Gott nytt år!

Jag vill önska er alla ett gott nytt år! Jag och pojkvännen är på väg till några kompisar där vi ska fira nyår. Årets nyårslöfte blir en klassiker: att äta hälsosammare och motionera mer.

Skön jul

Jag har haft en bra och fin jul med familjen och övriga släkten. Det enda dåliga med julen är att man äter för mycket och rör sig för lite. ;-) Min enda motion har bestått av att springa på mellandagsrea. Där fyndade jag en fin examensklänning. Om exakt 20 dagar tar jag examen!

Det är så skönt att för första gången på flera år inte ha haft något särskilt att plugga på under julen. Min farmor konstaterade också att det kändes ovant (hon är så van vid att jag avviker direkt efter julen för att sätta mig i lugn och ro för att plugga).

Tolvan Tolvansson

Skatteverket kände inte till att Tolvan Tolvansson med personnummer 121212-1212 har använts som testpatient i ett flertal journalsystem (d.v.s en påhittad patient som används i utbildningssyfte). I år hade en nyfödd pojke kunnat få samma personnummer. Skatteverket blev förstås upprörda när de fick reda på nyheten bara några dagar innan det magiska datumet skulle inträffa. Tolvan är dock född på 1900-talet, så sammanblandningen med en eventuell bebis från 2000-talet borde ju inte ske. Skatteverket stoppade för säkerhetsskull personnumret ändå. Läs nyheten på Dagens Medicin.

Tolvan Tolvansson är ju lite av en klassiker för alla som har gått en vårdutbildning och behövt lära sig att hantera journalsystem. Själv har jag både tränat sjukskrivning, diktering, dödförklaring och läkemedelsordinationer i Tolvans journaler.

God jul!

Eftersom det snart är julafton vill jag passa på att önska er alla en god jul, med god mat, värme, kärlek och så julklappar förstås! Det verkar dessutom som om hela Sverige kommer att få en jul full av snö. :-)

Barnuppfostran

Det här är ett "sur-tants"-inlägg: Jag var i affären idag och föll för frestelsen att köpa med mig lite plockgodis hem. Jag vet att det inte är det mest hygieniska godisalternativet, men jag kunde inte låta bli. ;-) Helt plötsligt såg jag i ögonvrån att ett litet barn bestämde sig för att peta runt i en av godislådorna med händerna. Han passade förstås även på att smaka på några godisbitar. De han inte tyckte om stoppade han tillbaka i lådan. Ja, det var väl inget unikt, tänker du nog. Det mest upprörande var dock att barnets pappa stod precis bredvid och såg vad som hände, men sa ändå inte till sitt barn. Därför vände jag mig till pojken och sa vänligt men bestämt att han varken får peta i godiset med händerna, smaka på godisbitarna eller slicka på bitarna och lägga tillbaka dem i lådan. Pappan såg ut som om han skulle kunna slå till mig, men jag vände som tur var på klacken innan han hann säga eller göra något.

Man ska inte lägga sig i andras barnuppfostran i onödan, men ibland måste man väl få göra det? Vad är det egentligen för föräldrar som inte vågar lära sina barn rätt och fel? Ibland känns det som om daltandet med barnen går lite för långt. Det är ungefär som när föräldrarna lägger all skuld på lärarna när barnen inte är tillräckligt bra i skolan. Det inte så att barnet har pluggat för lite eller att föräldrarna har deltagit i läxläsningen för lite. Nejdå, det är förstås läraren som är opedagogisk, ointresserad, dum, orättvis osv. Jag har hört jättemånga äldre lärare säga att de har märkt en tydlig attitydförändring hos föräldrarna under årens lopp. För 30 år sedan la man faktiskt lite ansvar även på föräldrarna och barnen. (Nu generaliserar jag lite för mycket, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.)

Hur som helst ska jag bara plocka av godiset från de övre hyllorna i fortsättningen!

Jullov

Nu har jullovet börjat och jag inser att det här faktiskt kommer att vara mitt allra sista jullov. Inte för att man alltid är pluggfri under julen när man går på läkarprogrammet, men ändå... Det kommer att kännas konstigt nästa år när det inte alls är en självklarhet att få vara ledig över jul- och nyårshelgerna.

Den här julen ska jag spendera ömsom hos min familj och ömsom hos pojkvännens familj. Jag har för en gång skull inte så särskilt mycket att plugga på under jullovet. Jag tog med några böcker i akutmedicin hem, men jag tvivlar på att jag kommer att öppna dem. :-)

Träningsvärk

Kan man få träningsvärk av att julbaka? I så fall tror jag att jag har det. Jag har gjort oräkneliga plåtar med lussekatter, pepparkakor, saffransskorpor, bullar m.m. i helgen. Dessutom har jag kokat knäck och kolor så att kylen är precis full. Så blir det när man ska fira julen med en stor släkt. :-)

Akutkursen är förresten väldigt intressant och rolig! Dessutom är det en bra repetition inför AT.

Nedräkning till jul

Janice Dickinson räknar ner till julen på sitt eget sätt:

Var det någon som såg luciafirandet på SVT imorse? Jag höll på att sätta morgonkaffet i halsen när rapparen dök upp. När det kommer till luciasånger är jag bakåtsträvande. :P

Kurs i akutmedicin

Jag läser just nu den sista kursen på läkarprogrammet. Det är en jättebra kurs i akutmedicin, med en väldigt engagerad kursledare. Kursen går ut på att fördjupa sig inom flera olika områden av akutmedicin, som vi kan stöta på under AT. Det innebär praktik på bl.a. medicin-, kirurg- och gynakuten. Vi har även många bra föreläsningar i akutmedicin och praktiska övningar. Dessutom ingår praktik på ambulansen, vilket jag inte har haft någon gång tidigare under utbildningen.

Glöggkväll

Ikväll ska jag ha glöggkväll tillsammans med några vänner. Vi ska prova olika sorters glögg och äta goda julbakverk och julgodis. Alla ska ta med sig ett eget hembakat bakverk att bjuda de andra på. Jag håller just nu på att baka mitt bidrag: en saffranskaka. Jag verkligen älskar julens smaker - glögg, saffran, knäck, russin, clementiner...

Jag har inhandlat nästan alla julklappar nu, men just i år vet jag inte vad jag ska köpa till pojkvännen. Det känns som om han redan har det mesta och att det enda han behöver inte riktigt passar in i min studentbudget. Är det någon som har något bra tips på julklapp? :-)

Mysteriet på Greveholm

Idag har jag presenterat mitt projektarbete och det kändes bra och avslappnat. Det innebär också att kirurgikursen är slut och att jag bara har en femveckors akutmedicinkurs kvar innan examen.

Förresten, tittar ni på julkalendern i år? Det var länge sedan jag följde julkalendern, men i år ska jag göra det med tanke på att jag älskade "Mysteriet på Greveholm" när jag var liten. Jag kommer ihåg att jag önskade mig en egen "Sprak" när jag satt och tittade på programmet. Hoppas verkligen att årets upplaga lever upp till förväntningarna.

Projektarbete

Min SVK rullar på och nu är kursen redan snart slut. Jag har fått vara med och assistera på op, haft bedsideundervisning och föreläsningar. Just nu håller jag på att skiva på ett projektarbete, som ska presenteras nästa vecka. Det är kul att ha ett projektarbete som examination i stället för en tenta, för omväxlings skull.

Knappt 6 skolveckor kvar till examen! :-)

Löneförhandla?

Vi som ska göra AT på mitt sjukhus har fått ett mail om att vi borde försöka löneförhandla med studierektorn. Även om jag redan har tackat ja till AT-platsen, så har jag ju faktiskt inte diskuterat lönen, så jag tänker göra ett försök. Är det någon som kan ge mig råd för hur man löneförhandlar på bästa sätt?

När jag tittade på statistiken från alla AT-sjukhus i Sverige, så insåg jag att det är väldigt få som har fått möjlighet att löneförhandla. Det är lite konstigt tycker jag, med tanke på att en del sökanden har meriter som borde kunna ge högre lön. En del har läst relevanta utbildningar tidigare, en del har forskat (eller t.o.m. doktorerat) och en del har jobbat mycket som underläkare.

Bostad

Att söka en bostad i en mindre stad är definitivt inte detsamma som att söka bostad i Stockholm. Efter att ha mailat och ringt runt till både privata hyresvärdar och till det kommunala bostadsbolaget, har jag fått erbjudande om flera olika lägenheter i min blivande AT-stad. Jag har kunnat välja bland lägenheter med helt olika storlek, skick, hyra och läge. I helgen var jag och tittade på de lägenheter som jag var mest intresserad av. Idag har jag bestämt mig för att tacka ja till en ganska stor och ganska nyrenoverad lägenhet med balkong och centralt läge. Även om jag trivs väldigt bra i min studentlägenhet (som jag hade köat i många år för att få), så känns det skönt att flytta till en större och modernare lägenhet med balkong. Synd bara att den nya staden inte riktigt kan mäta sig med Stockholm.

Nu börjar jag inse på riktigt att jag faktiskt kommer att jobba som AT-läkare i vår!

Två SVK:er kvar

Nu återstår det bara två kurser på läkarprogrammet och sedan tar jag examen. Jag har börjat räkna ner veckorna nu! :-) Förra veckan började jag den första kursen som är en kirurgikurs, som hittills är väldigt bra. Därefter ska jag läsa en akutkurs, som jag ser väldigt mycket fram emot.

I helgen har jag firat att jag klarade integrerad sluttentamen. Den tentan kändes som den svåraste den här terminen. Föräldrarna bjöd på finmiddag i fredags för att fira. I lördags firade jag med några kompisar. Igår tog jag det bara lugnt, om man bortser från den härliga djurgårdspromenaden på förmiddagen.

Arbetstider som läkare

Fråga: Jag tycker om din blogg, just nu läser jag dina gamla inlägg och det är verkligen roligt att läsa om vad ni gör på läkarutbildningen. Själva läkarstudierna tycker jag är intressanta, men det som oroar mig är arbetstiderna när man väl blir en läkare. Hur ser de ut? Och blir man tvungen att jobba natt?

Svar: De flesta specialiteterna har "obekväma" arbetstider, vilket innebär att man både måste jobba kväll, helg och natt utöver de vanliga dagpassen. Väljer man att bli allmänläkare jobbar man oftast dagpass, men har även jour vissa helger. Nattarbete kommer man alltså väldigt sällan ifrån som läkare. Arbetsveckorna för en sjukhusläkare kan variera: ena veckan kan man ha dagpass + helgjour, andra veckan nattjour, tredje veckan några lediga dagar + dagpass osv. Många läkare jobbar dessutom mycket övertid och har ett ganska stressigt schema (men så är det förstås inom många andra yrken också).

YES!!! Tentan godkänd!

Förra veckan hade vi tentan som sammanfattade allt vi har lärt oss under hela läkarprogrammet. Tentan bestod av en blandning av praktiska och teoretiska uppgifter, som handlade om allt från att ta hand om en patient med andningsproblem till att granska en vetenskaplig artikel. Efter några dagars lååååång och nervös väntan kom äntligen svaret idag: jag är godkänd på tentan! Det känns verkligen jätteskönt! Ikväll ska jag gå ut och fira med några kompisar.

Några frågor med svar

Jag tänkte lite snabbt besvara de frågor jag har fått den senaste tiden. Frågorna är lite nedkortade. Kom gärna med kommentarer om ni vill lägga till något till svaren! :-)

1. Fråga: Jag går just nu på komvux för att plugga upp vissa ämnen för att söka till läkareutbildning, eller ska jag ta ett basår på universitet?
Svar: Hej! Det finns för- och nackdelar med både komvux och basår. Jag har inte gått något av dem så jag kan inte ge något bra tips baserat på egna upplevelser. Däremot är frågan diskuterad i ett annat blogginlägg, så om du klickar på etiketten "Läsarfråga" så hittar du ett längre inlägg där.

2. Fråga: Då det är närmast omöjligt att få A i alla ämnen så måste jag istället satsa på högskoleprovet för att komma in på läkarlinjen, och min fråga då är hur höga poäng man måste få på högskoleprovet för att komma in på KI?
Svar: Hösten 2012 krävdes det 1,9 för att vara garanterad en plats. Några som hade 1,8 kom också in. Du hittar all statistik på VHS.

3. Fråga: Hur var du så säker på att du ville plugga till läkare? Hade du bara fördelar eller hade du också nackdelar? För personligen så har jag båda, och jag vill inte sitta där framför skolbänken och tänka "fan, det här är inget för mig" och jag är rädd att det kanske blir så gällande andra utbildningar. Men iallafall, hur var du så säker? Hur tänkte du och vad gjorde du för att veta?
Svar: Jag kände redan på grundskolan att jag gärna ville bli läkare, men funderade även på några andra utbildningar. De fördelar jag tänkte på med läkaryrket är bl.a. att det är givande, intressant, varierande, bra lön och lätt att få jobb. De nackdelar jag tänkte på var bl.a. att jobbet kan vara väldigt psykiskt krävande, obekväma arbetstider och att det kan vara förödande om man begår misstag. Jag bestämde mig helt enkelt för att söka utbildningen och se om jag trivdes - och jag har trivts jättebra! Du får gärna höra av dig igen om du har fler frågor!

4. Fråga: Jeg har tanker om å studere ved Karolinska. Hvordan opplever du kvaliteten på undervisningen? Er det stor konkurranse mellom studentene? Hvor lett er det å komme i kontakt med nye mennesker på universitetet? Jeg måtte flyttet fra Norge til Stockholm for å evt. gå på KI, så da bør det være et ok miljø! :-) Vet du om det er flere nordmenn som studerer ved KI? Og til slutt: hva er det beste og det verste med Karolinska?
Svar: Jag har överlag varit nöjd med undervisningen, men man ska vara medveten om att KI har mycket föreläsningar och att föreläsarna inte alltid är särskilt pedagogiska. Ute på klinikerna är det mindre trångt än på många andra läkarutbildningar i Sverige, d.v.s. vi behöver inte trängas med så många andra läkarstudenter på samma avdelning. Jag tycker att stämningen har varit väldigt trevlig, åtminstone i min kurs. I början av utbildningen är det alltid några som vill visa sig duktiga, men konkurrensen försvinner rätt fort. De flesta är väldigt trevliga och hjälpsamma. Jag tycker att det har varit lätt att lära känna nya människor, men jag tror att det är ännu lättare om man läser på en klassisk universitetsort. Stockholm är inte en studentstad, så om man trivs med det "klassiska" studentlivet bör man t.ex. söka till Uppsala eller Lund i stället. Jag har faktiskt inte stött på någon norrman som läser hela läkarutbildningen på KI, men det finns säkert någon. Det bästa med KI är att det finns goda forskningsmöjligheter och att alla sjukhusplaceringarna ligger i Stockholm (så man behöver inte veckopendla till någon annan stad). Det sämsta med KI är att det finns en hel del dåliga föreläsare och att många handledare ute på kliniken är trötta på studenter.

5. Fråga: Gick ut 9:an med 280 poäng och just nu satsar jag stentufft på gymnasiet. Att bli läkare en dag är min dröm, och innan jag dör så vill jag verkligen ha uppnått min dröm. Dock undrar jag hur mycket tid du la ner på plugg i veckan när du var läkarstudent? Vad händer om man inte klarar en tenta? Vilka länder rekommenderar du att läsa till läkare i utomlands? Jag vågade dessvärre ej välja naturvetenskap som gymnasium val eftersom jag har hört hur tufft det är trots att man är jätteduktig..
Svar: De första terminerna la jag ner mer tid på plugg än vad jag har gjort på de kliniska terminerna. Räkna med att du befinner dig i skolan 7-8 timmar per dag och att du sedan behöver studera 2-3 timmar hemma per dag. En del studerar betydligt mindre och andra studerar betydligt mer! Om man inte klarar en tenta får man skriva en omtenta. Man får max 6 försök på sig per kurs. Jag har ingen erfarenhet från läkarstudier utomlands, men jag har hört att många har varit nöjda med läkarutbildningen i Danmark och Norge. Det är mycket att göra på NV-programmet, men inte så mycket att du inte skulle kunna klara det. Du hade ju bra betyg på högstadiet, så jag tror att du skulle kunna få bra betyg även på gymnasiet! Lycka till!

6. Fråga: Jag är faktiskt invandrare, tror inte det spelar någon roll, men ändå. Är det många invandrare som kommer in på läkarlinjen? Jag har tänkt göra högskoleprovet, förhoppningsvis ska det gå bra! Jag går sista året på Natur! Men har hört talas om PIL lite grann, kan man göra det lite överallt? Eller e det bara för att komma in på KI, man kan göra det? Skulle vilja veta lite mera om PIL, vad är det? I vilket urvalsgrupp hamnar man osv...
Svar: Ja, det är ganska många "invandrare" på läkarutbildningen och det spelar givetvis ingen roll vart man är född! PIL finns på KI och går ut på att skriva ett begåvningstest och att prestera bra på intervjuer. Man måste åka till KI för att göra provet. Har man gjort PIL tävlar man i den specifika urvalsgruppen. Även andra läkarutbildningar i Sverige har någon form av alternativ antagning. Titta på KI:s hemsida så får du mer information om PIL. Lycka till!

7. Fråga: Jag funderar på att byta till KI (kom faktsikt in till hösten men skulle vara tvungen att gå om så mycket att jag hellre väntar några terminer) och undrar hur hårda de är på tillgodoräkning av ex-jobbet? Tror du att de skulle godkänna ett ex-jobb från Uppsala?
Svar: Ja, om Uppsalas examensarbete omfattar 30 hp, så är jag säker på att KI skulle godkänna det! Lycka till!

Ny kurs

Igår tentade vi av kursen Hälsa i samhälle och miljö och dag hade vi upprop på kursen Integrerad sluttentamen. Den här kursen går ut på att skriva en reflekterande text om den egna professionella utvecklingen, samt göra ett praktiskt prov som omfattar kunskaper från alla elva terminer av läkarutbildningen. I eftermiddags tog jag tag i reflektionsuppgiften. Att skriva den texten var inte den mest välspenderade tiden av utbildningen, om jag säger så. Nu när jag äntligen är klar med reflektionen ska jag börja repetera hela läkarprogrammet (framförallt de kliniska terminerna).

Ja, du läste rätt. Hela läkarprogrammet.

Beslutet klart

Nu har jag äntligen bestämt mig för vilket sjukhus jag ska göra AT på. Det känns skönt att ha fattat ett beslut. Nästa sak att ta tag i är att hitta en lägenhet, eftersom jag kommer att behöva flytta ifrån Stockholm. Det verkar inte vara några problem att hitta lägenhet, om man kan tänka sig vilken som helst. Däremot verkar det desto svårare att hitta en lägenhet som jag faktiskt på riktigt vill bo i. Som tur är har jag några månaders letande på mig.

AT-rankingen

Hur mycket ska man lita på AT-rankingen? Det ena av mina möjliga AT-sjukhus ligger högt i rankingen och det andra ligger mittemellan... Frågan är om skillnaden är så stor att den ska vara med och fälla avgörandet när jag väljer sjukhus. Hur stor tilltro sätter ni andra till AT-rankingen?

Jag har fått AT!

Den senaste tiden har det varit en nervös väntan i klassen, eftersom många har sökt AT och väntat på besked. Först fick vi sitta i flera dagar med mobilerna i händerna och vänta på intervjuförfrågningar. Fantastiskt nog blev jag erbjuden intervju på alla fyra ställen jag hade sökt, men eftersom två intervjuer krockade med varandra så fick jag tacka nej till den ena. Därefter var det en nervös väntan på att få genomföra intervjuerna. Vad kommer de att fråga mig? Vilka är mina positiva och negativa sidor? Kommer de att tycka om mig? Kommer de att ställa medicinska frågor?

Väl framme vid intervjuerna insåg jag att jag hade oroat mig lite i onödan. Alla tre intervjuerna var trevliga och frågorna blev ungefär som jag trodde. Efteråt kändes det ganska bra, men jag kunde ändå inte låta bli att analysera vad jag hade sagt. Kanske borde jag ha uttryckt mig annorlunda ibland? Framgick det hur intresserad jag verkligen är av att göra AT på just det sjukhuset? Såg inte den ena läkaren lite ogillande ut?

Efter ett par dagars nervös väntan fick jag beskedet att jag har blivit erbjuden AT på två av sjukhusen och blivit andra reserv på det tredje sjukhuset. Lycka! Sedan dess har jag gått runt helt euforisk över att de ville ha mig. :-) Jag måste lämna besked i början av nästa vecka om vilket sjukhus jag vill ha. Valet är inte helt lätt, för båda sjukhusen har sina fördelar. Jag har lite ångest inför valet. Lyxångest.

Hela Sverige bakar

Jag är väldigt förtjust i att baka (och laga mat, även om jag inte är så bra på det) och brukar titta på alla möjliga matlagningsprogram på TV. Idag har jag precis tittat på det tredje avsnittet av Hela Sverige bakar, som är ett tävlingsprogram som går ut på att kora Sveriges bästa hemmabagare. Det är ett mysigt program där man både kan få tips, inspiration och lärdomar. När jag ser på programmet kan jag dock inte låta bli att undra hur uttagningen av de tävlande gick till. Det förvånar mig att några av deltagarna exempelvis häller glasyr i stället för frosting på en cupcake, aldrig tidigare har bakat rulltårta, inte vet vad en drömtårta är, inte kan baka en tårtbotten o.s.v. Jag vet många (inklusive jag själv), som klarar av allt detta utan problem (och jag skulle aldrig kunna kalla mig själv för en av de bästa hemmabagarna). Det finns förstås många duktiga deltagare i programmet också, men jag hade förväntat mig att alla tävlande skulle hålla en väldigt hög nivå.

Gissa vad jag ska göra nu! Baka, så klart!

PS: Jag har blivit erbjuden AT-intervjuer!! :-)

I sista stund...

...skickade jag in en fjärde AT-ansökan. Imorgon är sista ansökningsdagen till de flesta sjukhusen. Några sjukhus hade sista ansökningsdag förra veckan och har redan börjat ringa runt och erbjuda intervjuer. De sjukhus jag har sökt börjar troligen ringa runt på torsdag. Spännande, men samtidigt lite ångestfyllt. Tänk om ingen vill ha mig? Dessutom har jag obligatorisk närvaro hela torsdagen och kommer inte att kunna svara i telefonen mer än under lunchtiden och kvällen, om nu någon ringer till mig.

AT-ansökningar

Kursen Hälsa i samhälle och miljö visade sig tyvärr vara tråkigare än vad jag hade väntat mig. Föreläsningarna har inte varit jättebra och olika teman har varvats med varandra hela tiden, även om vissa inslag förstås har varit bra och lärorika.

Många i kursen har precis skickat in sina AT-ansökningar (det är sista veckan att skicka in dem nu). Själv har jag sökt tre ställen som jag verkligen kan tänka mig att jobba på, men jag kanske borde ha sökt flera? Tyvärr är mina tre favoritsjukhus ganska populära, fastän de inte ligger särskilt nära universitetssjukhusen. Vi får se om jag får något erbjudande om AT-intervju, annars får jag väl bittert ångra att jag inte sökte fler ställen. :-)

Kantareller och fästingar

Den första veckan på termin 11 har varit ganska lugn, med en del givande moment och tyvärr flera mindre givande moment. I helgen har jag varit ute med sambon och några vänner och plockat kantareller (och även lite bär). Vi fick tillräckligt med svamp för att kunna frysa in några påsar att göra kantarellsås av. Dessutom har vi blåbär så det räcker till några pajer. Vädret har varit perfekt för att vara ute i skogen och strosa: varmt, men inte för varmt.

När vi kom hem efter några timmar i skogen började det obligatoriska fästingletandet. Trots att vi hade följt alla konstens regler med bl.a. heltäckande klädsel och höga skor, så lyckades tyvärr alla i sällskapet få fästingar på sig. På mig hade som tur var ingen bitit sig fast, men nästan alla mina kompisar hade en eller flera blodsugande otäckingar att dra bort. Det märks att vi befinner oss på fästingtäta marker. Där jag är uppvuxen finns inte alls lika mycket fästingar. Det kanske är dags att investera i det där TBE-vaccinet ändå?

T11 (sista terminen!)

Idag började jag den allra sista terminen på läkarprogrammet: termin 11. Dagen började med ett upprop i samma sal, som vi hade upprop i på termin 1. Därefter hade vi introducerande föreläsningar i samhälls- och miljömedicin. Dagen avslutades med introduktion till ett grupparbete.

Kursen som vi ska läsa de första veckorna på terminen handlar om samhällsmedicin, miljömedicin, företagshälsovård, primärvård, rättsmedicin, personlig utveckling... Detta ska integreras och varvas med arbetsplatsbesök, projektarbete och seminarier om hur man bl.a. fyller i olika typer av blanketter. Jag kände mig till en början lite skeptisk till denna integrering av olika ämnen, men jag hoppas att det ska fungera bra.

Sista dagen på sommarlovet

Sommaren har gått i en rasande fart. Jag har jobbat som underläkare och därefter varit ledig i tre veckor. Det var jättekul att jobba, men jätteskönt att få vara ledig också! På min lilla semester var jag utomlands en vecka, hos familj och släkt en vecka och hemma i Stockholm en vecka. De sista veckorna på jobbet var ganska intensiva med överbeläggningar och personalbrist, vilket resulterade i att vi alla på avdelningen fick gå på högvarv. Jag fick verkligen lära mig att försöka effektivisera och prioritera mitt arbete, men det blev ändå en del övertidsarbete.

Imorgon börjar jag termin 11. Ojojoj vad fort tiden har gått! Jag kan fortfarande minnas nästan i detalj hur det var att börja termin 1, med upprop, "kollo", ny stad, nya vänner, nytt sätt att plugga osv. Nu börjar den långa resan mot läkarexamen dock närma sig sitt slut. :-)

Fjärde veckan

Nu är jag klar med min fjärde vecka som underläkare. Den här veckan har jag spenderat på avdelningen och på akuten. Båda placeringarna har varit lärorika. Det har varit fullt upp hela tiden, särskilt på kvällarna på akuten. Jag har även hunnit med två dagars ledighet, men eftersom vädret var dåligt så blev det tyvärr inte så mycket utomhusaktiviteter som jag hade hoppats på.

Förra veckan var jag mest placerad på avdelningen. Den andra avdelningsplacerade underläkaren var tyvärr sjuk, så jag fick ta hand om det mesta administrativa arbetet själv. Därför blev förra veckan väldigt stressig och jag drog på mig en hel del övertidsarbete. Jag fick träna minnet riktigt ordentligt när jag skulle hålla reda på dubbelt så många patienter, men det gick bra.

Andra veckan som vik ul

Nu är jag inne på min andra vecka som underläkare och det börjar kännas som om jag fått lite mer koll på rutinerna. Arbetet flyter åtminstone på lite snabbare än förra veckan. Jag har mest ägnat mig åt avdelningsarbete, så det har blivit en hel del epikriser, receptförskrivningar och sjukskrivningar. Som läkarstudent gillade jag aldrig att diktera eftersom det nästan gick fortare för mig att skriva själv på datorn, men nu börjar jag uppskatta diktafonen mer och mer. :-) Igår var jag ute på middag med några av de andra underläkarna, vilket var väldigt trevligt.

Först veckan klar

Första veckan som underläkare är nu klar och det firas förstås med ett glas vin på balkongen. Det har varit en intensiv vecka med mycket nytt att lära sig och många nya intryck. Det som framför allt har tagit tid att lära sig är alla nya rutiner och journalsystemet. Nästa vecka ska arbetet förhoppningsvis flyta lite bättre. Det som framför allt har slagit mig under min första vecka är att en stor del av avdelningsarbetet består av administrativa arbetsuppgifter och att en för liten del består av direkt patientkontakt. Men när jag är på akuten och på mottagningen räknar jag med mycket mer patientkontakt.

Nu har äntligen helgens regnmoln skildrats, så jag ska gå ut och njuta lite av vädret. En promenad ner till stan och en vända till affären står på agendan.

Och om någon undrar, så ska jag tillägga att alla mina patienter överlevde min första vecka som underläkare. :-)

Första dagen som underläkare!

Idag är en smått historisk dag för mig. Jag har nämligen jobbat min allra första dag som underläkare. Dagen gick mest ut på att lära mig alla rutiner och att hjälpa till med avdelningsarbetet. Jag har bl.a. ordinerat läkemedel, skrivit recept och titulerat mig "läkare" för första gången i mitt liv. Dessutom har jag förstås fått ta hand om mina första alldeles egna patienter. Nu har jag kommit hem från arbetsdagen och är alldeles lycklig över att äntligen ha fått arbeta som läkare på riktigt!

Igår var jag på en allmän introduktion för alla sommarvikarier på sjukhuset. Jag fick bl.a. en rundtur på sjukhuset, en genomgång av journalsystemet, tillgång till passerkort och koder och föreläsningar i olika ämnen som t.ex. sekretess. Det var trevligt att mjukstarta jobbet med lite allmän information. Imorgon ska jag börja arbeta mer självständigt.

Studenten

Igår åkte det runt många studenter på Stockholms gator. Några blev stoppade av polisen, eftersom staden har undanbett sig studentflaken p.g.a. framkomlighetsproblem. Jag tänker tillbaka på året när jag tog studenten. Studenten kändes aldrig särskilt märkvärdig för mig. Jag visste ju att jag skulle studera vidare och att studenten bara var ett litet steg i utbildningen. Friheten efter gymnasiet kändes förstås rolig och mäktig, men kanske känns studenten mycket större för de som faktiskt inte ska studera mer efter gymnasiet? I varje fall kommer det att kännas jättestort att ta läkarexamen! Då ska jag ut i arbetslivet på riktigt.

I helgen ska jag repetera teori inför jobbet som underläkare. Nästa vecka börjar det!

Regn

Jag hade hoppats på fina, varma, soliga sommardagar nu när jag äntligen är ledig. Men icke. Regn, regn, regn. Inte ens en enda solglimt mellan skurarna. Jag som hade tänkt att gå till Gröna Lund och att ta långa djurgårdspromenader. Nåja, då får jag tid till att städa, sortera skolpapper och annat nödvändigt i stället. Dessutom - om man ska se det positivt - har jag ett utmärkt tillfälle att baka, titta på film och andra trevligheter. Ikväll ska jag se Prometheus på bio med några kompisar.

Sommarlov!

Idag var sista dagen på min SVK, vilket innebär att jag har sommarlov nu. Härligt! Kursen avslutades med en examination, kursutvärdering och fika. Efter det konstaterade vi att T11:orna på kursen hade haft sin allra sista dag på läkarutbildningen. Imorgon tar de examen. För min del väntar ett minilov och sedan ska jag börja jobba som underläkare.

Nu kan jag inkassera ytterligare 30 hp till samlingen. Bara 30 hp kvar till examen! Den här terminen har varit intressant och rolig, men nu ska det bli jätteskönt att få jobba lite och pröva sina vingar som "riktig" läkare, i stället för att svansa runt som läkarkandidat. Det roligaste den här terminen var helt klart pediatrikkursen. Jag skulle nog kunna tänka mig att bli barnläkare. Gynekologi och obstetrik går nog däremot bort.

Operation

Under SVK:n fick jag möjlighet att stå med vid en lång operation en dag. Det var intressant och roligt. Jag fick t.o.m. göra vissa saker själv. Dagen efter hade jag dock väldig träningsvärk i nacke och axlar. Det märks att jag inte är van vid den monotona arbetsställningen. Dessutom är det många som glömmer ergonomin i ivern att få operera.

Det har varit riktig sommarvärme i Stockholm de senaste dagarna. Tyvärr har jag haft heldagar på sjukhuset varje dag den här veckan, så jag har inte fått så mycket sol. Idag har jag däremot varit ute hela dagen och njutit av solen. Jag tog en promenad på Djurgården, men det blåste ganska mycket. Hoppas att det blir lika fint imorgon på Mors dag. Ikväll ska jag titta på ESC med några vänner. Vi får hålla tummarna för Loreen!

Trötta kandidater

Den här terminen har det märkts på nästan alla kursare att snart fem år av pluggande på läkarprogrammet börjar ta ut sin rätt. De flesta har pluggat mindre än vanligt, även om kurserna har varit väldigt intressanta. År av tuffa studier gör att orken börjar gå ur. Många är trötta på att svansa runt som kandidater, och längtar efter att äntligen få jobba som läkare på riktigt. Alla är trötta på att leva som mer eller mindre fattiga studenter på studiemedel och längtar efter en fast månadslön. Alla blickar framåt sommaren, då vi äntligen ska få kalla oss läkare i stället för läkarstudenter. En del har redan börjat fundera på AT och läkarvikariat efter examen. Vi börjar se det berömda ljuset i tunneln.

SVK härnäst

Efter tentan för ett par veckor sedan, började vi våra studentvalda kurser. Det var skönt att börja på en ny och lite kortare kurs. Hittills har min kurs varit väldigt bra, med trevlig kliniska handledare och intressanta föreläsningar. Glädjande nog slutar terminen redan 31 maj, eftersom T11:orna läser samma SVK:er som vi på T10 och kurserna därmed måste sluta innan T11:ornas examen den 1 juni.

Min helg (inkl. fredagskväll) har varit fylld av grupparbete, som ska redovisas om ett par veckor. Vi har redan fått mycket gjort, så förhoppningsvis kommer vi inte att behöva arbeta så mycket mer utöver den här helgen.

Om T1 och bostäder

Fråga: Hei!:) Kjempe fin blogg! Jeg er en norsk jente som har søkt om å komme inn på KI til høsten,
og lurte på et par ting.
- Hvor mange år er de som starter der? Er mange veldig gamle?
- Er det bra studietmiljø og lett å bli kjent med folk?
- Hvordan er det med bosted og sånt i Solna? Er det noe campus eller må man leie hybel privat?
Om du kunne svare meg blir jeg veldig glad:D


Svar: Hej! Jag skulle tro att det är ca 160-170 läkarstudenter som börjar på KI till hösten (det brukar göras ett överintag för att kompensera för avhopp). Åldrarna på studenterna varierar mycket - allt från 18 år till 50+. De flesta är dock under 30 år på termin 1. (Värt att tillägga är att åldern inte spelar någon roll! Man blir god vän med de kursare man trivs med - oavsett ålder.) Jag tycker att det är en bra studiemiljö och rätt så lätt att lära känna folk. På termin 1 är det oftast enkelt att hitta någon man trivs med, eftersom de flesta vill lära känna nya kompisar. Man kan söka studentbostäder i hela Stockholm via SSSB. Det finns mycket korridorsrum och ettor i Solna, men leta även i andra delar av Stockholm. Du bör dock ställa dig i kö jättesnabbt, för det är långa köer. Det går att hyra lägenheter i andra hand eller bo inneboende, men det gäller att vara ute i god tid. Leta t.ex. på Blocket.

Hoppas att du kommer in på KI!

Tar studenter studieuppehåll?

Fråga: Hej jag undrar hur vanligt det är med studieuppehåll.

Har man skaffat sig en fin kompiskrets kanske många väljer bort ett avbrott, eller har jag fel? Eller kanske man inte vill förlora den fina studietakten man kommit in i...

Hur vanligt har det varit i din klass?

Svar: Det är många som tar studieuppehåll under utbildningen, av olika anledningar. En del vill resa, forska, jobba, plugga något annat ett tag eller bara ta det lugnt. Andra måste ta ledigt för att ta igen kuggade tentor. En del tar uppehåll för att vara föräldralediga. Andra studenter vill absolut inte ta ledigt, eftersom de lärt känna mycket kompisar och trivs så bra på kursen, samtidigt som många tar ledigt även om de stormtrivs.

Jag tycker inte att man ska tveka att ta studieuppehåll om man verkligen vill det. Det finns nästan alltid goda chanser att lära känna sina nya kursare när man kommer tillbaka efter uppehållet. Givetvis finns det alltid en risk att man inte riktigt kommer in i "gänget" om man är ny i klassen, men den risken hoppas jag är liten.

Jag vet inte riktigt hur många som har tagit uppehåll i min klass, men den ser definitivt annorlunda ut än vad den gjorde på termin 1!

Obligatoriska moment?

Fråga: Hejsan!
Jag läste din blogg och tyckte den var intressant, och tänkte passa på att fråga något:

Det är så att jag i dagsläget rundar av mitt gymnasieprogram och ska välja högskolestudier nu, och något som tilltalar mig mycket är läkarprogrammet på KI. Jag är inte helt behörig, det fattas B-kursen i Biologi och Fysik, men resten har jag och betygen är helt okej. Jag vet inte om det bästa är att kompensera med komvux eller reell kompetens?

Sedan är jag lite nyfiken på hur uppdelningen mellan obligatoriska moment och självstudier ser ut? Jag bor en bit utanför Stockholm, och pendlandet tar sin lilla tid. Är schemat fullspäckat hela tiden, eller finns möjligheter till självstudier hemma ibland?

Skulle vara jättetacksam om du hade lite tid att avspara för att svara på mina frågor :)

Svar: Hej! Jag är inte så insatt i om komvux eller reell kompetens är bäst, men frågan var uppe till diskussion i en tidigare läsarfråga, så titta gärna där. :-) Kompletterade betyg via komvux kan höja betygssnittet, om du behöver det. Å andra sidan kan naturvetenskapligt basår på högskolan minska stressen att få MVG, eftersom det inte räknas in i betygssnittet.

Under de två första åren finns goda möjligheter till självstudier. Den mesta tiden består av föreläsningar, som inte är obligatoriska. Det finns däremot grupparbeten, labbar, seminarier  och duggor som är obligatoriska, så man måste räkna med att åka in till skolan ibland. Dessutom kan det vara bra att delta i några föreläsningar ibland, eftersom de ger en hint om vad som är viktigt inför tentan. Det är betydligt lättare att lära känna sina kursare om man kommer till föreläsningarna, vilket kan vara bra att ha i åtanke om man vill träffa många nya vänner på utbildningen.

Under de kliniska terminerna är det mycket obligatoriska moment. Föreläsningarna är sällan obligatoriska, men den mesta tiden spenderas ute på obligatorisk praktik på sjukhusen. Om man missar obligatoriska klinikdagar måste man ofta ta igen dem på lov eller helger. Eftersom det finns fyra olika bassjukhus att välja mellan - Solna, Huddige, Danderyd eller SÖS - så kanske det finns något alternativ som kan minska din restid? Det är rätt så många som har långa restider till föreläsningarna. Jag har kursare som bl.a. bor i Södertälje, Täby och Uppsala, även om de flesta bor närmre än så.

Lycka till med pluggandet!

Bli provledare

Fråga: Hej, såg att du varit provledare och jag undrar hur man blir det?

Svar: Hej! Jag kontaktade den som är ansvarig för högskoleprovet i mitt län. Det finns nästan alltid efterfrågan på provledare, så om du kontaktar den ansvariga i tid så finns det goda chanser att få ett jobb eller att bli reserv. (Reserver blir ofta inkallade på provdagen!)

Köpa sig plats

Fråga: Hej!

En bekant till mig påstår att han studerar till att bli läkare på Karolinska och att han betalar för sin utbildning där, och att hans studier inte är studiebidragsberättigade, trots att han är svensk medborgare. Det tycker jag verkar konstigt, då läkarutbildning i Sverige är gratis, om jag inte har fel, och då man som läkarutbildningsstuderande har rätt till studiebidrag. Dessutom så hade han mindre än medelsnittet i gymnasiebetyg, och gick på komvux för att läsa upp sina betyg. Med tanke på denna bakgrund, är det trots allt rimligt att han verkligen går på Karolinskas läkarutbildning?

Svar: Utbildningen på läkarprogrammet är gratis för svenska medborgare och det går inte att köpa sig en plats, så vitt jag vet. Om man däremot kommer från ett land utanför EU och blir antagen till läkarutbildningen i Sverige, så får man betala för utbildningen. Man kommer inte in på läkarprogrammet med medelmåttiga betyg via betygskvoten, men man kan förstås komma in via högskoleprovet om man har mycket bra resultat eller via PIL (kräver också mycket bra betyg eller hp-resultat). Läkarutbildningen är studiemedelsberättigad, så om man inte har använt sina sex år med studiemedel så har man rätt till pengarna.

Hålla intressant föreläsning

Fråga: Hej! Snubblade över din blogg. Jag är ssk och föreläser för läkarkandidater och tänkte be dig om ett råd :). Hur skulle den ultimata föreläsningen vara upplagd: typ teoristund, grupparbete, reflektion? Ska prata om palliativ vård sett ur ett mångkulturellt perspektiv.
Tusen tack om du kan svara och glad påsk!

Svar: Hej! Ursäkta mitt sena svar. Jag har tyvärr haft ont om tid och inte hunnit sitta vid bloggen så mycket de senaste veckorna. Du kanske redan har hunnit ha föreläsningen, men jag ger lite åsikter ändå. Mycket av det jag påpekar är säkert självklarheter, men jag nämner dem ändå. :-)

Det ämne du ska prata om får inte bli för flummigt. Var konkret och berätta gärna utifrån de patientfall du själv upplevt. Akta dig för att låta fördomsfull, för det finns alltid personer som kan ta illa upp när mångkulturella perspektiv diskuteras. Undvik också att generalisera i stil med "I landet X tänker man så här ..." eller "I kulturen Y anser man att ...", eftersom det sällan går att generalisera så enkelt.

Försök att aktivera studenterna så mycket som möjligt. Prata gärna om teori först, där patientfall kan vara utgångspunkten. Ge sedan konkreta tips på hur man kan göra i olika situationer. Uppmuntra studenterna till att ställa frågor och komma med kommentarer under hela föreläsningen. Lägg gärna in små reflektionsstunder, då man kan sitta och diskutera med "bänkgrannen" i några minuter. Ha ett tydligt budskap och konkreta lärdomar, så att studenterna känner att de lärde sig något nytt och vettigt.

Lycka till med föreläsningen! (Ni läsare får jättegärna komma med era egna synpunkter!)

Många frågor

Jag har fått många frågor till min blogg de senaste veckorna och har tyvärr varit alldeles för dålig på att svara på dem. Tiden har tyvärr inte riktigt räckt till. Nu ska jag dock ta tag i saken och försöka svara på så många frågor som möjligt. Om frågan inte dyker upp, så beror det säkert på att jag tidigare har svarat på liknande frågor och därför hänvisar till dem. Som vanligt hänvisar jag frågor om låga betyg och sannolikheten att komma in på läkarprogrammet, till tidigare läsarfrågor.

Nu ska jag fortsätta med ett grupparbete, eftersom jag måste bli klar med ett utkast idag. Fortsatt trevlig helg önskar jag er alla!

Check!

Igår fick jag reda på att jag hade klarat tentan i gyn och barn! :D Jag blev jätteglad, för jag var nästan säker på att jag skulle få underkänt. Dessutom hade jag klarat mig med marginal. Jag är tydligen inte så bra på att förutspå tentaresultat - inte ens efter fem år på läkarprogrammet. Det var ovanligt många som låg nästan exakt på godkänt-gränsen, så jag tror att många tyckte att tentan var svårare än väntat. Jag var inställd på att jag skulle behöva plugga hela helgen inför omtentan nästa vecka, så nu sitter jag här och funderar på vad jag ska göra med min oväntade frihet.

Fullt upp

Den senaste tiden har varit så stressig att jag inte ens har hunnit sätta mig ner vid bloggen. Under min placering på barnakuten blev jag smittad av en viruscocktail som bl.a. resulterade i halsont, magsjuka och sedan förkylning. Efter det började tentainläsningen, som tyvärr blev kortare än vad jag hade tänkt pga att jag var sjuk. I fredags tentade vi av gyn- och barnkursen. Tyvärr var tentan svårare än vad jag trodde, men som tur var så var jag inte ensam om att tycka det. Jag känner mig inte alls säker på om jag har klarat den.

Samtidigt har jag haft fullt upp med två inlämningsuppgifter. Den ena blev klar förra veckan, medan den andra är halvklar. Som tur var fick vi ledigt i fyra dagar i sträck (helgen + Valborgsmässoafton + 1:a maj), vilket gav mig tid att skriva på arbetet. I helgen drog solen och vårvärmen in över Stockholm, så jag har även passat på att njuta av vädret.

BB-rond

Igår kom jag hem från den lilla semestern med familjen. Det var jättehärligt, soligt och varmt. D-vitaminlagren fylldes på, liksom souvenirhyllan och garderoben. Plånboken blev dessvärre inte påfylld. Det kändes sådär att komma tillbaka till Sverige, där snöslasken låg på gatan och regnet öste ner.

Idag har jag gått med barnläkaren på BB-rond. Jag fick vara med och undersöka alla nyfödda barn inför deras hemgång. Det var väldigt roligt, sött och gosigt (alla barnen verkade friska). Jag fick undersöka väldigt många bebisar alldeles själv, vilket gjorde dagen till ett utmärkt inlärningsmoment. Det var kul att som omväxling få se så många friska och glada patienter. :-)

Underläkarjobb :-)

Jag sitter här hemma och längtar till sommaren. I sommar ska jag nämligen för första gången jobba som läkare. Det ska bli väldigt roligt att äntligen få vara läkare på riktigt. (Efter nio klarade terminer på läkarprogrammet har man rätt att söka jobb som underläkare.) Konkurrensen om underläkarjobben var dock betydligt större än jag trodde. Det verkar knappast råda någon brist på underläkare i Sverige. Jag har fått en tjänst inom en specialitet jag gillar och på ett sjukhus jag trivs på. Till min tjänst sökte ca 100 andra underläkare, trots att tjänsten finns på ett landsortsjukhus...

Det verkar glädjande nog som om de flesta i min klass har fått ett underläkarjobb till sommaren, även om inte alla fick ett jobb inom en specialitet de är intresserade av och långtifrån alla fick jobb på ett sjukhus de kan tänka sig att jobba på i framtiden.

Och apropå sommaren: Nu ska jag resa iväg på en weekend tillsammans med familjen. Vi ska resa till varmare breddgrader och lämna regnet och kylan i Sverige bakom oss i några dagar.

Glad Påsk!

Påsklov

Idag har jag varit på föreläsningar hela dagen. De handlade bl.a. om barnneurologi, barnonkologi och obesitas. I eftermiddags började påsklovet. Det ska bli väldigt skönt att få vara ledig i några dagar nu. I helgen ska jag dock ägna mig åt att göra en hemuppgift i klinisk genetik. Vi ska svara på tre remisser, som handlar om olika ovanliga sjukdomar. Ovanliga sjukdomar är ett av mina specialintressen, så det ska bli intressant att sätta igång med remissvaren.

För den som är intresserad av ovanliga sjukdomar finns en bra sida här: Ovanliga diagnoser - Socialstyrelsen.

Barnkirurgi

Dagarna har sprungit iväg väldigt fort. Jag har bl.a. haft en kort (men intensiv) kurs i barnkirurgi. På 3,5 dagar skulle vi hinna med att lära oss en hel bok om barnkirurgi, -ortopedi, -gynekologi och -urologi. Dessutom hade vi även seminarier, praktik på olika mottagningar och jourplacering under samma kurs. Kursen avslutades med ett muntligt förhör, som gick bra för mig. Men jag hade å andra sidan ägnat varje ledig timme åt att plugga under barnkirurgikursen.

Även om kursen var intensiv och alldeles för kort, så lärde jag mig jättemycket. Kursledaren höll dessutom KI:s kanske mest pedagogiska och lärorika seminarier. Jag hade dock önskat att kursen vore längre. Tidigare var kursen minst två veckor, men nu är den inte ens en vecka. I stället har vi bl.a. fått mer tid för studentvalda kurser. Jag hade föredragit att ha en något längre pediatrikkurs och något kortare SVK.

Pediatrikdugga

I fredags hade jag en dugga i pediatrik. Den handlade bl.a. om spädbarns tillväxt, vätskebehandlingar, hjärtfel och barns utveckling. Under veckan som gått har jag varit på en pediatrisk avdelning där jag bl.a. har fått pröva att hålla i ronden, skriva epikriser och ordinera läkemedel (under handledarens insyn, förstås). Självklart har jag även fått träffa många patienter och fått lära mig att undersöka barn.

Pediatrik är en väldigt bred specialitet på många sätt. Det är stor skillnad att ha en pediatrisk patient som är 1 månad, 5 år, 12 år eller 17 år gammal. Olika åldrar kan t.ex. innebära olika undersökningar, olika sjukdomar att misstänka och olika förhållningssätt. På en dag kan man möta allt från en nyfödd baby till en snart vuxen 17-åring.

Loreen

Pediatrikkursen är hittills väldigt rolig. Under introduktionsdagarna fick vi bl.a. titta på en "barnparad" för att lära oss om barns utveckling. Jag har även fått se en hel del patienter, som lyckligtvis inte varit så allvarligt sjuka. På fredag är det dugga, så det börjar bli dags för mig att plocka fram föreläsningsanteckningarna.

I lördags var jag på den obligatoriska Melodifestival-festen hos en kompis. För en gång skull var alla gäster överens om vem som borde vinna: Loreen. Tror ni att hon kan vinna hela ESC?

Pediatrik

I torsdags började pediatrikkursen - en kurs jag har sett fram emot ända sedan termin 1. Kursen började med två intressanta föreläsningsdagar. Vi lärde oss om tillväxtkurvor, hjärtfel, luftvägsinfektioner och en hel del annat. Schemat för kursen ser ut att bli väldigt intressant, men intensivt.

Nu i helgen ska jag gå på två födelsedagsfester hos fyra födelsedagsbarn (som egentligen inte är några barn). Vad ska man egentligen köpa i födelsedagspresent till personer som redan har det mesta (och till ett rimligt pris)? Många bor ju dessutom så trångt i Stockholm att de inte har plats för så mycket saker. Vinflaskor brukar ju fungera bra som presenter, men det känns lite fantasilöst...

Kejsarsnitt

Gyn/obs-kursen börjar gå mot sitt slut. Nu känner jag mig säkrare på undersökningarna än vad jag gjorde vid förra inlägget. Det roligaste under kursen har varit obstetriken, då jag bl.a. fick assistera vid ett par kejsarsnitt. Jag fick stå i op-såret och hjälpa till med att få ut barnet, bränna kärl, hålla hakar och sy. Det var en väldigt häftig upplevelse!

Jag har även varit med vid några förlossningar, både komplicerade och okomplicerade. Även om jag redan hade sett några förlossningar innan gyn/obs-kursen, så var det förstås jätteroligt att få vara med på fler. Ett annat moment som var roligt var att få känna på gravidmagar. :-) (Meningen med det var att känna efter hur barnet låg och om huvudet var fixerat.)

Tyvärr såg jag förstås en hel del tråkiga saker också, som missfall, sjuka foster/barn och gyn-cancrar. Den gynekologiska specialiteten handlar verkligen om liv och död!

Kandidat? - Nej tack!

Under gyn/obs-kursen är det ganska vanligt att patienter tackar nej till att ha med kandidater. Under tidigare kurser har det bara varit någon enstaka patient som har tackat nej. Nu har många av oss - framförallt de manliga läkarstudenterna - blivit utkörda ur undersökningsrummen. Jag har absolut full respekt för patientens vilja, men när man söker till ett universitetssjukhus där alla väggar täcks av informationsmaterial om undervisning, så tycker jag att det är lite märkligt att så många tackar nej. Vill man inte ha med studenter, så finns det oftast många andra sjukhus i Stockholm att gå till.

Jag och många andra studenter har inte fått se tillräckligt många gynekologiska och obstetriska patienter för att känna oss trygga med att undersöka dem ordentligt som utexaminerade läkare. Den lilla praktik vi får bygger nämligen på att vi får se många patienter på kort tid, vilket vi inte får när många av dem tackar nej. Samma patienter som tackar nej åt oss idag, kommer sedan att förutsätta att vi kan "allt" när vi är examinerade läkare. Därför förstår jag inte logiken i att så många tackar nej.

Nu kanske några av er tycker att jag låter hemsk som kritiserar patienternas "nej". MEN, nu när jag snart är klar med grundutbildningen börjar jag inse allvaret i det hela. Jag SKA kunna utföra vissa moment när jag är klar, fastän jag knappt har fått öva. Det är allvarligt. Jag säger inte att jag kräver att alla patienter ska tillåta studenter vid undersökningen, men jag tycker att de flesta borde tänka på framtidens läkare och därmed tacka ja. Det verkar råda lite för mycket "Jag ställer inte upp, det får alla de andra patienterna göra"-mentalitet, vilket är lite egoistiskt. Vi studenter måste ses som en naturlig del av personalen på undervisningssjukhusen!

(Till alla er upprörda: Jo, det finns förstås ibland starka skäl till att man tackar nej. Jo, ibland måste man vända sig till ett undervisningssjukhus fastän man inte vill delta i undervisningen. Jo, jag har alltid tackat ja till studenter när jag har varit på sjukhus eller vårdcentral.)

AT-mässan och antalet AT-platser

I veckan var det AT-mässa på KI. Representanter från olika landsting och sjukhus var där för att informera om sina AT-tjänster. Jag började inse att jag faktiskt snart ska söka AT på riktigt. Jag måste bestämma mig för vart jag kan tänka mig att jobba i åtminstone i 2 år. Just nu känns det som om Stockholm inte blir aktuellt, eftersom väntetid på att få AT här ligger på uppemot 2 år.

När jag gick runt på mässan så passade jag på att fråga hur många som sökte till varje sjukhus och vilka meriter som krävdes. Jag blev lite nedslagen när även de små landsortssjukhusen berättade att de har "14 sökande per AT-plats" och ofta kräver några månaders vikarierande på orten innan man får AT. Kanske får man ställa in sig på att flytta till en mindre stad, vikariera på sjukhuset och vänta några månader på att få påbörja AT. Att flytta till en mindre stad har jag inget emot, men det känns så klart tryggare att flytta dit när man har fått en garanterad AT-plats.

Tyvärr är det många som skriker om att öka platserna på läkarprogrammet, men som samtidigt glömmer att den verkliga flaskhalsen för att få ut färdiga specialister är AT. AT-platserna är inte anpassade efter antalet läkarstudenter i Sverige, och ännu mindre anpassat efter de utomlandsutbildade läkarna som behöver göra AT i Sverige. Kan det verkligen vara så svårt att utöka AT-platserna så att de motsvarar antalet utexaminerade?!

Tips inför T9

Fråga: Hej!
Är utbytesstudent och börjar 9 terminen på KI nu i januari. Undrar om du skulle kunna skriva vilka
böcker man behöver under terminen? Finns det någon site med anteckningar eller läser de flesta böckerna? Tentatips? Skulle vara jättetacksam över din hjälp!

Svar: Hej! Under psykiatriplaceringen fick vi låna boken DSM-IV av kursledningen, så jag köpte ingen annan bok. Jag tyckte att jag klarade mig bra med låneboken och föreläsningsanteckningarna från psykiatrin.

Under ÖNH fick vi flera olika böcker och kompendier gratis, så jag kände inget behov att att köpa någon bok där heller. :-)

Under ögonmomentet köpte jag boken "Ögonboken" av Kugelberg och Ygge. Den boken rekommenderar jag dig verkligen att köpa, eftersom den riktar sig till studenterna på KI. Den innehåller allt man behöver lära sig på ögonkursen och är väldigt bra (de flesta studenterna läste boken från pärm till pärm). Seminariefallen är dessutom upplagda efter den boken.

Under beroendekursen fick vi så bra föreläsningsanteckningar att jag inte kände något behov av att köpa någon bok.

Under neurologikursen lånade jag boken "Neurologi" av Fagius och en bok om akut neurologi, som jag tyvärr inte minns namnet på. Jag kan verkligen rekommendera dig att låna eller köpa dessa böcker, även om föreläsningsanteckningarna ofta var bra. Det kändes nämligen bra att kunna gå till böckerna för att läsa på de krångligare delarna av neurologin.

Inför tentan rekommenderar jag dig framförallt att läsa föreläsningsanteckningarna, ÖNH-kompendierna och Ögonboken. Jag tycker också att du ska läsa igenom många gamla tentor (särskilt de från de senaste åren), eftersom tentan är lite speciellt upplagd med MEQ-frågor och primärvårdsperspektiv.

Hoppas att du trivs med utbytesstudierna!

Tips inför T8

Fråga: Hej!
Jag har precis börjat termin 8 på KI och skulle vilja ha lite tips om litteratur. Jag skulle även vilja ha tips inför tentan.
Tack på förhand!

Svar: Hej! Under kirurgiterminen lånade jag boken "Kir." på biblioteket och tyckte att den var ganska bra. Jag fick även låna några böcker av sjukhuset under urolog- och anestesiplaceringen, men kommer tyvärr inte ihåg vad de böckerna hette. Jag minns att vi använde oss av en tunn, svensk bok om anestesi. Under ortopedin läste jag boken "Akut ortopedi" och den var väldigt bra. Jag läste dock mest ur föreläsningsanteckningarna och använde böckerna mer som ett komplement. Jag tror att de flesta gjorde likadant.

Inför tentorna råder jag dig framförallt att läsa på föreläsningsanteckningar och seminarieanteckningar och att komplettera med böcker i de fall föreläsningsanteckningarna är dåliga eller ofullständiga. Jag vill också tipsa dig om att läsa mycket på gamla tentor (både på de skriftliga, praktiska och muntliga tentorna) för att få en uppfattning om vilken nivå som krävs. Många ämnen återkommer dessutom i tentorna, så det kan vara en bra idé att läsa igenom ganska många tentor för att se vilka frågor som verkar viktiga och återkommande.

Lycka till med studierna!

Gyn/obs-duggan godkänd

Jag klarade gyn/obs-duggan, vad skönt! Imorgon väntar en dag med seminarium i kliniska genetik och PU-diskussion om etik. Jag tror att det kan bli en väldigt intressant dag. Det finns mycket etiska aspekter att diskutera kring gynekologi, obstetrik och klinisk genetik.

Efter att ha lämnat sjukhuset idag gick jag en lång promenad på Djurgården tillsammans med en kompis. Det var vackert, men kallt. Nu står termometern på -12 grader och det snöar lite smått. Det verkar som om vintern kom till Stockholm till slut. :)

KI i Solna eller Flemingsberg?

Fråga: Hej!

Först och främst - jättebra blogg! Underlättar verkligen att kunna läsa från en som faktiskt studerar än vad man får höra på mässor och dylikt där man såklart endast tar fram positiva egenskaper.

Jag undrar, finns KI som skola bara i Solna eller i Huddinge också? Jag har alltid trott att utblidningen låg i Flemingsberg, men efter att ha sökt lite verkar det som att det ligger i Solna? Vet du något om detta?

Ser fram emot svar

Svar: Ja, KI finns både i Solna och i Flemingsberg. Läkarutbildningen hålls framförallt i Solna under preklin, men de kliniska terminerna kan läsas på olika sjukhus i Stockholm. Det flesta utbildningarna vid KI håller dock främst till i Flemingsberg (t.ex. tandläkarutbildningen). Om det är någon särskild utbildning du undrar över, så kan jag precisera lite mer. :-)

Underläkare!

Jag har glömt att berätta att jag klarade T9-tentan. Jag har inte fått veta min poäng ännu, men det spelar ju mindre roll när tentan är godkänd. :-) Efter tentan fick vi studenter en skylt med vårt namn och titeln "Underläkare". Nu när tentan är godkänd har jag rätt att jobba som underläkare och bära skylten. Det känns nästan lite overkligt!

Dugga i gyn/obs

Förra veckan avslutades med en illa genomförd dugga i gynekologi och obstetrik. Jag hade förberett mig rätt så bra, men tyvärr var inte dugga-ansvariga lika förberedda. För det första fanns det inte platser till alla i salen, så en del fick sitta och skriva duggan i knät. En förvirrad duggavakt tittade storögt på oss när det vällde in studenter genom dörren och alla sittplatser redan var upptagna. För det andra hade vi fått höra att det skulle bli en enkel dugga med självrättning, men när vi kom in i salen sa de i stället att duggan skulle rättas av lärarna och kunde underkännas. Nåväl, det låter väl ändå rimligt, tänkte jag. Tyvärr visade det sig dock att duggan var svårare än vad de hade sagt i förväg. Den innehöll dessutom frågor på saker som vi inte hade gått igenom ännu. Till råga på allt var en del frågor otydliga och när några studenter bad om att frågorna skulle förtydligas, så ropade duggaledaren att hon minsann inte tänkte svara på några frågor alls. Suck, där satt jag med en fråga som jag kanske missförstod och i så fall helt förlorade poäng på.

Många studenter var förstås upprörda efteråt. Det är respektlöst mot oss studenter (som ägnat mycket tid åt att förbereda oss inför duggan) att skriva en så dålig dugga och dessutom genomföra den så nonchalant.

Kirurgibok

Fråga: Hej!

Jag undrar vilken krirugibok du använde under kirurgikursen, dvs om du använde en bok över huvudtaget?

MVH

Svar: Hej! Jag lånade boken "Kir." på biblioteket och tyckte att den var rätt så bra. Jag köpte den däremot inte, eftersom föreläsningsanteckningarna täckte inte det mesta vi behövde kunna. Låna gärna ett par olika kirurgiböcker innan du bestämmer dig för om du vill köpa någon av dem. :)

Biomedicin eller läkare?

Fråga: Hej, jag går sista året på naturvetenskapla programmet. Det börjar bli dags nu att bestämma sig inför framtidsvalen och jag har länge känt att jag vill läsa till läkare men nu börjar jag bli osäker efter att ha läst lite om biomedicin. Fast problemet är bara det att biomedicinare har ingen patientkontakt, det har dock läkare, så hur skall jag komma fram till om det är läkare eller biomedicnare jag vill bli, för jag vill ha patientkontakt. Jag är väldig intresserad av medicin och människokroppen men både läkare och biomedicinare håller på med sånt men som sagt hur kan jag komma fram till vad det är jag verkligen vill?
Intagningspoängen för Biomedicin ligger runt 17 medan det för läkare ligger runt 22, och jag kommer ha runt 21, borde jag satsa på läkare bara för att mina betyg ligger närmare läkare eller borde jag tänka mer på framtidssynen och intresse?
Tack för ett snabbt svar!

Svar: Hej! Generellt kan man nog säga att biomedicin är mer inriktat på forskning, medan läkarprogrammet är mer inriktat på arbete med patienter. Om du vill ha möjlighet att både arbeta med patienter och att forska, så tycker jag att du ska välja läkare. Det är inte alls svårt att forska som läkare (snarare tvärtom - både läkarstudenter och läkare uppmanas ständigt att forska). Biomedicinska analytiker kan välja att arbeta med patienter (t.ex. på klinisk fysiologi), men som jag tolkar det är det inte denna utbildning du funderar på, utan den längre biomedicinutbildningen.

Fundera på vad du tycker verkar roligast. Som biomedicinare kommer du att arbeta mycket på labb och förmodligen mycket med forskning. Som läkare har du fördelen att du både kan välja att jobba på labb, med patienter eller med forskning (eller med en kombination av alla tre). Om du väljer läkarprogrammet bör du ha ett stort intresse för patientarbete, eftersom detta är en viktig del av grundutbildningen och AT.

Jag tycker inte att du ska välja läkarprogrammet bara för att du har bra betyg, utan låt ditt intresse styra! Du ska förmodligen jobba med ditt yrkesval hela livet och det är viktigt att du trivs med ditt val. Det är dock värt att påpeka att det inte är "kört" om du kommer på att du har valt fel utbildning. Det går alltid att byta och börja om!

Kanske kan någon biomedicinare ge lite mer tips?

Termin 10 påbörjad

I måndags började jag termin 10. Först ut den här terminen är gynekologi och obstetrik. I början av veckan hade vi introduktionsdagar med föreläsningar och praktiska övningar i gyn/ob. Vi fick bl.a. träna på gynekologisk status på plastmodeller. Introduktionsdagarna var väldigt bra och jag tycker framförallt att obstetriken verkar väldigt intressant. Igår och idag hade vi föreläsningar i klinisk genetik, vilket bl.a. handlade om kromosomrubbningar och ärftliga cancerformer. Väldigt intressant! Den här veckan har verkligen varit givande.

Utvärdering av T9

Sådär, nu har jag utvärderat termin 9 via KI:s webbundersökning. Min personliga åsikt om momenten på T9 är:

- ÖNH: Mycket bra kurs. Trevlig kursledning och engagerade amanuenser. De lyckades lära oss mycket - både teoretiskt och praktiskt - på de knappa två veckor som kursen pågick. Det negativa var att kursen var för kort.

- Ögon: Också en mycket bra kurs med engagerade lärare. Jag lärde mig både mycket teori och praktik. Tyvärr var kursen, liksom ÖNH-kursen, bara knappt två veckor lång. Jag hade gärna önskat att kursen vore lite längre.

- Psykiatri: Bra teori och bra praktik. Dock hade jag gärna haft lite mer teoretisk undervisning. Psykiatrikursen var i förhållande till de andra kurserna rätt så väl tilltagen. De hade gärna kunnat omfördela några dagar från psykiatrikursen till kurserna i ögon och ÖNH.

- Neurologi: Teorin var bra och av praktiken var framförallt kandidatmottagningarna väldigt bra. Bra att de avslutade kursen med en "riktig" skriftlig dugga på slutet, så att man fick se svart på vitt att man hade lärt sig tillräckligt.

- Primärvård: Jag var på en bra vårdcentral, men med tanke på att jag hade behövt undersöka fler ögon och öron, så hade dagarna varit mer välspenderade på ÖNH- eller ögonkursen.

Beroende: Bra kurs med bra föreläsningar och bra praktik. Engagerad kursledning.

VetU: Jag tyckte att detta moment var helt okej, men det var jag rätt så ensam om att tycka...

PU: Också helt okej.

Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med undervisningen på termin 9.

Mentorsdag med självskattningsformulär

Igår var sista dagen på termin 9. Terminen avslutades med en dag hos mentorn. Det var trevligt, som vanligt (jag har en väldigt bra mentor). Jag förstår dock fortfarande inte riktigt meningen med självskattningsformuläret, som kursledningen tvingar oss att fylla i och utvärdera varje mentorsdag. Självskattningen är i grunden en bra idé - tanken är att vi ska utvärdera vad vi är bra och mindre bra på, samt att vi ska upptäcka vad vi behöver förändra hos oss själva. Problemet är att frågorna på utvärderingen känns väldigt inriktade på hur vi är som läkare, vilket inte alltid är så lätt att svara på som läkarstudent.

T9-tentan

Idag hade vi tenta på hela termin 9. Tentan bestod enbart av MEQ-frågor. MEQ går ut på att man bara får ett papper med frågor i taget och att man måste lämna ifrån sig pappret innan man får nästa frågepapper. Det gäller alltså att svara rätt direkt när man får frågan framför sig. Det finns ingen möjlighet att fundera mer än ett kort tag, eftersom man måste hinna med kommande frågepapper också. Dessutom innehåller nästa frågepapper en del svar på föregående frågor, så om man har svarat fel får man veta det direkt. Det kan vara rätt så stressande. Jag föredrar de vanliga tentorna bättre, eftersom man har möjlighet att fundera på frågorna längre och eftersom man kan gå tillbaka och ändra svaren om man vill.

Dagens tenta handlade om psykiatri, beroende, ÖNH, ögon och neurologi och var skriven ur ett primärvårdsperspektiv. Tentan bestod av tre olika patientfall - varje patient hade flera sjukdomar från terminens tema. Som vanligt vågar jag inte gissa om skrivningen gick bra eller dåligt.

Läsa till läkare i 40-årsåldern

Fråga: Hej!

Jag antar att jag bara vill ha ett ärligt, vettigt råd... Jag är 36 år o leg. sjuksköterska, jag har alltså jobbat i många år som syrra. Jag har alltid känt att jag borde ha pluggat vidare, men målet till att bli läkare kändes så långt bort... Men nu, efter att bildat familj (en son på 6år) o personlig mognad så känner jag att jag borde ta tag i min dröm innan det är för sent... Är jag helt galen om jag tar tjänstledigt ett år, pluggar in behörigheten (behöver Matte D o Fysik B) o gör HP o sen ber till Gud o alla övre makter att jag ska komma in? ;))

Jag har "bara" 17,6 i betyg (omräknat till nya systemet), tyvärr är jag så gammal så några meritpoäng får jag inte räkna. Så jag får satsa på HP...( har fö aldrig gjort HP). Det kan ju ta 2-3 år innan jag kommer in, då är jag över 40...Finns det någon över 40 i din klass? Jag tänker, ett yrke som läkare kanske det inte är någon nackdel om man är lite äldre o om jag är 45 när jag är "klar" så har jag ju ändå kanske 25 år kvar att jobba...

Med ödmjukhet i rösten så vet jag att jag skulle bli en utmärkt läkare... Jag har ett genuint intresse för medicin o är påläst.. KI är där jag vill studera... rent praktiskt skulle det nog inte fungera att plugga någon annanstans o KI verkar oxå ha den bästa utbildningen... God fortsättning o tack för en jätte trevlig blogg!

Svar: Hej och god fortsättning på 2012! Jag tycker inte alls att du är galen för att du vill satsa på att bli läkare. Jag tycker att det låter klokt av dig att satsa på det du verkligen känner att du vill göra! Du har många år kvar i arbetslivet och det är viktigt att du får arbeta med det du allra helst vill göra. Jag känner många personer på läkarprogrammet som var i 40-årsåldern när det började läsa utbildningen (en del var dessutom betydligt äldre än 40 år). De har klarat sig lika bra på utbildningen som 20-åringarna.

Jag tycker att det låter som en bra plan att ta ledigt och börjar läsa in de kurser du saknar. Om jag förstår dig rätt, så har du bara två kurser att läsa in och det tror jag du kan göra på ett halvår eller ett år (och du hinner nog jobba en del extra under tiden). Mitt bästa tips är att du anmäler dig till högskoleprovet så snart som möjligt och fortsätter att göra om provet flera gånger, om du inte får tillräckligt bra resultat på första försöket. De flesta brukar få bättre resultat ju fler gånger de skriver provet. Ett annat tips är att förbereda dig väl inför högskoleprovet. Det är bra att t.ex. repetera Matte A (matten har fått större betydelse på det nya högskoleprovet som infördes i höst) och gymnasieengelska. Dessutom är det bra att träna på gamla högskoleprov som går att hitta på internet, så att man får en känsla av vilken typ av frågor som kommer och vilken tidspress man har.

Och apropå ålder då man börjar läkarprogrammet: En av flera fördelar med att börja på läkarprogrammet senare i livet är att man har mer livserfarenhet, vilket många patienter (och medstudenter) uppskattar. Dessutom är det ibland lättare för de lite "äldre" läkarstudenterna/nyblivna läkarna att få trovärdighet, auktoritet och andra egenskaper som behövs i läkaryrket.

Lycka till med antagningen till läkarprogrammet och berätta gärna hur det går!