödan: - Jag söker aldrig sjukvård i onödan, men nu behöver jag faktiskt hjälp.

Akuten var det, ja: - Nu när jag ändå är på akuten vill jag även fråga dig om den där ryggvärken som jag har haft i 7 månader...

Varje gång jag hör dessa fraser funderar jag frustrerat på varför ingen kan starta en upplysningskampanj om att 36,1 är en helt normal (och väldigt vanlig) kroppstemperatur, att sjukvården lägger in de patienter som har behov av det (oavsett hur mycket skatt man har betalat), att akuten är till för akuta tillstånd o.s.v. Eller varför inte starta en forskningsstudie om varför 90% av befolkningen har hög smärttröskel? ;-)

Kommer ni på några fler klassiker?

På urologen

Den här veckan har jag varit på urologavdelningen och det har varit väldigt bra. Jag har fått vara med på op varje dag, efter att avdelningsarbetet varit avklarat. Överläkaren och ST-läkaren har dessutom varit väldigt trevliga och hjälpt mig så mycket de kan med pappersarbetet, för att jag ska hinna vara med dem på op. Imorgon ska jag göra ett inhopp på akuten eftersom en kollega blivit sjuk. Eftersom jag jobbar fredag kväll förväntar jag mig att få in en del sårskador. Sårskador tillhör de åkommor jag gärna handlägger på akuten, eftersom det är kul att suturera och se det oftast fina resultatet.

Jobbhelg

Under påsken jobbade jag min allra första helg. Det var ganska påfrestande, med tanke på att jag först jobbade ordinarie arbetstider måndag-fredag och därefter jobbade 12 timmar i sträck under lördagen respektive söndagen. Idag har jag äntligen fått en ledig dag, men imorgon börjar jobbet igen. Under helgen var det mycket som skulle hinnas med på sjukhuset: alla kirurgiska och urologiska avdelningar skulle rondas av totalt tre läkare, samtidigt som vi skulle handlägga patienterna på kirurgakuten. Söndagen var lite extra intensiv eftersom patientflödet till akuten var högt. Jag kunde tyvärr inte följa med på en enda operation under helgen, eftersom jag var tvungen att beta av patienterna på akuten medan kollegorna stod på den ena operationen efter den andra. Å andra sidan lärde jag mig mycket på akuten, genom att få handlägga en rad olika typer av sjukdomar och åkommor.

Efterlängtat

Igår gick jag på shoppingrunda på stan tillsammans med en kompis, tillika AT-kollega. Jag hittade en mycket fin, men lite dyr, pryl som jag länge hade önskat mig. Jag tänkte instinktivt lämna tillbaka prylen till affärshyllan, som jag brukar göra med saker som jag inte har något absolut behov av. Sedan tittade jag och min vän på varandra och log: vi har ju precis fått vår allra första riktiga månadslön som nyblivna AT-läkare. Jag var tvungen att gå in och titta på mitt konto, direkt när jag stod i butiken. Jajamen, där fanns lönen. Jag kunde nästan inte riktiga förstå att det var sant. Efter mer än 5,5 års studier har jag äntligen en lön!

Och prylen? - Den fick följa med hem! :-)

Litet eller stort sjukhus?

Jag fick en fråga om hur man ska tänka när man väljer sjukhus inför AT. Ska man välja ett litet eller stort sjukhus?

Fördelen med små sjukhus är att man lättare lär känna läkarna på olika kliniker, att sjukhusen brukar upplevas som mer gemytliga och att man snabbt blir en viktig del av sjukhuset. Man stöter på de vanligaste sjukdomarna, men skickar förmodligen iväg alla specialfall till större sjukhus (vilket förstås kan vara både en nackdel och en fördel som AT-läkare). En nackdel är att man snabbt kan få mycket ansvar på små sjukhus, eftersom man som AT-läkare blir en viktig del av jourlinjen, när det finns få läkare att välja emellan. En del AT-läkare känner sig inte trygga med så mycket ansvar i början av karriären.

Fördelen med stora sjukhus är att man har möjlighet att se en stor bredd av patienter (även specialfall) och att man lätt kan konsultera olika specialister direkt på sjukhuset. Nackdelen är att många upplever de stora sjukhusen som opersonliga. Många tycker också att man får ta mycket mindre ansvar på det stora sjukhusen, vilket kan hämma utvecklingen under AT:n.

Mitt val föll dock på mellankategorin - ett mellanstort sjukhus som har de flesta specialiteterna, men som ändå är tillräckligt litet för att man ska känna igen de flesta läkarkollegorna över klinikgränserna. På sjukhuset där jag jobbar får man så småningom alltmer ansvar som AT-läkare, men man fasas in i det. Det tycker jag är en bra strategi.

Kirurgakuten

Förra veckan spenderade jag på en kirurgiavdelning. Jobbet flöt på ganska bra, i takt med att jag blev allt bättre på att hantera journalsystemet. Som tur var så var vi ganska välbemannade på avdelningen, så jag hann med allt jag skulle inom rimlig tid. Förmiddagsronderna hölls förstås tillsammans med en överläkare eller specialistläkare, men de var snart tvungna att springa på operationer. Därför har jag redan tidigt fått ta mycket ansvar på avdelningen. Det var krävande, men kul och lärorikt.

Den här veckan är jag placerad på kirurgakuten. Eftersom jag är den nyaste AT-läkaren behöver jag inte ta de mest akuta fallen ännu. Det känns bra att få börja så. Det har varit ganska mycket patienter såhär i början på veckan, men det har ändå inte varit för stressigt. En stor fördel med akuten är att det är så lärorikt att vara där. Man får lära sig att både diagnostisera, utreda och behandla patienterna.

För- och nackdelar

Ett par personer har frågat mig om för- och nackdelar med att läsa på läkarprogrammet och att jobba som läkare. Fördelar med läkarprogrammet är bl.a. att det är intressant, givande, väldigt lärorikt och leder fram till ett bra yrke. Nackdelar med läkarprogrammet är t.ex. att det innebär lång studietid som medför höga studielån, att det stundtals är väldigt krävande med för lite fritid och att det ibland är psykiskt påfrestande (t.ex. när man ska tenta av en hel termins studier på en enda tenta). Fördelar med läkaryrket är bl.a. att man får hjälpa andra människor, att man hela tiden lär sig något nytt, intressant, omväxlande och ger en bra lön. Nackdelar med läkaryrket är t.ex. att det stundtals är väldigt psykiskt påfrestande, krävande (det gäller hela tiden att ha huvudet på skaft, man får inte göra fel osv) och att det medför obekväma arbetstider (en del ser det som en fördel och en del ser det som en nackdel).

Det finns förstås fler för- och nackdelar. För egen del anser jag dock att fördelarna starkt överväger nackdelarna!

Sämsta låten på länge?

Min kirurgiavdelning är indelad i två läger: de som tycker att det var bra att Robin vann Melodifestivalen och det som tycker att YOHIO skulle ha vunnit i stället. Något är lägren dock överens om: Rumäniens bidrag till Eurovision song contest är kanske det sämsta Europa sett och hört på många år. För er som inte vågar titta på videon kan jag citera min kollegas sammanfattning av upplevelsen: "Kille i konstiga kläder sjunger falskt i falsett i 90% av låten, omgiven av kvinnor i string framförandes några rudimentära rörelser som de kallar för dans". Missa inte början av låten när killen drar hela sitt register av toner, med ett njutbart leende på läpparna.

Vanliga intervjufrågor

Några läsare har berättat att de snart ska på AT-intervjuer och undrar vilka frågor som kan komma. Här följer några av de vanligaste frågorna, som både jag och mina vänner fick på våra intervjuer:

- Varför vill du göra AT på just det här sjukhuset?

- Berätta om dig själv!

- Har du någon koppling till staden?

- Vilka är dina bästa och sämsta sidor?

- Vad har du lärt dig om dig själv när du jobbade som underläkare/undersköterska/etc?

- Vilken eller vilka specialiteter överväger du?

- Vad gör dig till en bra läkare?

- Hur hanterar du stress?

- Vad tycker du om att göra på fritiden?

- Varför valde du att läsa till läkare?

- Berätta om dina tidigare jobb!

- Vilken roll tar du i en grupp?

- Hur ser ditt liv ut om 10 år?

- Är du forskningsintresserad?

- Vad vet du om staden/sjukhuset?

- Hur känner du inför att gå ensamma nattjourer?

- Hur hanterar du kritik?
- Kan du tänka dig att stanna kvar på sjukhuset även efter AT?

- Patient X kommer in till akuten med symptomen y, hur handlägger du det?

Ett tips är att vara förberedd på de ovanstående frågorna, eftersom de brukar dyka upp. (Den sista frågan kan man förstås inte förbereda sig så mycket på.) Var varken överdrivet positiv eller negativ mot dig själv när du ska nämna dina bästa och sämsta sidor. Alla har positiva och negativa sidor! Kommentera gärna det här inlägget om ni har fler frågor. Lycka till på intervjuerna! :-)

Mello-final

Tittade ni på Melodifestivalen igår? Som stort mello-fan satt jag förstås klistrad framför TV:n. Jag hejade på Anton och Robin, så jag blev nöjd med resultatet. Det är intressant att svenska folkets favorit (YOHIO) inte alls gick hem i de internationella jurygrupperna. Jag undrar hur väl deras åsikter speglar övriga Europas åsikter om de svenska bidragen.

Första veckan på AT har varit bra. Det har varit mycket ny information att ta in, men förhoppningsvis klarnar det lite mer nästa vecka när jag börjar jobba mer på egen hand. Det tar alltid lite tid innan man hittar på sjukhuset, lär sig rutiner, hittar i journalsystemet osv.

AT-introduktion

Introduktionen på AT pågår hela veckan. I tisdags fick vi introduktion till journalsystemet, Pascal (där man ordinerar läkemedel till vissa patienter) och intranätet. Igår tränade vi akutmedicin hela dagen. Idag blev jag introducerad till kirurgakuten och imorgon ska jag bli introducerad till en kirurgavdelning. Jag kommer nämligen att ha min första placering på kirurgen. Hittills har jag fått ett väldigt gott intryck av sjukhuset, även om det fortfarande känns lite rörigt med alla nya intryck.

Första dagen som AT-läkare

Idag började dagen som jag har sett fram emot väldigt länge: dagen då jag började jobba som AT-läkare. AT:n började med en lugn och trevlig introduktionsdag på sjukhuset. Vi gick först en rundvandring på sjukhuset och på sjukhusområdet. Därefter blev vi presenterade för vår studierektor och några blivande kollegor på de olika klinikerna. På eftermiddagen fick vi tid att lära känna varandra inom AT-gruppen. På kvällen blev vi nya AT-läkare bjudna på middag av några andra AT-läkare. En trevlig introduktion till det nya jobbet och de nya arbetskamraterna!

Byter namn

Nu kan inte bloggen heta "Att vara läkarstudent" längre. Jag byter namn till "Att vara AT-läkare". Adressen får däremot för enkelhetens skull vara kvar.

Hemkommen

I morse kom jag hem från en härlig, varm och avkopplande semester. Jag hade gärna stannat i värmen ett tag till, men det går inte eftersom jag börjar min AT nästa vecka (och det är ju inte heller helt fel, så jag tänker inte klaga). Nu är jag på väg hem till min nya lägenhet. Det känns lite ovant att säga "hem" om en annan stad än Stockholm. I helgen ska jag ta en tur till möbelaffärerna i stan, eftersom jag behöver inhandla en matta och några nya lampor. Det roliga med att flytta är att man får möjlighet att förnya sitt hem lite. :-)

Utomlands

Alla flyttlådor är uppackade och några nya möbler är beställda. Det har blivit väldigt fint i den nya lägenheten. Nu befinner jag mig i Stockholm för att snart åka iväg till Arlanda. Jag ska åka på en efterlängtad semester innan AT:n.

Städning

Nu är den gamla lägenheten putsad från golv till tak. Den har säkert aldrig varit så ren och fin som den är nu. Den nya lägenheten är dock ännu finare, eftersom den är totalrenoverad sedan ett par månader. I dagarna har jag inte bara städat, utan även hjälpt en kursare (eller rättare sagt före detta kursare) att flytta. Härnäst väntar uppackning i den nya lägenheten.

Flyttat

Nu är jag äntligen klar med flytten till den nya staden. Heldagar med packande, bärande, körande och kånkande har gjort mig alldeles slut. :-) Nästa vecka ska jag tillbaka och flyttstäda lägenheten i Stockholm. I helgen ska jag börja packa upp alla kartonger, medan sambon får skruva ihop möbler.

Packning

Jag och familjen har ägnat hela helgen åt att flyttpacka. Det tar mycket längre tid än vad man tror! Både pojkvännen och jag har sparat på oss en hel del grejer under åren, så vi fick passa på att slänga en del. Idag bar det första flyttlasset iväg mot den nya hemstaden. Det kommer att bli några vändor till med flyttbilen innan vi är klara.

Jag har fått många frågor och kommentarer till bloggen och har tyvärr inte hunnit svara på dem. Jag lovar att jag ska göra det så fort jag har kommit tillrätta efter flytten.

Tillbaka till verkligheten

Jag börjar så sakta komma ur dimman av glädje över examen och återvända till verkligheten. Jag är självklart fortfarande lika glad över examen, men jag har samtidigt börjat inse att flyttlådorna inte packar sig själva. ;-) Jag ska ju nämligen börja flyttpacka inom kort och installera mig i min nya stad och nya lägenhet.

Samtidigt som jag är jätteglad över examen, så känns det ändå lite vemodigt att ha slutat läkarprogrammet. Alla trevliga kursare kommer att spridas ut över Sveriges avlånga land och vi kommer inte att träffas lika ofta som förut. Somliga kommer jag kanske aldrig att träffa igen. Samtidigt känns det spännande att få byta miljö och stifta nya bekantskaper, att få jobba på riktigt och få en lön som trillar in på kontot varje månad.

Ansökan om examensbevis

Alla ladok-poäng är inrapporterade och alla papper till ansökan om examensbevis är fixade och skickade till KI. Nu är det bara att vänta på det efterlängtade brevet med beviset på min läkarexamen.

Firande

Den gångna veckan har varit fantastisk och oförglömlig. I torsdags firade jag examen i förskott med några kursare. I fredags hade jag stort firande med släkten efter examensceremonin. I lördags firade hela kursen examen med trerätters middag och fest på Grand Hotel. Jag hade aldrig varit på Grand Hotel tidigare, så det kändes lite extra lyxigt att få gå dit för första gången. Därefter var det efterfest på MF. På söndagseftermiddagen firade jag med ännu en middag tillsammans med några kompisar. Tack alla ni som var med och förgyllde min examen och tack alla läsare för era grattishälsningar!

Examensceremoni

Läkarexamen firades som sig bör med pompa och ståt i Filadelfiakyrkan i Vasastan. Det blev hyllningstal, fanfarer, handskakning med rektorn, fotografering, sång och musik. En trevlig tillställning. Efter ceremonin fortsatte firandet med familj, släkt och vänner. Vi åt middag och specialgjord examenstårta. Nu är jag officiellt inte läkarkandidat längre, utan läkare!

Sista tentan på läkarprogrammet

Den allra sista skoldagen är härmed över. Läkarutbildningen avslutades med en tenta och den gick bra. Känslan av att vara klar med pluggandet och hela läkarutbildningen är episk. Imorgon väntar en högtidlig examensceremoni.

Ofattbart

Idag är det allra sista veckan på läkarprogrammet. Jag kan knappt tro att det är sant! Det verkar som om hela klassen svävar runt som på moln. :-) Vi diskuterar examensklänningar, examensfester och examensmiddagar. Vi funderar på matchande skor, passande vin och roliga examenspresenter. Vi borde väl egentligen tänka allra mest på tentan som kommer innan examen, men det känns ju så mycket roligare att tänka på vad som händer efter.

Gymmet

När man går på gymmet strax efter nyår i Stockholm får man räkna med att det är fullt av folk, som har avgett nyårslöften om viktnedgång och bättre kondition (liksom jag). Det är samma sak varje år: de första veckorna är gymmet fullproppat och träningspassen fullbokade, men allteftersom veckorna går avtar folks gymintresse. Jag räknar med allt är som vanligt i mars igen, men fram till dess blir det att trängas. ;-)

Repetition

Den här veckan har jag bl.a. repeterat ortopedstatus med min handledare på akuten, vilket kändes väldigt välkommet. Jag och en kursare har dessutom ägnat fritiden åt att repetera all statustagning vi kan komma på, som förberedelse inför AT. Efter det passade vi på att träna A-HLR, eftersom det har kommit nya riktlinjer sedan vi gick kursen. Ikväll ska jag börja repetera teorin som vi har lärt oss på akutkursen, eftersom vi snart ska ha en muntlig tenta. Jag känner mig rätt så lugn inför tentan, men det skadar ju aldrig att läsa på ändå.

En dag på akutkursen fick jag åka med ambulansen (som läkarkandidat). Det var väldigt spännande att se deras arbete på nära håll! Vi hann åka på flera utryckningar, men ingen var som tur var särskilt allvarlig. Jag fick även vara med på en praktisk övning tillsammans med ambulanssjuksköterskorna. Det var riktigt imponerande att se hur snabba och duktiga de var på att ta hand om både medicinska och praktiska problem.

Sista dagen på jullovet

Jag har haft ett jättebra nyår, som jag firade in med pojkvännen och några gemensamma vänner. Vi passade på att stanna ett par extra dagar hos vännerna, eftersom vi ses så sällan. Den sista veckan på jullovet har jag återvänt till Stockholm för att gå på rea, umgås med vänner och bara njuta av staden. Idag är det sista dagen på jullovet. Imorgon fortsätter akutkursen och om mindre än två veckor tar jag examen. Allt går i rasande fart nu! Jag har nästan längtat tillbaka till skolan de senaste dagarna, eftersom jag tycker att akutkursen är så bra och intressant. Om några dagar kommer jag säkert att börja längta efter lov igen. ;-)