fredag 31 december 2010

Medicinsk årskrönika 2010

Så här sista dagen på året sammanfattar jag mitt medicinår i en liten krönika:
  • Januari: Jag klarade den ökända preklintentan och preklinmuntan. Det kändes som ett stort steg på vägen till att bli läkare.
    Jag började den första kliniska kursen (internmedicin) på läkarprogrammet. Wohoo!
  • Februari: Jag började den första kliniska placeringen, som tyvärr inte var någon hit. Jag fick en otrevlig handledare och det var dålig stämning på avdelningen. Som tur var avskräckte det mig inte från att fortsätta plugga.
  • April: Medicinkursen avslutades för vårterminen, men skulle sedan fortsätta på hösten. Jag klarade alla mina duggor under våren.
  • Maj: Jag läste en jättebra kurs om perinatologi.
  • Sommaren: Det var underbart att vara ledig efter en hektisk vår! 
  • Hösten: Jag läste inspirerande kurser i dermatologi, geriatrik och infektion. Alla duggor gick bra.
    Jag var på KI:s 200-årsfest i Globen.
  • December: Jag klarade den stora internmedicintentan.
    Jag gick på Medicinska Föreningens Luciabal. Väldigt trevligt!
Sammanfattningsvis har jag lärt mig väldigt mycket under det gångna året - både teoretiskt och praktiskt. Jag har fått en bra inblick i läkaryrket och har lyckats bra med mina studier.

Gott nytt år till er alla!

tisdag 28 december 2010

Angående avundsjukan

Juletider innebär god mat, ledighet, trevligt sällskap, julklappar och julstämning. Och jag har fått allt detta och mer därtill. Jag har haft en underbar jul med nära och kära. Jag har en trevlig släkt som jag tycker om att umgås med och som jag gärna träffar varje jul. Så när som på en person. En person i min egen ålder som valt en annan inriktning i livet än jag. Hon har redan skaffat barn, bosatt sig i en liten håla och köpt hus. Hon har inte någon utbildning, men har ett lågavlönat jobb som hon inte direkt älskar men inte heller vill vara utan. Hon verkar kanske inte helt nöjd med livet, men har ändå en trevlig familj och ganska många vänner. Själv har jag valt ett annat liv. Jag har flyttat ifrån hålan och blivit ett med storstadslivet, kastat mig in i en lång utbildning och blivit ganska framgångsrik jämfört med många andra. Jag har träffat en kille med samma mål som jag och har många vänner i min nya hemstad. Jag är nöjd med mitt liv och det jag har åstadkommit i livet.

Tyvärr har min släkting alltid avundats mig på ett dåligt sätt. Hon har alltid försökt klanka ner på mig och det jag har gjort. Så har det varit så länge jag kan minnas. Över julen valde hon att rikta denna avundsjuka mot mig och min utbildning. Hon klankade ner på alla läkare eftersom "alla läkare är så dåliga och otrevliga", hon kunde inte förstå hur jag kan bo "i en så stor, hemsk och otrevlig stad", hon kunde inte förstå hur jag kan läsa "en så hemskt lång och tråkig utbildning" o.s.v. (Själv ville hon gärna bli sjuksköterska men lyckades inte komma in, vilket kanske kan förklara en del av hennes avund.) Även om jag var hiskeligt trött på hennes tjat och nedvärderande kommentarer, så svarade jag alltid trevligt och vänligt på alla hennes frågor och kommentarer. Vad gör man inte för att bevara julefriden? Dessutom behövde jag bara träffa henne några timmar under en av mellandagarna, så plågan varade inte så länge. Jag vet att jag skulle kunna säga en hel del nedvärderande saker till henne, men varför skulle jag göra det? Jag är en större människa och låter därför bli.

Jag skulle aldrig någonsin se ner på personer som valt en annan inriktning i livet än jag. Jag skulle aldrig nedvärdera någon som har ett annat jobb, en annan utbildning eller andra mål i livet. Därför tycker jag att det är väldigt tråkigt att det finns personer som vill klanka ner på mig. Personer som är avundsjuka och tar ut det över mig. Tyvärr tror jag att det är något man får lära sig att leva med. Tyvärr kan inte Dr Jag bota den tråkiga sjukdomen Avundsjukan.

onsdag 22 december 2010

Jullov!

För en dryg vecka sedan hade jag en tenta som täckte 48 högskolepoäng - nämligen internmedicintentan. Nästan ett helt års studier tentades av under en 6 timmar lång tenta utan rast. Efter att ha svarat på frågor om allt från tyreostatikabiverkningar och cortimyk-innehåll till ulcerös colit-behandlingar och orsaker till AV-block III, belönade jag mig själv med att gå på Luciabalen. Luciabalen var väldigt trevlig med god mat och trevligt sällskap. Det enda som saknades var en representant för Nobelpriset i medicin.

Igår fick jag veta att jag har klarat internmedicintentan. Det känns jätteskönt! Eftersom jag inte behöver göra resttentan så innebär det att jag kan ta jullov nu. Årets sista dag på svk-kursen är också avklarad, så nu kan jag njuta av julen hemma med familjen. Det känns väldigt välkommet efter en intensiv höst!

söndag 19 december 2010

Konsten att inte kunna allt (och att få omgivningen att förstå det)

Det är nog många läkarstudenter som känner igen sig i situationen att agera släktens och vännernas hobbydoktor på fritiden. Så även jag. Jag försöker förstås aldrig att ställa några definitiva diagnoser (det har jag inte kompetens för än), men jag försöker alltid svara på mer grundläggande frågor som hur sjukdomar uppstår, hur läkemedel verkar och hur kroppen fungerar.

För en tid sedan skadades en vän i en olycka, vilket fick till följd att personen var tvungen att vistas på olika sjukhusavdelningar under en tid. Det fick också till följd att jag fick motta omgivningens medicinska frågeställningar, i egenskap av släktens och vännernas enda medicinutbildade. Frågorna handlade om allt från operationsritualer och anatomi till läkemedelsbehandlingar och rehabilitering. Vissa frågor kunde jag svara på utifrån mina prekliniska och internmedicinska kunskaper, men många av frågorna hade jag inte tillräckliga kunskaper i. Jag försökte vänligt förklara att jag inte har läst kirurgi, ortopedi, anestesi, sjukgymnastik och mycket annat som frågorna handlade om.

"Jag har ju bara kommit halvvägs genom läkarutbildningen än." Jag insåg snabbt att många inte nöjde sig med det svaret. Jag insåg även att det inte är helt lätt att förklara för somliga att jag inte är någon specialist inom medicinens alla genrer. Många hör bara ordet "läkare" och inte "läkarstudent". Många förväntar sig att en läkar(student) har koll på allting som rör medicinens värld. Så är inte fallet och så kommer aldrig vara fallet. Däremot kan man som läkar(student) sträva efter att lära sig så mycket som möjligt. Man kan även sträva efter att på ett bra sätt kunna säga nej, när ens egna kunskaper inte räcker till.

Alla frågor från omgivningen fick mig också att inse att de finns så mycket spännande saker kvar, som jag vill lära mig under läkarutbildningen och läkarkarriären. En läkare slutar aldrig att lära sig. Det är bl.a. därför läkaryrket är så spännande, utmanande och speciellt!

lördag 18 december 2010

SVK, sen jullov

Det har varit en hektisk tid. Jag har pluggat inför osce och medicintentan och har nu påbörjat en SVK (StudentVald Kurs). Samtidigt har jag försökt hinna med julbestyren, handla julklappar och umgås med vännerna innan alla skingras över julen. I helgen ska jag försöka att hinna med en rad olika saker som jag inte har prioriterat under tentaperioden. Det ska bli skönt med jullov snart (eller självstudieperiod, som det också kallas), för jag känner att jag behöver lite ledighet.

onsdag 8 december 2010

OSCE-prov

Igår hade jag mitt OSCE-prov (Objective Structural Clinical Examination) på medicinkursen. För den som inte vet vad det är så kan jag berätta att OSCE-provet är ett muntligt och praktiskt prov, som är indelat i olika stationer med olika kliniska eller teoretiska uppgifter. Provet som jag gjorde igår var indelat i sex olika stationer. På medicinkursen kan stationerna innehålla följande:
  • A-HLR (obligatorisk station som alla måste klara för att få godkänt)
  • Geriatrik eller Klinisk farmakologi (t.ex. skriva recept, undersöka läkemedelsinteraktioner, utföra MMT-test)
  • Infektion (t.ex. ett patientfall, livkoranalys)
  • Dermatologi (t.ex. patientfall)
  • Primärvård (t.ex. årskontroll av diabetes, waranordination)
  • Internmedicin (t.ex. bukstatus, beskriva blåsljud, tolka blodgas, patientfall)
För att få godkänt krävdes godkänd A-HLR och max en underkänd station av de övriga fem stationerna. Jag fick godkänt på alla mina sex stationer, vilket var jätteskönt! Jag tror att de flesta i min klass blev godkända. Jag var förstås lite stressad innan provet började, men när jag väl hade satt igång med provet så var det faktiskt ganska roligt!

onsdag 24 november 2010

KI 200 år

Förra veckan var jag i Globen därför att KI hade sin jubileumsgala där. KI fyller nämligen 200 år i år och firade det genom att hyra Globen för en kväll. Kvällen var väldigt trevlig och bäst av allt var att The Ark uppträdde. Tyvärr var jag tvungen att gå hem ganska tidigt (åtminstone tidigt för att vara utekväll), eftersom jag skulle på föreläsningar morgonen därpå.

Just nu är jag mitt upp i infektionskursen. För tillfället handlar föreläsningarna om tropikmedicin, vilket är väldigt intressant. Att läsa om tropikmedicin gör mig så oerhört tacksam över att bo i Sverige - här slipper vi malariamyggor, tsetseflugor, spolmaskar och andra otrevligheter. Dessutom behöver vi inte dö av diarréer, luftvägsinfektioner och sjukdomar som går att vaccineras mot.

söndag 14 november 2010

Läkemedelsinteraktioner

Den gångna veckan har handlat om geriatrik och klinisk farmakologi. Därmed har jag lyssnat på föreläsningar om demenser, läkemedelsinteraktioner, palliativ vård m.m. I fredags hade vi dugga på området. Jag håller tummarna för att den gick bra.

Något användbart som jag lärde mig den här veckan, är att det finns en fenomenal sida för de som vill undersöka om läkemedlen i en läkemedelslista interagerar med varandra: SFINX. Där kan man fylla i patientens alla läkemedel och se vilka som interagerar med varandra. Det är mycket smidigare än att söka på varje enskilt läkemedel i FASS.

tisdag 9 november 2010

Hur svår är läkarutbildningen jämfört med BMA-utbildningen?

Fråga: Jag är väldigt intresserad av anatomi och sjukdomslära men har alltid varit rädd för läkarutbildningen pga att det är svårt att komma in och att det tar väldigt mycket tid samt att det krävs en del intelligens. Därför har jag påbörjat biomediciska analytikerprogrammet men på senaste tiden har jag tyckt att den är alldeles för lätt för mig och jag saknar motivation. Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan BMA och läkarprogrammet? Är läkarprogrammet så hemsk som alla tycks säga? Kräver det att man pluggar konstant för att klara av det? Motsvarar utbildningen dess höga antagningspoäng eller beror det på status och många sökande? Tack på förhand!

Svar: BMA-programmet är mer inriktat mot prekliniska ämnen, som t.ex. biokemi, medan läkarutbildningen lägger mer tonvikt på kliniska ämnen (men även prekliniska ämnen ingår förstås). Jag har själv inte läst BMA-programmet, så jag kan tyvärr inte jämföra arbetsbelastningen med läkarprogrammet. Däremot kan jag generellt säga att läkarprogrammet ofta handlar om att lära sig mycket information på kort tid. Informationen är ofta inte så svår att förstå, men det krävs ofta en hel del plugg för att komma ihåg allt. Vissa klarar läkarutbildningen utan att knappt öppna böckerna på fritiden, medan andra pluggar alla dygnets vakna timmar för att lära sig allt som krävs. För min egen del kan jag säga att jag pluggar ungefär lika mycket som på gymnasiet (jag gick natur-natur).

Anledningen till att det krävs bra betyg för att komma in på läkarprogrammet är nog att det krävs en del studievana eller bra studieteknik för att kunna memorera allt som krävs. Dessutom är många intresserade av läkarprogrammet eftersom det leder fram till ett otroligt givande jobb, bra lön, bra karriärmöjligheter m.m.

Om du känner att kliniska ämnen och patienter lockar mer än prekliniska ämnen och lab-arbete, så tycker jag att du ska fundera på läkarprogrammet. Även om det medför en hel del plugg så är det helt klart värt det och du kommer säkert att ha mycket roligt under utbildningen. Dessutom kommer du att ha lite försprång i många prekliniska ämnen, eftersom du redan har läst om dem på BMA-programmet. Skriv gärna igen om det är något mer du undrar över och lycka till, vad du än bestämmer dig för!

torsdag 4 november 2010

Stetoskopfråga

Läsarfråga: Vart köpte du ditt stetoskop? Har du några tips inför inköpet? Jag behöver ett stetoskop om ett par månader, eftersom jag börjar min första kliniska kurs då, och jag och mina kursare vet inte riktigt vart vi ska handla...

Svar: Jag (eller rättare sagt min sambo) köpte mitt stetoskop och lite andra saker från http://www.steeles.com/ (ett företag i USA). Det tog ca 1-2 veckor att få hem sakerna vi beställde och kostnaden blev betydligt lägre än om vi hade köpt allt i Sverige. Några av mina kursare beställde sina stetoskop från http://www.medisave.co.uk/. Det tog ca 1 vecka för dem att få hem sina stetoskop och det blev billigare att köpa därifrån än att köpa stetoskopen i Sverige. Vill du köpa ett stetoskop från ett svenskt företag, så finns t.ex. http://www.brastetoskop.se. Någon kursare beställde därifrån och sa att det var billig frakt och bra leveranstid hos det företaget.

Ett tips (framförallt om du vill handla från utlandet) är att gå ihop med några andra kursare för att göra en gemensam beställning och dela på kostnaden för frakt och tullavgift. Det kan man spara mycket pengar på.

Ett annat tips jag vill ge dig är att beställa ingravering av namn på stetoskopet (det var gratis hos Steeles.com), så att du inte behöver hamna i diskussion med kursarna ute på kliniken om vems stetoskop som är vems.

Angående märke på stetoskopet så är Littmann klart populärast, enligt min erfarenhet. Det klassiska (och relativt billiga) Littmann-stetoskopet "Littmann Master Classic II" kan duga gott och väl, men många brukar investera i ett lite dyrare Littmann-stetoskop för att få bättre "ljud" i stetoskopet.

måndag 1 november 2010

Arytmiundervisning på ett förmodligen lite mer udda sätt

Jag bestämde mig idag för att repetera EKG-tolkning. Det var ett tag sedan vi pratade om EKG senast (januari-februari i år, för att vara mer exakt) och jag märkte att jag har glömt en del av de mer ovanliga EKG-fynden. Därför åkte Sverker Järn fram på skrivbordet tillsammans med EKG-linjalen, passaren och en hel hög med övningsexempel. Mitt i allt pluggande kom jag ihåg den här gamla videon, som jag glatt tittade på när jag var nybörjare (och nybörjare är jag ännu) i EKG-tolkning. Mycket nöje!

onsdag 27 oktober 2010

Ute i primärvården

Min sista VFU-vecka för den här terminen är förlagd till primärvården. Där trivs jag som fisken i vattnet! Jag har en bra vårdcentral och bra handledare. Redan första dagen fick jag ett eget rum, egna inloggningsuppgifter och egna internmedicinska patienter. Jag får varje dag ta anamnes och status på mina patienter i lugn och ro. Därefter kommer handledaren in och diskuterar patientfallet med mig. När vi är klara skriver handledaren ut ev. mediciner och jag dikterar journaler och remisser. Närmare läkaryrket än så kan man nog inte komma på termin 6.

Det roliga med att vara på vårdcentral är att det kommer så vitt skilda patienter: allt från bebisar med infektioner till 90-åringar med förmaksflimmer. Jag har redan under mina första dagar tagit bort några hudförändringar, biopserat, fryst vårtor, gjort allergiutredningar, justerat waran och insulin, känt på prostatakörtlar, tolkat EKG:n, gjort spirometriutredningar och mycket annat (med betoning på mycket). Det är faktiskt ganska stor skillnad mot det ibland väldigt sega avdelningsarbetet på sjukhuset.

söndag 24 oktober 2010

Skopienheten...

... vill jag inte jobba på. Jag var med en dag på gastroskopier och coloskopier och det är inget som lockar mig, kunde jag konstatera.

Min handledare var väldigt trevlig och pedagogisk, så jag uppskattade själva undervisningen väldigt mycket. Jag fick se en hel del intressanta fynd: allt från ulcus och esophagusvaricer till polyper, maligna tumörer och B-cellslymfom. Det var intressant att få se sådana fynd på riktigt och inte bara på bilder.

Det som gjorde hela upplevelsen jobbig var att se hur patienterna led under undersökningarna. Sjuksköterskan var dessutom alldeles för snål med sedering (lugnande mediciner), så patienterna fick lida mycket i onödan, kändes det som. Jag känner att jag inte skulle kunna stå ut med att utföra dessa undersökningar varje dag. Jag stod knappt ut under de timmar då jag var där.

fredag 22 oktober 2010

Strokelarm

Piiiiiip. Det tjuter i min handledares sökare. Ett strokelarm. Vår patient på akutmottagningen måste vänta, för nu kommer ambulansen in med en möjlig stroke. Vi springer bort till akutrummet. Sköterskorna står redan där inne och tar blodprover och EKG. Tillsammans med min handledare lyssnar jag på hjärtat, gör en snabb neurologisk status och tolkar EKG:t. Patienten måste snabbt upp till röntgen för en CT skalle. Vi springer dit tillsammans med sjuksköterskan, som kör sängen. Röntgenläkaren, som jag känner igen från kursen i klinisk diagnostik, visar röntgenbilderna och säger att det kan finnas en propp i hjärnan. Symptomen stämmer överens med proppens lokalisation. Vi rusar vidare till trombolysrummet och rapporterar våra fynd till läkaren där. Han tar över.

Jag och min handledare rusar ner till akuten igen. Dags för nästa patient. Vad kan det vara månne? En förvirrad äldre dam med ett par oroliga anhöriga vid sin sida. Jag går dit. Fortfarande med bultande hjärta efter strokelarmet.

onsdag 20 oktober 2010

En kort inblick i en dag med kardiologjouren

Vad ska hända på akuten idag? undrar jag när jag kommer dit en tidigt morgon. Min handledare kommer in lite försenad till läkarexpeditionen. Nattpersonalen rapporterar att det har varit en relativt lugn natt. Vi önskar dem en god sömn och de går av passet. Min handledare och jag läser igenom några gamla journaler. Jag kastar ett öga på sidan över akuta patienter. En ny patient har precis ploppat upp på dataskärmen. Bröstsmärta, står det. Jag tar det! Jag går ut och hämtar patientens mapp från sköterskeexpeditionen. Inne på läkarexpeditionen igen läser jag in mig på patienten. Hon har bara varit på sjukhuset en gång tidigare. Jag går ut och pratar med henne, gör några undersökningar, tar en artärblodgas och går tillbaka. Sjuksköterskan lämnar in ett EKG, som är normalt. Troponinerna är negativa. Efter samråd med min handledare beslutar vi att patienten kan skickas hem med lugnande besked. Hon har inte haft en hjärtinfarkt utan har en skelettmuskelinflammation. Patienten blir glad över beskedet, tackar vårdpersonalen och beger sig nöjd mot ytterdörren. Kandidaten ler både utombords och inombords. Det här är det bästa jobbet som kan tänkas!

tisdag 19 oktober 2010

Akutenvecka

Idag börjar min vecka på akuten. Jag ska gå med olika läkare varje dag och förhoppningsvis få se en stor bredd av internmedicinska akutpatienter. Jag kommer att få vara med på både dagpass och kvällspass. Jag har redan varit placerad på akuten en gång och då var det väldigt lärorikt, så jag hoppas att det blir lika bra den här gången.

Jag känner mig lite stressad nu. Jag kommer att ha långa dagar på akuten och om det blir som förra gången, så kommer jag snarare att gå hem för sent än för tidigt. Det var många läkare som ville utnyttja kandidaterna som gratis arbetskraft förra akutenveckan. Jag satt och dikterade halva natten, kändes det som. Problemet är att jag inte hinner med att stanna så länge den här veckan. Jag har två arbeten som ska lämnas in efter helgen, en hel hög med föreläsningsanteckningar att läsa, jobb på lördag och en hel del saker att göra hemma. Dessutom vill jag försöka hinna med att träffa mina kompisar åtminstone en kväll. Jag ska försöka få det att gå ihop. Min ryggsäck att fullpackad med kompendier som jag ska försöka läsa på vägen till sjukhuset. Det gäller att utnyttja alla minuter som går!

söndag 17 oktober 2010

Minnesmottagning

I slutet av geriatrikveckan fick jag vara med en dag på minnesmottagningen. Där utreds patienter med misstänkt demens. Jag fick sitta med en jättetrevlig läkare, som lärde mig att utföra MMT (Mini Mental Test) på några patienter. Jag fick även prata med patienternas anhöriga och titta på lumbalpunktioner (LP ingår i vissa minnesutredningar).

Efter en vecka på geriatriken kan jag konstatera att det inte hade skadat med ytterligare en vecka där. Patienterna är ofta multisjuka, äter många mediciner och har många statusfynd, så det går att lära sig mycket av att vara på geriatriska avdelningar.

torsdag 14 oktober 2010

Geriatrikvecka

Nu är dermatologi- och venerologikursen avslutad och duggad. Jag tycker att dermatolgi är väldigt intressant och jag är väldigt nöjd med den gångna kursen. Duggan gick bra. Riktigt bra, faktiskt. Den bestod av två delar. På första delen fanns en rad olika bilder med hudsjukdomar som skulle diagnostiseras. På den andra delen låg fokus på undersökningar och behandlingar.

Den här veckan är jag på en geriatrikavdelning, som jag trivs väldigt bra på. Jag har trevliga handledare och trevliga patienter. Jag har upptäckt att det är väldigt lärorikt att vara på geriatriken. Många patienter har alla möjliga statusfynd, som jag lär mig otroligt mycket på att undersöka. Jag kan glatt konstatera att jag har blivit bra på att känna igen blåsljud på hjärtat och att lyssna på lungor.

måndag 27 september 2010

Fulltecknat

Jag gillar när jag har mycket saker att göra, så länge det inte innebär onödig stress. Den här veckan är min kalender fulltecknad. Förutom föreläsningar, patienter och skolarbete har jag projektmöte, middag med vännerna, födelsedagsfirande (inte mitt eget utan en väns), utlandsresa, shoppingbehov och en del administrativa saker att göra. Det mesta jag ska göra är positivt och roligt, men mitt i alltihop infinner sig ett litet uns av stress:
-Ska jag hinna med att plugga in allt som jag behöver kunna för att hänga med i undervisningen den här veckan?

Nåja, ibland måste man ägna sig åt saker som bara är roliga och åt saker som är nödvändiga för livet utanför läkarprogrammet. :-)

söndag 26 september 2010

Dermatologikurs

Nu har redan en vecka av tre förlöpt på hudkursen. Jag har alltid tyckt att dermatologi är intressant och än så länge är jag väldigt nöjd med kursen. Under veckan har jag fått träna praktiska moment som t.ex. kryobehandling på grisfötter. Jag har även träffat några patienter med hudsjukdomar och lyckats ställa flera korrekta diagnoser. Just nu håller jag på att lära mig att känna igen olika maligna och benigna hudtumörer. I början trodde jag att det skulle bli ganska lätt, men efter ett par föreläsningar i ämnet känner jag mig mer förvirrad. Jag ska plocka fram hudboken nu och jämföra bilder på de olika tumörerna.

onsdag 15 september 2010

Dödens allvar på akuten

En dag den här veckan fick jag följa med en överläkare ner till akuten. Han skulle ha ett samtal med anhöriga till en patient, som dött plötsligt och lite oväntat. De anhöriga var ledsna och fulla av frågor förstås: Varför dog patienten just nu? Vad hände? Vad gjordes på sjukhuset?

Mitt bland alla diskussioner om döden, dödsorsak och obduktion sitter kandidaten. Med en känsla av otillräcklighet. Tagen av stundens allvar. Med blanka ögon.

Den här typen av samtal är inte roliga, men varje blivande läkare måste lära sig att handskas med dem.

söndag 12 september 2010

Tiden går fort?

"Tiden går fort - snart är man klar läkare!" Jag tycker att jag hör de orden ofta, både från föreläsare, handledare ute på kliniken och äldrekursare på läkarprogrammet. Jag vet inte om jag håller med om det. Jag tycker att jag har gått jättelänge på läkarutbildningen, men jag har ändå inte ens kommit halvvägs.

torsdag 9 september 2010

Spännande patienter

Den här veckan har spenderats på en ny avdelning med en ny handledare. Handledaren är okej, men kanske inte världens mest entusiastiska. Jag har dikterat epikriser, skrivit daganteckningar och tagit blodgaser dagligen. Jag har även sett ett par mycket intressanta patientfall under veckan. Överläkarna på avdelningen har kliat sig i huvudet, diverse konsulter har tillkallats och alla har funderat. Patienternas diagnoser är fortfarande oklara. Det är vid sådana patientfall jag som läkarkandidat blir i mitt esse och ivrigt letar efter möjliga differentialdiagnoser. Än har vi ingen aning om vad patienterna lider av, men jag hoppas för patienternas skull att vi hittar något svar snart. Spännande!

P.S. Blodgaserna går helt plötsligt jättebra igen. Förra fredagen lärde jag mig en ny teknik som har gett vinst varje gång. D.S

måndag 6 september 2010

Noncompliance

Idag pratade jag och min handledare om patienters compliance (följsamhet till läkarens råd och ordinationer) och hur läkaren kan göra för att förbättra den. Fokus låg på motiverande samtal. Om läkaren inte är tillräckligt tydlig och skicklig i att motivera och förklara, så kan det kanske gå så här:

onsdag 1 september 2010

Och så var det de där artärblodgasproverna...

Den första veckan på den här terminen har börjat bra. Jag har en ovanligt trevlig handledare och en ovanligt trevlig överläkare. Jag har fått en finfin introduktion till avdelningen, lärt mig mer om journalsystemet än vad jag någonsin kunnat och gjort mycket mer praktiska uppgifter än på länge. Jag börjar till och med få flyt på diktaten. Tänk om alla kliniska placeringar vore lika bra!

Veckans stora gissel är artärblodgasproverna: de vill sig inte bara. Jag har hunnit sticka många patienter den här veckan, men artärblodet håller sig ofta långt borta från mina nålar. Detta trots att jag har rätt teknik (enligt handledaren) och har lyckats framgångsrikt med många artärblodgasprover förra terminen. Jag kan inte riktigt förstå vad som går fel nu. Dessutom tycker jag så synd om patienterna, som så tålmodigt står ut med att vi studenter sticker dem med nålar gång på gång. Imorgon ska jag göra nya provtagningsförsök igen. Håll tummarna för att det går bättre då!

måndag 30 augusti 2010

Ringrostig...

...så känner jag mig nu, efter att ha återkommit till verkligheten på sjukhuset. Jag har glömt en hel del internmedicin under sommarlovet, så nu är det dags att börja repetera teorin igen. Med. (en tjock bok om internmedicin) har åkt fram ikväll tillsammans med en EKG-linjal och föreläsningsanteckningar. Som tur är så börjar kunskaperna snabbt att göra sig påminda igen, när jag läser igenom mina gamla anteckningar från vårens medicinkurs.

Egentligen hade jag tänkt att repetera internmedicin under sommarlovet, men som vanligt hade jag lite för ambitiösa tankar om mig själv inför lovet. ;-) Jag har med andra ord varken rört min medicinbok, mina kollegieblock eller pärmar med anteckningar under sommaren.

Nu: mer medicinboksläsning!

lördag 28 augusti 2010

Nedräkning inför terminsstart

Nedräkningen inför skolstarten har börjat. På måndag drar allvaret igång igen. Det ska bli spännande och roligt att börja en ny termin. Termin 6 kommer att innehålla andra halvan av medicinkursen samt en valbar kurs. Min termin börjar med tre veckor VFU (d.v.s. praktik ute på olika sjukhusavdelningar och mottagningar).

Sommaren har varit bra, men har gått så otroligt fort. Jag har inte gjort hälften av allt som jag hade tänkt mig, men det gör inte så mycket. Det jag inte har gjort den här sommaren kan jag ju alltid ta igen nästa sommar. :) Sambon och jag hann i alla fall med ett liten mini-semester innan terminsstart, vilket var jätteroligt. Dessutom har jag fått chans att vila ut ordentligt, vilket var välbehövligt.

fredag 20 augusti 2010

Att studera till läkare utomlands

Att studera till läkare utomlands har blivit väldigt populärt bland svenskarna. Framförallt åker många till Danmark, där utbildningen är gratis och antagningspoängen är något lägre än i Sverige. Andra väljer att betala för sin utbildning i länder som t.ex. Polen och Ungern.

Tyvärr verkar en del (både inom och utanför sjukvården) tro att de som läser till läkare i andra länder glider igenom sin utbildning som på en räkmacka. Ett par bekanta till mig läser på läkarutbildningen i Danmark resp. Polen och får ägna mycket tid åt att "försvara" sin utbildning. Bara för att det är något lättare att komma in på utbildningarna utomlands, så tror tyvärr många svenskar att studenterna där är sämre och inte lär sig tillräckligt mycket kunskaper.

Jag tror att det är viktigt att tänka på att man i Danmark och Polen (och övriga länder) inte bara ska studera medicin, utan också lära sig språket. En del svenskar tröttnar tidigt på det och hoppar av utbildningen. Andra svenskar får dras med fördomar och ilskna kommentarer från framförallt de danska studenterna, som tycker att svenskarna tar deras studieplatser.

Med tanke på språkförbistringar och övriga problem som det medför att flytta till ett nytt land, så kan det säkert stundtals vara svårare att läsa läkarutbildningen utomlands än i Sverige. Det är ej att förglömma! Läkarstudenter oavsett studieort och studieland förtjänar respekt, tycker jag. Därmed vill jag passa på att sända en hälsning till alla läkarstudenter och blivande kollegor som studerar utomlands. Keep up the good work!

Vidare kan man förstås diskutera om det är rätt eller fel att "ta" (framförallt) danskarnas studieplatser, om det är rätt eller fel att bygga ut den svenska läkarutbildningen o.s.v. Det är dock en annan diskussion som jag får återkomma till en annan gång.

torsdag 19 augusti 2010

Sommarjobbsfunderingar

Nu har jag jobbat sista dagen för den här sommaren. Det känns faktiskt lite tråkigt, för jag trivs så bra på mitt sommarjobb. Stämningen är bra, kollegorna är trevliga, arbetsuppgifterna är roliga och tempot är alldeles lagom. Kollegorna verkar nöjda med mig också. Chefen sa att jag väldigt gärna får komma tillbaka nästa sommar, vilket jag gärna gör.

Många av mina kursare har jobbat som undersköterskor i sommar. Jag funderar på om jag också borde göra det nästa sommar, men i så fall kan jag ju inte jobba på mitt "gamla vanliga" sommarjobb. Jag har jobbat som vårdbiträde på ett äldreboende för några år sedan, men jag har aldrig jobbat som undersköterska på ett sjukhus. Det kanske skulle vara en bra erfarenhet? Förutom patientkontakt, så borde uska-jobbet ge en hel del insikter i hur sjukhusmiljön ser ut för andra yrkesgrupper än för läkare, vilket kan vara nyttigt. Det kan också ge lite nyttiga kunskaper i hur vårdapparaten fungerar. Dessutom ser det bra ut i CV:t (rent krasst).

Som tur är behöver jag ju inte fundera över nästa sommars sommarjobb än. Nu ska jag njuta av ledigheten i några dagar, innan skolan börjar!

tisdag 17 augusti 2010

Frågor om mig själv

Jag har fått lite frågor om mig själv, så därför tänkte jag passa på att svara på dem i ett gemensamt blogginlägg:

Hur kom du in på läkarprogrammet?
Jag kom in på betyg via BG-kvoten.

Vad hade du i slutbetyg från gymnasiet?
Jag hade 20,0.

Hur många gånger sökte du innan du kom in på läkarprogrammet?
Jag kom in på första försöket.

Vad hade du gjort om du inte kommit in på läkarprogrammet?
Svår fråga... Jag hade nog antingen läst till veterinär, jurist, barnmorska, ingenjör, ekonom eller lärare (alltså har jag ingen egentlig aning om vad jag hade gjort).

När bestämde du dig för att du ville bli läkare?
På mellanstadiet.

Om du inte hade kommit in i Sverige, hade du då kunnat tänka dig att åka utomlands för att läsa till läkare?
Om jag hade sökt flera gånger till läkarprogrammen i Sverige utan att komma in, så hade jag förmodligen övervägt att åka utomlands för att läsa.

Vad är det i läkaryrket som lockar dig?
Det är mycket med läkaryrket som lockar mig, men framförallt är det kombinationen av att få jobba med (och hjälpa) människor och att få en intellektuell stimulans och utmaning. Mitt intresse för människokroppen och för "detektivarbete" gjorde också att jag lockades till att bli läkare.

Vilken specialitet vill du ha i framtiden?
Jag har väldigt svårt för att bestämma mig för det just nu, så jag låter framtiden utvisa vad jag trivs bäst med. Just nu tycker jag att det mesta verkar intressant!

Vilken specialitet vill du inte ha?
Det var däremot en lättare fråga. Jag vill inte bli patolog, rättsmedicinare eller lab-läkare.

måndag 16 augusti 2010

Frågor om läkarstudierna

Jag har fått några frågor om läkarstudierna, så jag tänkte svara på dem i ett gemensamt blogginlägg:

Hur svår är läkarutbildningen jämfört med gymnasiet?
Det beror helt på hur man är lagd. Läkarutbildningen handlar mycket om att lära sig en stor mängd fakta på kort tid. Det är däremot inte så svårt att förstå själva faktan. Om man läser sakta och har svårt att lära sig saker utantill, så kan läkarutbildningen bli tuff. Om man däremot har lätt för att lära sig nya saker och läser snabbt, så kan läkarutbildningen bli enklare. Generellt sett så tror jag faktiskt att jag la ner något fler timmar i veckan på att plugga under gymnasiet, eftersom jag var väldigt mån om att få höga betyg då. De flesta av mina kursare säger dock tvärtom: de pluggar mer på läkarutbildningen än på gymnasiet.

Går det att ha ett liv utanför läkarlinjen?
De första två åren (preklinterminerna) uppfattade jag själv som ganska tuffa. Det innebar att jag pluggade mycket och hade förhållandevis ganska lite fritid. Den kliniska terminen jag har läst har varit lugnare än preklin, så jag har hunnit med att ha en del fritid utanför läkarprogrammet. Generellt sett så har jag hört från äldrekursare att de kliniska terminerna inbjuder till mer fritid än preklinterminerna.

Får man betyg på läkarprogrammet?
Det finns bara två betyg på läkarprogrammet: godkänd och underkänd.

Vad krävs för att bli godkänd på tentorna?
Oftast krävs det 66 % rätt på tentorna. I något enstaka fall har det krävts 60 % rätt.

Vad är en dugga?
En dugga är ungefär som ett läxförhör. Duggan är antingen muntlig eller skriftlig och för att få godkänt på duggan krävs ofta 50-66 % rätt. Man måste ha klarat alla kursens duggor för att få skriva tentan.

Är det många som kör tentorna?
Det är lite olika. På någon tenta har en tredjedel kört, men på en annan tenta körde bara 5 % av kursen, så allt mellan 5-33 % är min egen erfarenhet. I vanliga fall tror jag att ungefär 20 % av tentanderna kör tentorna. De flesta brukar få godkänt på omtentan.

Vad händer om man får underkänt på en tenta? Blir man utkastad?
Om man blir underkänd kan man skriva omtentan, som brukar gå ett par månader efter den ordinarie tentan. Eftersom läkarutbildningen har intag både på våren och på hösten, så innebär det ofta att varje tenta går fyra gånger per år. Man får maximalt sex tentatillfällen på sig (i alla fall på KI). Efter det får man inte fortsätta på läkarprogrammet på samma universitet. Så med andra ord: du blir inte utkastad förrän du kört samma tenta sex gånger. Duggorna har däremot inga begränsningar i antalet försökstillfällen.

Är det många som hoppar av för att studierna är för tuffa?
Från min kurs hoppade ca 15 % av helt och hållet från läkarstudierna. Några hoppade av för att studierna var för tuffa och några hoppade av för att de kände att de hade valt fel utbildning.

Vad läser man under första terminen på läkarutbildningen på KI?
Man läser en introduktion till läkaryrket, cellbiologi, biokemi, lite anatomi, lite fysiologi och några kortare delar som rör bl.a. kemi, etik och vetenskapligt sökande.

söndag 15 augusti 2010

Frågor om Stockholm som studiestad

Jag har fått lite frågor om hur det är att vara student i Stockholm, så jag sammanfattar frågorna i det här blogginlägget:

Vad finns det för fördelar med att studera i Stockholm?
Stockholm är bra på så sätt att det finns ett enormt utbud av kultur, restauranger, människor m.m. Dessutom är Stockholm väldigt vackert (särskilt på sommaren) och det finns alltid massor av saker att uppleva i staden.

Är det svårt att få tag på bostad i Stockholm? Hur långa köer är det?
Ja, det är svårt att få bostad och det är en av de stora nackdelarna med Stockholm. Det krävs ofta att man har stått i kö i över ett år för ett ens kunna få ett litet studentrum i korridor. Vill man ha en studentlägenhet i innerstan så krävs ofta mer än tre års kö. Ibland kan det krävas över fem års kö för att få ett riktigt bra studentboende. Att få en hyresrätt kräver antingen kontakter eller många års kö i Stockholms stads bostadsförmedling (15-20 års kö eller mer krävs ofta för att få en lägenhet i innerstan). Vill man köpa en lägenhet så är utbudet stort, men lägenheterna är dyra och det krävs ofta rika föräldrar eller en god inkomst för att köpa en lägenhet i innerstan. Andrahandsmarknaden är ganska stor, eftersom många försöker hyra ut sina lägenheter under kortare perioder. Dock brukar även dessa lägenheter vara svåra att få tag på och ibland tas ockerhyror ut som inte kan täckas av enbart studiemedlet. Därför - ställ dig i bostadskö så snabbt som möjligt!

Vart kan man ställa sig i kö för att få en studentbostad?
SSSB har många studentrum och studentlägenheter över hela Stockholm. Det är gratis att stå i deras kö och något jag rekommenderar starkt, eftersom det är relativt lätt att få tak över huvudet hos dem. (Dock krävs det, som sagt, ofta mer än ett års kö för att få ett studentboende.) Stockholms stads bostadsförmedling har också studentbostäder över hela Stockholm, men det kostar en slant att så i deras kö. Det är dock väl värt pengarna, eftersom man även kan använda ködagarna till vanliga hyresrätter. En tredje studentbostadsförmedling är Huge, som har studentbostäder i Flemingsberg/Visättra. Hos Huge är det relativt enkelt att få en studentbostad (en av mina kursare fick studentbostad där efter ett halvårs köande). Proventum har studentlägenheter i Handen. Där har jag hört att en kursare fick studentbostad inom någon månad, vilket alltså verkar vara den kortaste studentbostadskön. Riksten har studentlägenheter i Tullinge.

Vad gör jag om jag inte hinner få en studentbostad innan studiestart?
Det enklaste är att undersöka möjligheten att hyra en lägenhet i andra hand eller att bo inneboende i ett rum. Leta t.ex. på Blocket och hör av dig till uthyraren så snart du ser annonsen. I värsta fall kanske vandrarhem eller att bo inneboende hos en kursare får bli ett alternativ, tills du hittar något annat. Att sätta upp lappar på stan angående att du letar bostad kan förstås vara ett alternativ, men det är många som letar bostad i Stockholm så det är inte så lätt att få svar på sina annonser.

Hur är studentlivet i Stockholm?
Enligt min erfarenhet är Stockholms studentliv inte alls lika rikt som i klassiska universitetsstäder som t.ex. Uppsala. Universiteten och högskolorna anordnar sittningar, baler och fester, men inte med samma frekvens och tradition som i många andra studentstäder. Vill man ha lite distans till studentlivet så passar däremot Stockholm utmärkt, men vill man ha ett mer omfattande studentliv är förmodligen Lund, Uppsala m.fl. städer bättre.

Hur är det att komma som student till Stockholm om man inte är uppväxt där?
Det beror helt på hur man är som person och vilka kursare man får. Min erfarenhet är att många studenter i Stockholm är uppvuxna här och därför redan har ett rikt socialt liv utanför studierna. Det innebär att det kan kännas tomt att komma ensam till Stockholm utan kontakter. Dock kan man lära känna många utanför skolan genom att t.ex. gå med i en idrottsförening, aktivera sig i kåren, gå med i ett politiskt parti, läsa fristående kurser m.m.

lördag 14 augusti 2010

Om att studera till läkare i Stockholm

Nu ska jag börja lägga ut svar på en mängd frågor om läkarstudier, Stockholm, Karolinska Institutet m.m. som jag har fått under sommaren. Håll utkik under de närmaste dagarna!

fredag 23 juli 2010

Studentbostadsbrist i Stockholm

Flera olika nyhetssidor, som SVT, DN och SvD, skriver att det blir svårt att hitta studentbostäder till hösten. Särskilt svårt blir det i storstäder som Stockholm.

Jag minns när jag själv började studera på läkarprogrammet i Stockholm. På den tiden använde fortfarande alla lärosäten lottning, för att avgöra vilka studenter med 20,0 som skulle få en plats. Jag sökte en gång till alla lärosäten och kom in direkt på KI. Det var jättekul förstås, men samtidigt väldigt stressande eftersom det redan då var svårt att få en studentbostad. Jag hade visserligen lite ködagar hos SSSB (studentbostadsförmedling), men det räckte föga vid terminsstart. Jag kände inte en enda person i hela Stockholm, så jag hade inte några kontakter att använda mig av för att hitta bostad. Det slutade med att jag hankade mig fram via tillfälliga bostadskontrakt den första tiden. Jag bodde inneboende, bodde i andrahand, bodde inneboende igen, sov över hos kursare och fick till slut tag på en egen studentbostad.

Tiden innan jag fick min studentbostad var stressig. Det kändes hela tiden som om jag levde i en kappsäck. Ingenstans kunde jag riktigt slå mig till ro och fritiden gick åt till att leta bostäder snarare än att plugga. Det gick bra för mig ändå - jag klarade mina duggor och tentor och fick till slut ett alldeles eget litet kryp-in. I höst lider jag med alla de studenter som ska flytta runt mellan olika bostäder och som kanske får svårt att hänga med i studierna p.g.a. bostadsbristen.

lördag 10 juli 2010

Frågor om läkarstudierna

Jag har fått lite frågor från blivande läkarstudenter och eventuellt blivande läkarstudenter, vilket är jättekul! Flera personer undrar hur det är att läsa till läkare, hur det är att gå på KI och hur det är att studera och bo i Stockholm. Jag lovar att jag ska sammanfatta mina svar i några blogginlägg. Om det finns fler läsare som har frågor, så kan ni skicka in dem här. Det är alltid kul att kunna vara till hjälp!

söndag 4 juli 2010

Inläggen minskar tillfälligt

Min vecka har varit lugn. Dagarna har bestått av läsning, hundvaktning, kubbspel, shopping, släktträffar och lata dagar i solen.

Den här bloggen är mest tänkt att handla om hur det är att vara läkarstudent. Över sommarlovet har jag inte så mycket att skriva om studierna och läkarprogrammet, så därför kommer blogginläggen förmodligen att minska i antal under lovet. När skolan drar igång igen så lovar jag att fortsätta att berätta om mina dagar bland medicinböcker, patienter och vita rockar.

onsdag 30 juni 2010

Äntligen sommarvärme

Visst har det blivit ett fantastiskt sommarväder? Jag njuter av värmen för fulla muggar. Idag har jag suttit i solen med en skål jordgubbar och en färsk läkartidning. Jag har läst om alla studenter som läser läkarutbildningen utomlands och som betalar höga terminsavgifter för sin utbildning. Då känner jag mig lyckligt lottad som får läsa i Sverige. Jag tror att studenterna får en lika bra läkarutbildning utomlands som i Sverige, men det är säkert en fördel om man får göra sin praktik på svenska sjukhus (om man vill jobba i Sverige, vill säga). Då lär man sig det svenska sjukvårdssystemet och man förstår dessutom vad patienterna säger.

Nu ska jag ägna resten av veckan åt sommarshopping, jordgubbsätande och att umgås med familjen. Håll tummarna för att värmen håller i sig!

måndag 21 juni 2010

Lata dagar

Jag har längtat i en hel termin efter sommarlovet. När jag har suttit med alla medicinböcker och föreläsningsanteckningar har jag suktat efter sommarvärme, ledighet och tid för annat än skolböcker. Nu är sommarlovet här och mitt sommarjobb börjar inte än på ett tag. Jag har varit ledig i ett par veckor utan att ha något särskilt att göra. Jag har bakat en massa olika kakor och muffins, lagat lite mer avancerad mat än vanligt, storstädat lägenheten, tittat på kronprinsessbröllop, försökt lapa sol så fort den har tittat fram, sprungit runt på stan och tagit emot släktingar på besök. Nu har jag dock tänkt mig att de lata dagarna ska vara över, för nu har jag ett långt och stort "måste" att utföra innan sommaren är slut.

söndag 6 juni 2010

Sommarlov!

Så är det alltså konstaterat: jag klarade vårterminens sista tenta och kan därmed inkassera samtliga vårterminens 30 hp. Skönt! Jag vågar aldrig ta ut ett godkänt tentaresultat i förväg, men nu när det är bekräftat att jag är godkänd så kan jag slappna av. Jag har SOMMARLOV! Jag behöver inte känna någon press över att plugga inför en omtenta. Jag kan bara ta det lugnt och slappna av tills höstterminen börjar.

Sommarlovet, godkänt tentaresultat och lite annat smått och gott firades förstås med en tårta. Senare på kvällen blev det god mat och ett glas vin. Imorgon väntar en hel del hushållsarbete. Lägenheten ska putsas och fejas, tvätten tvättas och disken bli skinande ren - såna där bestyr som man lämnar åt sidan strax innan tentan.

torsdag 3 juni 2010

Kursen avslutad

Den här veckan har varit hektisk. Kursen har avslutats med ett skriftligt projektarbete, en muntlig redovisning, opponering på två projektarbeten och sist men inte minst en skriftlig tenta - alltihop under loppet av fyra dagar. Det känns jätteskönt att vara klar nu. (Eller klar och klar - det beror på om tentan har gått bra förstås.)

De muntliga redovisningarna, som vi kursare höll för varandra nu i veckan, var bland de bästa momenten på den här kursen. Många av studenternas redovisningar var mer pedagogiska och informativa än de riktiga föreläsarnas föreläsningar. Det säger tyvärr en del om hur några av läkarprogrammets lärare är. Många föreläsare är väldigt duktiga och kanske t.o.m. auktoriteter inom sina områden, men tyvärr saknar flera av dem pedagogik och en förmåga att undervisa i relevanta kunskaper på studenternas nivå. Föreläsarna har hur som helst blivit bättre på de kliniska kurserna, vilket är bra. Och för att inte låta alltför negativ: det finns helt fantastiska och pedagogiska föreläsare också!

måndag 31 maj 2010

En nyttig bebiskurs

Det är svårt att inte vilja ha en bebis nu meddetsamma när jag går den här kursen om nyfödda barn. Det är vi alla kursare överens om. Bebisar är så gulliga, så charmiga, så mysiga, så oemotståndliga och alla andra positiva adjektiv som går att komma på. Vi går alla runt med ett stort leende på läpparna efter att ha fått se söta bebisar hela veckorna.

Samtidigt så väcks oron: Det är inte självklart att få ett friskt barn. Det är inte ens självklart att kunna få ett barn överhuvudtaget. De kursare som redan är föräldrar oroas över de sjukdomar som kan drabba deras barn. Vi kursare som inte har barn oroar oss över att inte ens kunna få barn eller för att få ett sjukt barn. Dessutom får vi kunskaper om barnsjukdomar som de flesta utanför läkarkåren saknar, vilket också ökar oron över allt som kan gå fel.

Oro och kunskap är nyttigt. Genom att veta om hur mycket som kan gå fel under fosterutvecklingen, förlossningen och spädbarnstiden, så ökar säkerligen glädjen över att se alla friska barn, glädjen över att kunna bli gravid, glädjen över att få ett friskt barn och glädjen över att kunna rädda sjuka barn.

torsdag 27 maj 2010

På förlossningsavdelningen

Nu har jag varit placerad en natt på förlossningsavdelningen, vilket var en av de bästa kliniska placeringarna hittills på många sätt. Jag fick vara med och assistera vid förlossningar, känna på gravidmagar, ge lugnande besked till de blivande föräldrarna som åkt in lite väl tidigt till förlossningen, se epiduralbedövningar ges och framförallt se barn födas till världen.

Jag levde mig verkligen in i alla känslor som förekom i de olika avdelningsrummen. Jag led med mammor som kämpade med svåra värkar, jag spände mig och höll andan precis som den gravida mamman gjorde under krystningarna, jag kände en stor förväntan när huvudet nalkades på den lilla babyn och jag kände en stor glädje när barnet föddes och hamnade i moderns famn. Samtidigt kände jag oro väckas när föräldrarna undrade om barnet verkligen var helt friskt, jag kände tårarna bränna i ögonvrån när en fader berättade om sitt förlorade barn, jag kände rädsla när ett neonatalbarn mådde allt sämre för var timme som gick, jag kände ilska när en barnmorska inte ville godkänna epiduralbedövning hos en lidande kvinna och jag kände en lättnad när babyn äntligen sög på moderns bröst. Glädje och sorg. Hopp och förtvivlan. Lättnad och ilska. Här kommer alla känslorna på en och samma gång, som Per Gessle kanske hade sagt.

Jag fick även sköta om en prematur baby, som föräldrarna inte orkade sköta just då. Att se babyn ömsom sova, ömsom lapa mjölk och ömsom kika runt i rummet liggandes i mina armar, var en underbar känsla. Ett livets mirakel. Eller ett kärlekens mirakel, som Lennart Nilsson så vackert myntade och filmade (eller egentligen fotograferade) till min och många andras stora glädje.

lördag 22 maj 2010

Ultraljud och BB-rond

Den här veckan har varit händelserik. Jag har fått titta på foster via ultraljud och varit med på fostervattenprover. Jag fick vara med och mäta nackspalter, titta på fosterhjärtan, göra könsbestämningar och mycket annat. Jag fick även pröva att själv göra ett ultraljud på en gravid kvinna, vilket faktiskt var ganska så svårt. Det krävdes lite hjärngympa och detektivarbete för att vrida proben åt rätt håll för att kunna se alla vinklar och vrår av fostret.

En annan dag fick jag vara med på en BB-rond, där en barnläkare och jag undersökte nyfödda barn. Jag fick vara med att känna på reflexer, pulsar, fontanell, höftleder och mycket mer. Jag fick även vara med och tolka blodprover. Det svåraste av allt var att lyssna efter blåsljud över hjärtat. Jag kunde med det lilla ministetoskopet höra babyns minihjärta, men att urskilja blåsljud i sorlet av andningsljud, barnskrik och pratglada föräldrar var inte helt lätt. Jag får fler tillfällen att träna nästa vecka. =)

måndag 17 maj 2010

Preklinfråga

Läsarfråga: Jag har snart KI:s preklintenta och känner mig jättestressad! Hur var tentan? Har du några tips?

Svar: Om det kan vara till någon tröst så vet jag att de flesta var stressade inför preklintentan (eller integrerad deltentamen, som den nu kallas), men jag vet också att det gick väldigt bra för den stora majoriteten! Jag har tyvärr inget bättre tips än att plugga, plugga och plugga under den tiden som står till förfogande. Det kan upplevas som väldigt jobbigt att plugga inför preklintentan, men om du klarar tentan så kommer du att ha en hel sommar ledigt, så du får försöka att se det positivt. Läs igenom föreläsningsanteckningar och duggasammanfattningar ifrån alla fyra terminerna, för på tentan kan allt från biokemi till PU-uppgifter dyka upp. Försök att inte hänga upp dig alltför mycket på detaljer eller att fastna på ett specifikt ämne, utan lägg hellre tid på att repetera så mycket som möjligt och att se helheten.

De flesta av oss som skrev tentan tyckte att det var ont om skrivtid, så prioritera tiden väl och skriv flitigt. Lägg inte för mycket tid på att fundera på frågor som du inte kan, utan gå i så fall vidare till nästa fråga. Om du är osäker - skriv det du vet eller gissa, så kanske du kan få någon poäng på frågan ändå. Skriv utförliga svar på varje fråga, men håll dig till ämnet och skriv samtidigt inte en hel uppsats, för annars kanske du inte hinner med att svara på alla frågor.

Hör gärna av dig igen om det är något mer du undrar över och lycka till!

torsdag 13 maj 2010

Fosterutvecklingen

Efter de tre första dagarnas föreläsningar om graviditeter och nyfödda barn, så slås jag återigen över hur fantastisk människokroppen och reproduktionen är. Det är så mycket som ska fungera; så många celler som ska vandra till exakt rätt plats i fostret, så många organ som ska utvecklas, så många gener som ska slås av och på, så många hormoner som ska interagera för att behålla fostret på plats i livmodern, så många processer som ska bryta ner livmodertappen och trycka ut barnet vid rätt tidpunkt och så många olika sjukdomar som kan uppstå om något går fel. Trots det fungerar det mesta ofta näst intill perfekt. De flesta barnen föds friska och fullgångna. Och när något går fel kan sjukvården många gånger hjälpa till. För tidigt födda barn kan räddas, barnlösa par kan provrörsbefruktas, missbildningar kan opereras och infektioner kan behandlas. Människokroppen är fantastisk, så även läkekonsten.

Snart, snart ska jag få se gravida undersökas, barn födas och spädbarn ta sina första andetag utanför magen.

söndag 9 maj 2010

Dags för SVK

Den här veckan avslutades medicinkursen för den här terminen och återkommer igen till hösten. Nu tar svk-perioden vid fram till sommaren. Svk står för "studentvald kurs" och innebär att vi studenter har fått rangordna vilka kurser som vi helst vill läsa ur ett givet kursutbud. Sedan har lotten fått avgöra vilken av kurserna som vi får läsa. Jag hade tur och fick mitt förstahandsval. Min kurs kommer att handla om det ofödda och det nyfödda barnet, om den gravida kvinnan, förlossningen och tiden strax efter förlossningen. Det verkar vara en fullmatad kurs med långa dagar, mycket föreläsningar, praktik och nattjänstgöring, men jag ser fram emot den mycket. Från äldrekursare har jag hört blandade åsikter om min svk-kurs, så jag hoppas verkligen att jag kommer att bli nöjd med den.

fredag 7 maj 2010

Att ge svåra besked till patienter

Hur lämnar man som läkare på bästa sätt ett svårt besked till en patient? Den frågan försökte vi svara på under PU-dagen den här veckan. Vi fick titta på bra och dåliga exempel på patientsamtal och försöka diskutera oss fram till en bra lösning på den svåra frågan. Även om det förstås alltid kommer att vara jobbigt att lämna ett svårt besked till en patient, så kom vi fram till några strategier som kan förenkla situationen för både läkaren och patienten:
  • Det svåra beskedet bör lämnas av en läkare som patienten har träffat tidigare.
  • Patienten bör få möjlighet att ta med sig en anhörig till mötet.
  • Patienten måste själv få välja hur mycket information han eller hon vill ha.
  • Läkaren bör ställa öppna frågor och ta sig tid till att lyssna på patienten.
  • Läkaren bör försäkra patienten om att han eller hon kommer att få bästa möjliga vård.
  • Läkaren bör lämna informationen både muntligt och skriftligt och finnas till hands för att svara på frågor.
Det finns förstås många fler viktiga parametrar att tänka på vid det svåra samtalet. Själv tror jag att en blandning av medmänsklighet, lyhördhet, sunt förnuft samt en förmåga att vara god lyssnare och att vara professionell i sin läkarroll är det viktigaste.

För några veckor sedan fick jag vara med när en läkare lämnade ett tungt cancerbesked till en patient med spridd cancer, som inte gick att bota. Det var en av de mest fantastiska läkare jag har träffat och hennes sätt att lämna beskedet på var ett riktigt perfekt skolboksexempel. PU-dagar i all ära, men att se en riktig läkare lämna ett svårt besked på ett väldigt föredömligt sätt, är det bästa sättet att lära sig på tror jag. Jag hade tur som fick vara med den här läkaren en dag under utbildningen, för hon har inspirerat mig!

torsdag 6 maj 2010

Duggasammanfattningar?

Läsarfråga: Hej jag har lite frågor angående duggasammanfattningar. Vart kan man få tag på dem? Använde du dem när du pluggade preklin? Är de bra? Jag går termin 1 på läkarprogrammet och vill ha tag på sammanfattningar att plugga på inför tentan!

Svar: Den sida med duggasammanfattningar som jag framförallt känner till är Duggasammanfattningar. Du kan även få tag på duggasammanfattningar på sidan lkht07, men för att läsa sammanfattningarna där så måste du ansöka om ett lösenord. Båda sidorna innehåller duggasammanfattningar som är skriva av läkarstudenter på KI.

Själv använder jag mig sällan av duggasammanfattningar när jag pluggar, eftersom jag brukar använda föreläsningsanteckningarna och kurslitteraturen i stället. Däremot vet jag många andra läkarstudenter som pluggar på duggasammanfattningarna och som tycker att de är jättebra. Själv har jag ibland använt dem som ett komplement till den andra litteraturen. Jag vill dock varna lite för att enbart använda duggasammanfattningarna, eftersom de är skrivna av läkarstudenter utan att ha faktagranskats av läkare/lärare. Därför kan sammanfattningarna innehålla faktafel, som kan vara svåra att upptäcka om man inte kompletterar sitt pluggande med kurslitteraturen och föreläsningsanteckningarna.

onsdag 5 maj 2010

Jag bockar av:

Primärvårdsdag: check
VetU-dag: check
PU-dag: check
PU-uppgift: check
Godkänd dugga: check

Resten av veckan innebär självstudier, vilket är bra eftersom jag har en del skolarbete att göra och en del arbetsuppgifter i hemmet som jag borde passa på att utföra.

tisdag 4 maj 2010

Sista Kvartersdoktorn

Ikväll ska jag titta på det sista avsnittet av Kvartersdoktorn. Det är härligt att få se sjukvården skildras på ett så positivt, varmt och medmänskligt sätt, som det görs i den tv-serien. Läkarna verkar vara helt fantastiska som både medmänniskor och läkare. Personligen skulle jag nog vilja hålla en aningen mer professionell distans till mina patienter och skippa "under bältet"-skämten, men i övrigt tycker jag att läkarna verkar underbara.

Kvartersdoktorn har inte fått så mycket uppmärksamhet i media, om man jämför med många andra tv-program. Det första programmet smögs nästan obemärkt in i SVT:s tablå, i alla fall för mig. Trots det verkar alla jag har pratat med ha hittat till serien och fastnat för den. Så även jag. Ikväll kommer jag att sätta mig ner och njuta av alla fina människor - vårdpersonal som patienter - som dyker upp i programmet.

söndag 2 maj 2010

Medicinska memoarer

Det är sällan jag läser skönlitteratur nuförtiden. Det enda jag i princip läser i bokväg är kurslitteraturen på läkarprogrammet. Eftersom den typen av läsning upptar så mycket tid, så vill jag hellre göra något annat på fritiden än att läsa ännu fler böcker. Under de senaste veckorna med kliniktjänstgöring (d.v.s. praktik ute på sjukhuset), så började jag dock läsa en bok som inte ingår i kurslitteraturen. Visserligen handlar boken om medicin (jo, jag är inskränkt), men den är skönlitterär. Boken heter Medicinska memoarer och är skriven av läkaren P C Jersild. Jersild beskriver hur det var att läsa på läkarprogrammet på Karolinska Institutet på 1950-talet och hur det var att komma ut i verkligheten som nyutexaminerad läkare. Det som lockar mig att läsa boken är framförallt möjligheten att kunna jämföra läkarutbildningen då och nu samt det faktum att jag känner igen mig i flera av de miljöer som han beskriver.

Recensioner av boken finns bl.a. på SvD och HD.

fredag 30 april 2010

I den härliga vårsolens glans

Äntligen har vårsolen letat sig fram och äntligen är det lite värme i luften! Det liksom märks på folk att det går mot varmare och ljusare tider nu. Alla verkar lite gladare, lite positivare och lite piggare. Kanske beror det även på att sommarlovet börjar nalkas.

Den här veckan har jag invigt våren genom att äta mjukglass för första gången i år, genom att grilla utomhus och genom att leta febrilt i klädaffärerna efter en ny vårjacka. Härligt! Nu håller jag tummarna för att vädret förblir varmt och soligt.

Den här valborgshelgen är jag helt ledig (lycka!), eftersom jag hade dugga idag. Det kändes som om den gick bra, så jag tror att jag kan slappna av med gott samvete.

torsdag 29 april 2010

Fråga om EKG-linjal

Läsarfråga: Vet du vart man kan få tag på en ny EKG-linjal? Jag fick en på EKG-undervisningen på termin 4, men nu har jag tappat bort den och jag har en tenta om två veckor och då jag behöver en linjal...!

Svar: Du kan skicka ett mail till AstraZeneca här, så skickar de en gratis. Det finns säkert fler läkemedelsföretag som ger ut gratis EKG-linjaler, men jag föredrar den som vi fick av kursledningen och den är från AstraZeneca. Det går säkert också bra att fråga någon av lärarna på kursen om de har någon extra linjal att ge bort. Det går även att köpa EKG-linjaler på internet och i medicinska bokhandlar, men det är ju onödigt att betala om man kan få en gratis. Lycka till med linjalen och tentan!

måndag 26 april 2010

Receptskrivarskola

Jag har skrivit recept i en hel dag. Till en början tyckte jag att det verkade konstigt att vi skulle ägna en hel dag åt att lära oss att skriva recept, med tanke på att vi hastar oss igenom allt annat i ultrafart. Men väl där så var det en väldigt lärorik dag och det kändes för en gång skull som att vi fick tid att verkligen lära oss något från grunden. Det är faktiskt inte bara att kladda ner några ord på receptblanketten, som man kanske kan tro, utan man måste ha lite bakgrundskunskap och veta vilka regler som gäller. Tanken är ju att det ska vara lite knepigt att fylla i ett recept, så att inte "vem som helst" kan skriva ett.

Det var roligt att sitta och slå i FASS, Läkemedelsboken och Kloka Listan för att klura ut vilka läkemedel och vilka doser som passade bäst till våra fiktiva patienter. Nu längtar jag bara tills jag får skriva ut recept på riktigt!

Det är synd att inte alla moment är lika pedagogiska. Jag tänker t.ex. tillbaka på lektionen när vi skulle lära oss att hantera journalsystemet. En sekreterare hastade igenom all information innan första klinikplaceringen och inte blev vi något klokare på det. När den korta föreläsningen var slut kunde vi knappt ens logga in i journalerna - än mindre hade vi någon koll på vad som skulle skrivas däri. Nåja, det får vi väl försöka lära oss på kliniken i stället.

fredag 23 april 2010

KI populärast igen!

Läkarprogrammet på Karolinska Institutet är återigen Sveriges populäraste utbildning, skriver DN, Aftonbladet och SvD. Roligt att läsa! Jag misstänker att det är långt fler som vill gå läkarprogrammet än det antal som söker. Det är ett välkänt fenomen att de med lägre betyg än 20,0 inte söker läkarprogrammet, eftersom de vet att det garanterat krävs 20,0 och stor tur för att komma in på KI. Jag kan återigen konstatera att jag kan skatta mig lycklig för att jag blev antagen till läkarutbildningen (på första försöket dessutom)!

tisdag 20 april 2010

Stress och press

En av mina kursare har tagit studieuppehåll mitt i terminen. Stressen och pressen blev för hård. Förra terminen upplevde de flesta som väldigt tung. Preklintenta-plugget över jullovet utan någon som helst paus innan medicinkursen, gjorde inte saken bättre för de som redan var stressade. Några gick in i väggen. Några lyckades klara sig igenom pärsen utan någon större stress. Jag tillhör de sistnämnda, av någon anledning som jag inte förstår. (Jag brukar stressa upp mig inför tentor, men den senaste tiden har jag blivit allt bättre på att slappna av.) Jag lider med dem som nästan håller på att gå in i väggen eller som redan har gjort det. Det är tråkigt att duktiga läkarstudenter tvingas ta studieuppehåll för att klara sin hälsa och sitt välbefinnande. Jag hoppas att de lyckas komma tillbaka med ny kraft och ny motivation efter uppehållet. Det är de värda.

onsdag 14 april 2010

EKG-linjal är bra att ha på kardiologin

En överläkare i kardiologi, en underläkare och jag som läkarkandidat, satt på kardiologavdelningen idag. Vi skulle tolka EKG på löpande band och överläkaren började leta i sin rock efter en EKG-linjal. Jag och underläkaren gjorde detsamma. Lustigt nog så hade ingen av oss med sig varken linjal eller passare, trots att vi skulle spendera hela dagen bland hjärtsjuka patienter. Det var en lite komisk situation och sjuksköterskan skrattade gott åt oss när vi förklarade situationen för henne. Skönt att se att även en överläkare kan glömma saker ibland!

måndag 12 april 2010

Babinski - den under foten

Jag har fått se en positiv Babinski för första gången! Den var riktigt tydlig. Samtidigt som jag förstås inte ville att patienten skulle ha en positiv Babinski, så kändes det ändå intressant att få se en på riktigt. Nu kan jag bocka av ytterligare ett "måste se"-fynd från listan.

Samma dag skulle jag göra neurologisk status på en annan patient. När det var dags för Babinskis tecken och jag förklarade för patienten vad jag skulle göra, så sa han:

- Nej, inte den under foten! Kan jag få slippa den?

Jag funderade ett tag. Fanns det någon indikation på att göra Babinski på patienten? Hm, egentligen inte... Men sedan tänkte jag till en gång extra. Min uppgift var ju att göra en fullständig neurologisk status och jag ville inte riskera att missa ett fynd.

- Det går fort, sa jag till patienten.

Babinski negativ.

(Babinskis tecken = ett sätt att undersöka om det finns en skada på en del av nervsystemet.)

söndag 11 april 2010

Provledare

I helgen har det varit högskoleprov och jag jobbade som provledare. Jag tänkte att jag skulle hinna med att läsa jättemycket internmedicin under dagen, men där hade jag fel. När jag väl hade startat ett nytt block så hade jag svårt för att koncentrera mig på att läsa. Jag skulle säga till när det var 5 min kvar av skrivtiden och jag var rädd för att jag skulle missa det. Dessutom skulle jag hålla koll på att ingen försökte fuska. Därför vågade jag inte sjunka alltför djupt i böckerna och riskera att glömma bort tid och rum.

När det var rast kom några provdeltagare fram till mig och ställde lite frågor om mina studier. Jag berättade att jag läser till läkare på universitetet. Genast fick jag en liten nyfiken skara ungdomar runt mig. De ville också bli läkare berättade de, så frågorna om läkarprogrammet började hagla över mig i rummet. Det var roligt att få svara på frågor om utbildningen.

Det är kul att så många drömmer om att bli läkare och det är roligt att jag har fått möjlighet att uppfylla den drömmen!

fredag 9 april 2010

Fredagstrött

Efter en hel vecka på en klinisk avdelningsplacering med många svårt sjuka patienter, så känner jag mig nu helt slut. Kanske beror det på att jag har börjat tidigare än vanligt på morgnarna. Kanske beror det på att jag hade påsklov förra veckan och inte har vant mig in i det vanliga arbetstempot än. Kanske beror det på att jag var tvungen att dela handledare med en kursare, som jag har svårt att stå ut med. Kanske beror det på att jag har matats med ny kunskap och nya intryck i en hel vecka. Kanske beror det på att jag har hört jobbiga livsöden och sett människor ligga för döden. Förmodligen beror det på en mix av alltihop.

Så fort jag lämnade sjukhusets svängdörrar på fredagseftermiddagen, så släppte dock en del av tröttheten och utbyttes som tur var mot en behaglig känsla. Helgen står för dörren!

torsdag 8 april 2010

Idag har jag förhoppningsvis hjälpt ett sjukt hjärta

Idag har jag elkonverterat en patient för första gången. Spännande! Att elkonvertera innebär att man använder en defibrillator som skickar en ström genom hjärtat, så att hjärtat börjar slå i "rätt" takt.

Min patient hade ett flimmer, som jag skulle elkonvertera. Patienten sövdes av sjuksköterskan. En läkare höll koll på andningen. Några andra ur personalen omringade patienten med diverse uppgifter. Jag la ut geléplattorna på patientens bröst, ställde in defibrillatorn, laddade den och la paddlarna på patienten.

-Undan!

All personal släppte sina göromål och ställde sig på behörigt avstånd från sängen.

-Jag skjuter!

*Pang, duns*

Elkonverteringen var klar. Narkosläkaren återvände för att kontrollera patientens andning och vi andra samlades kring ekg-apparaten och tittade.

-Ja, sinusrytm! utbrast jag och flera andra ur personalen.

En lyckad elkonvertering! Hoppas bara att patienten inte faller tillbaka till sitt flimmer igen!

P.S. För den som undrar om elkonverteringar ser lika brutala ut som i tv-serier och på filmer, så kan jag berätta att patienten hoppar till lite av elstöten, men det är inte lika brutalt som man kan tro. D.S.

(Sinusrytm = "normal"/frisk hjärtrytm.)

måndag 5 april 2010

Levern och all metabolism

I helgen fick jag anledning att repetera leverns metabolism av olika ämnen, leverns histologi och en hel del annat från preklin. Jag kunde konstatera att den repetitionen behövdes, för jag hade glömt en hel del. Ureacykeln, nedbrytning av paracetamol, glykogeninlagringssjukdomar och mycket annat, som jag ambitiöst lärde mig i detalj under preklin, finns nu återigen färskt i minnet. Det passar bra till nästa teorimoment, som bl.a. kommer att handla om levern ur ett kliniskt perspektiv. Visserligen är inte alla enzymer i ureabildningen till någon större nytta för förståelsen av leversjukdomar, men det är alltid bra att ha koll på det prekliniska för att få en djupare förståelse för det kliniska.

Den lilla repetitionen fick mig att tänka tillbaka på biokemiavsnittet på termin 1. Vilken ångest jag hade innan jag hade lärt mig alla metabola vägar, enzymer och formler! Skönt att det är över.

torsdag 1 april 2010

Påsklov

Äntligen är det dags påsklov - eller förlåt, "föreläsningsfri period", menar jag ju! Jag vet inte när jag hade ett ordentligt lov senast. Jullovet var knappast värt att kallas lov, eftersom preklintentaplugget upptog en hel del tid. Senaste sommarlovet var sprängfullt med jobb och tentaplugg, eftersom jag var sjuk under den ordinarie tentan på våren och därför var tvungen att ta igen den i efterhand. De tidigare loven på läkarprogrammet innebar oftast även de en hel del pluggande, eftersom det ofta låg en dugga eller en tenta direkt efter loven.

Något säger mig att det här påsklovet trots allt kommer att inrymma lite skolarbete, eftersom jag har en tendens att upptäcka nya saker som jag "måste" lära mig eller "måste" arbeta med.

måndag 22 mars 2010

Internmedicin

Som rubriken avslöjar så läser jag just nu kursen i internmedicin. Det är en lång kurs som sträcker sig över nästan ett helt år. För den som inte är så insatt kan jag berätta att kursen handlar om hjärta, lungor, hud, mag-tarmkanal, hormonproducerande organ, njurar, lever... - för att nämna lite av innehållet. Kort och gott handlar det mycket om hur man kan diagnostisera och behandla olika sjukdomar.

söndag 21 mars 2010

Kontakta mig

lördag 20 mars 2010

Om mig

Vad kul att du hittade hit! Jag är en ung kvinna som läser till läkare i en svensk storstad. Jag bloggar om det mesta som rör läkarprogrammet, studierna, läkaryrket och sjukvården. Ett och annat inlägg om fritiden och livet utanför läkarutbildningen kommer också att slinka igenom.

fredag 12 mars 2010

Välkommen!

Välkommen till min lilla kandidatblogg. Här kan du följa mitt liv som läkarstudent och allt vad det innebär.