Tentaplugg

Mellan julhelgen och nyårshelgen har jag framför allt ägnat mig åt tentaplugg. Vissa delar kommer jag ihåg, vissa delar börjar jag återigen minnas och vissa saker kommer jag knappt ihåg alls. Jag märker att jag har pluggat intensivare till de moment där vi haft en skriftlig dugga. Det kanske inte är så dumt med de där skriftliga förhören i alla fall?

När jag inte har pluggat har jag umgåtts med familj och släktingar, fyndat på mellandagsrean och slappnat av framför tv:n. Nu ska jag snart gå ut i köket och börja förbereda kvällens nyårsmiddag. Skolböckerna får känna sig övergivna i bokhyllan resten av dagen!

Gott nytt år!

Läsarfrågor om antagningen till läkarprogrammet

Det är många läsare som frågar mig hur man kan komma in på läkarprogrammet utan toppbetyg och utan högt resultat på högskoleprovet. För att undvika upprepning bland inläggen på bloggen, kommer jag därför att hänvisa till tidigare svar på denna fråga. Titta under etiketten "Läsarfråga", så hittar ni flera svar på frågan! :-)

Skrämmande läsning

Jag har, liksom många andra, läst intervjun med "Barnläkaren" i Läkartidningen (och i en mängd andra tidningar). Det var en skrämmande, skakande och upprörande läsning - allt från hur läkaren behandlades, till hur inkompetenta förhörsledarna, polisen och åklagarna var. Jag misstänker att läkaren behandlades extra dåligt eftersom hon misstänktes ha mördat ett barn, men också för att hon var en ovanlig misstänkt - kvinna och läkare.

Som tur är ska fallet granskas från flera håll. Även om det ger lite hopp om förbättring, så är jag rädd att ord kommer att stå mot ord. Dessutom ska "de egna" granskas av "de egna" i vissa utredningar, vilket inte kan vara bra. Jag håller i alla fall tummarna för att något gott ska komma ur detta elände som drabbade läkaren (som förresten är narkosläkare och inte barnläkare).

Juluppehåll

Sedan jag senast skrev har jag både hunnit med några kliniska placeringar på neurologen, en vecka i primärvården och två temadagar om neurokirurgi. Igår var sista dagen på neurokursen. Kursen avslutades med en dugga, som gick förvånansvärt bra med tanke på hur lite jag hade hunnit läsa inför den. Nu är det äntligen juluppehåll. Tyvärr ligger terminens tenta direkt efter "lovet", så jag fick dra med mig alla böcker och föreläsningsanteckningar hem till föräldrarna där jag spenderar julen. Det har varit fullt ös de senaste veckorna, så jag har knappt hunnit förstå att det är jul nu. Imorgon är det redan julafton.

Jag önskar er alla en god jul!

Böcker inför studier i Riga

Fråga: Hej !
Kämpade några år med högskoleprovet kom faktist inte över 1,4 därför sökte jag till riga och kom in till min dröm utbildning.

Min fråga till dig som har erfarenhet inom området är; behöver jag köpa några böcker som underlättar studierna för mig där nere.
Typ speciella ordböcker eller annat som underlättar.

Är tack om du har tid och ork och vill hjälpa mig
Mvh

Svar: Hej! Grattis till utbildningsplatsen i Riga! Jag tror att det kan vara en bra idé att köpa ett svensk-lettiskt lexikon alt. engelskt-lettiskt lexikon. Du kommer nämligen garanterat att behöva lära dig att tala lite lettiska för att kunna prata med patienterna. Övriga böcker kommer du säkerligen få tips om när du påbörjar utbildningen. Om du ändå vill köpa någon bok innan utbildningen startar, så tycker jag att "Biochemistry" av Champe, Harvey och Ferrier är ett bra alternativ. Det är en bok som brukar användas på många universitet i början av läkarutbildningen och den boken hade jag mycket nytta av när jag pluggade biokemi. Ett annat tips är att köpa en bra anatomisk atlas. Netter eller Sobotta är de mesta populära i Sverige. Lycka till med studierna!

Kanske är det någon av er läsare som studerar i Riga (eller någon annanstans) och som kan ge något bra tips?

Julstök

Åh vad jag älskar att julstöka! Det är så mysigt att få sätta upp ljusstakar, tända levande ljus, baka lussekatter, dricka glögg, äta pepparkakor, göra pepparkakshus, slå in julklappar och ta fram de kära gamla porslinstomtarna. Det jag inte är lika förtjust i är halkan, snön och kylan, men som tur är har vädret varit ovanligt varmt än så länge.

Är det någon som har ett bra recept på saffransbullar (alltså inte lussekatter utan bullar med saffranssmak) med någon god fyllning som t.ex. vanilj eller pistage? I så fall mottages det tacksamt av mig. :-)

Muntliga presentationer?

Fråga: Hej,

Jättebra blogg!

Tänkte fråga hur mycket muntligt det är på läkarprogrammet. Med muntligt menar jag inte muntliga förhör eller muntligt sinsemellan i gruppen som väl inte är så stor, utan snarare om man har några individuella framförande för alla elever i klassen?

Min scenskräck är så att säga proportionell (:D) mot antalet åhörare, tycker sålunda det är okej att tala inför ett par personer (upp till 10) fast är det däremot över 20 och uppåt och kanske dessutom på engelska så är det en mardröm.

Jag är dock beredd att jobba på problemet. Fast vill gärna veta vad man kan förvänta sig.

Tack på förhand :)

Svar: Hej! Det är inte så mycket muntliga presentationer på läkarprogrammet. Det som presenteras muntligt är vissa grupparbeten under preklin, något enstaka projektarbete och examensarbetet. Vi har alltid hållit alla redovisningar inför några få studenter, så jag tror inte att du behöver oroa dig alls. Vissa duggor är också muntliga, men då är man inte fler än åtta studenter per grupp. Lycka till med läkarutbildningen!

Neurokurs

Den gångna helgen blev lugn och skön. Eftersom jag befann mig mittemellan två kurser, så hade jag för en gång skull inget att plugga. I stället ägnade jag mig bl.a. åt att handla lite julklappar ute på stan. Det var rätt så fullt med folk på gatorna och i affärerna, så jag hoppas att jag kan hitta någon vardagsförmiddag att shoppa på i stället. Då är det åtminstone lite färre människor att trängas med.

I veckan har jag påbörjat neurokursen. Hittills har vi haft flera intressanta föreläsningar och fått träffa ett par patienter. Neurologi verkar väldigt intressant, men tungt.

ÖNH och ögon avslutat

Nu är både ÖNH-kursen och ögonkursen avslutade. Det var två väldigt bra kurser med bra föreläsningar, bra kliniska placeringar och trevliga amanuenser som höll i bra seminarier. Det enda jag skulle önska är att kurserna vore några dagar längre. Det är svårt att lära sig alla ögonsjukdomar på knappt två veckor och omöjligt att hinna se allt man skulle vilja se ute på kliniken. Detsamma gäller ÖNH. Lärarna på både ÖNH och ögon ville dessutom själva förlänga kurserna, men det är inte lätt när det är så mycket annat som ska pressas in på läkarprogrammet.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: jag hade gärna velat korta ner examensarbetet och minska på SVK till förmån för längre kurser i ämnen som vi verkligen behöver kunna. Examensarbetet hade man lärt sig på hälften av tiden. SVK:erna brukar vara bra och trevliga, men inte på bekostnad av att missa mycket viktigare saker.

Öka chansen att komma in på läkarprogrammet

Fråga: Hejsan,

Tack så mycket för en bra sida :)

Jag har några frågor till dig. Jag vill hemskt gärna bli läkare, och det har jag kommit på nu i åldre dar. Jag gick inte natur på gymnasiet, vilket gör att jag får läsa upp alla behörigheterna. Jag har godkänt i alla mina ämnen från gymnasiet, men mina meritpoäng är bara 12.0.

Det jag undrar är, vad kan jag göra för att öka mina chanser att komma in? Jag vill verkligen det här.

Ska jag läsa upp meritpoäng på komvux eller hjälper det inte?

Tacksam för svar!
Är verkligen i behov av att prata med någon
som kan :)

Svar: Jag tycker att du ska läsa upp alla dina gymnasiebetyg på komvux. Efter det kan du läsa till den naturvetenskaplig behörigheten på komvux eller på högskolans basår. Du kan sedan söka in i betygskvoten för konkurrenskompletterade betyg, men du får nog räkna med att det krävs toppbetyg för att komma in på läkarprogrammet via den kvoten.

Jag tycker också att du ska skriva högskoleprovet. Om du inte får tillräckligt bra resultat första gången, så skriv om provet några gånger. De flesta brukar får bättre resultat när de skriver provet flera gånger. Med ett bra högskoleprovsresultat kan du söka in till intervjuantagningen på bl.a. KI (då krävs ca 1,7 för att komma vidare till intervjun) eller direkt via hp-kvoten (då brukar det krävas ca 1,9).

Ett annat alternativ är att läsa läkarprogrammet utomlands. Det är betydligt lättare att komma in i vissa länder i Europa. Dock kräver många av dessa länder att man betalar en terminsavgift, vars storlek varierar väldigt mycket beroende på vart man läser.

Läs gärna vidare under kategorin "Läsarfråga", där jag gett liknande tips till andra frågeställare. :)

Lycka till med utbildningen!

Är läkaryrket som i tv-serierna?

Fråga: Hej! Har en liten töntig fråga men som jag gått runt och funderat på ett tag! Är "läkarlivet" lika dramatiskt som i alla läkarserier? Att alla läkare förälskar sig i varandra, sjuksköterskornas högsta dröm är att dejta en läkare? Är lite nyfiken! Vore kul om du tog dig tid att svara! Ha en fantstisk dag! :)

Svar: Hej! Ursäkta att svaret dröjde. Nej, läkaryrket är inte lika dramatiskt som i tv-serier och på film. Det är dock inte ovanligt att läkare är gifta med läkare och att läkare är gifta med sjuksköterskor. Däremot har jag aldrig sett något kärleksdrama utspela sig rakt framför ögonen på alla i personalen. Jag är dessutom säker på att sjuksköterskorna inte har som högsta dröm att dejta läkare. Läkare anses inte så fascinerande som i tv-serierna, åtminstone inte i den yngre generationen vårdarbetare. All dramatik är nog bara inlagd för att göra tv-serierna mer intressanta och läkarlivet mer "spännande". Läkarens arbetsdag går oftast ut på att möta patienter, dokumentera och diskutera vården med de andra teamet. Oftast är det inte så särskilt dramatiskt. :)

Föreläsningssalarna på KI

Fråga: Hej!
Bra och inspirerande blogg!! Jag går tredje året på NV programmet och är intresserad av läkarprogrammet och att studera på KI, undrade bara hur föreläsningssalarna ser ut på KI? Stora? Typiskt föreläsningssalar? Skulle vara roligt om du kunde lägga upp nån bild eller något :)
Kram!!

Svar: Föreläsningssalarna på KI är stora salar med plats för kanske 200 personer. Raderna sluttar lite nedåt, så att alla kan se föreläsaren, som står "längst ner" och längst fram. Jag är ju nästan aldrig på KI längre, eftersom jag har nästan all undervisning ute på sjukhusen, så jag kan tyvärr inte fotografera KI:s föreläsningssalar. Undervisningssalarna på sjukhusen påminner om klassrummen från gymnasiet, fast är ofta lite större. En del undervisning bedrivs i betydligt mindre grupprum. Generellt har man ofta föreläsningar i "storklass" på KI och föreläsningar i mindre grupper ute på sjukhusen.

Orolig för att inte orka plugga

Fråga: Hej läkarkandidaten!

Jag har skrivit till dig tidigare (om frågor ang antagningspoäng, betyg osv). Jag har nu börjat 9:an och därmed sista året innan jag börjar naturvetenskapliga på gymnasiet (förhoppningsvis). Jag är fortfarande otroligt ovan med dom betyg jag har (MVG i SO, spanska, NO och Matte, resten VG). Jag vet att om jag fortsätter i den studietekniken jag tidigare haft kommer jag säkert ha goda förmåner att komma in på läkarlinjen, men för ett tag sedan blev jag otroligt studietrött. Jag ville inte längre bli läkare och ville hellre satsa att bli någon slags reseledare. Detta pga att jag kände att jag ville få ut mycket av livet och inte slösa bort ungdomen och större delen av vuxenlivet studerandes en stor tjock bok. Jag fick andra drömmar, lite mer kultura drömmar, börja teater, bli skådespelerska och försöka leva ett riktigt lyckligt liv! Jag börjar nämligen mera och mera se mig själv som en mer kulturell person, jag gillar att klä mig annorlunda, teater, impulsivt skippa skolan någon dag och dra till Göteborg, de dom flesta gör! Jag var livrädd för att inte kunna leva helt enkelt om jag satsade mer på studierna, jag tror att jag inte kommer få tid för något annat - jag är ingen mönsterelev... Jag sökte runt på diverse andra linjer och mailade några personer för råd, de sa i princip samma sak allihopa, gå natur, bli läkare - För det är ju din DRÖM!

Jag fick mig en riktig tankeställare, men insåg att de hade rätt, jag vet att jag någon gång i livet kommer ångra mig så kopiöst om jag väljer en annan väg i livet. Jag vet att jag kommer ångra mig att jag inte blev läkare bara pga av lathet. Så nu är jag tillbaka på vägen igen, jag SKA bli läkare. Men jag är fortfarande så otroligt rädd, för jag vet att studierna är tuffa, och jag känner mig inte alls som en toppelev nu. SÅ jag vill rent allmänt bara få lite rådgivning av dig och lite allmänt peppande ord från en som enligt mig klarat den svåraste biten, hur klarade du alla studier, tentor, högskoleprovet osv? Var det bara att du var studiemotiverad eller tänkte du på något speciellt som aldrig fick dig att tappa fokus om det du ville? Jag är så rädd att jag ska falla tillbaka igen, jag känner verkligen att jag börjar hamna bakom i skolarbetet nu efter mitt "ofokus". Men jag vill samtidigt inte ta ut alla krafter nu och verkligen vara helt slut sen, har du några nyttiga tips?

Annars är det otroligt kul att läsa en sådan här blogg, väldigt inspirerande!

Svar: Hej och tack för dina vänliga ord om bloggen! Kanske har din oro lagt sig lite redan, eftersom du tyvärr fick vänta länge på ett svar från mig. Du måste förstås själv komma fram till vad du vill ha för yrke. Om du satsar på läkare kommer du att behöva försaka en hel del fritid, vilket jag också har gjort. Jag bestämde mig innan gymnasiet för att jag ville bli läkare, så jag var redan tidigt inne på att jag skulle behöva läsa mycket. Om du inte orkar ge den tiden åt studierna, så kommer gymnasiet och läkarutbildningen bli väldigt långa och tråkiga, är jag rädd. Men å andra sidan är det värt det om du verkligen vill bli läkare.

Om du skulle komma fram till att du inte vill satsa så hårt på plugget just nu, så har du alltid möjlighet att ångra dig senare i livet. Du kan läsa upp dina betyg på komvux eller komma in på läkarprogrammet via högskoleprovet. En annan möjlighet är att läsa läkarutbildningen utomlands där det är lättare att komma in. Det är inte lätt att avgöra i nionde klass vad man ska göra i resten av livet, så det kan vara bra att veta att man alltid kan ångra sig och börja om. Så välj gymnasielinje efter intresse och ta dig en ordentlig funderare på vad du vill få ut av din gymnasieutbildning.

Alla läkarstudenter var inte toppstudenter på grundskolan och i gymnasiet. En del har pluggat upp sina betyg i efterhand och en del kom in via intervjuer och högskoleprovet. Dessutom kanske det finns fler alternativa sätt att bli antagen till läkarutbildningen, när du bli aktuell för att söka. Anledningen till att jag orkade plugga mycket och vara duktig "hela tiden" på gymnasiet var att jag verkligen hade målet att bli läkare. På läkarutbildningen pluggar jag faktiskt inte lika mycket som på gymnasiet, eftersom jag inte längre känner samma press att ständigt prestera mitt yttersta. Jag pluggar förstås tillräckligt för att klara tentorna, men jag pressar mig inte i onödan bara för att få alla rätt på tentorna. Dessutom prioriterar jag fritid, kompisar, träning och avkoppling, för att orka med att plugga resten av tiden. Det krävs en nyttig balans mellan skolarbete och fritid, för att orka och tycka att det är roligt att plugga.

Lycka till i ditt gymnasieval och kom ihåg att du alltid kan ångra dig om du väljer "fel" inriktning!

Papperslösa

Nu var det några dagar sedan jag skrev här senast. Jag har haft fullt upp med skolarbete, duggaplugg, besök och styr i hemmet. Under tiden som gått har jag haft introduktion på både ÖNH (öron, näsa, hals) och ögon, vilket är två specialiteter som intresserar mig. I veckan hade jag dessutom PU-dag, som bl.a. handlade om papperlösa i vården. Det var ett intressant tema. Själv skulle jag inte neka någon person vård, oavsett papper eller ej. Men jag förstår förstås att det blir ett ekonomiskt, administrativt, politiskt och etiskt problem att bryta mot lagen. I slutändan tycker jag dock att människor är människor och bör ha rätt till vård, oavsett vilka de är eller vart de kommer ifrån. Vad tycker ni?

Jag har fått lite frågor från er läsare, som jag lovar att svara på snart. Jag har inte glömt bort frågorna, bara haft lite för mycket att göra den senaste tiden. :)

2,5 år senare...

...barnläkaren/narkosläkaren på Astrid Lindgrens Barnsjukhus frias. Jag kan knappt förstå att det överhuvudtaget gick att väcka ett åtal mot läkaren. Det finns inga tillförlitliga vittnen som kan berätta att läkaren injicerade tiopental och det går inte att säkerställa hur stora nivåer barnet hade fått i sig genom den påstådda injektionen. Att polisen dessutom hämtade läkaren under pågående rond på sjukhuset och att rättsprocessen tog över 2,5 år, är skrämmande. Hoppas nu att läkaren får en stor ersättning för allt det lidande hon måste ha utsatts för, även om pengar förstås inte kan gottgöra allt.

Efter den långa rättsprocessen går inte bara mina tankar till läkaren, utan också till föräldrarna till den döda babyn. Det finns tyvärr mycket att klaga på om hur barnet och föräldrarna togs omhand på ALB. T.ex. fick babyn alldeles för höga doser natriumklorid upprepade gånger av en sjuksköterska, vilket ledde till allvarliga hjärnskador. Som om inte det vore tillräckligt har föräldrarna berättat om dåligt bemötande från vårdpersonalen - men framförallt miste Linnéa livet och föräldrarna miste sin dotter.

Jag hoppas att händelserna kring babyn och den nyss avslutade rättsprocessen kan väcka en debatt, som leder till att etiska och juridiska frågetecken rätas ut och framförallt till att sjukvården förbättras.

Sista dagen på beroendeläran

Idag var sista dagen på beroendeläran. Vi hade seminarier nästan hela dagen. Nu återstår bara en självevaluering via PingPong, innan beroendeläran - och därmed psykiatrikursen - är helt avslutad. Ikväll ska jag därför sätta mig ner med föreläsningsanteckningarna och repetera abstinenssymptom, behandlingsmetoder och annat som är bra att kunna.

Psykiatrikursen har varit trevlig och intressant, så det känns lite tråkigt att den är slut. Jag hoppas att de kommande kurserna den här terminen blir lika bra (enligt rykten ska de vara bra).

Patienter och motiverande samtal

Den här veckan har jag varit på två olika beroendemottagningar, där jag har mött patienter som missbrukar eller är beroende av alkohol, narkotika och tabletter. Det var väldigt givande att få prata med både patienter som var mitt uppe i ett missbruk och med patienter som tagit sig ur sitt beroende. Jag hade tur och fick bra handledare på båda mottagningarna. Jag hann med att både auskultera, ta egna patienter och ha en sit-in med handledaren. En annan dag var jag på beroendeakuten. Där fick jag träffa patienter som bl.a. kom in p.g.a. abstinensbesvär. Tyvärr var placeringen på beroendeakuten så kort att jag inte hann se så många patienter, men jag hann åtminstone med att handlägga en egen patient.

I veckan hade vi även en temadag om motiverande samtal, som är en teknik som används för att motivera patienten till att förändra något i livet (t.ex. att börja träna mer eller att sluta röka). Vi hade redan haft en liknande dag under medicinkursen, så det blev lite repetition men också en del nyttiga praktiska övningar. Jag hoppas att jag snart får möjlighet att träna tekniken på en riktig patient, för att se om det fungerar bra.

Beroendelära

I fredags började en ny kurs (som egentligen är en del av psykiatrikursen) som handlar om beroendelära. Kursledningen var så ambitiösa att de tog reda på alla studenters adresser och sedan placerade varje student på kliniska mottagningar/avdelningar som låg nära hemmet. Alltså kommer jag och många av mina kursare att få kortare resväg till den kliniska utbildningen - lyx!

Apropå resväg - jag pratade häromdagen med en vän som läser till läkare i Uppsala. Hon hade precis återvänt till Uppsala efter ett par veckors klinisk placering på en ort långt ifrån hemmet. Eftersom alla läkarstudenter inte får rum på sjukhuset i Uppsala, så måste de åka till andra städer för att göra sin praktik. Så ser det ut på många andra svenska läkarutbildningar också. På KI har vi det så lyxigt att vi inte ens behöver resa ifrån Stockholm en enda gång under utbildningen (möjligtvis kan vi hamna strax utanför Storstockholm några enstaka dagar, men de flesta slipper det). Nästa gång jag behöver åka ut till Huddinge för att ha en klinisk placering ska jag inte klaga, för så långt bort ligger det ju faktiskt inte. :-)

Psykiatridugga

Idag var sista dagen på psykiatrikursen. Den avslutades med en skriftlig dugga med självrättning och därefter fika och utvärdering. Jag är generellt mycket nöjd med kursen. Det var bra föreläsningar, bra avdelningsplacering, trevlig kursledning och en relevant dugga. Duggan gick bra - jag gjorde några små slarvfel, men det brukar jag alltid göra.

På utvärderingen fick vi bl.a. fylla i frågorna: "Ville du bli psykiatriker innan psykiatrikursen?" och "Vill du bli psykiatriker nu efter psykiatrikursen?" På första frågan svarade jag "Nej, absolut inte" och på andra frågan "Ja, det kan jag tänka mig". Tänk så snabbt man kan ändra sig. :-) Jag hade för mycket förutfattade meningar om psykiatrin innan jag började läsa kursen, så jag har överraskats positivt under kursen.

ECT-behandlingar

I veckan som gått har jag fått vara med och se hur det går till när Förvaltningsrätten prövar LPT. Det var en ganska stel procedur med jurister, nämndemän och sakkunnig psykiater på plats, men så måste det förstås vara för att vara rättssäkert. Det måste vara ett ganska svårt jobb för de icke medicinskt utbildade juristerna och nämndemännen att besluta om patienterna ska tvångsvårdas eller släppas helt fria.

I veckan fick jag även se några ECT-behandlingar, vilket var väldigt intressant. Under mina fyra veckor på den psykiatriska avdelningen har flera patienter fått ECT och alla har blivit bättre av behandlingen. Jag har fått en mer nyanserad bild av ECT efter att ha varit plats i verkligheten, än genom att titta på Uppdrag granskning. Alla patienter jag har pratat med har varit nöjda med sina ECT-behandlingar och endast en av dem fick minnesluckor (som dessutom var övergående). Men jag sitter förstås inte inne på hela sanningen, utan kan bara berätta om mina egna erfarenheter.

Igår kväll var jag på middag tillsammans med några andra läkarstudenter från blandade terminer. Jag fick veta att det har gjorts lite förändringar i preklin-terminerna, vilket låter bra. Jag var generellt sett nöjd med preklin, även om min kurs var först ut på "Nya läkarprogrammet", men det finns förstås alltid förbättringar att göra.

På psykakuten

I veckan har jag varit en dag på psykakuten, vilket var intressant. Patienterna kom bl.a. in p.g.a. hjärtesorg, psykoser, manier, depressioner och konkreta självmordsförsök. Jag fick även vara med akutläkaren när han utförde konsultuppdrag på sjukhuset. Det mesta handlade om att göra suicidriskbedömningar på inneliggande patienter och ta ställning till om patienterna skulle övertas av psykiatrin. Efter en dag och kväll på psykakuten kände jag mig trött, mentalt trött. Det var väldigt jobbigt att se människor som mådde så dåligt att de ville ta livet av sig.

Under veckan som gått har jag även fått ta egna patienter på avdelningen (under läkarens uppsikt, förstås). Jag fick bl.a. självständigt hålla i samtalen med patienterna, vilket kändes bra. Avdelningsarbetet handlar nämligen mycket om att samtala med patienterna om känslor, tankar och planer. Under veckan har jag även fått lära mig att skriva vårdintyg (dock på en påhittad patient) och fördjupat mig i lagen om pskyiatrisk tvångsvård. Den lagen är inte alltid helt glasklar, vilket jag blev varse under en konkret händelse på avdelningen...

Nu är veckan snart över och jag laddar inför en ny vecka på en psykiatrisk avdelning. Helgen har jag bl.a. ägnat åt att plugga psykiatri, vilket var välbehövligt. Jag har nämligen varit ganska lat den senaste tiden och gjort allt annat än att plugga.

Stressad över att inte ha kommit in på läkarprogrammet

Fråga: Hej!
Jag är 28 år gammal och inte kunnat hinna bli klart me gymnasie utbildning ännu, och varför ja blev så försent e att ja jobbade och gift mig och har ett barn, så just nu går jag på min sista termin på en av stockholms folkhögskolor och min syfte är att gå ditt för att bara kompletera och höja upp min gamla betygsdokument och kunna ha ett bra slutlig gymnasie betyg, men samt ja känner mig jätte depremerade och väldigt sårad igenom mig för att ännu ja hann inte fylla upp min dröm och komma in till läkare utbildning de e min dröm att bli läkare och kunna hjälpa människor, men hur ja vet faktist inte?, så hoppas att ni kan hjälpa mig för att ja lovar ja känner så ensam igenom mig själv eftersom alla mina vänner som har pluggat me mig e redan inne i läkare linj , men inte här i utom land som polen holland, norege danmark, så hoppas att ni kan ge en bra råd som gör att ja ger inte upp!
mvh

Svar: Hej! Mitt bästa råd till dig är att kämpa vidare med att komplettera dina betyg och inte ge upp din dröm! Det är många som någon gång känt att studierna går trögt, att man inte kommer någon vart och att man önskar att saker och ting gick fortare. Du har dock hunnit med att göra mycket annat i livet (som t.ex. att få barn), vilket många på läkarprogrammet inte har hunnit. Var stolt över de erfarenheter du har och oroa dig inte över att dina vänner kommit in på utbildningen före dig. Det är inte ovanligt att läkarstudenter är "lite äldre" och har barn när de börjar plugga, så du behöver inte känna dig ensam. Ett annat bra tips är att skriva högskoleprovet varje termin, eftersom man brukar få bättre hp-resultat ju fler gånger man skriver provet. Det finns t.ex. utbildningar över internet där man får möjlighet att träna på uppgifter inför högskoleprovet.

Om du inte lyckas komma in i Sverige, så kan du söka till en läkarutbildning utomlands där det brukar vara lättare att komma in. Vissa länder har intagningsprov som är relativt lätta att klara. Jag vet inte vad du har för möjligheter när det gäller att flytta utomlands, men eftersom du har barn kan det kanske bli svårt. Dessutom brukar det kosta mer pengar att studera utomlands p.g.a. terminsavgifter, vilket förstås kan begränsa möjligheterna till att läsa utomlands.

Om du har väldigt svårt för att klara de betygskrav och högskoleprovresultat som krävs för att komma in på läkarprogrammet, så kanske det kan vara ett alternativ att söka någon annan, "liknande" utbildning. Man kan t.ex. förbättra livet för andra människor inom yrken som sjuksköterska, audionom, logoped eller socionom, även om det inte är detsamma som att vara läkare. Men om du verkligen vill bli läkare, så kämpa på och ge inte upp dina studier!

Lycka till!

Exchange program at KI

Question: Dear coordinator,
I am a medical student now studying in azerbaijan medical university at 5th course, I have visited stockholm and the university and i really liked to study here. I would like to know weather your respected university provide transfer or residentship program which i can take part in.
Many thanks for your help.
Regards

Answer: Dear medical student,
I'm afraid I don't know much about the exchange programs (I'm a medical student too). Please contact the Institutional Erasmus Coordinator Anna Dahlerus at Karolinska Institute for more information: anna.dahlerus@ki.se. I'm not sure whether Anna Dahlerus is involved with the exchange students from Azerbaijan, but I think she can tell you who to contact for further information.
Best regards

Projektarbete om hjärnan

Fråga: Hej! Jag läser just nu tredje året på den naturvetenskapliga linjen och ska sätta igång med projektarbetet. Jag har själv siktet inställt på att plugga vidare till läkare och att göra det på KI vore en dröm, därför blev jag väldigt glad när jag hittade din blogg nu idag! Jag undrar om du möjligtvis skulle kunna ge mig några förslag/tips/idéer till vad jag skulle kunna tänkas göra för projektarbete? Jag är inne på att göra något om hjärnan för den intresserar mig väldigt mycket. Beroenden, någon annorlunda och ovanlig diagnos, trauman och vad som händer i hjärnan när man råkar ut för det... Vore oerhört tacksam för lite tips eller inspiration! Kram :)

Svar: Hej! Jag tycker att du har valt ett spännande område! Det finns jättemånga intressanta tillstånd och sjukdomar i hjärnan, så jag vet knappt vart jag ska börja. Jag ska ge några exempel på olika tillstånd, men det finns förstås mycket mer att skriva om:

- Huntingtons sjukdom ("Danssjukan")
- Prionsjukdomar (t.ex. Creutzfeldt-Jacobs sjukdom som även kallats för galna-ko-sjukan)
- Demenssjukdomar (t.ex. Frontotemporal demens som drabbar ovanligt unga patienter)
- Stroke
- Personlighetsstörningar (t.ex. borderline)
- ADHD
- Psykoser (kan t.ex. innefatta vanföreställningar och hallucinationer)
- Fobier (t.ex. social fobi eller spindelfobi)
- Tvångssyndrom (t.ex. rädsla för bakterier som leder till rituellt tvagning)
- Alkohol-, tobak- eller drogberoende
- Sömnstörningar (finns många olika att välja mellan)
- Hortons huvudvärk (sägs vara en av de värsta smärtor man kan uppleva)
- Cerebral pares
- Epilepsi

Det finns förstås många olika frågor man skulle kunna fokusera på i ett projektarbete, som t.ex. hur sjukdomarna uppstår eller hur de behandlas.

Hoppas att du fick lite inspiration till ditt arbete! Om någon annan har något bra förslag på projektarbete med anknytning till hjärnan, så skriv gärna en kommentar till inlägget. :)

Intressanta patientfall

Förra skolveckan avslutades med föreläsningar och seminarium. Några psykiatriker berättade om olika sjukdomar och patienter de mött under yrkeslivet. Det var verkligen intressant att höra, men samtidigt lite skrämmande. Det finns så mycket märkliga och otrevliga sjukdomar hjärnan kan åstadkomma. En del patienter kan t.ex. vara övertygade om att de har bytt kropp med någon annan, att de hör demoner, att de måste ligga på ett särskilt sätt i sängen för att inte dö, att de är förföljda av otäcka varelser o.s.v. Det går nog knappt att föreställa sig hur det skulle kännas att ha de upplevelserna.

Den här veckan är min tredje vecka på psyk-avdelningen. Jag ska få börja ta lite mer ansvar nu än vad jag gjorde de två första veckorna, vilket känns spännande. Dessutom känner jag att jag börjar få lite mer rutin på hur man skriver journaler inom psykiatrin och hur man gör en grundläggande psykiatrisk status.

Helgen som gått har jag bara varit ledig och lagt psykiatriböckerna åt sidan. Jag hade besök hela helgen, vilket var väldigt trevligt. Jag passade på att utsätta mina gäster för några hembakade kakor, som uppskattades mycket. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om att baka. :)

Andra veckan på psyk avd

Jag är inne på andra veckan på min psykiatriplacering. Så här långt kan jag konstatera att avdelningsarbetet handlar mycket om att samtala med patienterna, ta ställning till LPT, göra suicidriskbedömningar och skriva långa journalanteckningar. Jag trivs nästan så bra som fisken i vattnet. Innan den här kursen trodde jag aldrig att psykiatri skulle vara något för mig, men jag börjar faktiskt ångra mig. Psykiatri går kanske upp på listan över tänkbara specialiteter?

Ikväll har jag varit ovanligt produktiv. Trots att jag slutade sent på sjukhuset, så har jag ändå lånat böcker, handlat, städat hela lägenheten, bakat, gjort matlådor och tittat på TV. Nu är det dags att öppna psykiatriboken och plugga in diagnoskriterier.

Psykiatri

Andra dagen på psykiatrin är avslutad och hittills är jag väldigt nöjd med placeringen. Jag går med en trevlig och empatisk underläkare, som har ett gediget intresse för psykiatri och sina patienter. Det är inspirerande. Samtidigt är det väldigt speciellt att vara på psykiatrin. Det är låsta dörrar nästan överallt, alla bär överfallslarm och personalen instrueras i att aldrig ha patienterna bakom ryggen. Det är dock viktigt att poängtera att långtifrån alla patienter är farliga.

Efter två dagar på psykiatriavdelningen inser jag också att några tunga veckor väntar framöver. Jag kommer att få höra många tragiska människoöden om övergrepp, mobbning, självmordsförsök, psykoser, instabila familjeförhållanden etc. Men jag kommer också att se människor som blir piggare, friskare, gladare, stabilare och som kan återvända till ett bra liv utanför sjukhuset.

Termin 9 är igång

I måndags startade termin 9 med introduktionsföreläsningar i de ämnen vi kommer behandla under hösten: psykiatri, neurologi, öron-näsa-hals och ögon. På KI kallas kursen för "neuro, sinnen, psyke" men jag har hört att läkarstudenterna i Umeå kallar motsvarande kurs för "huvudkursen", vilket ju är ett passande namn. :)

I tisdags startade de respektive kurserna (olika delar av klassen startar med olika kurser). Jag har psykiatri som mitt första moment i höst. Under den gångna veckan har jag därför haft psykiatriföreläsningar. Föreläsarna har varit bra och föreläsningarna har varit intressanta, så jag kan inte säga annat än att psykiatrikursen började bra.

Läkarstudenter och läkare som bloggar

Det finns många läkarstudenter och läkare som bloggar. Några av dem har jag samlat i listan till höger, men det finns många fler som jag har missat. Därför undrar jag om ni läsare har tips på fler bra bloggar på samma tema. Helst aktiva bloggar, som till största delen handlar om läkarprogrammet eller läkaryrket.

Lite shopping och besök hos föräldrarna

Nu tror jag att jag har svarat på alla frågor som har trillat in till mig under sommaren. Antingen har jag svarat med ett blogginlägg eller i kommentarsfältet under blogginläggen. Om jag trots allt har missat att svara på någon fråga, så skicka in den på nytt. :)

Den här veckan har jag hunnit med ett besök hos mina föräldrar, picknick med några vänner och lite småutflykter. Dessutom har jag passat på att shoppa lite krimskrams och lite nya kläder. Vem kan motstå halva reapriset? ;)

Byta till svensk läkarutbildning från utlandet

Fråga: Hej,

Jag är 19 år och har länge velat plugga till läkare. Dock faller det hela på mitt gymnasiebetyg som snittar på ungefär 14.6..jag gick naturvetenskapligt program med komplett betyg.

Jag har funderat på att kanske söka mig utomlands för att kunna plugga till läkare. Är det HELT kört för mig att plugga till läkare i Sverige? Ifall jag börjar (i ett EU land) läkarutbildning utomlands, kan jag sedan överföra mig till en läkarutbildning i Sverige? Hur funkar det?

Tack på förhand, hoppas verkligen på svar från en sån pålitlig läkarstudent du verkar vara.

Med vänlig hälsning

Svar: Hej! Det är inte kört för dig att plugga till läkare i Sverige. Du kan läsa upp betygen på Komvux och sedan söka in via betygskvoten, men då krävs säkerligen MVG i alla ämnen för att komma in. Du kan också skriva högskoleprovet för att söka in via HP-kvoten och via intervjuantagningen på t.ex. KI. I slutändan krävs dock höga betyg eller högt resultat på högskoleprovet för att komma in på läkarprogrammet i Sverige. Det krävs även höga betyg för att komma in i länder som Danmark och Norge. Däremot kan du söka till t.ex. Tjeckien och Slovakien, där det endast krävs godkända betyg (betygspoängen kvittar så länge alla betyg är godkända) och godkänt antagningsprov för att komma in. Enligt vad jag har hört är antagningsproven relativt lätta om man repeterar gymnasiekunskaperna i biologi, kemi, matte och fysik innan proven skrivs. Du hittar mer information om läkarprogrammen i Sverige och utomlands, antagningsstatistik och användbara länkar på sidan läkarstudent.se.

I teorin går det att byta till läkarutbildningen i Sverige om man studerar utomlands, men i praktiken brukar det vara väldigt svårt. Att det är svårt beror på att läkarprogrammen i Sverige redan är väldigt fulla av studenter. Om det trots allt finns en ledig plats, så prioriteras läkarstudenter som pluggar i Sverige före utlandsstudenterna i byteskön (och det finns alltid läkarstudenter i Sverige som vill byta studieort). De studenter som jag vet har kommit in i Sverige efter att först ha studerat utomlands, har kommit in via de vanliga sökvägarna (d.v.s. genom betyg, högskoleprov eller intervju) och sedan tillgodoräknat sig studierna från utlandet. De har med andra ord blivit antagna till termin 1 i Sverige, men direkt efter antagningen fått byta till en högre termin (vilken termin man får byta till beror förstås på hur många terminer man läst utomlands).

Även om det är svårt att komma in på läkarprogrammet i Sverige och nästan omöjligt att byta till Sverige från utlandet, så behöver man inte ge upp läkardrömmen. De jag känner som studerar till läkare utomlands (bl.a. i Norge, Danmark, Polen, Ungern, Tjeckien och Rumänien) trivs jättebra med sina utbildningar och har snabbt gjort sig hemmastadda i sina nya hemländer.

Du får gärna skriva igen om du har fler frågor. Ge inte upp din dröm!

Vad ska man anteckna?

Fråga: hej! ska börja läkarutbildningen nu och är jätte nervös och orolig inför studierna. Hur antecknar man?? ska jag anteckna allt som föreläsaren går igenom?? hur vet jag vad som är viktigt att anteckna??

och när det kommer till studierna, när är det bra att börja plugga inför kommande tenta??

är du jätte snäll och svarar utförligt på dessa frågor, och ge all tips du har för en nybliven läkarstudent

tack på förhand

Svar: Hej! Grattis till platsen på läkarprogrammet! Det är svårt att förklara precis vad som behöver antecknas. Även om det låter lite konstigt när jag skriver det, så kan jag lova att du snart kommer att märka vad som är relevant och inte. :) Föreläsarna brukar prata särskilt mycket om det som är viktigt, så skriv ner det föreläsarna trycker på, det föreläsarna skriver upp på tavlan och så mycket du hinner av deras powerpointredovisningar. Jämför gärna dina anteckningar med dina kursare, så kan ni komplettera varandras anteckningar. Du kan också läsa vad du förväntas kunna i de läshänvisningar, som brukar delas ut på termin 1. Du kan också jämföra anteckningarna med duggasammanfattningarna (som jag skrev om i ett inlägg häromdagen) och med gamla duggor/tentor, så får du veta ungefär vilken nivå dina kunskaper bör ligga på.

Jag vill ge rådet att börja plugga tidigt inför tentorna. Plugga på anteckningarna samma dag som du har haft föreläsningen, och fortsätt sedan repetera anteckningarna helgen efter föreläsningen, någon månad senare och slutligen minst ett par gånger strax innan tentan. De flesta brukar ägna de 2-3 sista veckorna innan tentan åt konstant pluggande, men det är en god idé att plugga en hel del under terminen också. Jag skrev mer om min studieteknik i de här inläggen: Om att komma ihåg det man läser på läkarprogrammet och Fråga om att komma ihåg allt man läser.

Skriv gärna igen om du undrar något och lycka till på termin 1!

Dockor eller preparat?

Igår upptäckte jag att tidningen tog upp diskussionen kring om dockor eller preparat (=liken efter personer som skänkt sina kroppar till dissektioner) ska användas på läkarutbildningens anatomistudier. På KI har vi haft många dissektioner där vi både självständigt och med hjälp av tutorer har fått utforska människokroppen. Jag tycker att jag lärde mig väldigt mycket genom att faktiskt titta i en riktig kropp. Samtidigt har jag sett några av simulatorerna, som används på andra universitet och jag tyckte att de fungerade som ett bra substitut. Det kostar ändå en hel del att ha riktiga dissektioner och det kräver mycket tid i anspråk (både för studenter, lärare och tutorer). Dessutom ser inte det formalinindränkta preparatet ut exakt som en levande människas kropp. Anatomistudier på människokroppar kan dessutom indirekt göras via obduktioner och kirurgiska ingrepp, som alla läkarstudenter ju är med på under grundutbildningen. Dock ser jag det som en fördel att jag fick möjlighet att studera riktiga människokroppar på KI:s anatomikurser.

Det bästa vore kanske om alla studenter kunde få alternera mellan dissektioner, simulatorprogram och platsmodeller, men den lösningen skulle nog bli för dyr. Oavsett vilken metod som används tror jag dock att läkarstudenterna blir bra på anatomi! Dessutom kommer kunskaperna att repeteras och byggas på under AT och ST, så som läkare kommer man ändå få adekvata kunskaper.

Vad tycker ni andra läkarstudenter? Hur har ni studerat anatomi och vilket sätt föredrar ni?

Litteratur på termin 1

Fråga:Hej! Tack för en intressant och inspirerande blogg. Jag har precis fått reda på att jag kommit in på läkarprogrammet på KI till hösten och nu när den värsta glädjeyran lagt sig undrar jag om du kan ge mig lite tips eller råd inför första terminen. Vilken litteratur rekommenderar du att man köper? Finns det något man kan läsa i förväg för att få lite blodad tand? Hur fungerar din studieteknik? Är det något specielt du tycker kan vara bra att veta? Tack på förhand!

Svar: Hej och tack för de vänliga orden! Grattis till platsen på läkarprogrammet! Den första terminen rekommenderar jag framför allt att du köper boken "Biochemistry" av Champe et al och en anatomisk atlas. De flesta brukar välja en anatomisk atlas av Netter eller Sobotta. Utöver det brukar många köpa en bok som heter "The Cell" och en fysiologibok, men de tyckte jag inte var nödvändiga. (Jag köpte dem, men läste inte så mycket i dem.) Många föreläsningar är så pass bra att det räcker med att läsa på föreläsningsanteckningarna. Vänta till terminsstart innan du köper några böcker, så kan du själv känna efter om du tycker att du behöver några.

Om du redan nu vill läsa på lite inför terminsstart så rekommenderar jag duggasammanfattningarna från termin 1, som bl.a. några kursare till mig har skrivit. Du hittar dem här: Duggasammanfattningar.

Min studieteknik skrev jag lite om här: Om att komma ihåg det man läser på läkarprogrammet och Fråga om att komma ihåg allt man läser. :) Hoppas att det kan vara till lite hjälp. Jag tror, som tidigare sagt, att det är viktigt att upprepa informationen ofta för att komma ihåg den.

Det som kan vara bra att veta i början av utbildningen är att det kan ta lite tid att hitta en bra studieteknik, att studierna skiljer sig lite från gymnasiestudierna och att man inte kan lära sig allt på läkarprogrammet. Det tar ofta ett tag innan alla studenter har hittat sina "platser" i klassen. Det kan i början verka skrämmande med så många nya människor som det är på läkarprogrammet, men rätt snart brukar man hitta nya kompisar. En del studenter vill till en början visa sig duktiga (eller duktigast) och försöka hetsa upp stämningen och stressen bland de andra studenterna, men det beteendet brukar minska efter första terminen.

Skriv gärna igen om det är något mer du undrar över och lycka till på T1!

Ovanliga sjukdomar på läkarprogrammet

Fråga: Hej!

Är en tjej som är född med en ovanlig lungsjukdom, alla organ på fel sida och medfött hjärtfel. Har upptill det en hel rad andra diagnoser.

Nu de sista 2,5 åren har jag åkt mycket in o ut på sjukhuset här i stan, o således träffat en hel del läkare, både At-läkare o upp till överläkare. En del är jättebra, o en del är så kassa, så jag vet inte vad jag ska säga. O eftersom min lungsjukdom är rätt ovanlig, så är det inte ofta de har hört talas om. Min diagnos ligger ju under Socialstyrelsens register för mindre och ovanliga sjukdomar. Måste fråga, hur mycket tid på läkarutbildningen ägnar ni åt mindre vanliga sjukdomar o diagnoser? Och sen så kan det ju ibland på mig ordineras ett antal, prover o undersökningar, o jag kan ibland trots min ålder, (32) bli väldigt less på detta. Som du förstår har jag tillbringat en stor del av min uppväxt på sjukhuset. O jag bli galen på alla små AT-läkare el andra relativt nyblivna läkare som ordinerar hej vilt, o sen får man höra av överläkaren att det o det provet var inte nödvändigt. Måste fråga dig om ni på utbildningen någon gång testar undersökningar, provtagningar mm, för att veta hu de olika känns för patienten?

Om du blir mer nyfiken på mina diagnoser, så mejla gärna, så berättar jag mer. Vill inte skriva för mycket, så det hamnar på bloggen.

Följer din blogg rätt ofta, den är rätt rolig o ger en inblick in läkarstudents vardag. Men vet inte själv om jag skulle orka med en så lång utbildning.

Svar: Hej! Först och främst vill jag säga att jag tycker att det är jättetråkigt att du och andra patienter med ovanliga sjukdomar hamnar i kläm i vården. Det måste vara väldigt frustrerande att vårdpersonalen inte känner till dina sjukdomar och hur de ska handläggas.

Vi läser om ovanliga sjukdomar på läkarprogrammet, men oftast mer översiktligt än om de vanligare sjukdomarna. Eftersom de ovanliga sjukdomarna är just ovanliga och dessutom väldigt många till sitt antal (fler än man hittar på Socialstyrelsens hemsida), så är det tyvärr omöjligt att läsa om alla på den redan väldigt kompakta och informationsfyllda läkarutbildningen. Dessutom är det förstås omöjligt för läkare att komma ihåg vad alla ovanliga diagnoser innebär och detaljer kring hur de handläggs.

Vi får pröva olika undersökningar på läkarprogrammet. Dessutom har de flesta läkarstudenter också varit patienter själva och därför gjort en del undersökningar. Jag förstår att det måste vara jobbigt att provtas och undersökas och sedan få höra att undersökningarna var onödiga. Däremot kan jag lova dig att ingen läkare medvetet utsätter patienterna för utredningar som är onödiga. Läkare har dessutom ganska mycket press på sig att hålla nere på antalet provtagningar och undersökningar, för att minska landstingets kostnader.

Har du någon särskild läkare som är expert på dina sjukdomar, som du går till? Kliniska genetiker brukar t.ex. vara bra på ovanliga sjukdomar. I så fall kan du tipsa de mer okunniga läkarna att ringa till denna expert, om de behöver råd kring undersökningar och provtagningar.

Just nu pågår ett forskningsprojekt om hur vården för personer med ovanliga sjukdomar ska förbättras. Jag har ett par kursare som är involverade i den forskningen. Förhoppningsvis kan den på sikt leda till bättre vård för personer med ovanliga diagnoser.

Ovanliga sjukdomar råkar vara ett av mina specialintressen, så du får gärna berätta mer om dina diagnoser (jag ska inte publicera det). En av dina diagnoser har jag nog redan listat ut från din beskrivning, men jag vill gärna läsa mer om dina sjukdomar!

Komma in via högskoleprovet

Fråga: Hej, hittade precis din blogg och blev sjukt inspirerad! Jag själv har precis gått ut första året på gymnasiet (natur) och kan knappt vänta tills jag får söka in på läkarlinjen. Det är min strörsta dröm, men även om mina betyg inte är dåliga så är de inte bra heller. jag har lite över VG som snitt, men 22,5 är väldigt svårt få och det är redan kört för min del eftersom jag har fått VG i alla ämnen utom 1 MVG. Ja försöker mitt bästa i skolan som nästan tar kol på mig, men jag är lite bekymrad över att jag kommer få svårt att komma in på läkarprogrammet. Högskoleprovet vet jag ger en chans och det är väl det jag kommer att få satsa på, men jag har hört att det ska vara ett väldigt svårt prov med ont om tid. Har du något plugg-tips inför högskoleprovet? Vet du någon som kom in på läkarlinjen med vg i snitt? (genom högskoleprovet)?

Gillar din blogg! Spännande att läsa dina äldre inlägg och om dina praktiska veckor. Jag hoppas det verkligen går bra för dig och lycka till!

Tack på förhand!
Mvh

Svar: Hej! Jag vet många personer som har haft VG i snitt på gymnasiet och som kommit in på läkarprogrammet via högskoleprovet. De studenterna klarar studierna ungefär lika bra som de med maxbetyg från gymnasiet, så jag tror inte att du behöver oroa dig.

Det kan vara bra att träna på gamla högskoleprov (du hittar dem här) innan man skriver det riktiga provet för första gången. Skriv ut gamla prov och träna på dem precis som om du skrev dem på riktigt (d.v.s. skriv ett delprov åt gången och använd endast den tidsram som är tillåten på det riktiga provet). Det kan också vara bra att skriva högskoleprovet flera gånger, eftersom resultatet brukar bli bättre ju fler gånger man skriver provet. Jag har även hört att en del personer har gått med i olika internetbaserade träningsprogram inför högskoleprovet, och på så sätt fått bättre resultat på det riktiga provet. Och som på alla andra prov gäller förstås tipsen att sova ordentligt innan provet, äta ordentligt på morgonen och på rasterna, fokusera på uppgifterna och försöka lägga nervositeten åt sidan.

Angående svårighetsgraden och tidspressen på högskoleprovet, så finns det förstås olika åsikter beroende på vem man frågar. En del tycker att proven är ganska enkla och att tiden är alldeles tillräcklig, medan andra tycker att proven att jättesvåra och stressiga. Om man har lätt för att läsa snabbt på svenska och engelska, lätt för matematik och om man har ett bra svenskt och engelskt ordförråd, så brukar proven upplevas som enklare.

Om du får ett bra resultat på högskoleprovet kan du söka till intervjuantagningen på t.ex. KI:s läkarprogram, vilket ökar möjligheten att bli antagen på utbildningen. Det finns även andra vägar in på läkarprogrammet, som att läsa upp betygen på Komvux eller att läsa läkarprogrammet utomlands (i många länder är det betydligt enklare att komma in på läkarutbildningen än i Sverige).

Lycka till och ge inte upp din dröm!

Lite ledighet

Efter att ha jobbat intensivt i några veckor är det äntligen dags för min lilla semester - knappt två veckor ledighet väntar. Min familj har längtat länge efter ett besök, så jag tänkte åka och hälsa på dem i några dagar. Sedan åker jag tillbaka till Stockholm för att ta emot besök av några vänner. Det ska bli trevligt.

Jobbet som undersköterska har flutit på bra. Jag har lärt mig en hel del genom att lyssna på kunniga sjuksköterskor och läkare. Dessutom har jag fått göra en del praktiska saker, som vi knappt fått göra på läkarutbildningen (t.ex. ta blodprover).

Termin 9 drar igång den 29 augusti. Jag kan inte riktigt förstå att jag börjar det femte året på läkarprogrammet om två veckor. Det ska bli roligt att börja plugga igen! Apropå läkarprogrammet så har jag fått lite frågor om utbildningen, som jag lovar att jag ska svara på nu när jag har lite ledigt. :)

Om att komma ihåg det man läser på läkarprogrammet

Fråga: Hej. Denna blogg är verkligen läsvärd och definitivt en inspirationskälla. Läste igenom de flesta inläggen och jag blir bara säkrare på min dröm, att bli en läkare. Det har verkligen gått bra för dig :), och min fråga gäller din studieteknik. Hur studerar du som bäst, har du bra tips eller någon bra planering. Motivationen har jag verkligen och jag är stolt nog att säga att jag har mvg i det mesta, (Natur-Natur), men det är verkligen mycket och så fort man får en kurs överstrykt är den redan bortglömd. Det jag gör är att vara med på lektionerna, läsa igenom det när jag går hem, sammanfatta det, gör efterforskningar för att verkligen förstå det. Men jag är ändå inte nöjd med denna studieteknik då det leder till att det mesta glöms bort och jag känner att det inte kommer hålla i längden då jag byter studieteknik hela tiden. Tacksam för svar :)

Svar: Hejsan! Jag känner igen mig i det du beskriver. På gymnasiet glömde jag också bort ganska mycket av kurserna så fort de var avslutade. Jag kände mig, liksom du, orolig över att inte komma ihåg allt viktigt när jag började läsa på läkarprogrammet. Men på läkarprogrammet har jag ändå kommit ihåg det jag behöver. :) Dels bygger kurserna på läkarprogrammet vidare på tidigare kurser på läkarprogrammet, så man "tvingas" komma ihåg det man läst tidigare. Dels är det lättare att komma ihåg all information eftersom man vet att det är relevant för hela yrkeslivet.

Jag brukar plugga genom att repetera informationen ofta. Jag läser igenom anteckningarna samma dag som föreläsningen, helgen efter, någon månad efter och strax innan tentan. Dessutom brukar jag repetera anteckningarna även efter att tentan är skriven. Ett annat bra sätt att lära sig på är att plugga ihop med några kursare, förhöra varandra och förklara för varandra. Då kan man både lära ut och lära sig något nytt. :) Man kan också komma ihåg mer information genom att skriva ner, sammanfatta och rita det man har lärt sig. En del kursare pluggar också genom att läsa på gamla tentor (som ligger ute på kursens hemsida) eller genom att skriva egna frågekort och förhöra sig själva på.

Jag tror inte att du behöver oroa dig - när du väl börjar på läkarprogrammet så kommer du att hitta en inlärningsstil som passar just dig. Dessutom kommer det viktigaste att upprepas flera gånger under läkarprogrammet så att man inte glömmer det. Lycka till!

Läkare trots dåliga betyg?

Fråga: Hej!

Du har skrivit otroligt många bra svar på olika frågor, men jag tänkte bara på en personlig åsikt från dig utifrån det jag vill fråga.

Jag har velat jobba med människor enda sedan jag varit liten. Jag har velat fram och tillbaka. Läkare, inte läkare? Under gymnasietiden hade jag otroligt lite studiemotivation, slank undan med godkända betyg i alla ämnen trots att jag inte ens hade närvaro på 50% (gick natur). Nu känns det som tåget har gått. Jag försöker verkligen intala mig varje dag att betygen inte sätter stopp för något, utan det är bara jag som är begränsningen. Jag är en väldigt otålig tjej, jag är så spänd att komma igång med livet. Så jag vill söka PIL, men vet att jag är för ung. Men jag vill plugga och börja jobba innan jag skaffar barn och inte göra det medan.

Så till min fråga. Om jag skulle vara lika lycklig att vara sjuksköterska, men vet att jag har kapaciteten till att vara läkare. Borde jag satsa ändå?

Allt jag vill är att vara en hjälpande hand. Om jag kunde skulle jag liksom gå runt på sjukhus och bara sprida leende hela dagarna eller vara den som lyssnar eller hjälpa till att (läs:lära mig) lösa korsord med de gamla nuckorna. Vad som helst, men jag VET innerst inne att jag kan bli läkare. Helst allmänläkare.

Å andra sidan kanske jag inte är hundra procent lämpad heller, jag har lite svårt att släppa saker. Att gå vidare, jag vill alltid göra mitt yttersta och slutar inte förrän jag är helt säker på att jag gjort det.

GUD VAD RÖRIG JAG ÄR! Men jag hoppas du förstår min fråga!

Tacksam för svar och otroligt spännande blogg.
Längtar till T9!

Svar: Hej! Jag tror att du kan bli läkare, trots dina betyg från gymnasiet. Det finns flera stycken i min kurs som var "dåliga" i skolan, men som nu klarar sig jättebra på läkarprogrammet. Många av dem kom in på läkarprogrammet via högskoleprovet eller PIL, men en och annan läste upp sina gymnasiebetyg på komvux och kom in via betygskvoten. Om du är motiverad och beredd på att lägga ner mycket tid på studierna, så tror jag att du kan klara dig bra på läkarlinjen!

Ang. yrkesval så tycker jag att du ska välja det du tycker är roligast och mest intressant. Läkaryrket och sjuksköterskeyrket kan vara både väldigt lika och väldigt olika varandra. Båda yrkena handlar om att hjälpa sjuka, men läkarna har det medicinska ansvaret medan sjuksköterskorna har det omvårdnadsmässiga ansvaret. Fundera på vad just du tycker verkar mest intressant och roligt. Personligen tror jag att båda yrkena är väldigt intressanta, men jag ville bl.a. ha det medicinska kunnandet och ansvaret och valde därför läkare. Hade jag läst till sjuksköterska hade jag förmodligen längtat hela min yrkeskarriär efter att bli läkare, vilket nog hade varit väldigt jobbigt.

Jag tror inte att du behöver oroa dig för att du skulle vara dåligt lämpad till att bli läkare. Alla läkarstudenter har sina förbättringsområden och med åren lär man sig att hantera dem.

Så om du till slut bestämmer dig för att bli läkare, så sök till PIL (du är inte för ung för att söka om du gått ut gymnasiet)! Lycka till!

Jobba vid sidan av medicinstudierna?

Fråga: Hej, hej,

Jag har en liten fråga som det säkert inte finns nåt facitsvar på men jag undrar ändå om du kan hjälpa mig. Hur mycket är det vanligt att man klarar att arbeta vid sidan av studierna? Jag är väldigt förtjust i att studera och har två olika universitetsexamina från tidigare men funderar att läsa medicin på äldre dar; under förutsättning att jag klarar av att jobba vid sidan av för att få ihop ekonomin. Vet du hur andra gör? Brukar det vara möjligt? Tusen tack på förhand för dina tips, fin blogg!

Med vänlig hälsning

Svar: Hej! Som du skriver varierar det mycket från person till person om man hinner jobba vid sidan av studierna eller ej. En del pluggar jättemycket för att klara tentorna, medan andra pluggar lite och jobbar vid sidan om och ändå klarar tentorna. Om du har en bra studieteknik och lätt för att komma ihåg detaljer, så tror jag att du kan jobba extra under stora delar av läkarutbildningen. Jag känner många som jobbar eller forskar vid sidan av läkarstudierna och klarar det jättebra. Du får förstås räkna med att du får mindre fritid om du jobbar extra, men jag tror att du kommer tycka att det är värt besväret! Lycka till!

Sutureringskit och stetoskop

Fråga: Hej!

Kirurgiterminen ligger långt fram för min del men jag kollat på flera filmer om olika sutureringstekniker och blev sugen på att prova.
Undrar om du har tips om var man kan beställa en sutureringskit. Är det verkligen smidigast (och billigast) från USA? Kan man inte köpa någonstans i Sverige?

En annan fråga: vilken termin "bör" man skaffa egen stetoskop? Vilken, var tycker du är bäst?

Stort tack!

Svar: Hej! Jag köpte inte något sutureringskit eftersom vi fick låna allt material av sjukhuset under kirurgiterminen, så jag kan tyvärr inte ge något bra tips på vart man kan köpa det. Kanske kan någon läsare ge ett tips?

På KI använde vi stetoskopen fr.o.m. senare delen av termin 4, så om du läser på KI så kan du vänta till början av termin 4 innan du köper ett. Många brukar köpa stetoskop av märket Littmann. Här har jag skrivit lite mer om olika inköpsställen och stetoskop: Stetoskopfråga.

Trevlig sommar och lycka till på läkarprogrammet!

Har jag chans att komma in på läkarprogrammet?

Fråga: Hejsan!

Tack för en spännande blogg!

Jag har stora funderingar att bli läkare, men är väldigt osäker på om jag skulle ha en chans att komma in på programmet. Tänkte höra med dig om du vet mycket om områdesbehörighet osv. Stämmer det att jag får meritpoäng för följande kurser om jag söker till läkarprogrammet:

Engelska B 0,5p
Engelska C 0,5p
Moderna språk
• Steg 3 ger 0,5 meritpoäng
• Steg 4 ger 1,0 meritpoäng

Mitt betygssnitt ligger nu på 20,8 (med 2,5 i meritpoäng inräknat om listan ovan stämmer). Dessutom har jag gjort prövningar i språk steg 3,4 och genom det höjt dessa två betyg från vg till mvg. Betygssnittet höjs ju då, men betyder det också att jag hamnar i urvalsgrupp 2?
 Skulle det finnas en chans att komma in på läkarlinjen med dessa förutsättningar, om jag börjar med ett tekniskt basår då jag saknar flera behörighetskurser?

Tack för hjälpen!

Svar: Hej! Alla med slutbetyg från gymnasiet hamnar i urvalsgrupp 1, men om man har konkurrenskompletterat betyg hamnar man både i urvalsgrupp 1 (utan de höjda betygen inräknade) och urvalsgrupp 2 (med de höjda betygen inräknade). Jag tror inte att Engelska B ger meritpoäng på läkarprogrammet, eftersom den kursen är ett krav för att bli antagen, men jag är inte tillräckligt insatt i det nya antagningssystemet för att veta helt säkert.

Mitt tips är att du både höjer dina gymnasiebetyg på t.ex. Komvux för att öka dina chanser att bli antagen, och att du läser ett naturvetenskaplig basår på universitetet för att bli behörig att söka läkarutbildningen. Titta även på VHS hemsida där det finns antagningsstatistik över läkarprogrammen i Sverige, så får du en fingervisning om vilka poäng som krävs för att komma in på utbildningen.

Om du höjer dina slutbetyg på t.ex. Komvux och läser in naturvetenskapligt basår på universitetet, så tror jag definitivt att du har goda chanser att bli antagen till läkarprogrammet. Gör gärna högskoleprovet också - om du får bra poäng på högskoleprovet kan du bli antagen via den urvalskvoten, så snart du har läst in behörigheten till läkarutbildningen. Lycka till!

Första veckan på läkarprogrammet

Fråga: Hej!
Jag skriver på ett filmmanus om en tjej som kommer till Solna för att läsa till läkare på KI. Jag har nu börjat gå in på detaljer och jag har lite frågor om hur den första veckan som förväntansfull student ser ut. Jag har läst lite på KI:s hemsida och läser om upprop och buss ut mot Barnens ö för några introduktionsdagar. Är detta obligatoriskt och hur ser dessa dagar ut? Heldagar? Lektioner? Faddrar? Lärare? Information? Som gammal ekonomstudent så är de bilder jag får i huvudet blöta kvällar och
mycket skratt, men det kanske inte är hela sanningen?
Vore tacksam för lite inspiration!

Svar: Läkarprogrammet på KI börjar med ett upprop som förstås är både pirrigt, läskigt och fullt av förväntan. Efter uppropet åker alla som vill vidare till Barnens Ö för ett s.k. introduktionsinternat (som alltså är frivilligt). Där delas klassen i in i olika grupper som sprids över olika kollogårdar. På kollot får man lära känna äldrekursare, som fungerar som faddrar under kollot och under hela första terminen på läkarprogrammet. Kollot går dock framförallt ut på att man ska lära känna sina nya kursare och sin basgrupp (som består av åtta studenter). Via lekar, aktiviteter och fritid får man möjlighet att lära känna sin grupp.

Introduktionsinternatet brukar vara väldigt populärt och uppskattas väldigt mycket. Dagarna består av lekar, god mat och lite glada fester förstås. ;) Dessutom får de nya studenterna information om läkarprogrammet via sina faddrar, som finns på kollogårdarna under hela internatet. Internatet besöks också i några timmar av lärare och läkare som informerar om läkarutbildningen och läkaryrket. Internatet brukar vara lättsamt med många glada skratt, men ändå informativt och tryggt.

Den första dagen brukar alla nya studenter vara lite spända och förväntansfulla, men snabbt lär man känna varandra och spänningen släpper. När internatet är slut brukar alla säga att de har hunnit träffa många nya vänner och de flesta brukar känna sig mycket tryggare och säkrare. En stor del av dagarna på internatet är schemalagda med aktiviteter, som t.ex. lära-känna-lekar och information om läkarprogrammet. Dessutom får alla hjälpa till med att laga mat, diska och städa på kollogården. Det brukar resultera i en bra sammanhållning i grupperna. :)

Efter tre dagar med internat åker man tillbaka till KI. Dagen efter internatet börjar en introduktionskurs till läkarprogrammet på ca 3 veckor, som bl.a. innehåller information om utbildningen, etik, grundläggande undervisning om vetenskap och en kurs i HLR (Hjärt-Lung-Räddning). Introduktionskursen är ganska soft och studenterna får gått om tid på sig att lära känna både sitt nya universitet och sina nya kursare.

Jag vet inte om mitt svar var till så mycket hjälp, men du får jättegärna skriva igen om du vill att jag ska precisera mig lite eller om du vill veta något annat om läkarprogrammet! :)

Dyslektiker på läkarprogrammet?

Fråga: Hejsan, Jag har en fråga åt dig. Jag har inte alla behörigheter som krävs för att få läsa till läkare, men jag ska börja läsa upp dom på komvux.
Min fundering är, är läkarprogrammet svårt? Jag har dyslexi, och har sämre arbetsminne. Jag har även lite problem med det fonologiska, dvs läsförståelsen.
Kan det vara ett problem för mig? Va ärlig! :)

Svar: Hej! Läkarprogrammet är svårt på så sätt att man ska lära sig mycket information på kort tid och komma ihåg den en lång tid. Däremot brukar inte informationen i sig vara svår att förstå. Med dyslexi och sämre arbetsminne kommer det säkert att bli svårare för dig att lära dig allt som krävs, men det är inte omöjligt! Du kommer förmodligen behöva lägga ner mycket mer tid på att plugga än vad många andra läkarstudenter behöver, men om du vill kommer du nog att lyckas. Jag har kompisar på läkarprogrammet med olika grad av dyslexi och de har alla klarat sig bra på utbildningen. Om man har dyslexi har man rätt till anteckningshjälp på föreläsningarna och förlängd skrivtid på tentorna, vilket kan vara till stor hjälp. Man har även rätt till bl.a. förlängd lånetid på böckerna på universitetsbiblioteket. Dessutom är det många läkarstudenter som pluggar tillsammans inför duggor och tentor, så du kommer garanterat att hitta några trevliga studenter att plugga tillsammans med, om du vill.

Så ja, jag tror att du kommer klara läkarutbildningen om du vill och orkar, men du kommer säkert att behöva lägga ner mycket tid på att lära dig allt. Ge inte upp din önskan om att bli läkare, för jag tror att du kan klara det. Lycka till i fortsättningen!

Om någon läkarstudent med läs- eller skrivsvårigheter läser det här och vill dela med sig av sina erfarenheter, så tas de tacksamt emot!

Tillbaka

Nu var det över en månad sedan jag skrev här senast. Jag har varit på en lång semester med min sambo och några vänner, vilket förklarar uppehållet. Det var väldigt skönt att lämna Sverige några veckor för att bara ta det lugnt och utforska andra delar av världen. Men tyvärr har tiden gått lite för fort - jag har redan förbrukat över en tredjedel av sommaruppehållet från universitetet.

Idag började jag på mitt nya sommarjobb. Likt så många andra läkarstudenter ska jag arbeta som undersköterska på ett sjukhus i sommar. Ärligt talat hade jag hellre velat vara ledig hela sommaren, men jag behöver pengarna för att dryga ut studiemedlet med.

Jag har fått lite olika frågor om läkarprogrammet under tiden jag har varit borta. Jag lovar att svara på dem så fort som möjligt.

Sommarlov!

Nu har jag kommit hem från min sista dag på sjukhuset för den här terminen. Dagen ägnades åt praktiska övningar på KTC och åt lite klinik. Det var en bra sista dag på kirurgiterminen. Jag har hört av äldrekursare att kirurgiterminen är den roligaste på hela läkarprogrammet, men jag hoppas att de har fel. Kirurgiterminen var i och för sig väldigt intressant, jättebra och den roligaste terminen hittills, men jag vill förstås att resten av utbildningen ska vara lika bra. :) Hursomhelst så kommer jag att längta tillbaka till den trevliga kursledningen, den härliga stämningen och det trevliga mottagandet vi fick under den här terminen.

Idag, så här 30 hp rikare, kan jag konstatera att det bara är ett sommarlov och tre terminer kvar till läkarexamen. Oj vad tiden har rasslat iväg! Det känns som om jag nyss började läsa om celler och biokemi, men samtidigt har det hänt väldigt mycket i mitt liv sedan dess. Tiden har gått snabbt men ändå långsamt, om ni förstår hur jag menar.

Nu: Sommarlov!

Slutspurten innan terminsavslut

Tänka sig, nu är snart terminen över. Vi ska egentligen sluta terminen nu på fredag, men vår trevliga kursrektor låter oss sluta redan på onsdag under förutsättningen att vi lämnar in ett litet skriftligt arbete innan fredag. Den dealen gick alla i kursen med på. :)

Den gångna helgen har varit mysig och pluggfri. Jag och sambon hade tänkt göra en liten utflykt under helgen, men vädret var lite tråkigt så vi lät bli. I stället passade vi på att fira våra mammor och umgås lite med våra familjer. Det var väldigt trevligt.

Förra veckan hade jag en muntlig redovisning i SVK-kursen. Den gick bra. Den här veckan väntar föreläsningar och lite praktiska övningar på KTC. Det ska bli intressant.

Hur kommer man in på läkarprogrammet?

Fråga: Hej!

Här är en fråga som jag hoppas att jag får svar på, skulle vara väldigt tacksam!

Om man går ut med 15-17 i snitt i gymnasiet, men vill helst av allt bli läkare, är det omöjligt då? kan man inte bli läkare om man t.ex. går komvux och höjer upp snittet? Kan du berätta genom din egen erfarenhet om hur man kan lösa detta, hur skulle du gjort om du var i denna situation. Läkarprogrammet är och har varit en framtidsdröm som jag är fast besluten om, finns inget bättre yrke enligt mig. Men som sagt vet jag inte vad jag ska göra, du som håller på att bli läkare vet väl nog mest, jag tror inte att den studievägledare vet bättre en dig, därför riktar jag frågan till dig.

Skulle vara bra om andra läkare också kunde besvara på frågan, bättre blir det om man får tips från andra och inte bara en.

Blir glad om du lägger till saker angående detta och ger mig tips om hur man ska tänka.

Ha de bra!

Svar: Hej! Visst kan du bli läkare utan att ha toppbetyg direkt från gymnasiet. Om jag vore du skulle jag försöka läsa upp betygen på komvux för att få maxbetyg. Det finns fortfarande några platser för konkurrenskompletterade betyg, så du kan söka i den kvoten. Jag skulle också göra högskoleprovet för att försöka komma in på läkarprogrammet via den kvoten. Om du får bra poäng på högskoleprovet kan du även söka till PIL (intervjuantagningen på KI). Du kan även pröva att söka till de alternativa antagningskvoterna som finns vid olika universitet i Sverige. Om du varken lyckas få tillräckligt bra betyg eller resultat på högskoleprovet, så kan du söka till läkarutbildningen utomlands. Det är ofta lättare att komma in i länder som Polen, Ungern och Rumänien. Läser man utomlands behöver man dock betala en terminsavgift, som varierar mycket i storlek mellan olika länder och universitet. CSN ger extra lån som kan täcka terminsavgiften, om man inte läser på ett dyrt universitet. Många personer söker också till Norge och Danmark, men där tror jag att man måste ha höga betyg direkt från gymnasiet för att komma in.

En annan väg till läkaryrket är att först läsa magisterexamen i biomedicin, och sedan söka till Umeå Universitets kompletteringsutbildning för att bli läkare.

Mitt bästa tips är egentligen att läsa allt du vill veta via länken här nedan. På sidan läkarstudent.se finns jättemycket bra information om läkarprogrammen i Sverige och utomlands, hur man antas till olika universitet och länder, statistik över antagningarna m.m.: http://läkarstudent.se/

Lycka till!

Frågor om studierna, undervisningsformerna och examinationerna

Fråga: Hej jag siktar på att komma in på läkarlinjen genom PIL och undrar hur många i din klass som kom in på det viset.Sen har jag lite klassrums frågor också;
Brukar det vara en lärare som står och pratar hela lektioner eller brukar ni använda er av andra inlärningsmetoder?
Har ni små inlämningar eller har ni bara stora/ små tentor som räknas? -Jag antar att lärarna inte vill sitta och rätta hela tiden.
Är det många som räcker upp handen och frågar om en omformulering om de inte färstår?
Hur jobbigt är det att ta igen det man missat om man är sjuk en vecka?
Hoppas du har lust att svara på mina frågor.
Mvh

Svar: Hej! I min klass var det cirka 2/3 av studenterna som kom in via PIL, men enligt de nya antagningsreglerna på KI så antas 1/3 av studenterna numer via PIL.

Mycket av undervisningen på KI består av att en lärare föreläser om ett ämne i storklass eller föreläser för en mindre grupp studenter. Men även andra inlärningsformer används, som t.ex. seminarier, grupparbeten, praktiska övningar och inlämningsuppgifter. Dessutom bedrivs en stor del av studierna ute på sjukhusen, där studenterna handleds av läkare och lär sig teori och praktik direkt ute på kliniken.

Vissa kurser har små inlämningsuppgifter som måste godkännas innan man får skriva tentan. De flesta kurser avslutas med en tenta, som ofta omfattar det man lärt sig under den gångna terminen. De valbara kurserna har däremot mindre tentor eller andra former av examinationer (t.ex. inlämningsuppgifter eller muntliga redovisningar).

Ja, det brukar vara några stycken som ställer frågor till föreläsarna under lektionerna. Om man inte vill ställa sin fråga när de andra studenterna hör, så kan man gå fram och ställa frågan under rasten eller efter föreläsningen.

Det brukar inte vara några problem att ta igen det man missat om man varit sjuk några dagar. Man kan t.ex. be sina kursare om föreläsningsanteckningar och läsa in sig på dem under helgen. Om man har missat obligatoriska moment kan man ta igen dem under resttillfället (ofta ligger resttillfället strax innan tentan). Om man har missat VFU-dagar (praktik ute på sjukhusen) kan man ta igen dem under en helg eller under ett lov.

Fritid på läkarprogrammet?

Fråga: Hej jag undrar hur mycket fritid man har som läkarstudent. Hinner man ta ledigt och slappa då och då eller går man i högvarv hela tiden? Hur gör du och dina vänner för att inte go bananas?

Svar: Hej! Ja, man hinner ta ledigt ibland från studierna och man behöver inte gå på högvarv hela tiden. Jag tror att det går lättare att hinna med det man vill, om man gör upp ett litet schema för sig själv. Om man t.ex. bestämmer sig för att plugga ett par timmar varje kväll efter skolan och några timmar på en helgdag, så kan man ta ledigt nästa helgdag och ägna sig åt något helt annat. Jag tror att de flesta hinner med både studier, träning, fester och vänner, men ibland kanske man måste ägna mer tid åt studierna (t.ex. om en tenta närmar sig). Dessutom är det väldigt individuellt hur mycket läkarstudenterna pluggar. Några måste plugga väldigt mycket för att få godkänt, medan andra inte behöver plugga särskilt mycket men ändå klarar sig bra på tentorna.

Hur mycket pluggar ni andra läkarstudenter? Hinner ni med att ha ett liv utanför studierna?

Fördjupningskurs i kirurgi

Den här veckan och nästa vecka läser jag en valbar fördjupningskurs (SVK) i kirurgi. Kursen är intressant och bra, men mentalt tog jag sommarlov redan i fredags då jag fick veta att jag var godkänd på tentorna. Det ska verkligen bli skönt att få sommarlov efter en intensiv (men väldigt rolig och lärorik) vår!

Den här veckan står föreläsningar, patientdemonstrationer och praktiska övningar på schemat. Jag ska även skriva en inlämningsuppgift i kirurgi, som examination på den valbara kursen.

Fråga om hand-outs

Fråga: Hej! Hamnade på din blogg av en rent slump och blev genast intresserad.
Jag läser till läkare utomlands, i Rumänien närmare bestämt och skulle jätte gärna vilja veta mer om hur skillnaderna i utbildningarna.
Jag, liksom dig själv är inne på T8 och undrar nu om du har möjlighet att dela med dig av "hand outs" och dyl info som du fått från KI?
Kurserna är uppsatta på helt olika sätt här nere jämfört med Sverige, så det skulle vara väldigt intressant att få tillgång till material ni får.

Svar: Hej! Det hade varit kul att jämföra våra kurser, men tyvärr får vi inte sprida hand-outs vidare utan att fråga alla föreläsare först. :( Mycket av undervisningen på T8 har dessutom skett i form av muntliga diskussioner och seminarier, så jag har tyvärr inte hand-outs på allt. Dock kan jag tipsa dig om några böcker som jag själv läste under kursen: Ortopedi skriven av Enheten för ortopedi i Huddinge återger det mesta som vi behövde kunna om ortopedi. Kir. av Haglund och Hamberger täcker in det mesta av kirugidelen och mycket mer därtill. Anestesiologi av Bodelsson et al är en bra sammanställning av anestesin (dock behövde vi kunna många mer detaljer om dropp, narkosläkemedel och akuta tillstånd).

Hur är T8 i Rumänien upplagt och vad ingår i kursen? Har ni mycket praktik eller mer teori? Själv har jag haft mycket praktik under T8, som varvats med några föreläsningar och seminarier per vecka.

Kirugikursen är slut

Puh, nu kan jag äntligen pusta ut! I över två veckor har jag ägnat dygnets vakna timmar åt att plugga och tenteras. Kirurgikursen avslutades nämligen med tre tentor fördelade på två veckor. Förra veckan hade vi ett praktiskt prov med en rad olika stationer, där det bl.a. ingick ortopedstatus, suturering, att skapa fria luftvägar, att tolka röntgenbilder och att tolka miktionslistor. Vi var alla lite nervösa i början av provet, men för min del släppte nervositeten när jag kom in i första rummet och möttes av en trevlig läkare med en praktisk uppgift som jag klarade bra. I tisdags fortsatte tenteringen med en skriftlig tenta i sex timmar, där kirurgi, urologi, onkologi, rättsmedicin, ortopedi och anestesi ingick. Idag hade vi den sista tentan - ett muntligt prov där varje student fick sitta ensam i ett rum med två-tre läkare och svara på frågor i en halvtimme.

Idag på eftermiddagen avslutades kursen med att kursledningen bjöd på fika och avslöjade våra tentaresultat. Alla var lite nervösa inför resultaten, eftersom det hade gått rykten om att fler än vanligt hade kört tentorna. Det visade sig tyvärr stämma. Till min stora glädje hade jag dock personligen klarat mig bra - jag fick godkänt på både praktiska, skriftliga och muntliga tentan. Anestesin hade jag klarat mig särskilt bra på, vilket var roligt eftersom jag skulle kunna tänka mig att bli narkosläkare.

Det känns på sätt och vis tråkigt att kirurgkursen är slut. Kursledningen har varit väldigt trevlig och stämningen på kursen och på sjukhuset i stort har varit väldigt bra. Det har absolut varit en av de bästa kurserna på läkarprogrammet. Jag kommer definitivt att tänka tillbaka på den här terminen med saknad. Samtidigt känns det förstås skönt att gå vidare i utbildningen. Nu är det bara två veckor SVK kvar och sedan sommarlov. Oj, vad den här terminen har gått fort!

Fråga om att komma ihåg allt man läser

Fråga: Hej som lärarstudent har du fått/får du lära dig jätte mycket varje dag. Min fråga är, hur mycket av det du lär dig kommer du komma ihåg livet ut och hur mycket glömmer du bort? Hur studerar du för att komma ihåg det du ska komma ihåg. :)

Svar: Hej! Jag kan inte riktigt uppskatta hur mycket av det jag lärt mig, som jag kommer ihåg idag. Det går inte att lära sig allt på läkarprogrammet och en del av studierna bygger på överinlärning (d.v.s. man förväntas lära sig mer detaljerade kunskaper än vad man förmodligen har nytta av, i syfte att komma ihåg kunskaperna mer övergripande i långtidsminnet).

För att komma ihåg det jag läser på läkarprogrammet brukar jag läsa igenom föreläsningsanteckningarna samma dag som föreläsningen, ytterligare ett par gånger samma vecka och sedan ett par gånger innan tentan. Efter tentan försöker jag repetera gamla föreläsningsanteckningar när jag har tid (t.ex. någon gång under sommarlovet). På så sätt sätter sig kunskaperna lättare i långtidsminnet.

Är det någon av er läsare som har något bra tips på hur kunskaperna lättare fastnar i minnet?

Fråga om att studera vid KI och i Stockholm

Fråga: Hej! Jag läste att du pluggar vid KI och skulle därför gärna ställa en fråga. Jag har fått 1,9 på högskoleprovet vilket gör att jag kommer in i Linköping, Umeå och möjligen några till, dock inte KI. Min största dröm är självklart KI och skall göra allt vad jag kan för att få 2,0. Min fråga är hur du upplever KI? Jag tror att du som är mycket mer insatt i det här skulle kunna berätta lite om hur du tycker om KI jämfört med andra lärosäten? Vad var det som tilltalade dig när du sökte till KI? Tycker du det är värt mödan att försöka komma in på KI? Jag vill gärna få lite synpunkter och råd ur en läkarstudents perspektiv :)
Tack på förhand.

Svar: Hej! När jag sökte läkarutbildningen var det fortfarande lottning i betygsgruppen (där jag sökte), så jag sökte till alla lärosäten och tackade ja till det lärosäte där jag blev inlottad (d.v.s. KI). Jag sökte alltså inte aktivt till just bara KI, utan var beredd att tacka ja till alla städer.

Det som skulle få mig att välja Karolinska Institutet framför andra lärosäten är pedagogiken (som inte innehåller så mycket PBL), möjligheten att forska inom en rad olika ämnen, KI:s fina rykte utomlands och fördelen med att bo i huvudstaden (stort utbud av nöjen och aktiviteter). En annan fördel med att läsa läkarutbildningen på KI är att alla kliniska placeringar sker i Stockholmsområdet. Läser man t.ex. i Linköping får man däremot vara beredd på att åka runt till andra städer (t.ex. Jönköping och Örebro) för att ha sina kliniska placeringar där. Vill man ha PBL som pedagogisk modell bör man dock söka till ett annat universitet än KI (t.ex. Linköping eller Uppsala). Vill man bo i en "riktig" studentstad med stort urval av studentikosa aktiviteter, bör man också vilja en annan stad än Stockholm. Jag har skrivit mer om för- och nackdelar med Stockholm som studieort här.

Mitt tips till dig är att framförallt fundera på vilken pedagogisk modell du vill läsa efter och vilken typ av stad du vill bo i:
- Vill du leva ett storstadsliv och ej läsa enligt PBL - välj Stockholm eller Göteborg.
- Vill du bo i en klassisk studentstad med många studentaktiviteter och dessutom läsa enligt PBL - välj Linköping, Lund eller Uppsala.
- Tycker du om långa vintrar, vintersport och vill bo i Norrland - välj Umeå.

Nu talar jag dock bara utifrån egen erfarenhet, det finns säkert många fler fördelar och nackdelar med de olika städerna och läkarprogrammen. Lycka till i ditt val och skriv gärna igen om du undrar något!

P.S. Kanske kan några fler läkarstudenter hjälpa till att ge sina synpunkter på läkarprogrammen och studieorterna i Sverige? Kommentera gärna i så fall! :) D.S.

Tränat praktiska färdigheter på op

Förra veckan avslutade jag placeringen på KUA, som var en av de bästa kliniska placeringarna jag har haft. Jag blev många vänner rikare och växte in i min roll som blivande läkare. Jag skulle gärna vilja stanna lite längre på KUA!

Den här veckan har jag kirugiplacering. Idag fick jag gå med en jättebra kirurg som opererade lite olika typer av GI-åkommor. Jag fick både skära, bränna kärl och sy. Under en av operationerna fick jag utföra många av momenten helt själv, med kirurgen som handledare i bakgrunden. Det var väldigt roligt och lärorikt! Ibland har jag gått med kirurger som gör precis allting själva, vilket blir ganska tråkigt i längden för kandidaten som bara får stå i bakgrunden och titta på. Mitt intresse för kirurgi växte genast idag när jag fick vara med och göra många praktiska saker själv. Tidigare har jag visserligen både sytt i huden, hållit i hakar och bränt kärl, men idag fick jag även skära och sy strukturer inuti buken.

Nu hinner jag inte skriva mer, för jag måste återvända till op-salen.

Seminarium om olika kompetenser

Två dagar på KUA har passerat sedan jag senast skrev. Under KUA-placeringen har jag blivit allt bättre på att ronda patienter, att dosera läkemedel, att utföra ortopedstatus och att jobba självständigt som blivande läkare. Jag har verkligen vuxit under de här dagarna!

Idag hade vi ett seminarium där varje yrkeskategori skulle presentera ett patientfall utifrån sina specifika arbetsuppgifter och kompetenser. Jag och min läkarkandidatkollega berättade om frakturer, hur de diagnostiseras och hur de behandlas. Sjuksköterskestudenterna pratade om etiska aspekter i omvårdnaden av patienter. Sjukgymnasterna berättade om vilka metoder de använder för att träna upp patienter som brutit handleden. Arbetsterapeuten berättade om hur man optimerar hemmet för en rullstolsburen patient. Allt var väldigt intressant och lärorikt att lyssna på.

Varje moment vi har utfört på KUA har tydligt visat vilka olika kompetenser vi har och hur vi bäst utnyttjar varandras kunskaper på bästa sätt. Tyvärr har jag sett många exempel på avdelningar där yrkeskategorierna knappt pratar med varandra (men också många bra exempel på avdelningar där samarbetat fungerar utmärkt). Jag hoppas verkligen att den nya generationen vårdarbetare blir bättre på att samarbeta och lära av varandra - både för patienternas bästa och för arbetsklimatets skull.

Påskledighet

Förra veckan hade jag påskledigt. Jag och sambon var hemma hos våra föräldrar, umgicks med vänner och hälsade på släkten. Jag har inte pluggat så mycket, förutom att jag slutförde ett grupparbete och en inlämningsuppgift i början av påskveckan. Imorgon drar skolan igång igen. Då ska jag återvända till KUA.

Jag hade gärna velat vara ledig några dagar till. Jag hann inte riktigt med att göra allt som jag hade planerat under påsken. Det finns fler vänner att träffa, fler hushållssysslor att göra, fler kirurgiböcker att läsa och fler lata dagar i solen att njuta av. Skönt att det snart är sommarlov!

Om ronder och sockerkakor

Igår var sista dagen på KUA innan påsklovet. Jag kommer att längta tillbaka lite grann till avdelningen. Det har varit en så trevlig vecka där. En av dagarna fick jag beröm av både sjuksköterskor och läkare för att jag snabbt handlade en patient som blev dålig. En annan dag fick jag beröm av min handledare för hur jag ledde ronden. Under medicinkursen tyckte jag att det var jobbigt att leda ronden, eftersom min handledare hade sagt att jag var för "mesig" under ronden. Då var jag osäker och helt ovan vid situationen och kände inget större förtroende för min handledare. Nu är jag mer varm i kläderna och har en fantastisk handledare som ger mig bra självförtroende. Det är inte konstigt att ronden går bättre nu. Med en trevligare handledare hade det säkert gått bra på medicinkursen också, men nu har jag i alla fall mer kunskaper och erfarenheter i bagaget.

Den som värmde mitt kandidathjärta allra mest den här veckan var en av mina patienter. När jag skulle skriva ut honom sa han att han aldrig hade legat på någon bättre avdelning än KUA. Han tyckte också att doktorn (d.v.s. jag) hade kommunicerat med honom på ett helt annat sätt än andra läkare. Jag hade tagit mig tid för att lyssna, förklara och stötta. Till saken hör att patienten, enligt egen utsago, sällan hade varit nöjd med sjukvården och läkarna tidigare.

Det är kanske i och för sig inte är så konstigt att patienterna gillar KUA. På KUA har vi mycket färre patienter per läkare och sjuksköterskor, vilket medför att vi har mycket mer tid över för patienterna.

Igår tänkte vi i vårdlaget glädja patienterna med något extra gott eftersom det var fredag: vi tänkte baka sockerkakor till kaffet. Men si, det fick vi inte. Hygienreglerna på sjukhuset tillåter inte att man bakar i köket på avdelningarna. Jag kan i och för sig förstå att det finns sådana regler, men samtidigt tror jag att nybakade sockerkakor skulle liva upp aptiten bättre än de smaklösa "fikabröden" från storköket. Vår tanke var god, men hygienrutinerna måste förstås komma i första hand.

KUA

Jag hade ju hört och läst så mycket negativt om det. T.ex. här och här. KUA skulle vara tråkigt, meningslöst och som läkarstudent skulle man bli nedtryckt av handledarna. Efter tre dagar på KUA kan jag konstatera att jag inte alls känner igen mig i den negativa beskrivningen!

KUA står för Klinisk UtbildningsAvdelning och är en ortopedisk avdelning som drivs av läkar-, sjuksköterske-, arbetsterapi- och sjukgymnaststudenter, som alla är i slutet av sin utbildning. Vi har alla egna handledare från våra egna professioner och de kontrollerar förstås vad vi gör, men låter oss ändå jobba väldigt självständigt. På avdelningen kallas vi inte längre studenter. Som läkarkandidat på KUA tituleras jag underläkare och jag kallar mina kollegor för sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter. Som underläkare på KUA utför jag underläkararbete, d.v.s. rondar patienter, beställer undersökningar och lab-prover, ordinerar läkemedel, gör inskrivningar och epikriser m.m. Min handledande överläkare (som för övrigt är helt fantastiskt pedagogisk och trevlig) låter mig göra allt arbete självständigt och lägger sig bara i om jag gör något felaktigt. Vi underläkare har fyra patienter var som vi ansvarar över, vilket känns som en lagom mängd patienter att hantera så här i början av läkarkarriären.

Det känns hur häftigt som helst att få pröva på hur det är att arbete som riktig läkare! De andra i vårdlaget är också mycket nöjda. Dels är vi alla nöjda med handledningen och dels trivs vi väldigt bra på avdelningen och med patienterna. Dessutom trivs vi väldigt bra ihop med varandra, vilket gör det hela mycket roligare! Jag kommer att skriva fler entusiastiska inlägg om KUA, kan jag lova. :)

Komvux konta Naturvetenskapligt basår på universitet

Fråga: Hej! Jag har alltid velat bli läkare enda sen jag gick på grundskolan och det är en sak jag alltid drömt om, att få kunna hjälpa människor på ett helt annat sätt än dem andra yrken i sjukvården. Anatomin och Fysiologin är något som intresserar mig väldigt mycket. Men jag har alltid haft svårt för engelskan. Jag ligger på VG nivå dem flesta ämena och några MVG har jag. Men dock har jag inte kämpat hela vägen i gymnasiet som jag borde ha gjort för ibland har man inte orkat för att det blivit för mycket men det är något jag ångrat.
Jag går mitt sista år på Omvårdnadsprogrammet pågrund av att jag haft svårt med engelskan, annars skulle jag nu gått sista året på Naturvetenskapliga året. Och det enda jag brinner för är att bli läkare, jag kan inte täka mig något annat.
Du som studerar till läkare, hur tycker du att jag ska göra i denna situation? Vilket alternativ är bäst för mig, Komvux/Naturvetenskapligt basår på Universitetet? Isåfall hur långt tid kommer det att ta, för jag behöver läsa in naturämena och komplettera upp alla VG till MVG. Men jag vet inte hur jag ska göra har även pratat med syon också, men jag tycker det inte hjälper. Känns enklare och prata med en som är läkare eller med en som studerar, har dock pratat med många läkare, men man blir ju förrvirad.. Senast jag läste naturämnena var på högstadiet, är orolig för att det kommer bli svårt. Men högsta önskan är att komma in på läkarprogrammet iallafall. Vill komma in i Sverige också, men då ska man ha 20.0 på betygen. Hur ska jag göra tycker du? Vad skulle du ha gjort i denna situation? Jag behöver verkligen hjälp. Jag hoppas du kan besvara på mina funderingar och du får jätte gärna lägga till förslag och ta upp massa annat angående detta.
Du får jätte gärna skriva din resa till läkarprogrammet, gymnasietiden osv.
Ha en fortsatt bra eftermiddag!
Med en vänlig hälsnng

Svar: Jag är tyvärr fel person att fråga eftersom jag varken har erfarenhet från Komvux eller naturvetenskapligt basår på universitetet. Återigen vänder jag mig till er läsare - är det någon som kan ge tips på vad som är "bäst" att välja?

Jag har hört några som läst naturvetenskapligt basår på universitet säga att de tyckte att det var trevligare att läsa på universitet än på komvux. På universitet blir utbildningen mer akademisk med större krav på eget ansvar, medan komvux påminner mer om gymansieundervisningen. En sak som kan vara värt att tänka på är att universitetet inte ger betyg på gymnasienivå, vilket innebär att kurserna inte kommer att räknas in i gymnasiebetyget. Vill du använda betygen i naturämnena för att få högre betygssnitt på gymnasiet ska du alltså läsa komvux, men vill du inte att betygen räknas in så ska du gå basår på universitetet. Om du tror att du får svårt att få MVG i alla naturvetenskpaliga ämnen, kan ju således basår på universitetet vara att föredra. Båda alternativen ger ändå behörighet till att söka till läkarutbildningen.

Hur lång tid det tar att läsa upp betygen och komplettera naturämnena beror förstås på hur många ämnen du har att läsa upp och hur svårt du har för att läsa upp dem. Basår på universitet brukar ta ett år. På komvux beror det nog mer på hur varje enskild skola lagt upp undervisningen, men många brukar erbjuda naturvetenskapligt basår som löper under ett år.

Söndagsmorgon

Idag var jag för en gång skull duktig och gick upp tidigt på söndagsmorgonen. Anledningen till det är att jag har en hel del skolarbete som måste bli klart ganska omgående. I eftermiddag ska jag gå på långpromenad med en nära vän. Vi brukar försöka utforska nya delar av Stockholm varje gång vi promenerar. Den här gången blir det förmodligen dags att upptäcka Lidingö, för vi insåg att vi nästan aldrig satt våra fötter där. Frågan är vilken del av Lidingö vi ska välja... Vädret kunde inte vara bättre för att vara april - stormen är som bortblåst och ersatt av sol och klarblå himmel. Förhoppningsvis kryper temperaturen upp mot tio-strecket.

Jag läste på Läkartidningens hemsida att EU vill jämställa Europaläkare med svenska specialistutbildade allmänläkare, trots att skillnad i utbildning är stor. Skrämmande. Vi behöver ju en välutbildad allmänläkarkår, inte en sämre.

Tillgodoräkna sig examensarbete?

Fråga: Hej, Jag har en fråga ang. examensarbete. Jag läser på KI, har en examen i biologi sedan innan (ej forskarutb.). Mitt examensarbete var på 15hp, men jag har behörighet att skriva ett examensarbete 30hp på avancerad nivå inom biologi, kanske ev. inom farmaci alt. farmakognosi efter vissa kompletteringar. Om jag söker det som en fristående kurs vid andra universitet och skriver på deltid (2-3 terminer). Jag hoppar gärna över T7 om det går alt. får en lugnare T7 för att jobba under tiden. Men jag vet inte om idén om parallellstudier inkl. ett examensarbete vid ett annat universitet blir i slutändan massa jobb i onödan. Vet du inom vilka områden var de examensarbeten som sedan fick tillgodoräknas för läkarprogrammet? Skrevs de endast vid KI, eller accepterade KI examensarbeten skrivna vid andra svenska universitet?
Vet du om det går att börja skriva examensarbete lite tidigare på KI, t.ex. börja under sommarforskarskola eller på ngt annat sätt och sedan fortsätta "småforska" vid sidan av studierna så att arbetet blir nästan klar tills T7 börjar? Har du ngt tips till mig?
Tack!

Svar: Det är inte så lätt att få tillgodoräkna sig examensarbetet på läkarprogrammet, enligt vad jag har förstått. Jag är förstås ingen expert på området eftersom examensarbetet är en ny företeelse på läkarprogrammet, men jag kan delge de intryck jag själv fått om tillgodoräknanden:

Man ska ha doktorerat inom ämnesområdet medicin eller gjort ett examensarbete på minst 30 hp inom ämnesområdet medicin, för att få tillgodoräkna sig arbetet. Det spelar ingen roll vilket universitet man gått på, huvudsaken är att arbetet är inom medicin, är tillräckligt omfattande och på tillräckligt hög nivå. Det går inte att komplettera ett examensarbete på 15 hp med ett nytt arbete om 15 hp, enligt vad jag har förstått. Det var flera stycken som hade gjort examensarbeten inom områden som är närliggande medicin (t.ex. omvårdnad och farmakologi) men som inte fick tillgodoräkna sig arbetet. Man får inte heller göra examensarbetet i förväg under tiden man går läkarprogrammet, utan tanken är ju att man ska ägna en termin åt att fördjupa sig i forskning. Det var många i min kurs som hade forskat vid sidan om och kanske publicerat någon artikel, men som ändå inte fick tillgodoräkna sig examensarbetet.

Om du skriver ett exjobb på 30 hp inom biologi måste det alltså vara inom ämnesområdet medicin för att bli godkänt. Du kan säkert klara av att göra både arbetet och läkarprogrammet samtidigt om du är motiverad, men det finns nog inga garantier för att du kan tillgodoräkna dig exjobbet på läkarprogrammet och riskerar därmed "dubbelarbete". Om du t.ex. går sommarforskarskolan kan du säkert börja forska i förväg och använda den forskningen som en del av examensarbetet, men du kommer ändå inte kunna registrera dig på kursen Examensarbete och få forskningsprojektet godkänt förrän under termin 7. Dock kan ju termin 7 bli betydligt lugnare om du kan använda dig av din tidigare forskning i examensarbetet. :)

Jag tror alltså inte att man kan räkna med några genvägar för att snabbare ta examen, undantaget de som doktorerat inom t.ex. biomedicin eller skrivit ett examensarbete på 30 hp som tydligt är inom läkarprogrammets ämnesområde. Det bästa är nog dock att fråga de ansvariga för examensarbetet. Du kan skicka in din uppsats till dem och ansöka om tillgodoräknande, förutsatt att uppsatsen är på minst 30 hp och relevant för läkarprogrammet.

Jag hoppas att jag inte lät alltför negativ nu, men som sagt är mina erfarenheter att det är hårda krav på tillgodoräknanden. Så måste det nog vara, för annars skulle nog de flesta vilja forska lite extra på fritiden och försöka hoppa fram en termin, vilket inte är tanken med exjobbet. :)

Lycka till!

P.S. Kanske är det någon läsare som kan delge sina erfarenheter om tillgodoräknande av examensarbete på KI?

Hört på tunnelbanan

Vid en grupp säten satt två uteliggare och diskuterade ett vardagligt problem:

Person 1: Vart brukar du sova om nätterna då?
Person 2: Jag brukar sova en tredjedel av nätterna i en trappuppgång på Sveavägen, en tredjedel av nätterna på härbärget och en tredjedel av nätterna hos min flickvän. Du då?
Person 1: Jag har inga speciella platser där jag sover... Jag driver omkring lite och ser vad jag hittar. Huvudsaken är att våren närmar sig, för då behöver man inte frysa så mycket om nätterna längre.

Vid en annan grupp säten satt två damer i päls och diskuterade sina problem:

Dam 1: Det är förskräckligt, numer får man inte ta med sig hunden in på Fältan*.
Dam 2: Ja, jag hörde det. De hänvisar oss till NK om vi vill shoppa tillsammans med hunden.
Dam 3: Usch, vilket sätt. Förskräckligt är vad det är. Jag funderar på att skriva en insändare till tidningen och klaga.

Vardagen ser så olika ut för olika människor. Det är likadant inom vården. En del tycker att det ofarliga, millimeterstora hudutslaget är det största problemet som kan tänkas. En del tycker att de terapiresistenta cancersmärtorna är det värsta som finns. I läkaryrket gäller det att möta alla patienter där de är i sina specifika situationer och att inte jämföra patienterna med varandra.

Till de upprörda damerna på tunnelbanan kan jag glädjande nog berätta att det nu återigen är tillåtet att ta med sig hunden in på Fältan*.

*Fältan = Fältöversten = shoppingcenter på Östermalm